Meriter

4. Axel Erik Valerius Fahlcrantz, den föregåendes bror, f. 5 sept. 1851 i Stockholm (Jak.), d. 14 nov. 1925 där (Klara). Mogenhetsex. i Västerås maj 1872; student vid Uppsala univ. 16 sept. s. å–vt. 1873; elev vid konstakademien 31 aug. 1874—1876; led. av Konstnärsförbundet 1886–90. – Landskapsmålare. – LFrKA 1907; RVO 1918. – Ogift.

Biografi

Axel F. tillhörde både på fädernet och mödernet en konstnärligt begåvad släktkrets. Hans farbröder voro landskapsmålaren Carl Johan F. (F. 1) och ornamentsbildhuggaren Axel Magnus F. (se s. 7 f.). Från sin morfar, skalden J. D. Valerius, ärvde F. dels sin musikaliska begåvning, dels sitt vackra utseende. F:s rena drag fingo en gång tjäna som modell för en populär och i reproduktion vida spridd Kristusframställning. Under sin skolgång i Västerås utmärkte sig F. ej för någon större flit, lika litet som sin klasskamrat den senare landskapsmålaren Mauritz Lindström, även om den »otroliga respekt», vilken han enligt egen utsago kände för sin fader biskopen, höll honom kvar vid skolstudierna. Efter ett år vid Uppsala universitet började F. som elev vid konstakademien. Sin ursprungliga avsikt att bli skulptör ändrade han emellertid vid ungefär 25 års ålder och studerade efter modell för E. Perséus och landskapsmålning för P. D. Holm. F. fick emellertid avbryta sina studier på grund av sjukdom. År 1885 anslöt han sig till opponentrörelsen mot akademien och tillhörde några år Konstnärsförbundet. Han invaldes 1890 i Svenska konstnärernas förening och deltog i dess utställningar. I stort sett var F. dock motståndare till konstnärlig partibildning och levde under senare år isolerad. Han tog medvetet avstånd från tidsbetonade åsikter och smakriktningar.

Under 1870- och 80-taIen utförde F. i nära anslutning till den franska friluftsrealismen en rad friskt uppfattade naturstudier. År 1881 uppmärksammades han för ett sommarmotiv från Rävsnäs (»Aftonstämning»). F. övergick emellertid snart till stämningsmåleriet. Solnedgångar, månsken, dimmor och lövskogsidyller blevo hans specialitet. F. var en drömmare och poet med en musikalisk ton över sina skymningsstycken. Hans konst blev alltmera dekorativt förenklad till sin hållning och anknyter i sin naturlyrik till farbrodern Carl Johan F. Av 1890-talets nyromantik hämtade F. uppmuntran, även om han ej hämtade de konstnärliga medlen därifrån. Hans målningar äro i allmänhet stora till formatet, dock fyllda av stämning och inre liv, oftast mjuka atmosfäriska studier, i helt gråblå, gröna eller grårosa toner. I sina skisser i olja, som utställts efter hans död, visar han sig vara en intimist av rang. F. tog ofta sina motiv från Stockholmstrakten, både från skärgården och stadens dåvarande utkanter. Ett porträtt av fadern finnes i Västerås domkapitelsal, och bland hans mera realistiska kolteckningar märkes den Fahlcrantzska släktkretsen samlad en julafton på 1860-talet i biskopshemmet.

Hela sitt liv hade F. klen hälsa och fick långa tider helt och hållet avstå från att måla. Hans musikaliska intresse, som alltid varit starkt, tog med åren alltmer överhand, och en stor del av dagen ägnade han åt sitt pianospel. Han var dock här helt autodidakt. Några av F:s kompositioner utkommo postumt under namnet »Farbror Axels barnvisor». Om också det drömmande och blida draget i F:s karaktär synes ha varit det dominerande, saknade han ingalunda kvickhet och skärpa. Han var skicklig karikatyrtecknare. G. Nordensvan säger sig dock ej mer än en gång ha sett några av hans speritningar offentliggjorda.

F. utställde med Konstföreningen i Stockholm och deltog i utställningar bl. a. i Berlin, München och Rom. År 1907 framträdde han separat (»Stämningar och ljuseffekter») på Konstnärshuset, 1910 på konstakademien och 1917 på Valand. I sitt testamente skänkte han behållningen av sina osålda tavlors försäljning till ett hem för gamla konstnärer. Testamentet var ett rörande uttryck för F:s personlighet men med sina vidlyftiga bestämmelser juridiskt oformligt och praktiskt outförbart. Tavelsamlingen återgick därför till arvingarna, men hans efterlevande bröder skänkte sina andelar utan några förbehåll till en fond för behövande konstnärer. I samband med försäljningen ordnades utställningar på flera ställen i landet av F:s rika produktion. Den första minnesutställningen hölls i Konstnärshuset i Stockholm dec. 1926; på Fahlcrantz' salong, Sturegatan 26, Stockholm, hölls en annan nov. 1934. Delar av samlingen ha visats i Göteborg mars 1933, i Norrköping 1934, i Örebro 1938, i Västerås och Eskilstuna 1943, i Linköping 1944 och i Hälsingborg 1945.

Författare

Gösta Lilja.

Arkivuppgifter

I Nationalmuseum är F. representerad med målningarna »Stillhet» (1898) och »Annalkande oväder» (1901), i Göteborgs konstmuseum med »Motiv från Motala ström» (1895). – Ett stort antal otryckta kompositioner av F. finnas hos landssekreteraren Chr. Fahlcrantz.

Tryckta arbeten

Tryckt arbete: Farbror Axels barnvisor. Text av Astrid Forssell-Gullstrand m. fl. Musik av Axel Fahlcrantz. Sthm 1926. Tv. 8:0 16 s.

Källor och litteratur

Källor: Jakobs förs:s i Stockholm födelsebok 1851, SSA; Klara förs:s i Stockholm dödbok 1925; Nationalmusei klippsamling. – R. Josephson, Axel Fahlcrantz' minnesutställning (Sv. Dagbl. 16 dec. 1926); G. Kallstenius, [inledning till katalog vid F:s minnesutställning i Stockholm 1926]; G. Nordensvan, [nekrolog] (Sv. Dagbl. 15 nov. 1925); dens., Svensk konst och svenska konstnärer i 19:de århundradet, 2 (1928); J. Roosval, Studier i Svenska konstnärernas förenings utställning i konstakademiens lokaler (Konst och konstnärer, 1910), s. 97 f.; S. Strömbom, Konstnärsförbundets historia, 1 (1945). – Meddel. av landssekreteraren Chr. Fahlcrantz, Vänersborg.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Axel Erik Valerius Fahlcrantz, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/14965, Svenskt biografiskt lexikon (art av Gösta Lilja.), hämtad 2024-04-18.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:14965
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Axel Erik Valerius Fahlcrantz, urn:sbl:14965, Svenskt biografiskt lexikon (art av Gösta Lilja.), hämtad 2024-04-18.