Meriter

Biografi

Halsten, sv konung omkr 1070. Fader: konung Stenkil av Sverige.

Efter Stenkils död skall enligt vad Adam av Bremen berättar i sin på 1070-talet författade Gesta Hammaburgensis ecclesiae pontificum två tronpretendenter med namnet Erik (bd 14, s 248) ha stupat omkr 1070. I en marginalanteckning tillägges, att Stenkils son H därefter blev konung men snart fördrevs.

Utförligare uppgifter om H föreligger i västgötalagens kungakrönika, som anses ha tillkommit omkr 1240. Där nämnes närmast efter Stenkil konung Inge och efter honom hans broder H, som uppges ha varit hovsam och godlynt. Alla mål, som kom inför honom, bättrade han, och Sverige sörjde hans död. Efter H nämnes som konung hans son  Filip (bd 16) och därefter dennes broder Inge.

Den likaledes från 1200-talet härrörande isländska Hervararsagan omtalar endast i förbigående H som Stenkils son och samregent med sin där utförligt behandlade broder Inge samt fader till dennes efterträdare Filip och Inge. Härmed har sammanställts den omständigheten att västgötarnas båda konungar i ett i det påvliga registraturet infört brev från 1080-talets början betecknas med initialerna I och A, d v s Inge och H (Alstanus). A har dock även tolkats som »Aquinus» (Carlsson; Bolin) och ansetts kunna åsyfta en i den ovannämnda marginalanteckningen hos Adam nämnd »Haquinus», d v s Håkan röde i västgötalagens kungakrönika.

I oväntat sammanhang uppträder H i J Rondeletius drama Judas Redivivus (1614), där en person efter att ha åhört en strof ur Sturevisan erbjuder sig att »kväda om kung H».

Författare

Hans Gillingstam.

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Källor och litteratur

Källor o litt: Adam von Bremen, Hamburgische Kirchengeschichte (3 uppl, 1917); S Bolin, Om Nordens äldsta historieforskning (1931), särskilt s 170; G Carlsson, Bernhard Schmeidlers Adamsforskningar (KA 1923); H S Gollin o C J Schlyter, Saml af Sweriges gamla lagar, 1 (1827), s 299 f; DS. Acta Cameralia, 1 (1936—42), s 1 f; Heiöreks saga (1924); J Rondeletius, Judas Redivivus (1871). s 83.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Halsten, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/12456, Svenskt biografiskt lexikon (art av Hans Gillingstam.), hämtad 2024-04-25.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:12456
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Halsten, urn:sbl:12456, Svenskt biografiskt lexikon (art av Hans Gillingstam.), hämtad 2024-04-25.