Meriter

Holmquist, Hjalmar Fredrik, f 28 april 1873 i Sunnemo, Värml, d 1 febr 1945 i Lund. Föräldrar: kh Adolf Fredrik H o Sara Gerda Maria Edgren. Mogenhetsex vid Karlstads h a l 8 juni 91, inskr vid UU 15 sept 91, FK 30 maj 94, teol fil ex 30 jan 95, dimissionsex 30 jan 97, Uppsala studentkårs ordf vt 00, disp för docentur 27 maj 03, doc i kyrkohist 10 juni 03, TL 15 sept 04, allt vid UU, prästv för Karlstads stift 17 dec 04, sekr i Kyrkohist fören april 05—april 09, ordf o utg av KA 17—19, tf reg:pastor vid Upplands art:reg periodvis sept 05—jan 07, lär i kyrko- o religionshist vid Uppsala hal för flickor läsåret 06—07, lär i kyrkohist vid Anna Sandströms lärarinnesem i Sthlm ht 07—vt 09, prof i kyrkohist o symbolik vid LU 27 maj 09—28 april 38, dessutom kh i V Kärrstorp o Glostorp, Malm, 29 maj 09—1 maj 21, TD 30 maj 10, led av kyrkomötena 20, 25, 26, 29, 32, 34 o 36. — LHVL 18 (ordf 35—37).

G 15 juni 05 i Sala landsförs m Thora Thorbjörnson, f 1 nov 85 i Kila, Vm, d 13 aug 52 i Lund, dtr till kontraktsprosten kh Anton Emanuel T o Hedvig Kristina Eleonora Lagerholm.

Biografi

Hjalmar H:s kyrkohistoriska författarskap är genomgående präglat av hans egen låg- kyrkliga bakgrund i den rosenianska väckelsen och av värmländskt romantiskt kulturideal. Hans fader var ett ledande namn inom värmländska Ansgariiföreningen, och under 1870-talet var han vänsterflygelns främste talesman. Han var en av de fyra värmländska präster, som undertecknade 1877 års nattvardspetition, men 1878, så som Sv missionsförbundet bildades, lämnade han Ansgariiföreningens styrelse. Under 1880-talet gav han uttryck för en klar kyrko- och bekännelsetrohet och hade nog en inte ringa andel i den omsvängning, som skedde i en del prästers åskådning till en mer folkkyrklig linje. H:s moder tillhörde den kända värmländska kultursläkten Edgren. En morbroder var språkforskaren Hjalmar Edgren, Gbgs högskolas förste rektor, en annan kapten J A Edgren, som deltog i amerikanska inbördeskriget, senare blev baptistpredikant och lärare vid Betelseminariet i Sthlm och slutligen återvände till Amerika och blev en av de sv-amerikanska baptisternas främsta män. Väckelsearvet och det romantiska kulturidealet samt en vidsynt och frisinnad hållning i kyrkliga frågor blev de dominerande dragen i H:s personlighet och livsgärning.

Under studietiden i Uppsala tog H starka intryck av Harald Hjärne och av sin närmaste lärare i kyrkohistoria Herman Lundström. Det nationalromantiska draget har han gemensamt med 90-talets kulturströmning, och då han alltid starkt betonade det personligas ingripande betydelse i utvecklingen, erinrar detta i viss mån om uppsaliensisk personlighetsfilosofi och tradition.

