Meriter

3 Jöran Holgersson eller Jöran Gera, bror till G 2, d 18 maj 1588 på Björkvik i Ö Ryd (Ög). Hos hertig Albrekt av Preussen i Königsberg före 39, student vid Wittenbergs univ sommaren 39 o ännu 44 (Hult; E 256 c, UUB), återkom från Tyskland till Sverige mellan 27 mars o 22 sept 50 (X 265 h, f 140, UUB), småsven hos Gustav I senast 1 maj 51, häradsh i Österrekarne hd (Söd) 27 febr 54 (I g 2, p 27, KB) o ännu 13 okt 59, K M:ts köksmästare senast 5 febr 57 (perg:brev, RA), frih 29 juni 61, konungens sekrete råd senast 5 sept 62 (Rålamb Fol 195, KB), häradsh i Skärkinds hd (Ög) omkr 67–omkr 80, hovmästare hos Karin Månsdtr senast 17 jan 68 (KB:s autogr:saml: Bengt Gylta), lagman i Västmanl o Dalarna 12 jan–mellan 26 jan (SRA) o 2 juni 69, i Östergötl från 69 (Förläningsreg 1569–70, KA), innehade som förläningar Kåkinds hd (Skar) 57–60, Kils, Vase o Ölme hd (Värml) 61–67, Ö Stenby sn (Ög) 61–64, 68–75, Ö Ryds o Yxnerums sn:r (Ög) 66–88, hela S Vedbo hd (Jönk) 66–70, Eksjö stad 70–86, 7 sn:r i S Vedbo o 4 sn:r i N Vedbo hd 70–88.

G senast 1 nov 1574 (Chytræi epistolæ, s 193) m Metta Gylta, f 12 aug 54 på Påtorp i Fristad (Älvsb), begr 24 juli 1642, dtr till riksrådet o lagmannen Bengt G o Ingeborg Jakobsdtr (Krumme) samt omg 01 m Sven Månsson (Somme).

Biografi

G bedrev i ungdomen långvariga studier i Tyskland. Brodern klagade 8 jan 1550 i Tjrev (UUB) över att han fyra gånger sänt sina karlar efter G, som emellertid »vill ingalunda besöka sitt fädernesrike». I hans räkenskaper har antecknats, att han 27 mars utbetalade 60 dlr till två av sina tjänare, då de »sista gången droge efter min bror». Av samma källa framgår att G 22 sept s å var hemkommen och på Björkvik fick 35 dir »den tid han drog till K M:t». Några senare universitetsstudier kan han ej beläggas ha bedrivit, och en uppgift, att han förutom i Wittenberg även studerat i Rostock, beror på felidentifiering.

G:s bildning och språkkunskaper kom snart att utnyttjas av Gustav I för uppdrag i utlandet. Det var sålunda han som 4 febr 1553 i Nyborg på Fyn till konung Kristian III överlämnade den sv konungens klagomål av 30 nov 1552 angående beskattningen av lapparna vid Varanger och trakasserier mot sv fiskare vid Gotland. 1554 sändes G och Joachim Burwitz (bd 6) till hertig Johan Albrekt av Mecklenburg. Under ryska kriget avfärdades han och Lars Fleming (bd 16) samt sekreteraren Ezechias Gepfart (s 69) hösten 1555 till Reval för anskaffande av krigsmateriel och proviant. Från Reval fortsatte de söderut och sökte förgäves få ordensmästarens och i början av 1556 Polens hjälp mot Ryssland. På sommaren 1556 skickades G och Gepfart ånyo till den polske konungen för att söka förmå denne att medla mellan Sverige och Ryssland.

Liksom brodern och Jöran Eriksson (Gyllenstierna) var G bland de herrar som enligt Sven Elofsson väckte Gustav I:s misshag genom att svära sonen Erik trohetsed redan under faderns livstid och som 1557 av Erik ansågs lämpliga som hovråd. Sommaren 1559 rapporterade han jämte Jöran Eriksson och sin morbror Birger Nilsson (Grip) till konungen om dennes blivande svärson greve Edzards av Ostfriesland och hans bror Johans ankomst till Kalmar, huvudorten i Eriks förläning. Detta har sedan 1700-talet (Stiernman) i litteraturen uppfattats som att de tre herrarna gemensamt skulle ha varit ståthållare på Kalmar, vilket likväl ej kunnat styrkas. G beordrades nu att med ett skepp ledsaga de båda grevarna till konungen. I början av 1561 var han en av de herrar som följde konungens dotter Katarina, greve Edzards gemål, till Ostfriesland (Sven Elofsson).

