Biografi

Gyldenstolpe, släkt, härstammande (Bång; Miltopæus) från Olof Olai Angermannus (d trol senast 1630), frände till biskopen i Växjö Petrus Jonæ Angermannus. Han inskrevs vid Uppsala univ 1606, var 1608 kaplan hos sin svärfar kh Erland Petri i Pjätteryd (Kron) o blev 1615 syssloman vid Växjö hospital. Söner till honom var professor Michael Olsson Wexionius (G 1) o professor Olaus Wexionius. Om den senare, enligt uppgift född i Växjö 1626, o hans son skalden Olof W se Wexionius.

Professor Michael Olsson Wexionius adlades 1650 med namnet Gyllenstolpe, bildat på namnen Gyllenhielm (G 3:s levernesbeskr i Sjöholmssaml) o Stolpe. Karl Karlsson Gyllenhielm var hans främste gynnare, o hans mormorsmor hade tillhört den då nyligen på manssidan utdöda adliga ätten Stolpe (Laitinen). I början av 1660-talet (Skokl II Fol vol 33, RA) övergick han till att skriva sig G. Hans son kanslipresidenten Nils G (G 2) blev friherre 1687 o greve 1690.

Nils G:s bror, Samuel G (1649–92), blev 1671 politices et historiarum professor i Åbo o var 1681–91 häradshövding i Övre Satakunda. En tredje bror var assessor Daniel G (1645–91), som en tid var sekreterare hos Per Brahe d y. Han blev farfar till major Edvard G (1726–89), som deltog i franska fälttåg o gjorde vidsträckta resor. Han vann 1771 pris i en elogetävling i Vetenskapsakademin med ett äreminne över J A v Lantingshausen. Det innehåller drag av samhällskritik, som förefaller anmärkningsvärt öppenhjärtiga (Delblanc). Hans största arbete är romanen Östgötha furstens Harald Ulfssons händelser (1782), en mera genom politiskt o moraliskt tankeinnehåll än genom konstnärlig form intressant efterbildning av den franske upplysningsförfattaren Marmontels Bélisaire. Edvard G:s brorson geheimerådet Carl Edvard G (1770–1831) blev 1827 finländsk friherre, men denna gren utdog med honom. Nils G blev far till bl a kaptenerna Edvard G (1679–1709) o Carl Adolf G (1681–1709), som båda dog i Ukraina. De har efterlämnat dagboksanteckningar (KB, UUB; refererade av Lewenhaupt och Nachmanson) från en gemensam resa genom flera länder i Europa 1697–1701, Edvard även från en resa till Konstantinopel 1701–02 (Sjöholmssaml, RA).

Deras yngre bror Ulric Nils G (1689–1768) var kammarherre 1719–26 o levde därefter utan tjänst på sitt möderneärvda gods Forsby i Österåker (Söd), vars huvudbyggnad av sten han lät uppföra på 1740-talet. Han blev far till överkammarherren Nils Philip G (G 3). Söner till denne var landshövdingen Nils G (G 4), överstekammarjunkaren Carl Eduard G (1770–1852) o generalmajoren Ulric G (1774– 1855). Carl G var förlovad med Lolotte Forsberg, senare g Stenbock. Han gifte sig emellertid med en dtr till sin morbror fideikommissarien på Lövsta Charles De Geer. G har efterlämnat teckningar (UUB) o gravyrer (KB) o var även verksam som målare; han blev elev vid FrKA 1783 o ledamot 1796. Han var också tekniskt intresserad o blev 1826 ledamot av VA.

Hans son Anton Gabriel G (1801–57) blev 1834 kapten vid Svea artilleriregemente o 1836 kammarherre hos kronprinsen samt var 1837–48 tf chef för artilleristaben. Från 1828 var han livligt verksam i riksdagen, där han var ordförande i konstitutionsutskottet 1844–45 o senare i bevillningsutskottet o bankofullmäktige. G var känd för konservatism o stridbarhet. Då riddarhuset 1844 fällde det vilande förslaget om förstärkt lagutskott, som Oscar I hoppats skulle underlätta hans planer på strafflagsändringar, var G bland de i detta sammanhang särskilt aktiva. Då kungen därför förbigick honom vid utnämning till kabinettskammarherre, avsade sig G sin kammarherretjänst 1846. Han var även känd som en hängiven beundrare av skådespelerskan Emilie Högqvist, som han följde under hennes resa till Österrike o Italien 1842–43. Senare var G hennes förmyndare o boutredningsman o drog försorg om hennes söner med Oscar I. Enligt bouppteckningen var hon skyldig honom 17 000 rdr. Hans bror överceremonimästaren o överstelöjtnanten Ulric Wilhelm G (1808–63) deltog 1838 i en fransk expedition till Spetsbergen.

