Meriter

Christiernsson. Carl Henrik, f. 24 aug. 1845 i Stockholm, d 9 jan. 1915 i Lund. Föräldrar: köpmannen Anders Christiernsson och Brita Kristina Lundberg. Åtnjöt undervisning i Klara skola; apotekselev i Karlskoga; elev vid K. teatrarnas elevskola 1 nov. 1866; ordinarie elev därstädes 1 juli 1867. Aktör vid K. teatrarna 1870—85; tillika lärare vid K. teatrarnas elevskola 1877—85 samt föreståndare för densamma från 1881; regissör vid K. teatrarna 1881—88 och vid K. operan 1 juli 1888—30 juni 1889; innehade tillsammans med Rickard Wagner Djurgårdsteatern sommaren 1889; jämte densamme direktör för Södra teatern 1889—96; regissör vid K. dramatiska teatern 1895—1901; erhöll avsked med pension 1901; tjänstgjorde till 1909 som regissör hos Albert Ranft vid Svenska teatern, Vasateatern och Ranfts landsortsoperett. Erhöll medaljen Litteris et artibus 1891.

Gift 1) 22 mars 1875—18 febr. 1882 med premiärdansösen Agnes Fredrika Vilhelmina Grundström, f. 5 dec. 1851, dotter till urmakaren Johan Fredrik Grundström i Stockholm och 1903 omgift med egendomsägaren Erik Pettersson; 2) 10 juni 1882 med skådespelerskan, sedermera regissören Sofia (Sie) Dorotea Valenkamph, f. 16 juli 1859, d 8 okt. 1923, dotter till tändsticksfabrikören Karl Teodor Valenkamph i Björneborg i Finland.

Biografi

Som skådespelare synes C. aldrig ha stått i första ledet; de roller, som bruka framhållas som hans främsta, tillhöra närmast andra planet: Rörlund i »Samhällets pelare», Rhaistes i »Kungarne på Salamis», resonören Linnæus i »Ungdom» (författad av honom själv) etc. Ganska tidigt började C. också verka på andra sceniska områden, framför allt som regissör vid K. teatrarna. Av hans kontrakt att döma hade han till en början huvudsakligen hand om uppförande av lyriska stycken, men under senare hälften av 1880-talet fick han också i ganska stor utsträckning iscensätta talpjäser. Om hans förmåga som regissör under dessa år ha ganska olika meningar uttalats av samtida bedömare. Teaterkritikern Erik Thyselius klandrar honom — i ett uttalande av år 1889 — för slapphet och oförmåga att planmässigt ordna teaterarbetet. Men å andra sidan, fäller den framstående teatermannen Ludvig Josephson ett ganska gynnsamt omdöme om C, då han i sitt arbete »Teater-regie» sätter honom närmast efter August Lindberg bland samtida svenska skådespelare, som ägnat sig åt regissörsyrket. Särskilt synes C. ha lagt vikt vid diktionen. Han var också under flera år elevskolans lärare i talteknik, och även åtskilliga präster och riksdagsmän under 1880-talet begagnade sig av hans förträffliga undervisning i tålandets konst. C:s verksamhet som regissör under de följande åren — framför allt på Dramatiska teatern och hos Albert Ranft — har blott i ringa grad tilldragit sig uppmärksamhet; sjuklighet synes nu också ha vållat avbräck i hans arbete som teaterman. En tid innehade han egendomligt nog befattningen både som instruktör vid Dramatiska teatern och som meddirektör vid Södra teatern, något som givetvis vållade en hel del tvistigheter.

C. framträdde under årens lopp som en ganska flitig teaterförfattare. Under 1880-talet uppfördes sålunda å de K. teatrarna hans stycken »Ungdom» (1881), »Drömd lycka» (1882) och »Vid vägrödjningen» (1886). I de två förstnämnda verken är sambandet med andra franska kejsardömets sededramatik alldeles påfallande: vi återfinna dess motivkrets med hotande skandaler och komprometterande brev och möta samma uppsättning av resonörer och intrigledare med älskande par som leddockor. Ett lika tidstypiskt drag är de talrika ansatserna till utläggning av sociala och etiska frågor. Särskilt gäller detta om »Drömd lycka» med dess skarpa utfall mot societetens hycklande välgörenhet; här föreligger för övrigt i Helfrids gestalt en tydlig replik av Ibsens Nora. Allmogedramat »Vid vägrödjningen» bygger på motsatsen mellan fördomsfull konservatism och liberal tolerans. Dessa dramer vittna onekligen mera om högre litterär ambition än egentlig begåvning för problemdramatik. Betecknande nog är »Vid vägrödjningen» upplagd halvt om halvt som idédrama men. löper snart ut i ett fullkomligt sensationsstycke med knalleffekt på knalleffekt.

