Meriter

2. Johan Chesnecopherus, den föregåendes broder, f. 1581, troligen i Kumla, d 31 jan. 1635 i Uppsala. Besökte skolorna i Örebro och Strängnäs under förra hälften av 1590-talet; vistades vid universitetet i Rostock något före 1597; inskrevs vid universitetet i Marburg 18 apr. 1597; disp. därstädes i medicin 19 mars 1603 (Disputatio medica de calculo; pres. Henriciis Ellenberger); återvände till Sverige 1605; reste genom Tyskland till Italien 1605; besökte Rom omkring 1605; inskrevs vid universitetet i Padua 25 okt. 1606 och vid universitetet i Basel omkring 1608; disp. i Basel för med. doktorsgraden 30 maj 1608 (Disputatio medica de hydrope). Anställd i kansliet 1610; sändes i diplomatiska uppdrag till Mecklenburg, Kurpfalz, Hessen-Kassel och Braunschweig 26 jan. 1611 (instr.); lärare åt hertig Karl Filip 19 febr. 1611; troligen läkare vid hovet; professor i fysik och medicin vid Uppsala universitet 22 nov. 1613; utsedd till rektor vid samma universitet 2 sept. 1619 och 27 nov. 1627 samt till prorektor 19 nov. 1634.

Gift 27 aug. 1615 i Stockholm med Lukretia Kristoffersdotter von Cattres, vilken avled före mannen.

Biografi

Sina första mera djupgående universitetsstudier bedrev C. i Marburg, där brodern Nils var professor och där många andra svenskar, bl. a. Johannes Schroderus, den sedermera så bekante Johan Skytte, samt dennes broder Erik Schroderus då vistades. Av den vid universitetet härskande moderata ramismen tog C. liksom brodern och Johannes Schroderus starka intryck. Det är icke känt, om han under studietiden försvarat filosofiska avhandlingar vare sig i Marburg eller vid andra universitet. Av det hessiska universitetets lärare torde han mest ha påverkats indirekt av den 1596 avlidne professorn i fysik Johannes Magirus och direkt av medicinaren Henricus Ellenberger. Magistergraden synes han icke ha eftersträvat utan inriktat sina studier på vinnandet av medicine doktorsgraden. Han följde i det avseendet en tradition inom mödernesläkten. En av hans mors morbröder var nämligen den bekante läkaren Benedictus Olai, den förste svensk, som blivit medicine doktor. Åtminstone till sina studier efter Marburgtiden erhöll han understöd av Karl IX. För understödet liksom för den följande anställningen i kansliet hade han troligen att tacka dels sin broder hovkansleren, dels de båda inflytelserika sekreterarna Michel Olofsson och Peder Nilsson Jakobsköld, med vilka han stod på god fot.

C:s' arbete i kansliet torde icke ha varit särdeles betydelsefullt. Den diplomatiska beskickning, i vilken han jämte översten Henrik von Falkenberg 1611 deltog, avsåg endast att i Mecklenburg, Kurpfalz, Hessen-Kassel och Braunschweig yrka på bestraffning av värvade soldater, som rymt, samt att erbjuda furstarna i Mecklenburg och Hessen-Kassel lån mot pantförskrivning av vissa områden. Om beskickningen känner man icke stort mer än instruktionen. C:s' verksamhet såsom lärare åt hertig Karl Filip, vilken till guvernör hade adelsmannen Mattias Soop och som även undervisades av Erik Schroderus, synes åtminstone till en början på grund av prinsens lättja ha varit mindre framgångsrik. Mera berömd blev C. genom ett 1613 utgivet medicinskt arbete, som innehöll hygieniska anvisningar för resor och som tillägnades Gustav Adolf och Karl Filip. Arbetet kom honom väl till pass samma år, då en ledig uppsalaprofessur i medicin och fysik skulle besättas. Med förbigående av universitetets, kandidat, hertig Johans livmedikus Olof Engelbrektsson Buraeus, erhöll nämligen C. platsen.

