Meriter

3 Floderus, Björn Gustaf Oskar, son till F 2, f 14 aug 1867 i Uppsala, d. 12 maj 1941 i Sthlm (Matt). Mogenhetsex i Uppsala 19 maj 1885, inskr vid Uppsala univ 12 sept s å, med fil ex 27 maj 1886, med kand 14 sept 1889, med lic 30 nov 1893, disp pro gradu 15 dec 1897, med dr 31 maj 1898, doc i kirurgi vid Uppsala univ 28 dec 1897–21 febr 1899, vid Karol inst 22 febr 1899–1917, amanuens vid farmakol institutionen i Uppsala 1 sept 1888–1 sept 1889, amanuens vid Akad sjukhusets kir poliklinik 1 april 1893–31 mars 1894, amanuens vid dess kir klinik 1 april 1894–31 mars 1895, underkirurg där 1 april 1895–21 dec 1896, erhöll Hwasserska resestipendiet för 1897, överläkare på kir avd av Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn, Sthlm, o föreståndare för dess kir poliklinik 16 okt 1899–14 aug 1932 (tf 23 juni–15 okt 1899), bitr lärare i kirurgi vid Karol inst 1899–1917, bedrev krigskirurgiska studier i Österrike-Ungern 1915, praktiserande läkare i Sthlm från 1899, undersökningsläkare för öron-, näs- o halssjukdomar vid Sthlms folkskolor 1901–05, föreståndare för Serafimerlasarettets kir poliklinik 1902–06, korresp led av Societas pro Fauna et Flora fennica 1921. – RNO 1925.

G 4 april 1901 i Sthlm (Hedv El) m Elma Lind, f 11 jan 1876 i Borås, d 28 juli 1948 i Oslo, dtr till apotekaren Hjalmar Magnus L o Maria Elisabeth Charlotta (Lotten) Wendbladh.

Biografi

Björn F var lärjunge till den europeiskt ryktbare professor Karl Lennander i Uppsala och kom efter hand att främst ägna sig åt kirurgin, som skulle bli det ena av hans två stora arbetsfält. Som medicinsk forskare och författare gjorde F betydande insatser genom sina monografier över olika, främst kirurgiska ämnen. Hans doktorsavhandling utgjorde en uttömmande undersökning rörande behandling av prostatahypertrofi, varvid han som den förste i skandinavisk litteratur förordade en radikal operativ behandling; denna mening mötte då både uppmärksamhet och gensagor men kom snart att helt slå igenom. Några kasuistiska arbeten innehåller redogörelser för åttio i Uppsala opererade fall av prostatahypertrofi, och F gav ur anatomisk synpunkt en framställning (1897) av de förändringar, som efter operationer mot denna sjukdom inträffar i genitalorganen. I ett stort arbete (1910) om njurstenens diagnos och terapi meddelade han egna viktiga erfarenheter bl a med hänvisning till röntgenbilderna, och i ett par skrifter (1912, 1913) rörande tuberkulos i tarmkäxets lymfkörtlar gav han den första utförliga beskrivningen av denna särskilt hos barn förekommande sjukdom, vartill han fogade redogörelser för ett stort antal kliniska fall, som han framgångsrikt hade behandlat. På grundval av embryologiska, histologiska, jämförande anatomiska och kliniskt kirurgiska undersökningar publicerade F ett betydelsefullt arbete (1915) över skelettvävnadernas biologi, varvid han framförde en rad nya synpunkter rörande skelettsystemets utveckling och patologiska anatomi. Bl a studerade han därvid skelettvävnadernas sjukdomsprocesser och redogjorde för skelettsvulsternas uppkomst, lokalisation i människokroppen och fördelning mellan könen. För detta viktiga arbete belönades F av Vetenskapsakademien med Flormanska priset. Andra av hans skrifter behandlar borttagandet av den ena njuren, operation vid stelhet i ledgången i örats stigbygel, den kirurgiska behandlingen av godartade kroniska sjukdomar i tjocktarmen och sambandet mellan svulst och yttre skada.

Vid sidan av sin medicinska gärning ägnade sig F hängivet åt botanisk forskning. Under uppväxttiden i Uppsala såg han på nära håll det varma intresse, med vilket hans fader studerade växtsläktet Salix (sälg, pil, jolster, vide). Snart blev han också själv för livet intresserad för utforskandet av detta rikt mångformiga släkte. Under faderns ledning gjorde han sina lärospån som Salix-kännare, och far och son företog tillsammans en rad exkursioner till nordliga växtlokaler i Sverige. Vid endast aderton års ålder publicerade F sin första botaniska uppsats, som behandlade Salices i Jämtlandsfjällen, och denna korta framställning kompletterade han några år senare med en väl dokumenterad redogörelse för Salixfloran i sydvästra Jämtlands fjälltrakter (1891). F företog fortsatta studieresor till våra lappmarker och även till Norge, och i en ny utförlig avhandling redogjorde han för Salixfloran i Torne lappmark (1908). Emellertid hade han under dessa studier mer och mer kommit till den uppfattningen, att endast jämförande forskning på ort och ställe inom betydligt större områden än hittills kunde ge en fast kunskap om de olika arternas gränser och om den betydelse såväl former som hybrider kunde ha för ett rätt fixerande av artbegreppet. Särskilt den arktiska videfloran lockade honom, och under långfärder besökte han Archangelsk och Novaja Zemlja 1911, västra Grönland 1921 och nordkusten av Kolahalvön 1923 och 1927. Dessutom gjorde han årligen färder i något eller några av de nordiska länderna; i Norge studerade han ingående videfloran särskilt utmed ishavskusten och under två av sina resor utforskade han Fiskarhalvön.

