Meriter

Fleming, Hans, trol f i Namur, Nederländerna, d 1623. Moder: Katherine Hansdtr. Verksam som stenhuggare i Lübeck på 1560-talets slut, byggm o arkitekt i sv tjänst från 1580-talet, på Stegeborgs o Norrköpings slott 1583, på Vadstena slott 11 aug 1590, på Jönköpingshus, Vadstena, Älvsborg, Gullberg, Nya Lödöse o den nya staden på Hisingen 9 jan 1605, dessutom på Kalmar o Borgholm 3 april 1617, ledde tidvis arbetet vid Johannisborgs slott 1613–14.

G 1) m Dorthi, trol av nederländsk eller tysk börd, d 1603 i Jönköping, 2) m Ingeborg, Lasse Sadelmakares i Jönköping syster; senare g m Daniel Petri.

Biografi

I svensk konsthistorisk litteratur och uppslagsböcker har F sammanblandats med den tyske timmermansmästaren och kvarnbyggmästaren Hans Mann, vilken liksom F var verksam vid Kalmar slott och avled ungefär samtidigt.

Vid slutet av 1560-talet stod den smala förbyggnaden i renässansstil framför det medeltida rådhuset i Lübeck under uppförande och hela dess fasad skulle prydas med en rik utsmyckning i sandsten. Huggningen av den delvis från Gotland hämtade stenen utfördes av F tillsammans med Herkules Mida (Midouw), vilken senare också kom i svensk tjänst. I slutet av sept 1571 var arbetet i huvudsak fullbordat. Varken F eller Herkules Mida har dock haft ansvaret för utformningen av byggnaden.

År 1583 anställdes F i Johan III:s tjänst som byggmästare på Stegeborgs och Norrköpings slott, senare på Bråborg och Linköpings slott, där han även ledde reparationer och ombyggnader liksom vid Linköpings domkyrka. Stegeborg förvandlades under F:s ledning till ett renässansslott. Av den skulpturala utsmyckningen, som utfördes efter F:s ritningar och under hans ledning, har ett portalöverstycke med riksvapnet, hållet av två krönta lejon, ett arbete av hög klass, blivit bevarat. Den 11 aug 1590 utnämndes han till byggmästare på Vadstena slott, där han efterträdde Arent de Roy som ledare för de av denne planlagda om- och nybyggnadsarbetena. Slottsbyggnadens västra del påmurades och försågs med trapptorn och portal. De båda rundlarna ombyggdes, så att de fick en enhetlig form. Yttertaket, som brunnit 1598, ombyggdes och i samband härmed tillkom de båda rikt sirade praktgavlarna, den östra fullbordad 1605 och den västra först 1620. Till dessa hade F uppgjort ritningarna och ledde arbetets utförande. Den östra gaveln höggs av framstående stenhuggare såsom Bernt van Münster och Antonius Persson.

Redan 1593 hade F fått ett nytt maktpåliggande uppdrag, åt vilket han under återstoden av sitt liv huvudsakligen kom att ägna sig. Den 22 januari detta år beordrades F av hertig Karl att ofördröjligen bege sig till Jönköpingshus, som jämte staden Jönköping skulle utbyggas till en centralpunkt för försvaret mot Danmark. År 1601 förvärvade F en gård i denna stad.

F:s verksamhet omfattade även byggnadsarbeten på gränsfästningarna i södra Sverige. År 1603 besiktigade han Älvsborg och Gullberg för att utarbeta förslag till deras vidare utbyggnad och förstärkning. Den nya stadsanläggningen på Hisingen, som skulle omges av ett starkt försvarsverk, hade han samma år börjat utstaka. År 1604 utfärdades en fullmakt för F beträffande arbetet på Jönköping och en byggnadsordning fastställdes. Den 9 jan 1605 blev han utnämnd till byggmästare ej endast på Jönköping och Vadstena utan även på Älvsborg, Gullberg, Nya Lödöse och den nya staden på Hisingen. Han framlade flera alternativa förslag, bevarade i perspektivritningar, till Älvsborgs utbyggnad och modernisering och ledde byggnadsarbetet ända till fästningens fall. Den nya huvudportalen, prydd med riksvapnet och Karl IX:s initialer, var hans verk. Hans årslön var efter tidens förhållanden betydande och uppgick till 300 dlr, 100 tunnor spannmål, 4 par oxar, 1 tunna smör, humle, hö, havre m m.

