Meriter

Grut, Torben Andreas, f 2 juni 1871 i Tun (Skar), d 24 dec 1945 i Frederiksberg, Danmark. Föräldrar: godsägaren William Wolter Hansen G o Walborg Heilmann. Mogenhetsex vid Skara h a l 89, elev vid KTH 15 sept 90, avgångsex från KTH:s fackavd för arkitektur 4 maj 94, elev vid Kunstakademiets teckn:skola i Kbhvn 94—95, vid FrKA:s arkitekturskola 95—98 o vid dess målarskola 98—00, förestod ritbyrån för nya posthuset i Sthlm 98—01, arkitekt utom stat i överint:ämb (byggn:styr) från 06, extra lärare i arkitektur vid FrKA 06—16, arkitekt o led av byggn:kommittén för Stadion 10—12, led av kommittéerna för GCI:s omorganisation 11—12 o 16—18, slottsarkitekt för Ulriksdal 24. — LFrKA 26.

G 1) 20 april 02 (—08) i Nacka (Sth) m journalisten Else Kleen, f 26 febr 82 i Wien, senare omg m bokförläggaren H E M Koppel 11—14, m tjänstemannen G H v Horn 16—22 o m statsrådet F G Möller 26, dtr till fil o med dr Emil Andreas Gabriel K o Grete Ingeborg Johanna Andrea Gram; 2) 16 juni 09 i Sthlm (Jak) m operasångerskan Margit Torssell, f 18 maj 78 där (Joh), d 1 febr 68 i Lidingö, dtr till kompositören o musikdirektören Oscar Fridolf T o operasångerskan Olefine Louise Margarethe Moe.

Biografi

Torben G:s hem var under barndomsåren och studietiden Gammalstorps herrgård i Västergötland. Familjen var av dansk härkomst, och det talades danska i hemmet. Vid unga år skicklig idrottsman, »van att vinna», förblev han länge framstående i flera idrottsgrenar. Han var sv mästare i tennis 1896—97.

G avlade studentexamen med högsta betyg och som elev till professorerna I G Clason vid KTH och C A A Grundström vid Konstakademin erhöll han vid flera tillfällen lovord och utmärkelser och slutligen 1898 k medalj av akademin, Denna berättigade honom till ett treårigt reseanslag så snart ett sådant var ledigt.

Vid sidan av de teoretiska studierna förvärvade han mekanisk färdighet under ett års praktik vid en verkstad och konstnärlig färdighet i teckning och målning vid olika ateljéer i Sthlm, Kbhvn och Paris. Kontakten med Clason som dennes assistent 1893 och 1896 blev bestämmande för hela hans följande produktion. Som biträdande arkitekt till professor Hans J Holm i Danmark vid Vallo slottsbygge 1895 blev G en av de första svenskarna av sin generation som uppmärksammade nittitalets danska tegelbyggnadskonst. Om denna och den engelska skrev han 1916, att de var »de båda finaste och sundaste moderna arkitekturriktningarna». 1898—1901 förestod han det statliga ritkontoret för det nya posthuset under F Bobergs tillsyn och kom då åter i kontakt med en genialisk mästare.

1900—02 var han tidvis utomlands. 1900 deltog han i den 5:e internationella arkitektkongressen i Paris. I dec 1901 var han åter i Paris. Han hade på egen bekostnad börjat en studieresa. Vid sidan om sina arkitekturstudier besökte han regelbundet konst- och litteraturföreläsningar vid Louvre-museet och Collège de France. 1 febr 1902 erhöll han sitt statliga resebidrag. Han förblev en tid i Paris, besökte Barcelona samt reste vidare till Italien, där han stannade omkring ett halvår. På grund av faderns frånfälle nödgades han avbryta sin vistelse utomlands och avsade sig stipendiet 1 nov 1902.

Den moderna sv arkitekturen befann sig i en tekniskt sjudande omdaningsperiod. 1890-talet hade markerat övergången till en ny epok. En rad stora arkitektbegåvningar hade fått tillfälle att utöva en extensiv verksamhet, och vid sekelskiftet hade den sthlmska arkitektmiljön utvecklats till den kanske mest dynamiska i Europa. Till denna miljö återvände nu G »från sina vandringsår nära att sprängas av intryck och magasinerad energi. Det stod glans omkring honom, han gällde som den stora arkitektbegåvningen. Han kom till oss" glad och kamratlig, entusiastisk och intensiv, impulsiv och känslig». (I Tengbom).

