Meriter

Gustav Adolf Oscar Fredrik Arthur Edmund, Sveriges arvfurste, hertig av Västerbotten, f 22 april 1906 på Sthlms slott, d 26 jan 1947 vid en flygolycka i Khvn. Föräldrar: konung Gustav VI Adolf o Margareta (Margaret Victoria Augusta Charlotte Norah) av Storbritannien o Irland. Studentex på Sthlms slott 11 maj 25, elev vid kavalleriskolan i Eksjö juni 25, elev vid krigsskolan 14 okt 26, officersex på Karlberg 17 dec 27, fänrik i Svea livgarde, Livreg:s dragoner o Västerbottens reg 22 dec 27, i Livreg till häst 1 jan 28, inskr vid UU ht 29, löjtn i de tre reg 31 dec 29, elev vid Krigshögskolan 34—36; kapten i Svea livgarde o Västerbottens reg o ryttmäst i Livreg till häst 9 okt 36, major i Generalstabskåren o de tre reg 19 sept 41, överstelöjtn där 29 juli 43, vid försvarsstaben 21 jan 44. Ordf i Sv jägareförb 1 juli 30, ordf i scoutrådet o chef för Sveriges scoutunion 22 jan 32, i Sveriges gymnastik- o idrottsfören:ars riksförb 26 nov 33, i Sv aeroklubben 7 mars 37, hed:ordf i världsscoutunionens styr maj 37, ordf i Sv ridsportens centralförb 11 dec 37, i KAK april 39, i Sveriges ungdomsberedskaps centralråd 42, i Jockey-klubben 43. — RoKKMO 06, 1:e HedLKrVA 29, 1:e HedLÖS 30, HedLVA 33, 1:e HedLVS 37, 1:e LMA 40.

G 20 okt 32 i Koburg, Bayern, m Sibylla Calma Marie Alice Bathildis Feodora av Sachsen-Coburg o Gotha, f 18 jan 08 på slottet Friedenstein i Gotha, dtr till hertig Leopold Carl Eduard Georg Albert (Carl Eduard) av Sachsen-Coburg o Gotha o Victoria Adelheid av Schleswig-Holstein-Sonderburg-Glücksburg.

Biografi

G fick sin första skolbildning tillsammans med några jämnåriga vid en »slottsskola», ordnad på Sthlms slott. För föräldrarna var trots representationsplikter hemmet och familjen det centrala. Kronprinsessan Margareta följde i regel dagligen sina barns skolgång. Hösten 1918 började G vid Lundsbergs skola, där Fritz Danielson var rektor, 1922 efterträdd av Einar Gauffin, men måste våren 1920 av hälsoskäl avbryta sina studier där och vårdas i Stockholm. Under sjukdomstiden förlorade han sin mor, vid vilken han var mycket starkt fästad. Moderns tidiga bortgång torde ha skärpt hans allvar och den sträva blyghet, som han länge visade. Hösten 1921 återvände han till Lundsberg. G trivdes väl med kamratlivet där och tävlade med iver och framgång i flera idrottsgrenar liksom i skytte.

G erhöll grundläggande militärutbildning på kavalleriets aspirantskola, där faderns adjutant, ryttmästare Tage Lundberg, var skolchef. Efter trupptjänstgöring vid Livregementets dragoner, där hans vän och frände Folke Bernadotte var aktiv officer, genomgick han ordinarie statkurs på krigsskolan. Hans karlbergskamrater valde honom till sin förtroendeman. I det militära förenades det friluftsliv, han älskade, och det kamratliv, han så gärna ville ha del i, med praktiska uppgifter, som han fann sig vara mycket väl rustad för att lösa. Han hade påtagliga anlag för officersyrket och fullföljde sin utbildning genom trupptjänst främst på K 1, men även på I 1, I 20, I 19 (skidlöparbataljonen) och vid A 1.

