Meriter

Forssberg, Johan Rudolf Ferdinand, f 1 aug 1818 i Sthlm (Jak), d 2 juli 1879 i Uppsala (Hovf:s dödbok). Föräldrar: tapetseraren Johan Fredrik F o Maria Helena Hernlöf. Elev vid K teaterns balettskola 1833, figurant där 1835–38, aktör vid K teatern 1838–44, bitr styresman o skådespelare vid det Djurströmska sällskapet 1844–46, ledare för detta 1846–50, skådespelare vid det Elfforsska sällskapet från 1850.

G 21 dec 1839 i Sthlm (Ad Fredr) m Brita Catharina Åström, f 22 febr 1813 i Luleå, d 16 maj 1865 i Sthlm (Hovf), från vilken han efter 1845 tycks ha levat skild, dtr till Brita Pehrsdtr o fosterdtr till hattmakaren Anders Åström o Fredrica Dorotea Hortman.

Biografi

Rudolf F kom vid 15 års ålder in vid K teaterns balettskola, som stod under ledning av den utmärkta dansösen Sophie Daguin. I jan 1838 debuterade han som Julius – en mindre älskarroll – i »Hedvig eller Banditbruden» och blev engagerad som aktör. Under de år som F i denna egenskap tillhörde den k scenen, fick han endast uppträda i småroller och lyckades inte göra sig bemärkt. Han uppmärksammades emellertid av Emilie Högqvist och fick också tillfälle att uppträda tillsammans med Georg Dahlqvist, av vars geniala, starkt romantiskt betonade konst han tog starka intryck. År 1844 blev han engagerad vid det Djurströmska sällskapet, som bereste landsorten och ansågs som dess förnämsta trupp. Det leddes av Djurströms änka, Hedvig Charlotte Hoffmann, och F biträdde henne till 1846, då han ensam övertog sällskapet. Han ledde detta till 1850, då han tog engagemang som skådespelare hos Lars Erik Elffors, hos vilken han var anställd till dennes död 1869. Vid det Elfforsska sällskapet, som efter direktörens död förestods av hans änka, fru Thérèse Elffors, kvarstannade F till sin död.

Under de år, som F tillhörde de Djurströmska och Elfforsska trupperna var han obestridligen dessa sällskaps förnämsta manliga kraft, ehuru han ej så ofta uppträdde i de bärande rollerna. Han hade ett vackert ansikte, en ståtlig figur och framför allt en djup och uttrycksfull basröst, som satte honom i stånd att även uppträda i sångpartier i sångspel och operetter. Med tiden förvärvade han sig en ganska betydande karakteriseringsförmåga och uppträdde i roller av vitt skilda slag. De impulser, som han under sin lärotid i Sthlm fått av Emilie Högqvist och Georg Dahlqvist lyckades han omsätta på ett fullt personligt sätt. Hedersnamnet »Landsortens Dahlqvist», som samtiden tillerkände honom, torde emellertid mest berott på att han ofta uppträdde i roller, som Dahlqvist spelat i Sthlm: Carl Moor i »Rövarbandet», Birger Jarl i »Bröllopet på Ulvåsa», titelrollen i »Benvenuto Cellini» o a. Gemensamt för F och Dahlqvist var det samvetsgranna och intensiva inträngandet i rollen, men medan Dahlqvists rikare fantasi frossade i grella effekter, som ofta förledde honom till en viss onatur, så var just naturligheten F:s förnämsta styrka.

I tragedier och romantiska skådespel utmärkte sig F genom sin i baletten förvärvade utmärkta plastik, sin vackra röst och en med åren alltmera framträdande auktoritet i roller som Rudolf i »Korsfararne», Kristian II i »Gustaf Wasa», Johan Gyllenstierna i »Carl XI» förutom de ovan nämnda. Han uppbar också med temperament de stora bravurrollerna »Edmond Kean» och »Narcisse Rameau», vilka dock kanske föll utanför hans egentliga område, och vari hans framträdande ibland framkallade delade omdömen i pressen. Berömda var också hans typer av svenska allmogemän såsom Kråk-Matts i »Korp-Kirsti», Svärd i »Valborgsmässo-aftonen» m fl. I komiska uppgifter, där han dock mera sällan användes, utvecklade han en frisk naturlighet och en diskret humor. Hans Sebastian i den mycket spelade farsen »Rochus Pumpernickel» ansågs oöverträffad. För den yngre generation som på 70-talet mest intresserade sig för den nyare norska dramatikens första segerrika framträdande, blev han mest känd genom sina framställningar av de borgerliga eller heroiska fäderna i Björnsons och Ibsens första skådespel, t ex Amtmanden i »De nygifta» och Örnulf i »Härmännen på Helgeland».

Författare

N E Taube

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Källor och litteratur

Källor o litt: K teaterns repertoarbok, K teaterns bibi; Helledayska saml, Fören Drottningholmsteaterns vänners bibl, Sthlm; W Berg, Gbgs äldre teatrar, 5, GUB; Axel Anderssons repertoarbok för Uppsala teater (hos familjen). – A Ahnfelt, Europas konstnärer (1883–87); W Berg, Gbgs äldre teatrar, 3 (1900); F A Dahlgren, Anteckn:r om Sthlms teatrar (1866); A V Kaunitz, Anteckningar om Hälsingborgs teater 1877–1907 (1917); A Lindberg, De första teaterminnena (1916); G Nordensvan, Sv teater, 1–2 (1917–18); L F Otterström, Från salong o scen (1891); [A Scheele,] Minnen från Djurgårdsteatern 1864–81 (1882); J Svanberg, Anteckn:r om Stora teatern i Gbg 1859–93 (1894). – Samtida notiser o rec i dagstidnrr från Sthlm, Gbg, Hälsingborg, Uppsala, Gävle.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
J Rudolf F Forssberg, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/14364, Svenskt biografiskt lexikon (art av N E Taube), hämtad 2024-04-25.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:14364
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
J Rudolf F Forssberg, urn:sbl:14364, Svenskt biografiskt lexikon (art av N E Taube), hämtad 2024-04-25.