F anförtroddes ständigt nya och mera omfattande uppgifter. Sålunda skulle staden Jönköping flyttas österut in på Sanden, så att borgen bättre kunde skydda den, och den nya staden skulle omgärdas av ett modernt befästningsverk. Arbetena fortsattes efter fredsslutet 1613. F hade utarbetat förslag med ritningar och memorial såväl beträffande staden som slottet. Den 10 febr och 17 maj sistnämnda år utfärdades en ny fullmakt och dagsverksordning för dessa arbeten. Ståthållaren skulle vara F behjälplig, men hade icke rätt att utan konungens direkta order blanda sig i arbetets bedrivande.

På våren 1613 reste F till Östergötland tydligen för att leda arbetet vid hertig Johans nya slottsanläggning Johannisborg vid Norrköping, till vilken han gjorde förslag och ritningar. I Norrköping var han även sysselsatt med att på uppdrag av hertigen upprätta stadsplan för nya delar av den växande staden. Konungen, som var synnerligen angelägen att befästningsarbetena i Jönköping skulle fullbordas, befallde honom emellertid att resa tillbaka dit, och hotade i augusti att låta hämta honom, om han icke ofördröjligen återvände. Under de följande åren besökte konungen flera gånger Jönköping för att besiktiga arbetena och F kallades också ofta till Sthlm för överläggningar rörande dessa och andra byggnadsarbeten liksom tidigare även skett under Johan III:s och Karl IX :s tid. Den 3 april 1617 utsågs han även till byggmästare på Kalmar och Borgholms slott, men hans hemort och huvuduppgift var alltjämt Jönköping. Hans löneförmåner som successivt ökats höjdes nu väsentligt. Han fick också tillstånd att bryta och hugga sten på Öland och att försälja sådan sten både i Sverige och utlandet. Till den nya kanslilängan på Sthlms slott, som uppfördes 1619–21, levererade han trappsten m m från Öland. Ledare för byggnadsarbetena på Sthlms slott var då Hubert Giliusson de Besche, icke F, som ofta uppgives.

För arbetenas genomförande hade F till sitt förfogande underbyggmästare, vallmästare och andra underledare samt hantverkare och arbetsfolk av olika slag. Bland underbyggmästarna kan nämnas mäster Ambrosius och Hans Fischer i Jönköping, Antonius Gille på Älvsborg och Gullberg, Peter de Kemps vid Älvsborg och på Hisingen och Kristoffer Graff på Vadstena.

Sitt egentliga hantverk, stenhuggarens, kom F med tiden att utöva i allt mindre omfattning. Som arkitekt och byggnadsledare har han emellertid gjort ritningar och haft ansvaret för den skulpturala utsmyckningen av byggnader och monument. Efter hertig Magnus död 1595 fick F i uppdrag att uppgöra förslag till ett gravmonument över hertigen i Vadstena klosterkyrka. Det ståtliga monumentet utfördes av Bernt van Münster samt Adam och Jakob stenhuggare under F:s ledning. Samtidigt fick F också i uppdrag att fullborda det efter Herkules Midas ritningar  påbörjade gravmonumentet över hertig Karl och hans gemåler i Strängnäs domkyrka. Till den rika utsmyckningen på Johannisborg hade som nämnts F gjort ritningen liksom till hertig Johans gravvård i Linköpings domkyrka, och han levererade även en portal till Vaxholms fästning. Ett antal andra byggnader, gravvårdar och skulpturverk har på mer eller mindre sannolika grunder tillskrivits F.