G förbättrade sina språkkunskaper under längre besök i Frankrike 1926 och i Frankrike och Österrike 1930. Engelska talade han sedan barndomen perfekt. Under vistelsen i Wien hösten 1930 följde han utbildningen vid hovridskolan. Vintern 1929—30 studerade G vid Uppsala universitet. Studieplanen utformades under kronprinsens överinseende av universitetets rektor, professor Stavenow. Ämnena blev statskunskap, nationalekonomi och statsrätt samt tyska och franska. De främsta lärarna var Halvar Sundberg, Dag Hammarskjöld och C A Reuterskiöld. 1933 gick G genom en kurs i bokföring vid Handelshögskolan i Sthlm och följde en serie föreläsningar där.

G bedrev därefter grundliga praktiska studier av det sv samhället. Dessa kom att genomföras i flera omgångar och fångade i hög grad hans intresse. 1933 studerade han verksamheten vid Riksbanken, vid enskilda banker och försäkringsbolag och besökte industrier, främst i Norrland. Följande år blev han av Gustaf Söderlund och Sigfrid Hansson på ett personligt sätt väl insatt i verksamheten inom arbetsmarknadens stora organisationer och i relationerna mellan dem.

Starkt engagerad i G:s fortsatta utbildning var överståthållare Torsten Nothin. Vintern 1938—39 var G närvarande vid så gott som alla föredragningar för denne i ÖÄ och följde honom till styrelsesammanträden i en mångfald organisationer. Därtill kom en serie besök som gav G direkt kontakt med de sociala förhållandena i huvudstaden och en inblick även i livets skuggsidor. Krigsutbrottet 1939 bröt dessa studier, som återupptogs efter krigets slut. 1946 satte sig G särskilt in i UD:s problem och arbetsförhållanden och påbörjade 1947 studier vid kommerskollegium.

Genom ordförandeskapen i flera riksorganisationer fick G värdefulla kontakter med folk ur vitt skilda läger. Han var 1930 ännu inte en driven ledare av sammanträden i större församlingar men växte in även i den rollen. Han tog sina ordförandeskap på stort allvar, engagerade sig starkt även i organisationernas inre arbete och visade en påtaglig strävan till rättvisa. Hans exceptionellt goda minne för personer och fakta var honom till stor hjälp. Det gosselynne som bredvid allvaret i hans uppsåt fanns bakom hans ofta visade blyghet uppskattades livligt i dessa organisationer för friluftsliv och sport. G hade öppen blick för nödvändigheten att anpassa arbetsformerna efter den snabba samhällsutvecklingen.

G trivdes väl med att leda genom att verka som föregångsman och vann därigenom inte minst scouternas och idrottsmännens tillgivenhet. På det internationella vandrarscoutlägret på Ingarö 1935 och på Tullgarnslägret 1938 var han ledare ej endast till namnet utan även till gagnet. Redan som pojke var G intresserad av friluftsliv, red gärna och tävlade med framgång i skytte och skidlöpning. Han förblev livet ut en god längdlöpare på skidor. Tre gånger blev han individuell sv mästare på sabel, erövrade tre lagmästerskap på samma vapen och kunde ha fått en plats som fäktare i det sv laget vid olympiaden 1936.

Redan under sin elevtid på ridskolan vann G uppmärksammade framgångar vid ryttartävlingar i Oslo i hård nordisk konkurrens. Han segrade där både i dressyrtävlan och, på sin tjänstehäst Janco, i fälttävlan. Under de närmast följande åren var han särskilt tilltalad av att rida steeplechase, men efter fyra framgångsrika år som kapplöpningsryttare förmåddes han att främst tävla i mindre riskfyllda grenar. Han hade då bl a erövrat tre kungakannor i armésteeplechase. 1931—45 tävlade han på Don Quijote, Aida och Rockaway framgångsrikt i prishoppning och vann 1936 uttagningstävlingarna till Berlinolympiaden. 1929—38 erövrade han ett 60-tal hederspriser.

Det var mindre speciellt goda fysiska anlag som gjorde G till elitidrottsman, i två grenar kvalificerad till ett olympialag. Mera byggde framgångarna på en konsekvent uppbyggd seg fysik och en genom hård motion förvärvad kondition, på goda tävlingsnerver, en frejdig tävlingslust och mod. Han vann idrottskamraternas tillgivenhet genom sin enkla kamratlighet och sitt sinne för »fair play». Liksom sin farfar var G en mycket intresserad och intensiv jägare och en skicklig skytt. Inte minst uppskattade han strapatserna i naturen.

