Meriter

2 Gren, Ivar, son till G 1 i hans 1:a g, levde ännu 1 sept 1495. Uppträder tidigast 55, var riddare 18 dec 58, alltså trol dubbad vid Kristian I:s kröning 29 juni 57, blev riksråd senast 14 aug 63, var hövitsman på Axvall (Skar) 8 sept 65—30 juni 69, på Sthlm 21 sept—18 okt 66, på Älvsborg 71.

G m Ingeborg Arendsdtr, som levde ännu 16, dtr till riksrådet Arend Bengtsson (Ulv) o Birgitta Bengtsdtr (Natt o Dag) o förut g m riddaren Arvid Klasson (Djäkn; Lydekasönernas ätt).

Biografi

G är tidigast känd från faderns tid som hövitsman på Bergen. Enligt en lübsk uppteckning om mordet på Olof Nilsson (Skanke) 1455 skall han ha eggat hanseaterna till angreppet mot Munkelivs kloster, dit Olof Nilsson tagit sin tillflykt.

I Sveriges politiska liv uppträder G tidigast under de upprörda händelserna sommaren 1463. Han följde då konung Kristian på dennes resa till Finland. Efter hemkomsten var han liksom fadern bland de riksråd som 14 aug s å intygade, att de rått konungen att fråntaga ärkebiskop Jöns Bengtsson (Oxenstierna) Sthlms slott och hålla honom fängslad, tills hela rådet hunnit samlas, och båda var också bland de riksråd som 13 sept och 14 okt bekräftade detta brev och tillstyrkte, att den fängslade förvarades där konungen syntes bäst. Den 16 okt gick G jämte fadern och sin mödernekusin riksrådet Erik Ryning samt några av ärkebiskopens släktingar i borgen för sin systers man Kristiern Bengtsson (Oxenstierna), ärkebiskopens broder, som därför fick behålla Kastelholms slott på Åland.

Ännu mer i förgrunden kom G i mitten av jan 1464, då han jämte Kristiern Bengtsson och dennes broder David Bengtsson samt deras morbror Nils Kristiernsson (Vasa) gjorde uppror mot konung Kristian under ledning av biskop Kettil Karlsson (Vasa). G var med i den avgörande striden vid Haraker (Hälleskogen) den 17 april, och vid den därpå följande belägringen av Sthlm förde han jämte Kristiern Bengtsson och David Bengtsson befälet på Norrmalm. Han medverkade senare i den korrespondens som ledde till konung Karls återkomst från Danzig på sommaren s å och var bland dem som mottog denne i Sthlms skärgård. Sedan ärkebiskopen återkommit ur sin danska fångenskap och sämjan med konung Karl upphört, deltog G i striden mot dennes kusin Bo Djure vid Uppsala 13 dec. Vid anfallet mot Sthlm den 4 jan 1465 erövrade han Gråmunkeholmen (Riddarholmen), som dock snart återtogs av Bo Djure. Vid de därpå följande underhandlingarna representerade biskop Kettil och G de upproriska och var nära att bli ihjälslagna i Sthlm av bönder som var anhängare till Karl Knutsson.

Hösten 1466 tillhörde G kretsen kring Jöns Bengtsson på Sthlms slott, som av denne lämnats till honom 21 sept men som han redan 18 okt måste upplåta till den nye riksföreståndaren Erik Axelsson (Tott). Sommaren 1467 uppviglade G bönderna i Fjädrundaland, agiterade i Uppsala mot Erik Axelsson och lyckades med hjälp av sin kusin Erik Nilsson (Oxenstierna) få denne att dra sig tillbaka till Sthlm, som de belägrade från 25 juli, inom kort med hjälp av ärkebiskopen och en dansk flotta. Den 1 sept utkämpade G jämte biskop Kettils broder Erik Karlsson (Vasa) och bönderna från Fjädrundaland en hård strid med en stor dalahär under Nils Sture vid Uppsala. Kort därpå måste de emellertid fly söderut, varefter Erik Axelsson och hans anhängare återkallade konung Karl. Ännu i början av 1468 inberättades till konung Kristian, att Erik Karlsson, västgötarna och G ej ville »hålla med» konung Karl, men G synes kort därpå tillfälligt ha accepterat den nya regimen. Då konung Karl på senhösten s å tågade till Västergötland, beordrade emellertid G sitt folk att försvara Axvall mot honom och begav sig själv till Danmark. Konung Kristian ryckte nu på hans uppmaning in i Västergötland och upphävde Axvalls belägring. Den 30 juni 1469 förstördes emellertid Axvall av västgötabönderna.

Efter konung Karls död landsteg G jämte Erik Karlsson (Vasa) och Trotte Karlsson (Eka-ätten) sommaren 1470 i Sthlms skärgård med 300 man, varefter de begav sig till Fjädrundaland och Uppsala under agitation för konung Kristian. Efter misslyckade förhandlingar med Sten Sture och Axelssönerna blev emellertid Erik Karlsson slagen vid Läby strax väster om Uppsala och måste fly till Kalmar.

Sommaren 1471 följde G konung Kristian på dennes sista tåg till Sverige. Sedan landstigning ägt rum utanför Sthlm, sändes han och Erik Karlsson till uppsalatrakten och Fjädrundaland, men trots samverkan med Eggert Krummedige och Trotte Karlsson lyckades de ej hindra Sten Sture från att ta sig fram till Sthlm. Trotte Karlsson stupade i det avgörande slaget på Brunkeberg den 10 okt, men om G:s eventuella insatser där är intet känt.

Liksom sin far synes G därefter ha försonats med Sten Sture, och fr o m 1473 förekommer han åter på rådsmöten. Framför allt kan nämnas, att han deltog i det sv-danska mötet i Kalmar 1482 och i mötet i Sthlm 1494, där rådet förband sig att med eller mot Sten Stures vilja fullgöra Kalmar recess. På 1495 års kalmarmöte var G bland de tio sv representanterna.

Författare

Hans Gillingstam

Arkivuppgifter

Ett brev från G till konung Karl Knutsson finns i RA (tr BSH 3, nr 73).

Källor och litteratur

Källor o litt: BSH 3—4 (1870—75); W Christensen, Unionskongerne og Hansestjederne 1439—66 (1895), s 275 f; Dipl Christierni primi (1856); DN 16 (1903); FMU 4—5 (1924—28); H Gillingstam, Ätterna Oxenstierna o Vasa under medelt (1952— 53); dens, Gren (ÄSF 1: 1, 1957) o där anf källor; K Hagnell, Sturekrönikan 1452—96 (1941); K I Hildeman, Polit visor från Sveriges senmedelt (1950), s 138 f; S Kraft, Senare medelt, 2 (Sveriges hist till våra dagar, 3: 2, 1944); K-G Lundholm, Sten Sture den äldre o stormännen (1956); Missiver fra Kongerne Christiern I:s og Hans's Tid, 2 (1914); Olavus Petri, En sw cröneka (1917), s 204—207, 219 f, 222, 229 ff, 233, 237—241; P Sjögren, Släkten Trolles hist intill år 1505 (1944); ST 3 (1895); A Taranger, Norges hist, 3: 2 (1917), s 124; G T Westin, Historieskrivaren Olaus Petri (1946), s 394, 408, 410, 413 f, 41,7 434.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Ivar Gren, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/13178, Svenskt biografiskt lexikon (art av Hans Gillingstam), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:13178
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Ivar Gren, urn:sbl:13178, Svenskt biografiskt lexikon (art av Hans Gillingstam), hämtad 2024-04-19.