Meriter

Johan Conrad Cedersparre, f. 23 apr. 1699, d 29 juli 1765 på Skevik (Värmdö). Föräldrar: fältväbeln, sedermera översten Peter Joungh, adlad Cedersparre, och Brita Luthman. Inträdde vid unga år i krigstjänst vid Viborgska dragonregementet; fältväbel därstädes, troligen 1717; konduktör vid jämtländska arméns fortifikationsstat 4 juni 1718; deltog i fälttåget mot Norge 1718—19; placerades vid generalstaben vid Gävlearmén 1720 och vid fortifikationsbrigaden i Finland 1721; löjtnant vid skånska fortifikationsbrigaden 28 maj 1723 men synes icke ha underkastat sig transporten; transporterad till Göteborgsbrigaden 4 dec. 1731; erhöll på egen begäran avsked 28 dec. 1734; följde bröderna Jakob och Erik Eriksson i landsflykten 1734; återvände till Sverige 1745 och uppehöll sig därefter huvudsakligen på Skevik på Värmdön.

Gift 21 febr. 1726 med Charlotta Kristina Sinclair, f. 25 febr. 1706, d 12 dec. 1748, dotter till generalmajoren Karl Anders Sinclair.

Biografi

C., som vid unga år började sin krigarbana i Finland, förflyttades 1718 på rekommendation av generalkvartermästarlöjtnanten L. Glansberg till den jämtländska armén som fortifikationskonduktör. På detta sätt kom han att deltaga i K. G. Armfelts olyckliga tåg mot Trondhjem. År 1720 förbättrade han en av lantmätaren Kristoffer Jakobsson Stenklyft 1710 ritad karta över Jämtland och Härjedalen, som senare (1782) omritades på pergament av en viss Bährman och nu förvaras i krigsarkivet. Efter fortsatt fälttjänstgöring återvände han, sedan freden slutits, till Finland och biträdde där så förtjänstfullt vid den svensk-ryska gränskommissionen, att han 1723 befordrades till löjtnant vid skånska fortifikationsbrigaden och fick behålla löjtnantsgraden, oaktat han synes ha undanbett sig förflyttningen. Något senare (1725) fick han löjtnants lön. I Finland, där han alltså kvarstannade, användes han vid Fredrikshamns fästningsbygge, men då hans befattning längre fram överfördes till e. o. stat, blev han (1731) förflyttad till Göteborgsbrigaden. Någon mera framstående fortifikationsofficer blev han aldrig, och ingen av honom utförd fästningsritning har påträffats. Tidigt kom han också att lämna sin tjänst.

För eftervärlden är C. bekant som en av de mest framskjutna representanterna för den radikala pietistiska riktning, som i kyrkohistorien går under namnet Erikssönerna eller skevikarna. Denna riktning, som har karakteriserats som asketisk teosofi (Linderholm), hade till upphovsmän de båda finländarna bröderna Jakob och Erik Eriksson. Dessa avhöllo sig efter år 1723 från gudstjänst och nattvardsgång och blevo snart andliga ledare för ett ej ringa antal anhängare. Till anhängarna hörde tidigt även C. Denne, vars far, dv. överstelöjtnanten Peter Cedersparre, var en av deltagarna i det beryktade pietistiska Sicklamötet 1723, måste i hemmet ha blivit pietistiskt påverkad och rycktes nu med av den ena av de former av religiös radikalism, som under 1720-talet började framträda i Sverige och som här liksom annorstädes ofta tog arv efter den äldre mera konservativa pietismen. Sedan Åbo hovrätt 1733 dömt de båda ledarna till landsförvisning och denna dom stadfästs av K. M:t, lämnade dessa i juli 1734 Sverige för att, som de hoppades, i främmande land i större frihet få leva efter sin religiösa övertygelse. Bland de meningsfränder, som i Danmark inom kort samlade sig kring bröderna Eriksson, var även C. med hustru och fyra barn. Han deltog sedan i hela den på lidanden och prövningar av alla slag rika elvaåriga landsflykten, varunder sällskapet flackade omkring i Danmark, Holland och Tyskland, ständigt bytande vistelseort. Omsider återvände man 1745 under Erik Erikssons ledning till Sverige och fann där snart en fristad på Skeviks gård på Värmdön. Även C. blev då bofast där. Om man undantar ett par kortare besök i Finland, har han sedermera delat sina trosfränders kristligt kommunistiska, halvt klosterliga liv på Skevik. Här förlorade han snart (1748) sin trogna och tålmodiga hustru, den en gång för sin skönhet bekanta Charlotta Kristina Sinclair. När Erik Eriksson 1761 avled, var C., som varit den döde ledarens intime vän, säkerligen den mest ansedde bland de kvarvarande skevikarna. Han övertog jämte Karl Breant och Ludvig Melkior Bluth ledningen. Men hans levnad var nu snart till ända. Den 29 juli 1765 dog han i sin, dotters armar. Han hörde till de ädlaste gestalterna i detta i många avseenden egendomliga samfund. Sina ideal blev han alltid trogen. Och i denna slutna krets, som ingalunda var fri från avund, var han sällsynt uppburen.

Författare

G. Walli.

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Källor och litteratur

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Johan Conrad Cedersparre, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/14729, Svenskt biografiskt lexikon (art av G. Walli.), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:14729
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Johan Conrad Cedersparre, urn:sbl:14729, Svenskt biografiskt lexikon (art av G. Walli.), hämtad 2024-04-19.