G fullföljde sin militära utbildning vid den tvååriga krigshögskolan. Studierna där och den efterföljande aspiranttjänsten meriterade honom för befattningen som stabskapten. G:s kapacitet som officer utnyttjades under världskriget såväl i central stabstjänst som vid armékårstab och på trupp. Hans militära allmänbildning vidgades genom tjänst vid marin- och flygstaberna. Vintern 1941—42 förde han rutinerat befälet över den 13:e kavalleribataljonen, uppsatt av K 1 under dess beredskapstjänst i norra Värmland.

G följde med ansvar och allvar det utrikespolitiska lägets växlingar och deltog i viktiga sammanträden inom utrikesnämnden. Han var djupt engagerad i Finlands öde, men hans ställning hindrade aktiv personlig insats. Han deltog i en sv studieresa till den finska fronten 1941. Följande år överlämnade han på kung Gustavs vägnar riddartecknet till svärdsordens stora kors till marskalk Mannerheim. Inom försvarsstaben arbetade han bl a under G A Ehrensvärds och Nils Swedlunds ledning. Högskolestudier och aspiranttjänst hade inte endast ökat hans militära kunskaper. De hade också påtagligt skärpt hans förmåga till överblick och koncentration till väsentligheter. Denna förmåga befästes under hans arbete i försvarsstaben under krigsåren, och han fick efter hand alltmer krävande uppgifter att lösa. Sålunda placerades han 1944 som chef för försvarsstabens arméavdelning.

G gjorde själv utkastet till den order om motstånd i alla lägen, som gavs ut hösten 1942, och medverkade även vid tillkomsten av motsvarande bestämmelser för de civila myndigheterna. Med både civila och militära medarbetare ledde han inom försvarsstaben utarbetandet av grunden till skriften Om kriget kommer, som K M:t gav ut 1943. Beredskapsårens stabstjänst gav honom kontakter även med ledande politiker och pressmän samt med ledarna för de danska och norska polistrupper som utbildades i vårt land. Han engagerade sig personligen starkt i de senares utbildning.

Inom grundlagens gränser fann G sin hustru efter hjärtats val. Haga slott blev deras hem, privat och personligt till sin karaktär, men öppet för en ökande krets av vänner. Där föddes fyra döttrar och i april 1946 sonen Carl Gustaf. Hemmet och familjen blev för G av central betydelse och skänkte honom glädje och lycka.

G torde länge ha känt sig i viss mån ensam med sin pressande uppgift att förbereda sig för en kungagärning. I hans yngre dagar tydde omvärlden stundom hans blyghet för högdragenhet, hans uppriktighet och sannfärdighet för ovänlighet. De som kom honom närmare upptäckte den gedigna personligheten och en man helt utan ståndshögfärd, men med en brinnande lust att verka och att vara till nytta. Om G som ung varit mindre allmänt orienterad än mången jämnårig, hade han som mogen man förvärvat en imponerande kunskap om det sv samhället och en sällsynt personkännedom. Hans framgång som militär yrkesman stärkte efterhand hans självförtroende, liksom säkert också den respekt och tillgivenhet, som han mötte från de ledande svenskar med vilka han efterhand fick personlig kontakt. »Så blev en tidigt utvecklad, orubblig lojalitet och en sent förvärvad, försynt självtillit två av de drag som starkast kom att prägla prinsens personlighet. I samma mån som avståndet mellan dem krympte, ökades hans inre balans, i båda fallen spelade hemmet sin stora roll som kraftkälla» (Setterwall).

Författare

Malcolm Murray

Källor och litteratur

Litt: Prins Gustaf Adolf, en minnesbok, red av A Douglas (1951).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Gustav Adolf, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/13323, Svenskt biografiskt lexikon (art av Malcolm Murray), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:13323
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Gustav Adolf, urn:sbl:13323, Svenskt biografiskt lexikon (art av Malcolm Murray), hämtad 2024-04-19.