1902 höll H i Teologiska föreningen i Uppsala ett betydelsefullt föredrag över ämnet Svensk teologi och teologiska studier. Han hävdade där behovet av en självständig sv vetenskaplig teologi för att skapa större oberoende av den utländska, bevarande av det lutherska arvet med tanke- och forskningsfrihet på det teologiska området samt utifrån dessa krav en omordning av det teologiska examensväsendet. En petition till KM:t beslöts. Den avfattades av H tillsammans med Einar Billing och Emanuel Linderholm och resulterade i en ny stadga för de teologiska examina 1903. H var även med vid bildandet av Kyrkohistoriska föreningen och startandet av Kyrkohistorisk årsskrift 1900. H:s kyrkohistoriska produktion är mycket omfattande (bibliografien över hans författarskap upptar inte mindre än 410 nr, varvid hans talrika art i NF sammanfattas under två nr). Den kan uppdelas i tre huvudskeden. Först kom hans snabbt fullbordade docentavhandling 1903 om Johannes Matthiae och hans plats i Sveriges kyrkliga utveckling, som behandlar tiden intill dennes biskopstid och är utarbetad med Lundströms Paulinusbiografi som förebild och med anslutning till Harald Hjärnes strävan att se den sv utvecklingen i dess samband med den allmänt europeiska såväl som i dess nationella egenart. Han kunde även redan här utnyttja Einar Billings arbete Luthers lära om staten. Billings folkkyrkotänkande blev av stor betydelse för den folkkyrkosyn, som präglade H:s senare författarskap. 1905 fick H den då arbetande domkapitelskommitténs uppdrag att författa en kort översikt över domkapitlens historia i Sverige. Hans 1908 utgivna avhandling om De sv domkapitlens förvandling till lärarekapitel 1571—1687 är en utvidgning och fördjupning av denna översikt och bygger på ingående källforskningar.

Efter 1908 och sedan han 1909 blivit prof i Lund, kom H under två decennier att näs- tan helt ägna sig åt den allmänna kyrkohistorien. Sin prioritering av denna i förhållande till den sv kyrkohistorien motiverade han i minnesorden vid Lundströms död 1917 med att Lund låg nära kontinenten och i motsats till Uppsala långt borta från de centrala sv arkiven samt att tiden inte räckte till för djupare insatser på båda dessa fält. H:s huvudinsats faller därför inom den sammanfattande syntetiska historieskrivningen. Det mest mogna resultatet föreligger i hans efter mycket omfattande förarbeten och en recensionsverksamhet av ovanliga mått utgivna Kyrkohistoria i tre band 1922—27. Han älskade de stora perspektiven och de dramatiska förloppen. Hans närmaste förebild var den två årtionden äldre tyske kyrkohistorikern Karl Müller, varvid dock H starkare än denne framhäver de religiösa stormännens personliga insatser och betydelse för utvecklingen, i detta avseende även beroende av Albert Hauck, som av H betecknas som samtidens kanske störste kyrkohistoriker. I motsats till Muller och Hauck bedrev H ingen egen primärforskning, men han eftersträvade med en väldig energi att tillgodogöra sig den kyrkohistoriska litteraturen inom så gott som samtliga europeiska språkområden och inarbeta forskningens nyaste rön. Genom sin målande och fascinerande framställningskonst och även genom sin omfattande verksamhet som populärföreläsare har H, som det sagts, mer än någon annan lärt hela sv folket att förstå och intressera sig för kyrkohistoriens studium.

Som en viktig huvudlinje i kyrkohistorien ser H utvecklingen från tvång genom tolerans till samverkan, varom han också utgav en särskild monografi, tillägnad Nathan Söderblom 1929, därmed även som ofta eljest understrykande kyrkohistoriens betydelse för förståelsen av nutidens situation.

Under åren före och omkr 1917 års reformationsjubileum koncentrerade sig H i ett flertal arbeten, skrifter och föreläsningar på reformationstidens kyrkohistoria. Under sitt sista decennium som prof återvände han emellertid till mera ingående forskningar rörande sv kyrkohistoria i samband med planerandet av det stora verket Sv kyrkans historia, vartill han tog initiativet och vari han själv skulle skriva tredje bandet om reformationstiden. Detta utkom redan 1933, ett digert band på 800 sidor. Vid sin avgång från professuren utgav han därjämte band IV: 1, Svenska kyrkan under Gustav II Adolf (1938), som består av hans något översedda föreläsningar från de senaste åren. I dessa arbeten framträder klart H:s nationellt romantiska syn på Sveriges kyrka som en evangelisk-luthersk nationell folkkyrka, som omsluter hela Sveriges folk och som hela tiden sedan reformationen har bevarat sin självständighet i förhållande till staten och som utan slaviskt beroende av lutherdomen i Tyskland utvecklat och behållit sin egen nationella egenart. — Efter pensioneringen utarbetade han, delvis i sjukrummet, en Handbok i sv kyrkohistoria i två band från reformationstiden till första världskriget.

