Meriter

1. Carl Magnus Fallenius, f. 15 jan. 1815 i Västervik, d. 27 juni 1879 i Stockholm (Nik.). Föräldrar: handlanden, rådmannen Carl Magnus Fallenius och Margareta Johanna Berg. Skolstudier i Västervik och Linköping; student vid Uppsala univ. 9 okt. 1832; fil. mag. där 15 juni 1839; prästvigd 12 maj s. å. i Linköping; teol. kand. i Uppsala 12 dec. 1842; pastorsadjunkt i Västervik 24 febr. 1843; docent i dogmatik och moralteologi vid Uppsala univ. 5 aug. 1844; lektor i teologi vid Linköpings gymnasium 9 april 1847, tilltr. 1 maj 1848; rektor där ht. 1850–vt. 1858; tillika kyrkoherde i Skeda 15 febr. 1857; pastor primarius och kyrkoherde i Nikolai församling i Stockholm 16 april 1858, tilltr. 1 maj 1860, men ordinarie preses i Stockholms stads konsistorium redan 29 nov. 1859; led. av prästeståndet vid riksdagarna 1859–60, 1862–63 och 1865–66 (led. av expeditionsutskottet 1865–66); teol. dr 7 sept. 1860 i Uppsala; ordf. i Samfundet pro fide et christianismo 1860–72; led. av kyrkomötet 1868, 1873 och 1878. LNO 1859; KNO1kl 1867.

G. 14 juni 1853 i Linköping m. Sofia Margareta Charlotta Laurenius, f. 15 sept. 1833 där, d. 4 mars 1902 i Stockholm (Hedv. El.), dotter av domprosten i Linköping Lars Laurenius och Eva Wilhelmina Fredrika Bergenstråhle.

Biografi

Efter några års tjänstgöring som docent i Uppsala och som e. o. prästman i födelsestiftet utnämndes F. 32-årig till lektor i teologi vid Linköpings gymnasium. Som undervisare ansågs han som den främste i dåvarande läraruppsättningen och intog från början en ledande ställning såväl i domkapitlet som i gymnasiekollegiet.. Det var därför naturligt, att uppmärksamheten skulle fästas på honom, när det gällde att tillsätta rektoratet i gymnasiet, där på 1830- och 1840-talen svåra missförhållanden inrotat sig. Respektingivande och vaken ingrep F. mot allehanda oarter både bland lärare och elever, bl. a. genom en på hans initiativ anlagen och av eforus 31 jan. 1855 sanktionerad disciplinstadga, varvid naturligtvis icke angrepp i den dåförtiden liberala Östgöta Correspondenten uteblevo. F. fick också på sin lott att genomföra den genom k. cirkuläret av 6 juli 1849 anbefallda föreningen av gymnasium och lärdoms-och apologistskolan, vilken förening av skilda orsaker dock i Linköping icke kom att ske förrän ht. 1857. Både i ena och andra hänseendet lyckades F. över förväntan. En god ordning blev rådande i läroverket, och sammanslagningen försiggick utan slitningar och friktioner, tack vare F:s kloka och koncilianta planläggning. Träffande har en av F:s efterträdare bland rektorerna sammanfattande fällt det omdömet, att »Fallenius sympatiska rektorsgestalt står således som en vacker portalfigur vid ingången till ett nytt skede i Linköpings skolhistoria» (Linköpings gymnasiums historia 1627–1927, s. 223).

