Meriter

Forselius, Bengt Gottfried, f trol 1660 i Kors (Risti) sn i nuv Harjumaa, Estland, d okt 1688 vid skeppsbrott på Östersjön. Fader: prosten Johan F. Skolgång i Reval, juridiska studier trol vid tyskt univ, lärare i Kors o St Mattis 1683–84, ledde seminariet för estniska lärare och klockare på Biskopshov 1684–88. – Ogift.

Biografi

Släkten härstammar från Österbotten. F:s fader hade studerat i Uppsala och var från 1641 till sin död 1684 kyrkoherde i Kors och St Mattis församlingar. Han författade ett arbete om det estniska folkets seder och religiösa föreställningar, vilket gavs ut av J W Boecler 1684 i Reval under titeln »Der einfältigen Ehsten abergläubischen Gebräuche, Weisen und Gewohnheiten». Detta konfiskerades av det estniska konsistoriet.

F undervisades först i hemmet och gick därefter i domskolan och på gymnasiet i Reval. Han studerade en tid juridik, troligen vid tyskt universitet, utan att avlägga någon examen. Vintern 1683–84 arbetade F som lärare tillsammans med svågern pastor Gabriel Herrlin, bördig från Småland, Johan F:s efterträdare i Kors och St Mattis. De gav då kostnadsfri undervisning åt 50 estniska pojkar i prästgården. Därmed började F sitt stora arbete för den estniska folkundervisningen. Det var här som planerna utarbetades för det kommande skolprogrammet, som omfattade grundandet av estniska folkskolor i alla socknar, utbildandet av egna lärare med ekonomiskt ordnade förhållanden samt utgivande av läroböcker. År 1684 lyckades F få i gång ett seminarium på Biskopshov (Piiskopi mõis), ett gods utanför Dorpat, som Karl XI anslog för ändamålet och samtidigt garanterade underhåll från kronans magasin. Utbildningen var tvåårig, och de duktigare eleverna skulle tas ut till lärare. F blev föreståndare för seminariet, som var i verksamhet till hans död 1688. Sammanlagt utbildades 160 lärjungar.

År 1686 företog F en resa till Sthlm med två estniska skolpojkar från seminariet, som han föreställde för kungen för att ge klart bevis på möjligheterna att väcka det estniska folket. Han utverkade k befallning till ståthållaren Adolf Tungel i Reval att till en början uppföra skolhus i Kors och St Mattis, vilka socknar genom reduktionen tillfallit kronan, samt bostad för läraren och att ut-anordna en lön av 50 rdr om året åt denne. Därmed var mönstret givet. Tidpunkten var gynnsam. År 1686 hade den nya kyrkolagen antagits i Sverige. F: s verksamhet stöddes av Karl XI, av biskop J H Gerth i Reval och av generalsuperintendenten J Fischer (s 56–61 ovan). Adeln satte sig dock på tvären. Men i Livland beslöt lantdagen 1687 under generalguvernör J J Hastfers ledning, att skolor skulle upprättas i varje socken. Först 1689 kom på biskop Gerths tillskyndan som en följd av F:s arbete en k förordning till generalguvernören i Estland att se till att skolor även där upprättades i varje socken.

F vände sig direkt till pastorerna i Estland och det estniska Livland och begärde deras stöd. Enligt hans första rapport till Gerth 28 juni 1687 hade 11 pastorer under den gångna vintern haft undervisning för ester och ytterligare 7 hade lovat anställa elever från seminariet som lärare. Aug 1688 skickar F biskopen 28 utförliga rapporter från prostar och pastorer i estniska församlingar, som alla prisar bildningslusten hos esterna och de snabba resultaten tack vare den nya undervisningsmetoden. Sammanlagt omkr 1 100 hade fått undervisning 1687–88. Denna dokumentsamling är en synnerligen värdefull källa för Estlands inre historia.