H:s verksamhet som ledamot av Lunds teologiska fakultet och domkapitel och vid allmänna kyrkomötet präglades av samma grundinställning, som karakteriserade hans kyrkohistoriska författarskap. I fakulteten kom han strax efter sitt tillträde av professuren att tvingas ta ställning i kampen kring den liberala teologin. I den Segerstedtska striden 1911—12 ställde han sig på Pfannenstills och Herners sida, när det gällde frågan, om Segerstedt skulle få förlängt förordnande att svara för undervisning och examination i teologisk encyklopedi och teologiska prenotioner. Sanningssökandet kräver som livsbetingelse fri vetenskaplig forskning, hävdade han. Däremot kunde han inte biträda Herners förslag att kalla Segerstedt till den nya professuren.

På kyrkomötet verkade H för reformer med syfte att stärka kyrkans självständighet och förankring i folket och att öka dess möjlighet att fylla sin religiösa uppgift som folkkyrka. Sålunda arbetade han för oftare sammanträdande kyrkomöten, biskopsmötets legalisering, större lekmannainflytande i kyrkan, lekmannakrafters anställande i församlingstjänst och ökat samarbete mellan folkkyrkan och de frikyrkliga.

Författare

Carl-Edvard Normann

Arkivuppgifter

En del av H :s efterlämnade ppr o brev hos lektor O Hedlund, Vänersborg, o hans maka f Holmquist. Brev från H i RA, KB (till NF :s red), LUB o UUB (till E Linderholm o H Lundström).

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Intill 1939 se LUM 1939, Lund 1940, s 178—183, samt T Palm, Bidrag till en bibliografi. . . (Från skilda ti- der, studier tillägnade Hjalmar H . . ., Sthlm (tr Lund) 1938, 4: o, s 609—654). — Bilder ur kyrkohistorien, religions- och missionshistorien. 7. ill uppl Sthlm 1939. 180 s, 1 pl. 2. tr 1943. 8. genomsedda, ill uppl 1948. 2. tr 1952. Förk edition: 2. rev uppl, 3. tr Sthlm 1940. 151 s. 3., genoms uppl 1948. — En strålande fest — och ett fasansfullt ögonblick (Hågkomster och livsintryck 21. Mårbacka och Övralid, Uppsala 1940, s 180—184). — Från reformationen till romantiken. [Ny uppl] Sthlm 1953. 269 s. (Handbok i svensk kyrkohistoria, 2.) — Från romantiken till världskriget jämte grunddragen av det övriga Nordens kyrkohistoria. Sthlm 1941. 266 s. (Ibid, 3.) 2. uppl 1952 [omsl tr 1953]. 323 s. — Kyrkohistoria. 1—3. 1—2: 2. uppl, 2. tr Sthlm 1945. 375 s, XXXV, 421 s. 1: [ny tr] 1956. 2: 3. tr 1959. 3: 3. förk uppl 1944. V, 186 s. 2. tr 1959. — Kirkehistorie. 1—2. 3., paa ny omarb Udg. Khvn 1946—49. 630 s, 8 pl, X, 675 s, 8 pl. (Tills med J Norregaard.)

Källor och litteratur

Källor o litt: K G Hammar, Liberalteologi o kyrka, otr lic:avh 1969, LU.

L Eckerdal, Skriftermål som nattvardsbere-delse (1970); R Ekström, Gudsfolk o folkkyrka (1963); C A Hessler, Statskyrkodebatten (1964); G H Martling, Nattvardskrisen i Karlstads stift under 1800-talets senare hälft (1958); H Pleijel, H H (HVL:s årsberättelse 1944—45); E Rodhe, Sv kyrkan omkr sekelskiftet (1930); Sv kyrkans årsbok 1922—38; A Tergel, Ungkyrkomännen, arbetarfrågan o nationalismen 1901—1911 (1969); G Westin, H H (KA 1945); L Österlin, Den kyrkohist forskn i Sverige (Dansk teol tidsskr 1962).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Hjalmar F Holmquist, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/13758, Svenskt biografiskt lexikon (art av Carl-Edvard Normann), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:13758
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Hjalmar F Holmquist, urn:sbl:13758, Svenskt biografiskt lexikon (art av Carl-Edvard Normann), hämtad 2024-04-19.