Den ovannämnde Nils G (G 4) blev far till Gustava Charlotta Jacquette Aurora G (1797–1839), gift 1817–29 med sedermera landshövdingen o generallöjtnanten greve Carl Gustaf Löwenhielm o från 1838 med sv ministerresidenten i Konstantinopel Uno v Troil. Jacquette G sägs 1816 ha fått en dotter med prins Oscar. Bröder till henne var riksmarskalken Adolph Fredrik Nils G (G 5) o kammarherren Carl August G (1800–72). Den senare gifte sig med Sveriges rikaste arvtagerska, Louise v Fersen, den sista av grevliga ätten v Fersen (jfr bd 15, s 649), men makarna förslösade både hennes o hans arv bl a genom hasardspel o dyrbara utländska resor o måste 1866 avstå all sin egendom till sina fordringsägare. Carl August G:s söner var överhovstallmästaren generalmajor August Gustaf Fersen G (1839–1919) o envoyén August Louis Fersen G (1849–1928). August G blev kabinettssekreterare i UD 1889 o var minister i Brüssel o Haag 1896 (tf 95)–99 o i S:t Petersburg 1899–1904. När unionskrisen blev akut på hösten 1904 o utrikesminister Alfred Lagerheim begärde avsked, beslöt statsminister E G Boström att utse G till hans efterträdare. Efter Boströms avgång i april 1905 kvarstod G i den nya ministären Ramstedt, tills denna ersattes med samlingsministären Lundeberg i augusti s å. G återgick då till diplomattjänsten, nu som envoyé i Paris, där han stannade till 1918. Under unionskrisen synes han trots sin ställning som utrikesminister ha spelat en underordnad roll. Gustaf G:s dtr Augusta Charlotta Alice G (1872–1953) blev g m riksmarskalken Eric Birger Trolle o har skildrat sin släktkrets i memoarverket De voro ett lysande följe (1944).

Alice G:s bror Nils Carl Gustaf Fersen G (1886–1961) blev assistent 1914 vid Naturhistoriska riksmuseets vertebratavdelning o intendent 1953. Nils G var specialist på framför allt tropiska fåglar, som han studerade vid expeditioner till Algeriet 1910, Siam 1911–12, Siam o Malackahalvön 1914–15, Centralafrika 1920–21 o Nya Guinea 1951. Sina forskningsresultat publicerade han i en rad avhandlingar och artiklar. 1924 blev han fil dr i Lund på en avhandling byggd på material från den centralafrikanska resan. Hans insatser belönades med VA:s Wahlbergsmedalj. Han var även hedersledamot, ledamot o korresponderande ledamot av ett flertal utländska zoologiska sällskap. G blev kammarherre hos drottningen 1916 o kabinettskammarherre hos konungen 1940. Han var den siste manlige medlemmen av släkten G.