Sedan studietiden var G medlem i teknologföreningens avdelning för husbyggnadskonst. Inom föreningen upptogs till debatt alla aktuella frågor som direkt eller indirekt berörde byggnadsväsendet eller arkitektkåren. Föreningens insats dessa år blev grundläggande för hela den kommande utvecklingen. Under en lång följd av år valdes G i skilda etapper till styrelse- eller kommittéledamot och 1904—07 till redaktör för avdelningens tidskrift, i vilken han skrivit ett stort antal uppmärksammade artiklar.

Sina första framgångar vann G genom sina tävlingsförslag. Hans 1901 i Gbg ingivna tävlingsprojekt, ritningar till ett konstslöjdmuseum och en skola för slöjdföreningen, ansågs som det förnämsta av samtliga deltagares arbeten. Höga byggnadskostnader var anledningen till att han uteslöts från 1:a pris. Fasadernas utformning, i tegel och huggen sten, erinrar om Nyrops rådhus i Kbhvn. Vid den internationella stadsplanetävlingen i Gbg s å, den första av detta slag i Sverige, tilldelades G och dennes medarbetare civilingenjör N O Gellerstedt 2:a pris. 1903 gick han segrande ur en enskild tävlan som ledde till uppförandet av dåvarande kronprinsessan Victorias villa Solliden på Öland. Ritningarna utfördes i mycket nära samarbete med kronprinsessan. G hade tänkt föreslå en »svensk» stil men föll till föga för kronprinsessans önskemål, när han på platsen för första gången kom i kontakt med det säregna landskapet. »Här, men endast här» kunde han tänka sig ett i Sverige i italiensk anda uppfört byggnadsverk. Villan stod färdig i stort sett 1906 och slutgiltigt 1911.

Två av G:s tidigare arbeten, tävlingsförslaget 1901 (slöjdskolan och museibyggna-den i Gbg) och en villa i Skåne, beskriven i Artitektur (TT) 1903, ger tillsammans en uppfattning om smaken och tendenserna omkring 1900, vari den tunga muren dominerar. Gbgsförslagets murverk av tegel är avsett att framkalla en prononcerad färgverkan. Med förkärlek användes handslaget tegel, som har en mera ytmässig verkan än den tidigare använda släta stenen. Gbgsförslagets fasadmotiv visar G:s intresse för historisk nordisk arkitektur, vilket var grundvalen för denna tids nationella byggnadsskola i Sverige. Skånevillan erinrar om jugendrörelsen och engelsk cottagestil; byggnadskroppen består av osymmetriskt och pittoreskt grupperade byggnadsdelar vars uppåtsträvande verkan ytterligare accentueras genom det högresta takets utformning. Planlösningarna är väl genomtänkta och har i viss mån bestämt byggnadsverkens form. De för dessa byggnader karakteristiska dragen är fram till 1920 utmärkande för den riktning G tillhörde. På 20-talet anslöt han sig till den då moderna nyklassicistiska riktningen med dess lättare och elegantare formgivning.

Den nationella byggnadsskolans förnämsta verk blev Östbergs stadshus, Westmans rådhus och G:s Stadion. Den senare byggnaden uppfördes för Olympiska spelen 1912. Det är främst G:s förtjänst, att Sthlm då fick ett konstnärligt utformat, rationellt planerat storstadion. En provisorisk träbyggnad var vad man ursprungligen hade tänkt sig. 1910 reste G till London och Berlin för att där studera idrottsanläggningar. Stadionbyggnaden är helt uppförd i handslaget tegel, och arbetet genomfördes på kort tid, c:a ett år, trots pågående murarkonflikt. Den yttre gestaltningen erinrar om medeltidens stadsmurar. Det är framförallt på idrottsanläggningarnas område G varit nydanare. Han lät ändamålet bestämma konstruktion och form, och hans verk blev internationellt berömda. Förutom sina många anläggningar i hemlandet, bl a tennishallar i Sthlm 1901 och 1923 och ett gymnastikhus i Norrköping 1923, utförde han projekt och byggnader för utländska beställare i Bremen 1906, i Paris 1908 och Bukarest 1923. Han ägnade flera års möda och intresse åt ett förslag till byggnadskomplex för GCI som skulle resas på höjden ovanför Stadion (1911—28). Han fick emellertid aldrig själv genomföra arbetet. 1928 demonstrerade han sina ritningar i London på inbjudan av the Royal Institute of British Architects.

