Meriter

1 Frödin, John Otto Henrik, f 16 april 1879 i Uppsala (Domk), d 23 okt 1960 där (ibid). Föräldrar: musikdir Johan Otto F o Amalia Henrika Vilhelmina Löfgren. Mogenhetsex vid Uppsala h a l 5 juni 1897, inskr vid Uppsala univ 10 sept s å, fil kand där 31 jan 1901, fil lic där 31 jan 1906, lär vid Gbgs h samskola vt 1907–vt 1909, inskr vid Lunds univ 31 maj 1911, bedrev botan o geolog studier där 1909–14, disp pro gradu 25 maj 1914, doc i geografi 6 juni s å, fil dr 31 maj 1915, eo amanuens vid geogr inst 1915–18, ord amanuens där 1919, allt i Lund, prof i geografi vid Uppsala univ 5 april 1929–30 april 1944, företog ett flertal forskningsresor i utlandet 1910–39. – LVSL 1925, RNO 1937, LVS 1939, KNO 1950.

G 10 juni 1914 i Gbg (Oscar Fredrik) m Sigrid Elisabeth Larsson, f 9 febr 1883 i Gbg (Domk), dtr till fastighetsmäklaren Lars L o Fredrique Ostwald.

Biografi

John F skaffade sig under studieåren en bred akademisk bildning, omfattande både humanistiska och naturvetenskapliga ämnen, vilket senare skulle bli en av förutsättningarna för hans framgångsrika ledarskap av den då ännu odelade geografiska undervisningen och forskningen vid Uppsala universitet. År 1914 disputerade han i Lund på ett geomorfologiskt arbete om Lule älvs källområde. Avhandlingen baserade sig på ett utomordentligt väl genomfört fältarbete, vilket än i dag imponerar genom sina skarpa iakttagelser och stora omfattning och som först i sen tid har kunnat överträffas tack vare de nya fotogrammetriska hjälpmedlen. Fortfarande äger hans avhandling sin aktualitet i vissa frågor, t ex rörande glacialerosion och förekomsten av preglaciala dalgenerationer.

F:s intresse för naturen var botanistens. Han var en mycket skicklig fältbotanist och under sina vidsträckta resor särskilt i Främre Orienten och Nordafrika upptäckte han flera botaniska rariteter. Redan före disputationen hade F publicerat arbeten med växtgeografiskt innehåll och växtgeografin och botaniken kom att bli den grund, på vilken han byggde, upp sina följande stora verk om den naturliga växtlighetens utnyttjande i det gamla agrara samhället.

Boskapsskötseln med dess förutsättningar, utformning och organisation såväl inom som utom landet kom att bli det viktigaste objektet för F:s mycket omfattande vetenskapliga produktion, varvid utgångspunkten alltid var villkoren för betes- och foderväxtproduktionen. Internationellt berömd och uppskattad blev F som den store utforskaren av fäbodväsendet. Krönet på hans vetenskapliga författarskap iblev det monumentala verket Zentraleuropas Alpwirtschaft, som utgavs i två stora band 1940–41 av Instituttet for sammenlignende kulturforsking i Oslo. Denna kraftinsats kan F sägas ha förberett främst genom de redan på 1920-talet publicerade grundläggande arbetena om Siljansområdets fäbodbygd och fäbodväsendet i Norrbotten och Jämtland. I dessa arbeten genomförde han en alltsedan dess accepterad systematisk klassificering av fäbodväsendets sv bebyggelse- och driftsformer, sedermera kompletterad genom viktiga typologiska tillskott i smärre uppsatser, av vilka kan nämnas Ångermanlands fäbodar samt Upplands fäbodar.

Det är kännetecknande för F:s dynamiska aktivitet, att han inte drog sig för att i hög ålder som pionjär på utforskandet av det mellan- och sydsv ängsvaktarsystemet, som på sina håll existerade ända till in på 1940-talet, de facto utvidga fäbodbegreppet och därmed riskera dess strängt systematiska uppbyggnad, som han själv genomfört. Ända till sin bortgång var han ivrigt sysselsatt med frågan om den eventuella existensen av ett sydsv och danskt fäbodsystem i äldre tider på grundval av utnyttjande av särskilt strandängarnas vegetation. Hans sista tryckta arbete, Med Linné på östsvenska strandängar, utkom så sent som 1958.

Sex år tidigare, 1952, publicerade F ett verk om norra Sveriges skogar och myrar i deras funktioner som betes- och slåttermarker, det dittills utan tvekan viktigaste som skrivits rörande gamla ängsbruksformer i Sverige. Tillsammans med Åke Campbell framstår F som pionjär i fråga om utforskandet av de ända in på 1940-talet använda ängsbevattningsmetoderna, dämning och översilning, vilkas produktivitetsfrämjande effekt utgjorde förutsättningen för den starkt progressiva befolknings- och bebyggelseutvecklingen i de inre delarna av norra Sverige under 1800-talet.

Genom sin vetenskapliga livsgärning har F räddat åt eftervärlden kännedomen om gamla kultur- och näringsförhållanden, om vilka de skrivna källorna lämnar enbart sparsamma och svårtydda uppgifter. Han kunde åstadkomma detta genom omfattande arbeten i fältet och genom att tillvarataga då ännu levande traditioner. Fältarbetet var hans livsluft och vetenskapliga styrka. I analysen av det av honom upplevda sambandet mellan natur och kultur nådde han längst som vetenskapsman. Den geografiska syntesen framstod för honom som en självklar vetenskaplig målsättning. Hos honom förenades fantasirikedom och fallenhet för systematik. Strängt uppbyggd teori fann han verklighetsfrämmande. Hans författarskap präglades i hans krafts dagar av en spänstig och medryckande stil. Temperamentsfull polemisk iver kunde någon gång förleda honom till mindre övertramp.

F:s hela personlighet präglades av en livsglad vitalitet, en väldig arbetsförmåga och en kraftfull gåpåaranda, som gjorde honom till en framstående organisatör av den geografiska institutionen i Uppsala och till en fruktad men effektiv lärare. För sin vetenskap och för sina elever var han beredd till stora offer.

Författare

Erik Bylund

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Se UUM 1937–1950, Uppsala 1953, s. 169 f. Vidare: En studieresa till Chile 1951–1952 (VSÅ, 1953, Uppsala, s. 29–101, 1 pl. = Medd. från Uppsala universitets geografiska institution, Ser. A, nr 92). – Uppländska betes- och slätter-marker i gamla tider. Deras utnyttjande genom landskapets fäbodväsen. Uppsala 1954. 112 s., 1 karta. (Geographica, 29.) – Södermanlands fäbodar. Efter medeltidens slut. Naturbetingelser och social gruppering (Saga och sed, 1956, Uppsala 1957, s. 65–123). – Med Linné på östsvenska strandängar. Uppsala 1958. 4:o. 59 s. (VS, Nova acta, Ser. 4, Vol. 17:6.)

Källor och litteratur

Källor o litt: ED:s konseljakter 5 april 1929, nr 40, RA. – Krok; SMoK; UUM 1937–1950 (1953).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
John O H Frödin, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/14548, Svenskt biografiskt lexikon (art av Erik Bylund), hämtad 2024-04-24.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:14548
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
John O H Frödin, urn:sbl:14548, Svenskt biografiskt lexikon (art av Erik Bylund), hämtad 2024-04-24.