C. skulle i sin nya verksamhet undervisa i teoretisk och praktisk medicin, kirurgi och anatomi samt i fysik, vilket den tiden omfattade en del filosofi, framför allt psykologi, botanik, zoologi, kemi, mineralogi, astronomi, meteorologi m. m. Arbetsfältet var sålunda mycket vidsträckt, och 1624 erhöll C. en extraordinarie professor Johan Franck till hjälp. I 1626 års universitetsstatuter bestämdes sedan, att professorerna i medicin skulle vara två, av vilka den ene skulle undervisa i teoretisk och praktisk medicin, den andre föreläsa efter Magirus' fysik, i botanik och anatomi samt dessutom årligen förrätta en liköppning. Båda skulle växelvis föredraga valda delar av Aristoteles' och Galenus' skrifter. C. tyckes icke alls ha intresserat sig för medicinen. Han skrev sig sålunda aldrig medicine doktor, överlämnade all den rent medicinska undervisningen åt Franck och ägnade sig själv mest åt fysiken, som enligt statuterna skulle ta dubbelt så lång tid i anspråk som medicinen. Dessutom författade han några disputationer, vilka snarast lågo utanför hans egentliga verksamhetsfält, i det att de behandlade den ramistiska logiken. Dessa avhandlingar väckte särskilt den mot nyaristotelismen fientlige universitetskanslern Johan Skyttes starka gillande. De bidrogo säkerligen också till att C. 1629 vid sidan av sin egen tjänst fick uppehålla logikprofessuren, sedan dess ordinarie innehavare 1628 drunknat. — I fråga om sin övriga undervisning hade C. icke vunnit odelat gillande hos Skytte. Han fick vid en visitation 1627 av universitetskanslern uppbära förebråelser för att han alldeles försummade medicinen, och hans ursäkt för att han ägnat sig åt fysiken, nämligen att han inom detta ämne kunde samla en större åhörareskara, godtogs icke. Samma år utnämndes emellertid rektorn vid katedralskolan i Königsberg Johan Raicus till professor i teoretisk och praktisk medicin, och år 1628 blev Franck ordinarie professor med botanik och anatomi såsom ämnen. C. kunde sålunda under år 1629 lugnt ägna sig åt Magirus' fysik och vikariatet inom logikprofessuren. Redan år 1630 kallades dock Raicus till professor i Dorpat utan att någon efterträdare utsågs, och följande år blev lärostolen i logik i Uppsala besatt. C. ålades 1631 att föreläsa i medicin, och hans begäran att med sin professur få förena bibliotekariesysslan avslogs av universitetsmyndigheterna under hänvisning till att hans medicinska praktik skulle lägga hinder i vägen. Under sådana förhållanden tillkommo under åren 1632 och 1634 två av C:s' sammanlagt tre professorsdisputationer av medicinskt innehåll. — C. hade i sitt äktenskap sex barn, av vilka fem överlevde honom. Den stora barnskaran synes ha gjort hans ekonomi osäker och tvingat honom att se sig om efter nya inkomstkällor. Sedan han frånträtt vikariatet i logik och hans begäran om bibliotekariesysslan avslagits, var han hänvisad till lönen från den egna professuren, eventuell läkarepraktik och den betalning, som han erhöll från studenter, vilka enligt tidens sed voro inackorderade i hans hem. Vid sin död efterlämnade han så stora skulder, att två hans söner, vilka lågo vid universitetet, måste anhålla om kungligt stipendium för att fortsätta sina studier. Deras anhållan avvisades emellertid av konsistoriet. Stipendiet gavs i stället till en student, som åtog sig att undervisa sönerna, och för att skaffa familjen uppehälle försåldes en tidigare inköpt grav i domkyrkan.

C. författade under sin professorstid omkr. 50 disputationer, av vilka, såsom nämnts, endast tre äro av medicinskt innehåll. Frånser man medicinen, ägnade han sig flitigt åt professurens olika grenar. Någon originalitet torde icke finnas vare sig i hans disputationer från studietiden eller i hans många mest på Magirus' arbeten byggda avhandlingar, men väl den reda och klarhet, som utmärkte ramismen. I motsats till brodern var C, om man får tro vittnesbörd från de studenter, som bott under hans tak, och från minnestalarna vid hans död, en stilla och fridsam man.

Författare

Tor Berg.

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Disputatio medica de calculo. Marburg 1603. 4: o 14 bl. (Diss., prass. Henr. Ellenberger.) — Disputatio medica de hydrope. Basel 1608. 4: o 8 bl. (Diss. pro gradu med.) — Regimen iter agentium, thet är Een lijten underwijsning, huru the sigh förhålla skole, som någon reesa företaga, antingen till land eller watn, at the icke mage falla uthi swåra och hefftige siwkdommar, Ther hoos een Officina itineraria, eller ett litet reeseapothek, vti hwilket vpräknas hwad för läkedomar the mäst be-höfwa som reesa och bruka kunna, när them någhon siwkdom oförmodeligen oppåkommer. Sthm 1613. 4: o 15, 7 bl. — Ett femtiotal Uppsaladisputatio-ner, däribland 26 st. 'disputationes physicas' 1624—1627 och 8 st. 'disputatio-nes psychologicaa' 1626 (se J. H. Lidén, Catalogus disputationum, 1, 1778, och G. Marklin, Ad catalogum disputationum Lidenianum supplementa, 1820) samt inbjudningsskrift till Svante Christersson Horns oration vid Gustav II Adolfs återkomst från fälttåget, Upps. 1627.

Källor och litteratur

Källor: Riksregistr., Svea hovrätts liber causarum 61 samt C. G. Styffes avskriftssaml., RA; rektorsprogram vid C:s' begravning 1 mars 1635 (avskr. I Palmskiöldska saml., vol. 390), UB. — Catalogus studiosorum scholse Mar-purgensis, 3, ed. Jul. Caesar (1882); S:t Nicolai kyrkas i Stockholm vigselbok, utg. af F. U. Wrangel (Handl. utg. genom Sv. autografsällsk. 1, 1892 —96); Stockholms magazin, utg. af M. Swederus, 2 (1780); Uppsala universitets matrikel, utg. af A. Andersson, 1 (1900). — Cl. Annerstedt, Upsala universitets historia, 1 & Bih. 1 (1877); H. O. Corinsulanus, Epigrammata in honorem academiae Upsaliensis professorum (1636); E. M. Fant, Descriptio Neri-ciaa occidentalis, 1—2, sistentes parceciam Kumbla cum annexa Halsberg (1791—94); E. Fries, Botaniska utflygter, 1—3 (1843—64); Th. M. Fries, Natural-historien i Sverige intill medlet af 1600-talet (1894); O. Hult, Wilhelmus Lemnius och Benedictus Olai, lifmedici hos Erik XIV och Johan III (1918); E. Kock, Till Benedictus Olai släktförhållanden (Personhist. tidskr., 1920); J. S. Wivallius, Honorarium thet är een ähreskrift, then höglärde ... herren doc-tori Johanni Chesnecophero Nericio... stält och offererat (1627); H. H. Zynthius, De vita, ortu et obitu viri eximii doc. Johannis Chesnecopheri (1635).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Johan Chesnecopherus, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/14815, Svenskt biografiskt lexikon (art av Tor Berg.), hämtad 2024-04-24.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:14815
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Johan Chesnecopherus, urn:sbl:14815, Svenskt biografiskt lexikon (art av Tor Berg.), hämtad 2024-04-24.