Biografi

Färla, ätter. Under medeltiden och 1500-talet fördes två korslagda färlor som vapen av flera sv frälseätter, om vilkas eventuella inbördes släktskap föga är känt. Sedermera riksrådet Åke Bengtsson (se nedan), den siste kvarlevande medlemmen av den yngsta av dessa ätter, inskrevs vid tyska universitet 1551 och 1553 såsom »Acheferla Benedicti» resp »Achatius Ferlau» (jfr bd 15, s 595) och benämnes stundom i privat sv källmaterial på motsvarande sätt, ehuru han i officiella källor alltid kallas Åke Bengtsson. Både hans och andra ätter, som förde samma vapen och därför i äldre tid ansetts vara befryndade, har av genealogerna kallats F. Förutom av enstaka personer utan påvisbart samband (se t ex Elgenstierna, 3, sp 716 b) har färlavapnet förts av följande, ätter.

1 Björn näfs ätt. Den förste, som veterligen i vårt land fört två korslagda färlor i vapnet, är riddaren och riksrådet Björn näf) (säkert belagd 1276–96), som på sin ännu bevarade gravsten i Varnhems kloster uppges ha tjänat Birger jarl och varit konung Magnus ladulås' lärare. Hans hustru var systerdotter till västgötalagmannen Bengt Hafridsson och befryndad med kungaätten.

Till samma sociala skikt som Björn näf hörde riddaren, riksrådet och lagmannen i Närke Nils Björnsson (d omkr 1329), som också förde färlavapnet och även företer anknytning till Västergötland genom sitt äktenskap med en sondotter till den bekante västgötalagmannen Algot Brynjolfsson. Det synes därför troligt, att han var son till Björn näf. Ärkebiskop Olof Björnsson (d 1332), som i litteraturen länge uppgetts ha varit Björn näfs son, förde inte färlavapnet och företer inte heller i övrigt någon anknytning till honom eller andra personer med samma vapen.

2 Orestes Keldorssons ätt. Färlavapnet fördes även av riddaren och riksrådet Karl Orestesson (d omkr 1340), som beseglat Nils Björnssons hustrus testamente. Av namnet att döma var denne son till riddaren Orestes Keldorsson (d 1299). Orestes' broder, riddaren och fogden på Sthlms slott Röd Keldorsson (levde ännu 1303) förde emellertid ett helt annat vapen.

Karl Orestesson var gift med en dotter till västmanlandslagmannen Magnus Gregersson (oäkta Folkungaätten; se ovan s 265), och en son till honom var, om man får döma av vapen och patronymikon, domprosten i Linköping Johan Karlsson (d 1378), vilken uppträder som konung Magnus Erikssons kansler 1356–60 och flydde till denne i Norge med biskop Nils Markusson omkring 1372.

3 Tyrgils Clemenssons ätt. Riddaren Tyrgils Clemensson (d omkr 1341), vars vapen ej är känt, blev i äktenskap med en dotter till riddaren Nils Kettilsson (Bielke) far till tre söner med färlavapnet, riddaren Nils Tyrgilsson (levde ännu 1351), munken i Eskilstuna johanniterkloster Clemens Tyrgilsson (levde ännu 1369) och kaniken i Uppsala Magnus Tyrgilsson (levde ännu 1385). Ätten torde ha utdött i början av 1400-talet.

4 Karl Erikssons ätt. Den bäst kända och längst kvarlevande av färlaätterna är den som i slutet av 1500-talet utdog med det förutnämnda riksrådet Åke Bengtsson eller Åke Färla. Äldre genealoger sökte anknyta den till Björn näfs ätt via den av drotsen Bo Jonsson (Grip) eller hans utsända inför högaltaret i Sthlms gråbrödrakloster 1381 dräpte Karl Nilsson, som de uppgav ha varit son till den förutnämnde Nils Björnsson. Denne Karl Nilsson förde emellertid ej färlavapnet utan tillhörde en ätt med kluven sköld i vapnet.

