Meriter

2 Anders Lindormsson (Lindersson; i litteraturen vanligen Lennartsson), d 17 sept 1605 i slaget vid Kirkholm. Föräldrar: ryttmästaren Lindorm Torstensson o Margareta Andersdtr (Ekeblad). Bland hertig Karls hovfolk åtminstone från 1588, ryttmästare 20 aug 1589 (enl hertig Karls kalendarium), häradsh över Dal 9 aug 1597, en av ståthållarna på Älvsborg 26 febr 1599, ensam ståth där 1 maj s å, riksmarsk 1 juli 1600 (ej godkänd som sådan av riksdagen 1602), befälhavare över krigsfolket i Livland jämte Arvid Eriksson (Stålarm) 13 sept 1602, ståth på Reval senast 9 okt s å. – Ogift.

Biografi

A L var under hela sitt liv nära knuten till hertig Karl. Då stilleståndet i kriget mot ryssarna utlöpt 1589, sändes han den 15 sept till Reval med de ryttare som utgjorde hertigens bidrag till kriget. På den ryska krigsskådeplatsen var han sedan verksam under flera år, ooh sommaren 1592 var han budbärare mellan hertigen och överbefälhavaren Klas Fleming.

Den 5 mars 1593 överbragte A L till hertig Karl budskapet om det 20 jan ingångne stilleståndet. Följande dag fick han fullmakt att uppmana krigsfolket i Finland att ej lyda Klas Fleming, om denne icke hörsammade kallelsen att inställa sig hos hertigen. A L:s verksamhet med anledning av denna fullmakt föranledde Fleming att beskylla honom för att vara orsaken till bondeoroligheterna i Finland och att hota hugga huvudet av honom. Såväl i Finland som i Estland begärde och fick A L trohetseder till hertig Karl av adeln, krigsfolket och borgerskapet, varefter han 27 maj med sina ryttare återkom till hertigen.

År 1595 deltog han i Söderköpings riksdag. Året därpå underhandlade A L för hertig Karls räkning med de från Söderköpings riksdag uteblivna ståthållarna Arvid Gustavsson (Stenbock) på Vadstena och Erik Gustavsson (Stenbock) på Älvsborg. Han användes även för underhandlingar med Erik Brahe under hösten detta år. I mars 1597 deltog han i riksdagen i Arboga, till vilken han jämte sin mosters man Anders Gudmundsson (Ekeblad av Hedåker) förgäves skall ha sökt förmå sin kusin Jöran Posse (Knutsson) att infinna sig. Därefter befullmäktigades han av hertigen att jämte Erik Stake och Anders Gudmundsson kungöra riksdagsbeslutet i sin fädernebygd i Västergötland. På sommaren s å deltog han i stän-dermötet i Sthlm, under vilket han av hertig Karl fick häradshövdingeräntan i Dalsland, sedan dess föregående innehavare, den nyssnämnde Jöran Posse, flytt till Polen. I sept s å följde han hertigen på tåget till Finland efter Klas Flemings död.

År 1598 deltog A L i ständermötena i Uppsala och Vadstena. Under detta års händelser utnyttjade hertig Karl flera gånger A L:s skicklighet både som underhandlare och befälhavare. I juni uppdrogs sålunda åt honom att söka stilla den oro, som hans frände Jöran Posse Nilsson uppgavs ha anstiftat i Västergötland, men någon aktion behövde tydligen aldrig igångsättas, då Posse och hans närmaste medhjälpare inom kort flydde över gränsen till Danmark. Den för hertigens trupper förlustbringande striden vid Stegeborg 8 sept avbröts efter underhandlingar mellan A L och hans kusin Jöran Posse (Knutsson). I slaget vid Stångebro 25 sept, som föregicks av nattliga överläggningar mellan hertig Karl, greve Axel Leijonhufvud och A L, anförde den sistnämnde kavalleriet på hertigens framgångsrika högra flygel. I Karl Karlsson Gyllenhielms memoarer omnämnes från denna strid en replikväxling mellan A L och hans »gode vän» Jöran Posse Nilsson, vilken på sin modfällda hälsning »Ja broder, skulle vi nu här mötas?» skall ha fått det barska svaret »Här gäller nu ingen broderskap utan krut och lod».