Även under Erik XIV:s regering kom G att användas på beskickningar till utlandet. I juli 1562 överbragte han jämte Hans Klasson (Bielkenstierna) och sekreteraren Kristofer Schiefer ett brev från konungen till Lübeck, och på hösten s å påbörjade han jämte hertig Magnus av Sachsen-Lauenburg, Claude Collart (bd 8) och Schiefer underhandlingarna med lantgreven Filip av Hessen om äktenskap mellan Erik XIV och dennes dotter Kristina. På den flotta som under Jakob Bagges befäl i maj 1563 avseglade till Rostock för att hämta den tilltänkta bruden, och som vid Bornholm besegrade en dansk flotta, överfördes G ånyo till Tyskland (Tegel). Där bedrev han först jämte sekreteraren Herman Bruser ej närmare kända underhandlingar i Küstrin med markgreven Johan av Neumark, och i sept brev växlade han från Stralsund med den hessiske lantgreven om dotterns fördröjda avfärd. I början av 1564 fick G på en ny legation mottaga det definitiva avslaget på konungens frieri i Hessen, sedan lantgreven genom den danske konungen kommit i besittning av ett brev från Erik XIV till drottning Elisabet av England. På återfärden från Hessen överfölls de sv legaterna 19 mars två mil från Braunschweig av stråtrövare, möjligen besoldade av danskarna, och fråntogs kläder m m. Först 8 april anlände de till Rostock. Konung Erik vägrade misströsta om det hessiska frieriets framgång och befallde i flera brev under sommaren och hösten Nils Gyllenstierna och G att fortsätta underhandlingarna med lantgreven. Skuldförbindelser av 3 och 20 okt samt 11 nov vittnar om att de då befann sig i Stralsund och lånade pengar av borgarna där. 20 nov 1565 var G återkommen till Sverige. Då bevistade han jämte brodern och Nils Gyllenstierna en rättegång i Vadstena med konungens höga nämnd.

Under rättegången på Svartsjö framgick 10 maj 1567 vid förhöret med Ivar Ivarsson (Liljeörn), att G varit en bland de herrar som följt Nils Sture ut i skärgården vid dennes avresa till Lothringen föregående sommar. Trots detta undgick han att som andra av Nils Stures följeslagare anklagas för delaktighet i den påstådda sammansvärjningen mot konung Erik. Förutom Dionysius Beurraeus (bd 4) var G det enda riksråd som på riksdagen i Uppsala några dagar före Sturemorden deltog i avgivandet av adelns svar 19 maj angående fredsvillkoren med Danmark och Lübeck.

Under senare delen av 1567 var G ett av det tiotal riksråd som styrde landet under konung Eriks sinnessjukdom. 5 sept och 20 okt var han en av dem som i Sthlm dömde Jöran Persson till döden. Enligt konungens dagbok skall G 7 sept ha försäkrat honom, att rådet menade allvar med sin begäran, att han skulle återta riksstyrelsen, och av brev från konungen till rådet 12 och 23 sept framgår, att G fungerat som budbärare mellan detta och konungen, som vistades på Svartsjö. Han tillhörde också de riksråd som 31 dec på Svartsjö tillrådde, att Erik skulle draga mot de genom Östergötland anfallande danskarna.

Sedan hertigarna Johan och Karl gjort uppror, sändes G och sekreteraren Sven Elofsson i juli 1568 till Östergötland för att erbjuda förlikning. Erbjudandet avvisades emellertid. 15 aug avfärdades han av konungen med brev till hertig Karl, och ännu under slutstriden om Sthlm befullmäktigades han 19 sept att förhandla med hertigarna.

Kort efter Eriks tillfångatagande var G en av de adelsmän som 17 nov i Sthlm förband sig att låna Johan III en femtedel av sitt lösöre i guld, silver och penningar. Johan gjorde honom kort därpå till lagman, och 2 aug 1569 svor han denne rådsed i Sthlm. 29 jan s å hade konungen sänt G att förhandla med allmogen på distingsmarknaden i Uppsala, och 6 sept avfärdades han jämte Per Brahe och Gustav Olsson (Stenbock) till mormässan i Västerås. På hösten s å och i början av 1570 var han verksam i Småland, där han skulle uppbåda var tredje man för kampen mot danskarna och utskriva en ny landtågsgärd.

Liksom under de föregående regenterna kom G även under Johan III:s tid att användas för uppdrag i utlandet. Sommaren 1570 avfärdades han sålunda jämte bl a sin blivande svärfar Bengt Gylta till Stettin för underhandlingarna om fred med Danmark och Lübeck, vilken kom till stånd 13 dec; med en kopia av fredstraktaten sändes G och Sven Elofsson 14 febr 1571 till hertig Karl. De följande månaderna var han verksam i Östergötland vid uppbörden av den hjälpskatt som utskrevs för den i Stettin-freden överenskomna inlösningen av Älvsborg. 1574 sändes G och Åke Bengtsson Färla (bd 16) till Rostock för underhandlingar med danskarna i tvisten om trekronorsvapnet, vilka dock ej kom till stånd. Sensommaren 1577 följde han hertig Karl på dennes resa till Tyskland. I ett brev från Ostfriesland 28 jan 1578 rådde denne emellertid G att på grund av sin ålder återvända till Sverige, och i ett brev från Pfalz 2 mars bad han sin syster grevinnan Katarina av Ostfriesland att hjälpa G, om han passerade hennes land. 1579 skötte G och Sten Banér (bd 2) inför hertig Karls giftermål uppbörden av brudskatten i Östergötland, och de anmodades 11 juli s å att begiva sig till Öland för att möta hertigen, då han återvände till Sverige med sin pfalziska gemål.