F deltog inte i de vetenskapliga undersökningar av videsläktet, vilka skedde genom odlingar och artificiella korsningar. Hans bestående insatser ligger i de grundliga och skarpögda iakttagelser han under sina färder gjorde i naturen och de slutsatser och resultat han därvid kom till. För hans intensiva detaljstudier fanns det knappast någon gräns, och han nedlade ofantligt med tid, arbete och kostnad på att uppsöka och med egna ögon studera videbuskar, som tedde sig oklara till bestämningen.

Under dessa allt djupare studier väcktes hos F tanken att sammanställa forskningsresultaten till en hela jorden omfattande monografi över videsläktet. Fördenskull besökte han de botaniska museerna i S:t Petersburg, London, Berlin, Wien och Geneve, där han i biblioteken och herbarierna hämtade många uppgifter. I en rad förundersökningar för sitt planerade stora verk har han skildrat floran bl a på Grönland (1923) och i Kamtjatka (1926) samt uppställt och beskrivit nya arter och hybrider från Alaska och Himalaya m m. Tyvärr blev det honom ej förunnat att fullborda den världsbild över Salixsläktet han tänkt sig. Ända till sin bortgång arbetade han med granskning av det mycket omfattande Salixmaterialet i Naturhistoriska riksmuseet. Dit lämnade han också sina utförliga och innehållsrika anteckningar och skänkte sitt väldiga Salixherbarium.

För Sveriges vidkommande gjorde F en högt skattad insats genom sin medverkan i två floristiska arbeten. I »Svensk fanerogamflora» (1918) av C A M Lindman ger han en rik framställning över släktet Salix, vilken han i bokens andra upplaga (1926) nästan helt omskrev och utökade. Ännu utförligare är hans behandling av hela växtfamiljen pilväxter (Salicacese) i O R Holmbergs ofullbordade »Skandinaviens flora» (1931). Såväl beskrivningarna av de 42 Salixarterna som uppgifterna om utbredningen i de nordiska länderna och angränsande delar av Ryssland är mycket detaljerade, och det står utom all diskussion, att detta noggranna och tillförlitliga arbete, som utgör höjdpunkten i F:s botaniska verksamhet, för lång tid framåt kommer att utgöra en fast grund för fortsatt Salixforskning.

Författare

Sigurd Lindman

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Se Sveriges läkare-historia, 3:4, Sthlm 1897, s. 149, XXV, LXIX; 4: 2, 1932, s. 24; 4: 5, 1935, s. 495. Dessutom: Salices från Jämtlands fjälltrakter (Botaniska notiser, 1886, Lund, s. 106 f). – 29 Fam. Salicaceee (O. R. Holmberg, Skandinaviens flora, 1 b, H. 1, Sthlm 1931, s. 2–160, 1 pl.). [Separat m. tit.:] Salicacex fennoscandices. Sthlm 1931. – A stränge species of Salix from Alaska. [Sthlm, tr.] Upps. 1935. 3 s., 1 pl. (Arkiv för botanik, bd 27 A, nr 2). – Some new Himalayan willows (Hyllningsskrift tillägnad Sven Hedin på hans 70-årsdag den 19 febr. 1935, i serie med Geografiska annaler, 17, 1935, s. 306v316). – New Siberian willows (Svensk botanisk tidskrift, bd 30, Upps. 1936, s. 386–400). – Two Linnean species of Salix and their al-lies. [Sthlm, tr.] Upps. 1939. 54 s., 2 pl. (Arkiv för botanik, bd 29 A, nr 18). – Some new Salix species and hybrids (Botaniska notiser, [Lund] 1940, s. 227–230). – Salix rotundifolia Trautv. and Salix nummularia Anderss., ed. by S. Grapengiesser [liksom följande arbeten] (Svensk botanisk tidskrift, 35, Upps. 1941, s. 351 f). – Salix helvetica Villars and its sub-species and hybrids (ibid., 1943, s. 73–80). – Salix Starkeana Will-denow (ibid., s. 81 f). – The Continental Salix glauca species (ibid., s. 169–172). – A stränge Scottish form of Salix lapponum L. (ibid., s. 173 f). – Salix crataegifolia Ber-toloni (ibid., 1944, s. 64–68). – Salix heterostemon Floderus, sp. nov. (ibid., s. 69–72).

Källor och litteratur

Källor o litt: S Grapengiesser, B F (Sv botan tidskr 1941); Karol inst:s hist 1910–60, 2 (1960); Th O B N Krok, Bibliotheca bot suecana (1925); Sveriges läkarehist, 3:4 (1901), s 148, XXV, LXIX, 4:2 (1932), s 23, 4: 5 (1935), s 495. – Art i Sthlms Dagbl 13 aug 1917, SvD 12 aug 1937, 13 maj 1941, ST 13 aus 1937.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Björn G O Floderus, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/14242, Svenskt biografiskt lexikon (art av Sigurd Lindman), hämtad 2024-04-20.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:14242
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Björn G O Floderus, urn:sbl:14242, Svenskt biografiskt lexikon (art av Sigurd Lindman), hämtad 2024-04-20.