Den 2 nov s å lyckades A L och ståthållaren i Västergötland Axel Leijonhufvud genom förhandlingar komma i besittning av Älvsborg och Gullberg, och i febr 1599 blev A L ståthållare där. Under sommaren deltog han i hertig Karls erövring av Kalmar slott, men under hertigens finska fälttåg på hösten fick han stanna på Älvsborg, där han hindrade konung Sigismunds amiral Johan Gyllenstierna från att landstiga.

Följande år satt A L i rätten vid riksdagen i Linköping under rannsakningen med de fängslade herrarna. Enligt hans ovän Axel Leijonhufvuds starkt tendentiösa framställning skall han därvid genom viskande agitation ha bidragit till att dessa dömdes till döden.

Inför sin avresa till den baltiska krigsskådeplatsen några månader senare utnämnde hertig Karl honom till riksmarsk och överbefälhavare för det i Sverige kvarvarande krigsfolket, vilket med tidens obestämda terminologi föranledde, att han emellanåt kom att tituleras fältmarskalk. Såsom »riksens fältmarskalk» nämnes A L bland de 12 personer, som hertigen 11 juni 1602 vid riksdagen i Sthlm efter sin återkomst till Sverige föreslog till riksråd i stället för de avrättade eller landsflyktiga Sigismundanhängarna. I riksdagsbeslutets uppräkning av de nyutnämnda riksråden har emellertid hans namn utelämnats liksom den såsom riksamiral i förslaget upptagne Axel Rynings, vilket sammanställts med hertigens alltför ofullständigt kända förhandlingar med adeln om riksmarsks- och riksamiralsämbetenas besättande. Säkert är blott, att A L i motsats till Axel Ryning aldrig varken kallas riksråd eller uppträder bland riksråden, och att han efter denna tidpunkt ej heller förekommer som riksmarsk, ehuru den närmast följande riksmarsken Magnus Brahe ej kan beläggas såsom sådan förrän 1607. A L, vilken redan i hertigens testamente av år 1600 förekommer bland de fyra personer, som i händelse av hertigens frånfälle skulle utgöra förmyndareregering, kvarstår dock bland de tillämnade riksförmyndarna (nu fem) ännu i 1604 års testamentsutkast. I 1605 års testamente har valet av förmyndare lämnats till ständerna, och A L namnes endast bland de åtta personer, som skulle bistå hertig Johan i hans egenskap av generalfältherre.

Till följd av sin nyckelposition på Älvsborg kom A L att deltaga i förhandlingar med danskarna vid Flabäck i febr 1601, i Nya Lödöse i aug s å och i Ulvsbäck i april 1602, men snart förflyttades han från Älvsborg till en annan ansvarsfull post. Redan 30 juni sistnämnda år placerade hertig Karl i slottsloven på Älvsborg hans styvfar Anders Olovsson (Oxehufvud) och hans bror Torsten Lindormsson samt knekthövitsmannen Måns smålänning, eftersom konungen ämnade bruka A L i Livland. Den 13 sept s å befullmäktigades denne att jämte Arvid Eriksson (Stålarm) vara befälhavare över krigsfolket där, vilket befäl för A L:s del inom kort förenades med ståthållarskapet på Reval.