G har ägnat mycket av sin kraft åt bostadskonsten. Större enfamiljshus intar en framträdande plats i hans produktion, ett stort antal gedigna villor uppförda i Sthlm och i stadens omgivningar, i Djursholm, på Särö och i övriga delar av landet. Utmärkande för dessa bostadshus är den fria planlösningen, rummen är ofta grupperade kring en ljus och rymlig hall med öppen spis och ståtlig trappa. Stor omsorg har ägnats den fasta inredningens detaljutformning. Han uppförde även slott i Sverige och Danmark. Det mest betydande är Berga vid Hårsfjärden, vars byggherre var . Den yttre formgivningen är här ansluten till karolinska byggnadstraditioner. Huvudbyggnaden uppfördes 1913— 15, anläggningen i sin helhet stod färdig omkring 1925. I Danmark har G på uppdrag av släktingar tillhörande familjen Grut uppfört Magleaas 1910 och Aasebakkehus 1920.

G ledde också flera genomgripande ombyggnader av sv beskickningshus i utlandet. Bland dessa märks beskickningen i Helsingfors (1921—23) med fasad i tessinsk barockstil. Hans intresse för det fornnordiska framträder i hans kyrkobyggnader, bl a i Gunnarsbyn, Råneå, omkring 1910, och i Norrfjärden vid Piteå s å. Vid utformningen av kyrkobyggnaderna har han funnit nya intressanta lösningar. Till projekten för industrianläggningar hör hans omfattande arbeten för Avesta järnverk och kraftstation fr o m 1916.

Både konstnärligt och teoretiskt blev G en av förgrundsgestalterna i sin generation av arkitekter. Hans arbeten avspeglar denna generations strävan att pröva sig fram i nya riktningar. Han har arbetat på praktiskt taget alla områden som berörs av en arkitekts verksamhet. G hade ställt stora krav på sig själv och arbetat alltför hårt. I början av 30-talet svek honom hans krafter, han nödgades lägga ritstiftet åt sidan och avbrottet blev definitivt. »Det var vemodigt att se hans heta skaparbegär förtära hans kraft och sjudande entusiasm . .. När den förr så flammande, nu stilla lågan ... slocknade, betydde detta avslutandet av ett både lysande och tragiskt livsöde» (I Tengbom).

G:s bror William Lennart G (1881—1949) drev från 1906 en omfattande affärsverksamhet i Siam och var 1920—40 sv generalkonsul i Bangkok. G:s son överstelöjtnant William G (f 1914) blev 1948 olympisk guldmedaljör i modern femkamp och är sedan 1960 generalsekreterare i Internationella femkampsförbundet.

Författare

Carine Lundberg

Arkivuppgifter

En stor saml papper o ritn:ar efter G i Sveriges arkitekturmus (dep; tillhör FrKA). Ritn:ar i byggnadsstyr:s arkiv. Brev från G i KB, bl a till H Elmquist (84 st) o några brev i UUB.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Stadion (Sveriges centralförening för idrottens främjande. Årsbok ... [1911—12], Sthlm 1912, s 73—99; även sep, 13 s). — Engelbrektskyrkan (OoB 1916, s 513—528, 2 pl). — Medv i TT, avd Arkitektur och dekorativ konst, organ för Sv teknologföreningens afd för byggnadskonst, från 1900 (redaktör för årg 34—37, 1904—07), i Byggmästaren 1925. Utfört ritningar i bl a: Svenska allmogehem . . . utg af Gustaf Carlsson, Sthlm 1909 (även senare uppl); The gymnastic central institute at Stockholm, Sthlm 1913, Tv-8:o; Byggnadsritningar till modärna sportstugor och villor. . ., Sthlm 1919, Tv-8:o, 102 s (tills med J J:son Gate m fl).

Källor och litteratur

Källor o litt: Prot o Handl:ar A 1902 o 1903, elevmatr 1849—1900, reg över utdelade stip:er, tidn:klipp, allt i FrKA; elevreg, KTH. — H Cornell, Den sv konstens hist, 2, (1946); Dansk Biografisk Leksikon, 9, s 89 f; G Hesselman, Historik över byggnadsyrket i Sthlm 1250—1950 (1952); Meddel från FrKA 1946 (nekr); T Paulsson, Den glömda staden (1959); W Swahn, Solliden (Sv slott o herresäten, N S, 1934); Sv näringsliv i ord o bild, 10: Sthlm, 2 (1927); Sveriges centralfören för idrottens främjande, årsbok 1910—11; SvTF; I Tengbom, T G (Byggmästaren 1946); G Upmark, Berga (Sv slott o herresäten, N F, 1923). — Art:ar i TT, Arkitektur, 1900—22, o i Byggmästaren 1923 —28.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Torben A Grut, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/13256, Svenskt biografiskt lexikon (art av Carine Lundberg), hämtad 2024-04-20.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:13256
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Torben A Grut, urn:sbl:13256, Svenskt biografiskt lexikon (art av Carine Lundberg), hämtad 2024-04-20.