Långe mäster Hans, som F gemenligen kallades, var en bildad man; han ägde bl a ett exemplar av den franska folioupplagan av Vitruvius' bok om arkitekturen (1547). Han hade stor administrativ förmåga och var en energisk och kunnig arbetsledare. Han var en framstående fortifikations- och stadsplanearkitekt. Det är visserligen svårt att bedöma hans insatser på detta område i vårt land, då det i många fall gällde att hastigt bygga ut och modernisera äldre anläggningar, av vilka nu endast litet finns bevarat. En del ritningar, framför allt till Älvsborgs, Jönköpings och Jönköpingshus utbyggnad, visar emellertid, att F helt behärskade det moderna nederländska fortifikationssystemet och renässansens stadsplaneidéer. Johannisborgs slott var avsett som en fästning för Norrköpings och Östergötlands försvar. Den stora stjärnformiga anläggning, som här byggdes enligt F:s ritningar, är ett gott prov på hans skicklighet som fästningsbyggare. Själva slottsbyggnaden har haft en egendomlig form som troligen återgår på franska förebilder. Den bestod av två likformigt utbildade trevåningshus, sammanbundna av en trapphuslänga och försedda med tornutbyggnader på de övriga sidorna.

Medan Stegeborg och Johannisborg nu ligger i ruiner har Vadstena, förutom mittornets kraftiga och dominerande huv, som är senare tillkommen, bevarat det utseende det fick under F:s ledning. Här har F gjort en självständig insats. Slottet har fått en enhetlig och välkomponerad form, som vittnar om att F var en skicklig arkitekt och konstnär. Vadstenagavlarna hör i sin lineära stil och sin arkitektoniskt lugna form hemma inom den nederländska renässansen, medan portalen på västra trapptornet med sina bandade kolonner och rusticerade partier ger mera av volym och plastisk form i enlighet med tidens stilströmningar.

Författare

Tord O:son Nordberg

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Källor och litteratur

Källor o litt: RR, hertig Karls registr, RA; Sverige: Stads- o fästningsplaner, Kr A; Räkensk för rådhusbygget i Lttbeck, publ i Mittheilungen des Vereins fur Liibeckische Geschichte und Altertumskunde 1895–96. – G Axel-Nilsson, Dekorativ stenhuggarkonst i yngre Vasastil (1950); E Bohrn, Nyköpings renässansslott o Herkules Mida (1941); B Cnattingius, Linköpings slott under Vasatiden (1933); A Hahr, Drottn Katarina Jagellonica o Vasarenässansen (1940); B Helmfrid, Norrköpings stads hist 1568–1719, 1 (1963); E O Johansson, Några stadsplaneprojekt från Jönköping (Medd från Norra Smålands fornminnesför 1932); R Josephson, Stadsbyggnadskonst i Sthlm (1918); Jönköpings hist, 1–2, 4 (1917–18, 1931); S Karling, Tyresö slott (Fataburen 1933); dens, Tyresögraven i Sthlms storkyrka (Konsthist tidskr 1934); dens, H F (Tidskr för konstvetenskap 1938); A Lilienberg, Stadsbildningar o stadsplaner i Göta älvs mynningsområde (Skr utg t Gbgs stads 300-årsjubil, 7, 1928); A Lindblom, Sveriges konsthist, 2 (1944); E Lundberg, Byggnadskonsten i Sverige, Sengotik o renässans (1948); E B Lundberg, Stegeborgs slott (VHAAH, antikv ser 12, 1964); L W:son Munthe, K Fortifikat:s hist, 1 (1902), 6: 1 (1916); W Nisser, Brahegraven i Västerås domkyrka (Tidskr för konstvetenskap 1938–39); T Oison Nordberg, Gustav II Adolf som byggh (Fornvännen 1931); dens, Slottets hist under sextonhundratalet (Sthlms slotts hist 1940); M Olsson, Kalmar slotts hist, 2 (1961); S Scheele, H F eller Bernt van Munster (Konsth tidskr 1943); K von Schmalensee, Johannisborg (Fören Gamla Norrköping 1935); Sv folket genom tiderna, 3 (1938; F Holmér o G Axel-Nilsson); G Upmark, Valda skrifter (1901); B Wennberg, Pl F (SMoK 2, 1944); H Wideen, Älvsborgs slott (Gbgs hist mus. Årstr 1963).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Hans Fleming, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/14207, Svenskt biografiskt lexikon (art av Tord O:son Nordberg), hämtad 2024-04-24.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:14207
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Hans Fleming, urn:sbl:14207, Svenskt biografiskt lexikon (art av Tord O:son Nordberg), hämtad 2024-04-24.