Deras uppgift blev svår. Polackerna hade haft stora framgångar, och svenskarnas ekonomiska resurser var på grund av missväxt otillräckliga, vilket medförde stora svårigheter för truppernas proviantering och besoldning och ibland förorsakade myterier. Tidigare på sommaren hade Wesenberg kapitulerat, dagen efter A L:s och Arvid Erikssons ankomst till Livland kapitulerade Weissenstein (Wittensten), och i april 1603 erövrade polackerna också Dorpat. Hertig Karl misstänkte nu Arvid Eriksson för förräderi, vilket givetvis komplicerade situationen även för den mot sin herre alltid lojale A L, som åtminstone sedan 1593 kan beläggas ha hört till Arvid Erikssons vänner och under dennes tidigare misshälligheter med hertigen tagit honom i försvar. Hertig Karl synes ha blidkats vid ett besök av A L och Arvid Eriksson i Sverige i maj 1603, men då den senares försök att återtaga Weissenstein misslyckades den 15 sept 1604, anmodades A L att sända honom till Sverige, där han följande år ställdes inför rätta. A L fortsatte striden i Livland och lyckades återtaga Wesenberg i juni 1605. Karl IX anlände i augusti själv till Livland med förstärkningar men blev slagen vid Kirkholm 17 sept, varvid A L stupade. Enligt Erik Dahlberghs sannolikt på äldre förlaga återgående bataljplan anförde han centern. Han skall ha föreslagit konungen uppskov med striden och vila för de efter marsch uttröttade trupperna men då blivit tillfrågad, om han var rädd (Th Hiärne). I stridsskriften »Hertigh Carls Slaktarebenck», som torde innehålla material från A L:s kusin Jöran Posse (Knutsson), uppges, att Karl IX trots A L:s varning icke hindrade hertig Fredriks av Kurland ryttare från att före striden gå över Düna och förena sig med polackerna. A L:s lik fördes av fienderna till Riga och begravdes där i domkyrkan. Johan Skytte lät 1631 som svensk generalguvernör i Livland där uppsätta ett monument över honom.

Om A L:s person är föga känt. Framträdande är emellertid den lojalitet, som han under decennier synes ha iakttagit mot sin lynnige och misstänksamme herre, och som belönades med dennes förtroende. Sistnämnda förhållande tycks A L ha utnyttjat till att ingripa till förmån för släktingar och vänner, som råkat illa ut under inbördeskriget. Hösten 1598 utverkade han sålunda hertig Karls förlåtelse för sin styvfar Anders Olovsson (Oxehufvud), som före Stångebroslaget anslutit sig till Sigismund, och hösten 1601 bad han fogden över de förbrutna godsen i Öster- och Västergötland att icke före hertigens återkomst från Livland taga något av räntorna från kusinen Jöran Posses (Knutsson) sätesgård Hällekis; om hertigen inte skulle återställa den till Posses barn, skulle A L giva dem ersättning. Med den orolige Axel Leijonhufvud tycks han emellertid ej ha kunnat sämjas. Hösten 1599 beskylldes han av Leijonhufvud för att ha angripit dennes tjänare på Lidköpings marknad och i Nya Lödöse. Sommaren 1600 framförde denne sina klagomål mot honom till hertig Karl kort före sin brytning med hertigen och sin avresa ur riket. Därefter lade A L på hertigens order beslag på Leijonhufvuds sätesgård Gräfsnäs i Erska (Älvsb). Senare utsände Leijonhufvud 1601 och 1608 försvarsskrifter, vari han angrep A L.

A L:s sätesgård var först fädernegården Forstena i V Tunhems sn (Älvsb) men senare Restad i Naglums sn (Älvsb), som han 1592 bytt till sig från kronan. Den 2 juni 1604 fick han sin broder Torsten Lindormssons förbrutna gods.

Författare

Erik Wikland Hans Gillingstam

Arkivuppgifter

Brev till A L i Str hist handl 14, RA (tr i HT 1905). Talrika brev till honom 1602–05 dels i Krigshist handl, RA, dels i Estländ-ska generalguvernörsarkivet, Centralarkivet, Dorpat. En bunt brev från honom till hertig Karl 1602–05 i Livonica 11:4 liksom enstaka brev till hertigen 1591–93 i K arkiv, till Hogenskild Bielke i dennes saml o till Peder Nilsson (Jacobsköld) i Kanslitjänstemäns konc o mottagna skriv, allt i RA. Flera brev från honom till morbrodern Johan Andersson (Ekeblad) i De la Gardieska saml: Ekeblad, vol 1 b, LUB. Flera kvittenser m m av honom i autografsamhrna i Sjöholmssaml, RA, o i Ericsbergs arkiv.