Författare

Källor och litteratur

Källor o litt: Smålands handl 1616: 17, 1630: 15, KA; Pjätteryds kyrkoarkiv C I: 1, VLA. — AdRP 1856—58, 3 (1857), s 316 f; G AIdén, Bakom riksdagens kulisser. C W Liljecronas dagbok under riksdagen 1840— 41 (1917); A Blanck, Den nord renässansen i sjuttonhundratalets litt (1911); M Blom-stedt, August Gustaf Fersen G (KrVAH 1919, s 195 f); B Borell, De sv liberalerna o representationsfrågan på 1840-talet (1948); A Braunerhjelm, K Lifreg:s till häst hist, 5: 1—2 (1917—22); T Burgman, Sv opinion o diplomati under rysk-japanska kriget 1904— 05 (1965); P Bång, Christeligh lijkpredikan tå . . . Michael Giildenstålpe . . . begroffs . . . (1671); F Böök, Romanens o prosaberättelsens hist i Sverige intill 1809 (1907); Carlander; Consistorii academici Aboensis prot, 4—5 (1912—14); M J Crusenstolpe, Anton Gabriel G (Svea 1858); A Davidsson, Katalog över sv handteckn:ar i UUB (1958); G De Geer, Genombrottstider i Bergslagen (1951); Louis De Geer, Minnen, 1 (1892), s 66 f, 76; S Delblanc, Ära o minne (1965); O Eneroth, Herrgårdar uti Södermanland (1869); FBH; [J C Hellberg,] Ur minnet o dagboken om mina samtida... af Posthumus, 2 (1870), 9 (1873); V Horn, En fjärilslek. Emilie Högqvists levnadssaga (1942); A Hultin, Den sv vitterheten i Finland under stormaktstiden (1904), s CXLIV ff; Hult-mark; A Janse o M Wennerholm, Officerskåren 1794—1894 (Anteckn:ar om k Svea art:reg, 1898); O Jägerskiöld, Torsjöarkivet (Donum Boethianum, 1950), s 166; A Lagerfelt, Minnesskr med anledn af art:stabens 100-årsdag (1911), s 56 f; A A A Laitinen, Michael Wexionius G (1912), s 2; A Lewenhaupt, Lewenhauptska arkivet på Sjöholm (1919), s VII; dens, En färd till minnenas värld (3 uppl, 1936), s 33; dens, Sv sjuttiotal (2 uppl, 1937); dens, Karolinen Edvard G (1941); Lindahl, 3 (1898), s 18 ff; K Löfström, Fullmäktige i riksbanken (Sveriges riksbank 1668—1924. Bil, 1931); [L Manderström,] Biogr öfver grefve Carl Eduard G (VAH 1852, 1854, s 393 ff); [P Meijer-Granqvist,] Sv grevar o baroner, 2 (1932); M Miltopaeus, Oratio funebris in obitum . . . Olai Wexionii (1671); E Nachmanson, Edvard G:s resa till Konstantinopel 1701—02 (Eranos, 40, 1942); O Nordensvan, Ulric Wilhelm G (KrVAH 1864, s 41 f); K W Rauhala, Kaarle Edvard G (Kansallinen elämäkerrasto, 2, 1929); H Reuterdahl, Memoarer (1920); S Rydberg, Sv studieresor till England under frihetstiden (1951); M G Schybergson, Historiens studium vid Åbo univ (1891); H Schück, VHAA, 3 (1933), s 90; dens o K Warburg, 111 sv litt:hist, 4 (3 uppl, 1928), s 582; SKL; SMoK; C Stenhammar, Bilder ur riksdags- o hufvudstadslifvet, 3 (1903), s 35, 38 f, 204; M v Steyern, Fredrik Wachtmeister, 2 (1965); W Swahn, Den sv Aspasia (1924), s 30 f, 40 ff; A Söderhjelm o C-F Palmstierna, Oscar I (1944); [J J Tengström,] Chronol förteckn:ar o anteckn:ar öfver finska univ:s fordna procancellerer . . . (1836); [P R Tersmeden o J G Wahlström,] 1854 års riksmöte med dess handhar o handlande personer (2 uppl, 1855), s 63; [G M Thulstrup,] Ulric G (KrVAH 1856, s 3 f); UUM, 1 (1900—11), s 14; J Weibull, Inför unionsupplösningen 1905 (1962); A W Westerlund, Åbo hovrätts presidenter, ledamöter o tjänstemän 1623—1923, 1—2 (1923); U Willers, En skissbok från stormaktstiden (Rig 1933); dens, Några gustavianska teckn:ar (Rig 1935); dens, Xavier Marmier o Sverige (1949); P Wilstadius, Smålands nation i Åbo 1640—1798 (1946), s 20, 41; dens, M O Wexionius' adl härstamn (Natio Smolandica, 10, 1947), s 5—10; A Wåhlstrand, 1905 års ministärkriser (1941); Växjö hm, 2 (1927), s 28 f; S Ågren, Nordinska handskr:saml (UUB:s minnesskr 1621—1921, 1921), s 479 f; E Åkerhielm, Sv gods o gårdar, 1 (2:a uppl, 1930), s 231.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Gyldenstolpe, släkt, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/13332, Svenskt biografiskt lexikon, hämtad 2024-11-08.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:13332
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Gyldenstolpe, släkt, urn:sbl:13332, Svenskt biografiskt lexikon, hämtad 2024-11-08.