F:s storartade praktiska arbete uppskattades på högsta ort. Hösten 1688 var F åter i Sthlm och utverkade en k fullmakt som inspektor över folkskolorna på landet i Estland och Livland, dat 17 sept 1688, och tillstånd att överallt, där det visade sig behövligt, inrätta nya skolor för ungdomen. Han fick dock aldrig tillträda sitt ämbete. På återresan till Estland i slutet av okt 1688 gick båten under med man och allt.

Så vitt man kan se var F:s arbete ett led i den ideella bildnings- och upplysningsrörelse i Estland, som i huvudsak var betingad av religiösa motiv. De ledande i dessa bildningssträvanden var en krets unga radikala teologer, nära vänner till F, som Adrian Virginius och Johan och Andreas Hornung med J Fischer som beskyddare. Deras huvudarbete inriktade sig på att få fram goda bibelöversättningar till lettiska och estniska direkt från grundtexten. F hade i denna krets övervägande rollen som reformator av den estniska stavningen, men han fick även betydelse för det estniska skriftspråkets utveckling. Han deltog i bibelkonferenserna i Lindenhof aug–sept 1686 och i Pillistfer jan–febr 1687 under Fischers ledning, där den reval-estniska översättningen av NT (tr först 1715) behandlades. År 1686 gav F ut den första ABC-boken på estniska, som kom i ett par upplagor redan under hans livstid. I denna tillämpade F sina nya principer, ehuru modifierade.

F utgick från den fonetiska principen och ansåg, att talspråket och uttalet borde vara normgivande. Onödiga och för estniskan främmande bokstäver borde undvikas. Versalerna skulle bort. Vokallängden skulle utmärkas genom dubbelskrivning av vokalen, ej genom stumt h. Reformen mötte skarpt motstånd i Revalska konsistoriet, och av hänsyn till sin viktigaste uppgift, skolfrågans lösning, tvingades F till viss reträtt för att inte förlora myndigheternas stöd. Efter hans brådstörtade död avstannade folkbildningsarbetet för en tid framåt.

I det bevarade materialet framstår F som en praktiskt klok, intelligent ung man, klarsynt och omdömesgill. De få kända brev, som bevarats av hans hand, är skrivna på tyska i klar och ledig stil, väldisponerade, utan överord eller personliga utfall, diplomatiskt välformulerade utan att vara krypande.

Författare

Greta Wieselgren

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: brev i G. Wieselgrens nedan a. a. i VSLÅ 194-2 och Svio-Estonica 1964; utgivit, förutom i texten nämnda ABC-bok, varav en uppl. Riga 1694 finns i LUB, ett psalmhäfte tills. m. Å. Virginius.

Källor och litteratur

Källor o litt: Livonica II, RA; Estniska konsistorialarkivet i förutv estn RA, Dorpat. – Eesti biograafiline leksikon (1926–29); O Liiv, Lisandeid Eesti rahvakooli ajaloole 17. sajandi 15pul (1934); A Möller, Fata Dorpati. Den i förra tiden namnkunnige staden Dorpts öde (1755); NT på Reval-estniska 1715; V Reiman, B G F (Eesti Uliöplaste Seltsi Album, 3, 1895); H Salu, Förbjuden estnisk litt under svensktiden (Svio-Estonica, 10, 1951); Fr Westling, Förarbetena till den estniska översättn av NT 1715 (1892); dens, Bidr till Livlands kyrkohist 1656–1710 (KA 1901); G Wieselgren, B G F und die Grundlegung der estnischen Volksschule. Urkunden und Kommentar (VSLÅ 1942; jfr även där angiven litt, särsk s 66, not 4); dens, När Karl XI lade grunden till den estniska folkskolan (Sv tidskr 1943); dens, Johann Fischer – Livlands nye apostel (Svio-Estonica, 17, 1964).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Bengt Gottfried Forselius, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/14344, Svenskt biografiskt lexikon (art av Greta Wieselgren), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:14344
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Bengt Gottfried Forselius, urn:sbl:14344, Svenskt biografiskt lexikon (art av Greta Wieselgren), hämtad 2024-04-19.