Tryckta arbeten

Källor och litteratur

Källor o litt: RR, HKR, Statsrättsl urk 13, K arkiv: Handl:r rör hertig Karls hovhålln m m, 2, Biographica, Comitis Axelij Leijonhu-wudz Famosus Libellus (Manuskriptsaml, 12—13), p 80, 116, 173, Skokl, I, Kv 27 (Erik Brahes chifferkalendarium, 1), RA; Red:-koll:s arkiv F I: 246, KA; Militieräkn:r 1593: 7, KrA; alfabet lappreg till SRA samt över brevmottagare i HKR o till titularreg till RR 1561—1611, RHA; Axel Leijonhufvuds apologia (1:5: B 4), p 139, 161, Esplunda arkiv (för yngre texter se L Sjödin i HT 1933, s 403, o S U Palme, nedan a a, s 54 f, not 7). — Anteckn från det sextonde seklet (HH 20, 1904—05); Calendaria Caroli IX, ed A Lewenhaupt (1903); Ett par bref om Klas Flemings planer 1593 (HT 1905); C A Gottlund, Förteckn öfver en manuskriptsaml (1838), s 32 ff, 65, 113 ff; E Grönblad, Urk upplys Finlands öden o tillstånd i si af 16de o början af 17de årh, 2 (1856), s 139; Katalog des estländischen Generalgouverneursarchivs, 1—2 (Acta archivi centralis Estoniae, 3—4, 1935—36), s 41, 213; Nya Lödöse tänkeböcker, ed S Grauers (1923); Prot vid rannsakn på riksdagen i Linköping! år 1600 öfver åtsk för otrohet anklagade herrar o män, ed N J Ekdahl (HSH 19, 1834), s 225; Sivert Grubbes Dagbog, 2 (DM 4:4, 1878), s 6; L Sjödin, Hans Bilefeldts rapporter till Knut Persson åren 1602 o 1605 (HT 1939), s 435; A A v Stiernman, Alla riksdagars o mötens besluth, 1 (1728), s 613; STb 1601— 02 (1957); SRA, 1:3—4 (1894—1938); Ur Jon Jonssons vandringsbok 1582—1620 (HT 1898), s 345 f; J Waaranen, Handl upplys Finlands hist under Karl IX :s tid, 1—2 (1863—64); Äldre handl:r ang Vestergötl (VFT II: 2—3, 1903), s 112 ff. — H Almquist, Sverge o Ryssland 1595—1611 (1907); J A Almquist, Lokalf, 2—4 (1919—23); J E Almquist, Herrg i Sverige under reformationstiden (1960); dens, Lagsagor o domsagor i Sverige, 1—2 (1954); E Anthoni, Kopieboken 1592—1601 (SSLF, 249, 1935), s 192, 198; dens, Konfl mellan hertig Carl o Finland. Avveckl o försoningen (1937); B Barkman, K Svea livgardes hist 1560—1611 (1938—39); E Bensow, K Skaraborgs reg:s hist, 1 (1931); G O Berg, Riksdagen i Sthlm 1602 (1883), s 26 ff; T Berg, De särsk fögderierna för förbr gods under Karl IX :s o Gustav II Adolfs regering (MRA 1927); W Berg, Elfsborgs slott (Bidr till känned om Gbgs o Bohusläns fornm o hist, 7, 1902), s 221 ff; S J Boethius, Hertig Karls o sv riksrådets samregering 1594— 96, II (HT 1885), s 58, 67, III (HT 1886), s 53; B Broomé, Nils Stiernsköld (1950); dens, Ätten Posses hist 1500—1625 (1960); N Eden, Den sv centralregeringens utveckl till kollegial organisation (1902), s 4; dens, Den sv riksstyrelsens reorganisation 1594—1602 (HT 1901), s 207, 210 f, 215 f; B Federley, K M:t, sv kronan o furstendömet