G, som varit Erik XIV trogen ända till hans tillfångatagande, synes i fortsättningen lika helhjärtat ha sökt tjäna Johan III. 1575 var han en bland de herrar som beseglade den avsatte konungens dödsdom, och 1576 medverkade han dels i aktionen mot den för sin delaktighet i Charles de Mornays (bd 11) sammansvärjning 1573 fängslade skotten Gilbert Balfour och dels i rättegången med den för stämplingar till Eriks förmån anklagade västgötske kyrkoherden Mauritz Rasmusson i Böne. Vid flera tillfällen sändes G till hertig Karl för att åstadkomma försoning i tvisterna mellan denne och Johan, så 1573 tillsammans med Bengt Gylta och 1576 tillsammans med Erik Sparre och sekreteraren Erik Matsson (bd 14). 1585 nämnde Per Brahe i brev till Johan III honom bland de riksråd som flera gånger utan framgång sändebudsvis förhandlat med hertigen, som nu misstänkte dem alla för att vara hans ovänner.

Besöket hos hertig Karl 1576 gällde bl a införandet av Johans nya liturgi i hertigdömet, som Karl motsatte sig. Då jesuitordens generalsekreterare Antonio Possevino 1580 lämnade Sverige, var G ett av de riksråd vilka han sökte vinna för den katolska läran, men häri synes han ej ha haft framgång; G hade sedan länge vänskaplig brevväxling med hans antagonist, den lutherske rostockteologen David Chytræus. Det var också främst hos G som de mot Johan III:s kyrkopolitik oppositionella uppsalateologernas ledare Petrus Jonae Helsingus bad om hjälp, då han 1581 fängslats av konungen (Messenius).

G skrevs vanligen till sin sätesgård Ållonö i Ö Stenby men efter broderns död ibland till ättens stamgods Björkvik i Ö Ryd, som ägdes av dennes minderåriga döttrar. En av G 1579 avgiven rusttjänstlängd upptar ett 60-tal gårdar, av vilka de flesta var belägna i Småland, Östergötland och Södermanland.

Vasakungarnas sekreterare Rasmus Ludvigsson framhöll i sina begravningsverser över G, att han var en »allvarsam herre, dock också mild, som de fromme gärna sökte till», och att »dem fattigom och nödtorftigom halp han, mild, gudfruktig och from». Den danske humanisten Erasmus La:tus har i sina verser om de sv representanterna vid avslutandet av Stettin-freden prisat G:s begåvning, bildning, karaktärsfasthet och rättrådighet.

Författare

Hans Gillingstam

Arkivuppgifter

Rester av G:s arkiv i E 256 c, UUB. G:s friherrebrev i Rålamb Fol vol 195, KB. D Chytræus brev till G tr i D Chytræi . . . epistolæ; (1614), s 100 ff, 192 ff, 474 f. Ett brev från A Possevino till G tr av Theiner, 2, s 233—239. Brev från G i RA (Skriv:r till Erik XIV samt Kanslitjänstemäns konc o mottagna skr), UUB o Staatsarchiv, Marburg.