Åke Bengtssons äldste kände stamfader torde ha varit häradshövdingen i Daga hd (Söd) Karl Eriksson (nämnes 1394–1411) i Lund, troligen i Kattnäs sn (Söd), som inte tillhörde högfrälset som Björn näf och Nils Björnsson utan det södermanländska lågfrälset. Högre nådde ätten med hans son Johan Karlsson (d trol 1457), som blev den främste med färlavapnet under 1400-talet. Han uppträder som häradshövding i Öknebo hd (Sth) 1420–29 men bodde liksom sin fader i Daga hd. Åtminstone 1420–38 skrives han nämligen till Vad (nu Södertuna) i Frustuna, och 1453 uppträder han som häradshövding i Daga hd. Johan Karlsson torde ha blivit riksråd vid rådets rekonstruktion på Arboga-mötet 1435 och anförtroddes enligt Karlskrönikan 1436 av dåvarande marsken Karl Knutsson Nyköpings slott, som dock enligt beslut på rådsmöte i Strängnäs följande år överlämnades till drotsen Kristiern Nilsson (Vasa). Han var 1440–41 hövitsman på det av Karl Knutsson efter Hans Kröpelins död intagna Åbo, blev 1441 riddare vid konung Kristofers kröning, var 1442 hövitsman på (Söder-)Tälje, blev detta år eller 1443 lagman i Södermanland, deltog 1446 i konung Kristofers och 1448–49 i Magnus Grens och Birger Trolles expedition till Gotland och var 1450 en av de sv delegaterna på fredsmötet i Halmstad. Efter Karl Knutssons flykt våren 1457 sändes han jämte Fader Ulfsson (Sparre av Hjulsta och Ängsö) till Danmark för att erbjuda Kristian I Sveriges krona.

En brorson till Johan Karlsson var troligen Karl Bengtsson (nämnes 1439–53), som enligt 1500-talsgenealogen Rasmus Ludvigsson en tid var hövitsman på Örebro. Genom sitt äktenskap kom han i besittning av Nyby (nu Nyborg) i Håtuna sn (Upps), som blev hans sätesgård. Hans son Nils Karlsson (nämnes 1461–94) hade som sätesgård Bergshammar i Fogdö sn (Söd). Denna gård hade på 1430-talet (Liedgren) tillhört en Birger Folkessons änka Katarina Gunnarsdotter, som Karl Bengtsson och hans broder Ebbe Bengtsson (nämnes 1435–60) ärvt enligt ett pergamentsbrev i Bergshammarsamlingen 23 nov 1494; 1448 hade deras broder Ulf Bengtsson (levde ännu 1463) förvärvat jord i Bergshammar.

Nils Karlsson blev far till Bengt Nilsson (d 1546). Denne var en av de fem svenskar, som 1518 jämte sedermera konung Gustav I förts fångna till Danmark, och blev riddare vid konungens kröning 1528 samt riksråd 1529, i vilken egenskap han dock inte uppträder senare än 1531. I serien Klagomålsregister (KA) föreligger uppteckningar från 1542–44 om hans övergrepp mot sina landbor och misshandel av sin egen hustru, riddaren Åke Jöranssons (Tott) dotter Bengta, och det är tänkbart, att liknande tidigare skandaler föranlett hans avsättning från riksrådsämbetet. Herr Bengt, som efter sin far bodde på Bergshammar, efterlämnade sonen Åke Bengtsson eller Åke Färla (se nedan).

Författare

Hans Gillingstam

Källor och litteratur

Källor o litt: H Gillingstam, Åke Bengtsson F o hans skriftl kvarlåtenskap (PHT 1961); dens, Den sv adelns antagande av släktnamn (HT 1964), s 47 f; dens, Hövitsmännen på Åbo slott under 1440-talet (FHT 1964); dens, Färla (ÄSF 1:2, 1965) o där anf källor o litt; S Kraft, Jöns Bengtsson (Oxenstierna), den vendiska hansan o 1457 års tronskifte (KÅ 1940), s 246; K Kumlien, Karl Knutssons politiska verksamhet 1434–1448 (1933); J Liedgren, Folke Magnussons gåvobrev till sin hustru Kristina Magnusdtr . . . (PHT 1959), s 52.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Färla, ätter, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/14612, Svenskt biografiskt lexikon (art av Hans Gillingstam), hämtad 2024-04-20.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:14612
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Färla, ätter, urn:sbl:14612, Svenskt biografiskt lexikon (art av Hans Gillingstam), hämtad 2024-04-20.