Mer till sin fördel var C. under sin senare period som dramatisk författare, då han helt ägnade sig åt lustspelet utan högre idémässig syftning. Nu tillkommo »Snöyra» (1894), »I skymningen» (1895), »Gurli» (1898), »Castor och Pollux» (1900), »I portvaktsrummet» (1900) och »Mammon» (1901); de fyra sistnämnda styckena uppfördes på Dramatiska teatern. Något större konstnärligt värde kan väl knappast tillerkännas dessa lustspel, som i hög grad äro beroende av fransk komediteknik, men å andra sidan ha de nästan allesammans visat sig vara mycket scendugliga, säkert gjorda som de äro av en teaterman med både humor och sinne för den sceniska effekten. Författarens förmåga att framställa typer med en mängd karakteristiska och särskilt komiska smådrag gör sig framför allt gällande i »Gurli», som innehåller en hel rad tacksamma roller. Gurli själv har givit talangfulla skådespelerskor (bl. a. fru Ellen Hartman) rikliga tillfällen att anslå både känsliga och humoristiska strängar. Icke sämre är grevens, den grånade lebemannens och den kujonerade makens roll, för att ej tala om Gurlis vänner konstnärerna, nästan allesammans älskvärda och en smula originella figurer. Stycket är i sin helhet en skickligt avvägd blandning av sentimentalitet och komik, som ej kunde undgå att göra intryck på den stora publiken. »Gurli» inhöstade också en scenisk framgång, som ej ofta kommit ett svenskt skådespel till del; pjäsen uppfördes icke blott en mångfald gånger i Sverige utan också i Tyskland och i Amerika.

Med »Per Svinaherde» och »Granadas dotter» framträdde C. också som författare av operalibretton; den versifikatoriska talangen är ej stor, men C: s sinne för scenisk effekt förnekar sig ej. — C. har enligt en uppgift även översatt dramer av Molière, Lessing, Sheridan, Delavigne, Scribe, Sardou, Ibsen, men de flesta av dessa översättningar synas ha förblivit otryckta. Samma är också förhållandet med det stora antal operetter, som C. översatte, särskilt under 1900-talets första år.

Personligen var C. en mycket gladlynt och vänsäll natur, särdeles uppburen i umgängeskretsar, som han f. ö. ofta uppvaktade med tillfällighetsvers etc. Under yngre år besökte C. flitigt Par Bricole's sammankomster och räknades bland ordens mest verksamma och värderade medlemmar. — C: s son, löjtnanten, redaktören Nils Henrik Christiernsson (f. 1883, d. 1940^[1]) har varit medarbetare i högerpressen 1903—08, redaktör för Karlskrona tidning 1908–10 och för Helsingborgs dagblad 1911–23 samt ordförande i Södra Sveriges pressförening 1916–22. Av trycket har han därjämte bl. a. utgivit ett antal arbeten, innehållande skildringar och intryck från krigsskådeplatser, som han i egenskap av krigskorrespondent besökt under världskriget.

Författare

Alf Kjellén.

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Ungdom. Komedi i fem akter. Sv. orig. Sthm 1881. 12: o 89 s. (Sv. teatern, N:o 216.) — Per Svinaherde. Sagospel i tre akter. Musiken af Ivar Hallström. Sthm 1887. 96 s. (Looströms Operatext-bibliotek, N:o 1.) — Granadas dotter. Romantisk opera i tre akter. Musiken af Ivar Hallström. Sthm 1892. 74 s. (Looströms Operatext-bibliotek, N:o 7.) — Dolly. Lustspiel in 3 Akten. Berlin 1899. 75 s. [Tysk övers, av C:s Gurli.]

Översatt: W. Faber, Spanska studenter. Opera i två akter. Musiken af Lange-Müller. Sthm 1884. 12: o 60 s. (Opera-repertoire, N:o 85.) — R. Genée & B. Zappert, Jagten .efter lyckan. Operett i tre akter med förspel. Musik af F. v. Suppé. Öfvers. af H. C. Sthm 1889. 12: o 47 s. (Operatexter, N:o 18.; Handskrifter: Drömd lycka (scenexemplar, K. teaterns arkiv). — Ungdom, Vid vägrödjningen, Gurli, Castor och Pollux, I portvaktsrummet, Mam-mon (scenexemplar, samtliga i K. dramat, teaterns arkiv).

Källor och litteratur

Källor: Meddelanden av intendenten Nils Christiernsson; kontrakt i K. teaterns arkiv; L. J. Svanberg, Kungl. teatrarne under ett halft sekel 1860—1910, 1—2 (1917—18); [E. Thyselius], Bland Kungl. teatrarnes kulisser och räkenskapsböcker, af Gasparone (Ur dagens krönika, 1887, s. 43 o . följ.);. Personne och redaktören Nils Josephson, Teater-regie (1892); A. Warberg, Femtio år vid teatern (1912)

Gjorda rättelser och tillägg

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Carl Henrik Christiernsson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/14840, Svenskt biografiskt lexikon (art av Alf Kjellén.), hämtad 2024-04-23.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:14840
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Carl Henrik Christiernsson, urn:sbl:14840, Svenskt biografiskt lexikon (art av Alf Kjellén.), hämtad 2024-04-23.