Meriter

1 Herlenius, Jonas, f 7 febr 1821 i Vase (Värml), d 23 mars 1907 i Gbg (Masthugget). Föräldrar: fältsekr Johan Henrik H o Margareta Elisabeth (Greta Lisa) Ferner. Anst vid Uddeholmsbolaget 36, kamrerare vid Värmlands hypoteksfören 51—56, disp vid Edsvalla bruk 56, »ombud» vid Storfors bruksab 63, ordf i styr för Kroppa järnväg 64, led av styr för Värmlands hypoteksfören 65, disp vid Storfors bruksab 66, led av styr för Kristinehamns ensk bank 66, led av AK 66—67, landstingsman.

G 2 okt 56 på Våxnäs i Karlstad landsförs m Emilie Louise Malmborg, f 17 juli 34 där, d 12 april 14 i Gbg (Haga), dtr till generallöjtn Otto August M o Sara Augusta v Gertten.

Biografi

Efter praktisk utbildning sedan 1836 vid flera av Uddeholms hyttor samt vid Munkfors blev H förvaltare vid Krontorps bruk med smedjor och manufakturverk i Visnum och därefter kamrerare vid Värmlands hypoteksförening. 1856 utsågs han till disponent vid Edsvalla bruk, Nor, dit ägare av sågverk i Fryksdalen beslutat koncentrera sin rörelse; där fanns även ett järnbruk. 1863 utsågs han till »ombud» vid Storfors bolag, som vid denna tid bestod av hyttor, stångjärnssmedjor och manufakturverk vid Storfors, Nykroppa, Bjurbäcken m fl platser. Företaget hade sedan 1840 form av bolag, vari general C G Löwenhielm d y och hans tre systrar var delägare; den äldsta systern var H:s svärmors mor. En broder till H, Daniel H, hade 1854—56 varit förvaltare vid Storfors bruk, och bolagets disponent 1840—63 var H:s svåger, kammarherre Claes Erik af Geijerstam, sedan 1841 gift med H:s syster Johanna. Det var sålunda naturligt att H efterträdde Geijerstam som hela företagets disponent.

Under H:s disponenttid hade Storfors bolag svåra problem att lösa. Nya tekniska och organisatoriska krav framträdde inom järnhanteringen. Götstålsprocessernas genombrott ställde H inför uppgiften att på nytt modernisera företaget; lancashiresmidet, som hans företrädare genomfört, var inte längre tillräckligt. Att börja med ombyggdes under H:s ledning smedjorna vid Storfors och Bjurbäcken, men nydaningar behövdes, och 1864 fick H i uppdrag att jämte ombuden utarbeta förslag till aktiebolagsordning. Storfors bruks ab konstituerades 23 febr 1866 med ett aktiekapital av 1,8 miljoner rdr rmt (ny bolagsordning 1886) och med H som disponent. Två moderna hyttor uppfördes nu vid Nykroppa jämte bessemerverk till en kostnad av ca 1 miljon. De var färdiga för drift 1876. Nya anläggningar tillkom under de följande åren, bl a en martinugn 1890. Att börja med tycktes de nya produkterna föga efterfrågade, och 1877 var ställningen svår, men läget förbättrades under 1880-talet. Vid flera platser drevs fortfarande lancashiresmide, men dess tid var snart ute: i början av 1890-talet började smedjorna nedläggas, och 1893 beslöts smidets successiva upphörande vid själva Storfors. Tekniskt höll sålunda H takt med de moderna kraven, men i ett avseende var läget ogynnsamt: vattenkraften för de då använda turbinerna var otillräcklig, även sedan den vid Storfors blivit disponibel för nya ändamål genom smidets nedläggning. Ett uppslag att exploatera vattenkraft och skogstillgångar genom cellulosaindustri strandade på kapitalbrist. Företagets skuldbörda var nu tung, och beroendet av de gbgska handelshus, som svarade för avsättningen — Sven Renström & Co och L G Bratt & Co — var kännbart. Vattenkraften i denna del av Värmland var alltför splittrad på ett flertal smärre fall för att effektivt kunna utnyttjas. Trots försök att förbättra läget genom kanaliseringar hade särskilt Nykroppa stora svårigheter att kämpa med. Detta jämte otillräckliga skogstillgångar för bränsleförsörjningen torde ha varit avgörande för den kris inom företaget, som gjorde sig gällande under 1890-talets förra del.

På ett par andra områden var emellertid H:s verksamhet mera framgångsrik och säkert avgörande för Storfors framtid. H var en av initiativtagarna då Persbergsgruvorna 1865—66 ombildades till Persbergs Grufve ab; i detta företag innehade och förvärvade Storfors ab 1 700 av dess 10 000 aktier. H ägnade även stor uppmärksamhet åt kommunikationerna inom bruksområdet genom att anlägga kanaler och rälsvägar, och då järnvägarna kom till engagerade sig Storfors under H:s ledning även i dessa: Bergslagsbanan och järnvägen från Kristinehamn norrut (1870-talet), den senare av särskild betydelse för det moderniserade Nykroppa. H:s insatser på dessa områden markeras av hans uppdrag som styrelseledamot i Kroppa Jernväg, Östra Wermlands (Mora-Wenerns) Jernväg och Persbergs Grufve ab. Under hans tid och företrädesvis genom hans hustrus intresse och initiativ fick också parken vid Storfors herrgård sitt nu kända utseende.

Under 1890-talets kris ansåg sig H böra lämna disponentskapet vid Storfors med utgången av 1893 och bosatte sig senare i Gbg. Han kände, säger en av hans efterträdare, »personligen var och en av bolagets underhavande och sörjde för dem på bästa sätt, vilket gjorde att hans minne fortfarande (1921) lever i tacksam hågkomst».

Författare

Ingvar Andersson

Arkivuppgifter

Brev från H till A E v Rosen i RA o till O Nordenfeldt d y i KB.

Tryckta arbeten

Källor och litteratur

Källor o litt: styr:prot o korresp, Storfors arkiv.

K G Brunnberg, Persbergs Gruve Aktiebolag 1866—1920 (1921); G Ekman, Ur Storforsverkens hist (1921); J Furuskog, De värmländska järnbruken (1924).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Jonas Herlenius, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/12899, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ingvar Andersson), hämtad 2024-04-25.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:12899
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Jonas Herlenius, urn:sbl:12899, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ingvar Andersson), hämtad 2024-04-25.