Estland 1592—1600 (1946), s 49, 52; A Fryxell, Berättelser ur sv hist, 4 (1900); A Hallenberg, Riksdagen i Linköping år 1600 (1908), s 74; Hertigh Carls Slaktarebenck (De hundra böckerna, 2, 1915), s 69, 71; Å Hermansson, Karl IX o ständerna (1962); E Hildebrand, Karl IX :s testamente o tronskiftet 1611 (HT 1895), s 5, 13; Th Hiärne, Ehst-, lyf- und lettlaendische Geschichte (Monumenta Livo-niae antiquae, 1, 1835), s 396, 398 ff, 444; A W Hupel, Nordische Miscellaneen, 20—21 (1790), s 299 ff; O A Johnsen, Finnmarkens pol hist (1923); A Jonsson, Hertig Karl o Sigismund 1597—98 (1906), s 39, 41, 83 f; R Kjellén, Riksrättsinstitutets utbildning (1895), s 46; A Lignell, Beskrifn öfver grefskapet Dal, 1 (1851), s 239 f; S Ljung, Erik Jöransson Tegel (1939), s 26; J Messenius, Scondia il-lustrata, 8 (1702), s 98; P Nordmann, Arvid Eriksson Stålarm (SSLF 73, 1906), s 63, 75 f, 78 f; S U Palme, Sverige o Danmark 1596 —1611 (1942); G Petri, K Livgrenadjärreg:s hist, 1 (1926); P Renvall, Klaus Fleming und der finnische Adel (1939); W von Schul-mann, Die zivile Staatsbeamtenschaft in Estland (1939); H Sommarström, Finland under striderna mellan Sigismund o hertig Karl, 1 (1935), s 72 f, 76 f; P Sondén, Några anteckn från Östersjöprovmas arkiv (HT 1888), s 360; A A v Stiernman, Swea o Götha höfdinga-minne, 2 (1835); W Tawaststjerna, Pohjoismaiden viisikolmattavuotinen sota, 2 (Historiallisia tutkimuksia, 11, 1929); dens, Kaarle IX:n ja Sigismundin taistelu Viron ja Liivinmaan omistamisesta (ibid, 19, 1935) ; W Tham, Axel Oxenstierna. Hans ungdom o verksamhet intill år 1612 (1935); D Toijer, Sverige o Sigismund 1598—1600 (1930); G Tranér, Konung Carl IX :s krig i Livland åren 1602—05 (1876); S Tunberg, Sigismund o Sverige 1597—98, 2 (1918), s 43, 82, 136; P v Ungern-Sternberg, Die Revision vom J 1586 und die Befragung vom J 1589 (Beiträge zur Kunde Est-, Liv- und Kurlands, 8, 1915), s 162; J Werwing, Konung Sigismunds o Konung Carl den IX:des historier, 1—2 (1746—47); G O F Westling, Hertig Karls furstendöme (1883), s 28 f; F Ödberg, Om fältmarskalken . . . Lennart Torstensons föräldrar (Minnen från Västergötl, 1900), s 100 f; dens, Om vestgöta-adelsmannen Tord Bonde till Stensholmen o hans tid (VFT II: 2—3, 1903), s 25, 27.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Anders Lindormsson (Forstenasläkten), https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/14395, Svenskt biografiskt lexikon (art av Erik Wikland Hans Gillingstam), hämtad 2024-04-18.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:14395
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Anders Lindormsson (Forstenasläkten), urn:sbl:14395, Svenskt biografiskt lexikon (art av Erik Wikland Hans Gillingstam), hämtad 2024-04-18.