Källor och litteratur

Källor o litt: RR, HKR, Germanica C IV: Handhr ang Sveriges förbind :r med Stralsund, D VIII: Handhr ang Sveriges förbinda med Mecklenburg 1553–1697, Str hist handl 2: Svenskarna i Wittenberg 1544, Str domb o rättegångshandl 4, Genealogica 24, RA; RKB 26:9, f 14 v, Frälse- o rusttjänstlängder 15, KA; F Ödberg, Om riksrådet frih Jöran G o hans tid (I g 2), KB; E 277, p 653, 723 f, X 265 g–h, UUB; fotostatkop av Ö Stenby kyrkoarkiv L I: 3, f 6 v, VLA; alfabet lappreg över brevmottagare i HKR samt till titularreg till RR 1561—1626, RHA. – A G Ahlqvist, Om aristokratiens förh till konungamakten under Johan III:s regering (1886), s 41, Album academiae Vitebergensis (1841), s 175; H Almquist, Från Erik XIV:s sista reg:tid (PHT 1911); J E Almquist, Lagsagor..., 1–2 (1954–55); dens, Den muntl traditionen o adl ätten Gylta (SoH 1955); dens, Herrgårdarna... (1960); dens, Ätten Somme (SoH 1963); I Andersson, Erik XIV:s eng underhandhr (1935), s 142, 151, 153, 158, 160; dens, Erik XIV (3:e uppl, 1948); dens, Erik XIV:s fängelsetid o död (Erik XIV. En hist, kultur- hist o medicinsk-antropol undersökn 1962), s 34; T Annerstedt, Resningen 1568 (1880), s 30, 63 f, 76 f, 80, 123, 127; C F Broocman, Beskr öfwer the i Öster-Götl befintelige städer, slott, sokne-kyrkor. . ., 2 (1760), s 378 f; N Edén, Om centralregeringens organisation under den äldre Vasatiden (1899), s 88, 92, 151; R Elander, Sturemordens gåta (1928), s 69 f, 104; dens, Herr Sten (1932), s 114 f, 120, 123; dens, Stämpkr mot Erik XIV, 2 (1935), s 62, 3 (1937), s 42 ff, 64 f, 76, 79; Erik XIV:s almanacks-anteckn:r (1912); G Forsgrén, Bidr till sv gref- o friherreskapens hist, 1 (1885), s 7, 62, 64; Frälseg, 1–3 (1931–47), 4 (korr); H Gillingstam, Den sv adelns antagande av släktnamn (HT 1964), s 46; GIR 12 (1890), 23–29 (1905–16); J A Hammargren, Om den liturg striden under konung Johan III (1898), s 98, 152 f, 158 f, 241; Handhr rör k Erik XIV.'s sekr o procurator Jöran Persson till Juleta (HSH 29, 1848), s 177; Handl:r rör Sture-mordet (HSH 4, 1817), s 184; Henrik Normans resa till Erik XIV:s kröning 1561 (HT 1885), s 277; O Hult, Vilhelmus Lemmus o Benedictus Olai (1918), s 55; S Kjöllerström, Striden kring kalvinismen i Sverige under Erik XIV (1935); Konung Erik XIV:s nämnds dombok (HH 13: 1, 1884), s 212, 316; E Laetus, Rerum danicarum libri undecim (1573), s 315; Lokalf, 1–4 (1917–23); S Lundkvist, Gustav Vasa o Europa (1960); J Mankell, Erik XIV:s fall (1876), s 22, 26, 103, 119; Die Matrikel der Univer-sität Rostock, 2 (1891), s 134, 164; J Messenius, Scondia illustrata, 7 (1702), s 62; R Ohlsson, Abraham Angermannus (1946); Reg öfver rådslag i konung Johan III:s tid (MRA 2:5, 1880), s 122 f; SRA 2 (1899), s 26, 166, 250, 274, 287, 293, 337, 404, 430, 474, 516, 541, 575, 579, 623, 636, 675, 678 f, 716; ST 4 (1888), s 382, 411, 431; N Staf, Marknad o möte (1935); STb 1568–88 (1941–47); A A v Stiernman, Swea o Götha höfdinga-minne, 1 (1745); Swen Elofsson, Paralipomena (HSH 12, 1825), s 100, 124, 137 f, 164, 184, 200; O Söderqvist, Johan III o hertig Karl 1568–75 (1898), s 23, 98; dens, Studier rör förh mellan Johan III o hertig Karl (HT 1903), s 215; E Tegel, Konung Erics den XIV:des hist (1751); A Theiner, Schweden und seine Stellung zum heiligen Stuhl unter Johan III, Sigismund III und Karl IX, 1 (1838), s 666 f, 672, 674 ff, 2 (1839): Urkunden-Buch, s 233–239, 340; G Upmark, Ållonö (Sv slott o herresäten. Östergötl, 1909), s 153; G O F Westling, Det nord sjuårskrigets hist (HB 7, 1880), s 87; dens, Sveriges förh till Danmark från freden i Stettin till Fredrik II:s död (HT 1919), s 70; A Viljanti, Gustav Vasas ryska krig 1554–57, 1–2 (1957); F Ödberg, Om kyr-koh herr Maurits Rasmussons i Böne sammansvärjning mot k Johan III år 1576 (VFT 1:6–7, 1893), s 14 f; dens, Om stämpling-arna mot konung Johan III åren 1572–75 (1897), s 174, 181, 217, 251; dens, Om riksrådet frih Jöran G, den siste Geran (VFT 3: 9–10. 1918).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Jöran Holgersson (Gera), https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/13018, Svenskt biografiskt lexikon (art av Hans Gillingstam), hämtad 2024-04-26.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:13018
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Jöran Holgersson (Gera), urn:sbl:13018, Svenskt biografiskt lexikon (art av Hans Gillingstam), hämtad 2024-04-26.