Det var F:s stadgade rykte som en överlägsen administrativ begåvning, vilket föranledde, att han kallades att avlägga prov till den efter Abr. Z. Pettersson lediga pastorprimariusbefattningen 1858. Vid valet fick han också de flesta rösterna och kom därmed på första förslagsrummet. På högre ort följdes ärendet med livligt intresse, och en gynnare hade F. uppenbarligen i kronprinsen (Karl XV), som nu var tillförordnad regent och under sin studenttid i Uppsala lärt känna F. som »en redbar rask karl» (brev till Reuterdahl). På sin nya post och i de uppdrag, som följde med denna, verkade F. plikttroget och samvetsgrant inom ramen för det hävdvunna utan att på något sätt banbrytande ingripa, och han åtnjöt överallt aktning och förtroende. Ett träffande uttryck åt den allmänna meningen om F. som präst och enskild man gav Stockholms Dagblad i en nekrolog den 30 juni 1879. Efter att ha framhållit, att F. visserligen icke ägde lika framstående gåvor som sina berömda företrädare, en Wallin, en Hagberg, en Abr. Z. Pettersson, fortsätter denna: »men hans föredrag, fritt från all flärd och utgånget från en uppriktig och varm övertygelse, gjorde dock alltid ett gott intryck på åhöraren. I vårdandet av övriga, olikartade bestyr, som tillhöra primus bland Stockholms pastorer, har han städse ådagalagt mycken omsorg, stor rättrådighet och reda. I det enskilda livet var han välvillig, human och anspråkslös.» Att F. vid biskopsvalet i Linköping 1861 inte kom högre än i tredje rummet berodde, utom på kyrkopolitiska skäl, på en allmänt utbredd uppfattning om honom som »alltför sluten och så försiktig, att ingen får veta vad han egentl. tänker» (A. J. Broman till Reuterdahl).

I politiskt hänseende var F. konservativ utan att intaga någon strängt deciderad ståndpunkt. Betecknande för hans benägenhet att i svåra fall låta andra fälla utslaget är hans hållning i representationsdebatten på 1860-talet. Vid riksdagen 1862–63 var han motståndare till representationsförslaget, men på riksdagen 1865 förklarade han öppet i debatten, att hans votum komme att bestämmas av adelns beslut. Även i församlings- och kommunalpolitiken intog han helst en förmedlande ståndpunkt, och mot friare riktningar inom kyrkolivet ställde han sig tillmötesgående, så att aldrig någon missbelåtenhet med hans åtgärder avhördes.

Författare

Bror Olsson.

Arkivuppgifter

Strödda brev från F. finnas i Lunds universitetsbibliotek.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: De statibus, quos vocant, peccati et gratiaa. P. 1–7. Ups. 1844. 4:o 60 s. + dellitelbl. m. m. = (22) s. (Diss.; P. 1: pras. C. E. Fahlcrantz, resp. F.; P. 2–7: praes. F., med olika resp.) – De libero arbitrio commentationes. Ups. 1844. (4), 38 s. (Diss., resp. L. H. Kinnander.) – Några ord om den "tysk-katholska kyrkan". Sthm 1846. 39 s. – Förklaring af Matthsei evangelium, hufvudsakligen till bruk för de högre afdelningarne af elementarläroverket. Linköp. 1855. 265, (1) s. 2:a uppl. . . . för nattvardsungdom och de högre afdelningarne . .. Sthm 1865. 300 s. – Ord vid enkefru Catharina Rosenblads, född Broström, och dess sonhustrus, fru Johanna Fredrika Rosenblads, född Broström, samt dennas späda dotters jordfästning den 4 augusti 1866. Af Pastor primarius. Sthm 1867. 4:o 4 s. – Ord vid invigningen af Stockholms sjukhem den 20 november 1867. Sthm 1867. 12 s. & omsl. (Omsl.: Vid invigningen af Stockholms sjukhem.) – Det slutliga åtskiljandet i Guds rike. Högmesso-pre-dikan på kyrkoårets sista söndag, hållen i Storkyrkan i Stockholm den 24 nov. 1867. Sthm 1867. 13 s.

Översatt: H. Martensen, Det christliga dopet, betraktadt med afseende på den baptistiska frågan, öfvers. Sthm 1847. (2), 95, (1) s.

Källor och litteratur

Källor: Bref till Henrik Reuterdahl, utg. af G. Aulén (1915). – P. O. Granström, Prästeståndets sista strid (1915) ; [J. O. Hellberg,] Ur minnet och dagboken om mina samtida, af Posthumus, 12 (1874); G. Hellström, Stockholms stads herdaminne (1951); Linköpings gymnasiums historia 1627–1927 (1927); H. Reuterdahl, Memoarer (1920); J. A. Westerlund & J. A. Setterdahl, Linköpings stifts herdaminne, 1 (1915–19). – Nekr. i Stockholms Dagblad 30 juni 1879.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Carl Magnus Fallenius, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/15118, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bror Olsson.), hämtad 2024-04-20.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:15118
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Carl Magnus Fallenius, urn:sbl:15118, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bror Olsson.), hämtad 2024-04-20.