Meriter

Hall, David Emanuel, f 27 febr 1898 i Sala, d 7 febr 1957 i Västerås. Föräldrar: sadelmakaren Anders Gustaf Gustavson o Johanna Maria Ersson. Sadelmakare i Sala, ordf i Västmanlands soc:dem ungdomsdistr 21—24, led av stadsfullm i Sala 28—34, led av styr för Västmanlands soc:dem parti-distr 31—34 o från 46, led av AK från 33, av Västmanlands läns landsting från 43 (ordf från 51), v ordf o deput i riksbanken från 45, av banken förordn till ordf i industristyr 45, led av 45 års bankokommitté 45—49, av styr för valutakontoret 47, av postsparbanksfullm 49, statsråd o chef för finansdep 1 juli—17 okt 49.

G 16 jan 27 i Sala m stadsfullm i Västerås Helga Antolina Ahnstam, f 18 dec 95 i Torp (Vnl), d 1 febr 62 i Västerås, dtr till arbetaren Karl Anton Andersson o Anna Fredrika Eriksdtr.

Biografi

David H hette som ung Gustavson men antog senare namnet Hall efter farfadern, som var småbrukare och indelt soldat i Möklinta i Västmanlands län. Efter folkskolan utbildades H till sadelmakare i faderns firma i Sala — ett litet företag, som han övertog vid dennes bortgång 1926. Dessförinnan hade han efter tidens sed konditionerat i sitt yrke, bl a i Östersund, Bollnäs och Södertälje.

I Östersund anslöt sig H till den socialdemokratiska ungdomsrörelsen, inom vilken han gjorde sig bemärkt ej mindre för sin studieflit än för sina talanger som talare, debattör och organisatör. I början av 30- talet, då kommunisterna i arbetslöshetens och nedgångskonjunkturens skugga hade ett förhållandevis stort inflytande, särskilt bland arbetarna vid gruvorna och i byggnadsverksamheten, förekom H på många stormiga diskussionsmöten som en kunnig, orädd och ofta hänsynslös motståndare till den proletära diktaturideologins förespråkare. Hans beläsenhet i politik och aktuella samhällsfrågor var då av stor betydelse och levandegjordes på ett inte sällan verkningsfullt sätt. Kommunisterna tyckte inte om honom. Missaktningen var ömsesidig.

Åter i Sala intresserade H sig för hemstadens kommunalpolitik. Han invaldes 1928 i stadsfullmäktige och anförtroddes efterhand ledningen av flera för staden viktiga utredningar, blev ledamot av drätselkammaren, fattigvårdsstyrelsen, folkskolestyrelsen och andra institutioner. Redan under tiden i Östersund var han påtänkt som riksdagsman, men kunde vid närmare undersökning från förslagsställarnas sida inte komma ifråga, då han inte hade nått i vallagen föreskriven ålder. Vid riksdagsvalet 1932 stod H på den socialdemokratiska listans sista plats och blev till mångas överraskning och någras missnöje vald till Andra kammaren. I fortsättningen skulle han komma att toppa valsedeln.

När Västmanlands socialdemokratiska partidistrikt 1934 beslöt anställa en ombudsman med placering i residensstaden, uppfattades H som självskriven. Utvecklingen bekräftar, att han var framgångsrik. Socialdemokratin har sedan många år den främsta platsen i valstatistiken, vilket kanske är mindre anmärkningsvärt om man påminner sig länets starka industrialisering.

Under sina första riksdagsår lät H sällan tala om sig. Ansluten till Goodtemplarorden sedan sitt 14:e år ägnade han sig åt böckerna, när andra i hans umgänges- och bekantskapskrets uppsökte för en nykterhetsman mindre frestande lokaler. Han läste mycket, särskilt ekonomi och politisk historia, som en livslång hobby dessutom geografi. När han yttrade sig i kammaren, gällde det vanligen ekonomiska frågor.

Tidigt placerades H i bankoutskottet, där han meriterade sig för ett av många livligt åtrått avancemang: han blev riksbanksfull-mäktig, vice ordförande i riksbankens styrelse och riksdagens deputerad. Av banken förordnades han som ordförande i den särskilda industristyrelsen, vilket innefattade ett starkt engagemang i ledningen för Tumba pappersbruk och bankens sedeltryckeri. Av riksdagen placerades han vidare som ledamot av utrikesutskottet och utrikesnämnden, suppleant i statsutskottet och av den socialdemokratiska gruppen som ledamot av dess förtroenderåd. Med denna meritförteckning var det naturligt, att H ofta nämndes som lämplig för en statsrådsbefattning. När Ernst Wigforss meddelade sin önskan att få dra sig tillbaka, utnämndes H till statsråd och chef för finansdepartementet.

H:s statsrådsbana blev kort. Han utnämndes 27 juni 1949 och nödgades demissionera 14 okt s å. »Hallaffären» — som länge var hett stoff i tidningarna — hade sin upprinnelse i tvenne av H skrivna brev rörande personliga motsättningar inom den socialdemokratiska landstingsgruppen i Västmanlands län. I sitt första brev uppmanade H landstingets ordförande, som var socialdemokrat av en äldre årgång, att lämna sin post med anledning av väntade revisionsanmärkningar, av vilka H fått ta del, innan de befordrats till rätt adressat, där de senare underkändes. I det andra brevet, ställt till sex landstingsmän, varnades dessa för följderna, därest de skulle stödja den misshaglige ordföranden. Båda breven befordrades till trycket och kommenterades i fördömande ordalag.

Den socialdemokratiska partistyrelsen fann sig till slut böra framträda med ett uttalande, vari det sades att »H vid sin befattning med denna fråga förfarit olämpligt». Detta gällde även ett avsnitt med en formulering, »som givit intryck att han handlade i samförstånd med vissa sina kolleger i regeringen» (vilket således inte var fallet). H meddelade samma dag, att han begärt sitt entledigande från statsrådsämbetet.

I den interna partistriden hemförde H emellertid segern. Partidistriktets överväldigande majoritet slog vakt om sin främste man på länsplanet. H tillhörde landstinget sedan 1943 och spelade även i denna egenskap rollen av riktkarl, både i kraft av sina kunskaper och sin viljestyrka. Trots den inre spänningen vann socialdemokraterna i valet 1950 en övertygande framgång. H valdes till landstingets ordförande och agerade i den rollen med auktoritet och vilja till oväld. Sedan krutröken skingrats efter den stora bataljen, upptäckte även tidigare motståndare hans stora förtjänster.

Författare

Ragnar Casparsson

Källor och litteratur

Göran B Nilsson, 100 års landstingspolitik (1966); Sven Olsson, Parlament i Aros (1963); Väd 1955. — Art:ar juni o sept—okt 1949 o nekr:er i dagspressen.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
David E Hall, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/13546, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ragnar Casparsson), hämtad 2024-04-23.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:13546
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
David E Hall, urn:sbl:13546, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ragnar Casparsson), hämtad 2024-04-23.