Meriter

3. Torbern Jarl Severin Fegræus, f. 3 sept. 1853 å Kuse gård, Västerhejde sn (Gotl.), d. 18 juli 1923 i Visby. Föräldrar: kommissionslantmätaren Carl Ludvig August Victor Fegræus och Anna Sofia Henrietta Falk. Mogenhetsex. vid Visby h. a. läroverk maj 1875; student vid Uppsala univ. 14 sept. s. å.; studier för bergsexamen där; fil. kand. där 28 maj 1888; fil. lic. 13 sept. 1889; disp. pro gradu 28 maj 1890; fil. doktor där 31 maj s. å.; extra geolog vid Sveriges geologiska undersökning somrarna 1878–87 och 1889–90; extra elev vid Bergsskolan i Stockholm 1890–91; tjänst vid Sveriges geologiska undersökning jan.–maj och okt.–dec. 1891; chefsgeolog hos oljebolaget Bröderna Nobel i Baku, Ryssland, 1891–1913; vid samma bolags styrelse i S: t Petersburg 1913–17; bosatt i Visby från 1917. – Studieresor i Tyskland och Österrike 1888–89, i Ural och Volgagebitet 1897, i området mellan Ural och Aralsjön 1898, i Persien 1900, i Pyrenéerna s. å., i Nordamerika 1902, i Rumänien 1907, på halvön Maukisjlak 1913, i Kaukasusländerna, Krim och Central-Asien upprepade gånger 1891–1916. – Arbetande led. av kejserl. mineralogiska sällskapet i S: t Petersburg 1902; RRS:tStO3kl 1904.

G. 12 sept. 1903 i Karlstad m. Helga Maria Lovisa Olsén, f. 9 sept. 1875 där, d. 6 april 1944 i Visby, dotter av fabrikören Karl Ludvig Fredrik (Fritz) Olsén och Maria Johanson.

Biografi

Torbern F. avlade 1875 mogenhetsexamen i Visby och inskrevs s. å. som student vid Uppsala universitet, där han först studerade till bergsexamen. Han slog emellertid om och disputerade 1890 för filosofie doktorsgrad med avhandlingen »Om de lösa jordaflagringarna i några af Norrlands elfdalar». Somrarna 1878–90 tjänstgjorde F. som extrageolog vid Sveriges geologiska undersökning, och vid samma verk arbetade han även 1891, samtidigt med att han studerade vid bergshögskolan i Stockholm. Under sin studietid i Uppsala blev F. en av Svenska Turistföreningens stiftare 1884–85.

Året 1891 blev en vändpunkt i F: s liv. Han erhöll då, efter professor Hjalmar Sjögren, anställning hos oljebolaget Bröderna Nobel i Baku såsom ständig geolog för de kaukasiska naftakoncessionerna. Anställningen i Baku innehade han till 1913, då han överfördes till bolagets styrelse i S: t Petersburg. Av hälsoskäl och utan att ha tagit avsked återvände han 1917 till hemlandet och bosatte sig i Visby, där hans lilla Tusculum låg ute vid Lilla Adolfsberg och där han förde ett tillbakadraget liv, ända in i det sista i besittning av en god andlig vigör. På grund av förhållandena under världskriget och den därpå följande revolutionen 1917 kunde F. ej från Ryssland hemföra sina värdefulla samlingar av olika slag, sina instrument och anteckningar samt sitt bibliotek. Förlusten av allt detta kastade skuggor över hans återstående levnad och medförde, att han ej kunde fortsätta sitt forskningsarbete.

När F. trädde i Bröderna Nobels tjänst, var han väl förberedd för de uppgifter, som hans anställning som nafta- eller oljegeolog medförde. Han var en av de första svenska geologer, som efter avslutade akademiska studier uteslutande ägnat sig åt den praktiska geologien, och han var dessutom den första representanten överhuvud för de i fortsättningen så talrika speciella oljegeologerna. Han hade lärt känna ej blott Sveriges lösa avlagringar, utan under en studieresa 1888–89 även Tysklands och Österrikes yngre sedimentära bildningar. Kritisk, metodisk och noggrann skärpte han den kontroll över borrhålen och särskilt borrproven, som införts av Sjögren, företog omfattande och ingående studier av de oljeförande avlagringarnas geologi och vann resultat, som blevo av stor betydelse för oljegeologiens utveckling och medförde stora ekonomiska fördelar för Nobelbolaget. Detta fick till följd, att även andra, med Nobelbolaget mer eller mindre nära lierade företag införde sträng registrering av borrmaterialet samt ställde det under F:s kontroll.

En första sammanställning av de sålunda vunna resultaten gjordes av F. till Nobelbolagets 25-års-jubileum. Han upprättade då en i relativt stor skala hållen blockmodell av borrfälten kring Baku till ett djup av omkring 600 m. När Rysslands »Comité Geologique» började den geologiska detaljkarteringen av det oljeförande området, blev F. en av de två sakkunniga, som planlade arbetena. För Nobelbolagets räkning gjorde han vidsträckta resor i Kaukasusländerna och genom Centralasien till Kina. Bergverken i Ural besökte han 1897. År 1898 företog han en expedition på Kirgisstäpperna mellan Ural och Aralsjön tillsammans med ryska och tyska vetenskapsmän. Oljeförekomsterna i norra Persien undersökte han 1900 och dem i Bochara 1901. År 1902 studerade han oljefälten i Nordamerika och 1907 dem i Rumänien. År 1911 följde han som ciceron professor Hjalmar Sjögren och sedermera professor H. G. Backlund till Turkestan, och 1913 företog han en expedition på östra sidan av Kaspiska havet.

Nekrologen över F. i tidningen Gotlands Allehanda för den 18 juli 1923 innehåller uppskattande minnesord, som ge en god karakteristik av hans personlighet och torde förtjäna här anföras: »Med T. F. bortgick en god och varmhjärtad person, vars ljusa och glada lynne spridde glädje, vart han kom. Ett ungdomligt och för harmlöst skämt stämt sinnelag följde honom livet igenom. Han trivdes med de glada och möttes alltid av en öppen vänskapsfamn i kamrat- och umgängeskretsen, där hans svekfria och goda hjärtelag sent skall glömmas.»

Författare

Nils Zenzén.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Ett bidrag till kännedomen om Gotlands höjning (Geol. fören. förhandl., 4, 1882, s. 464–465, 1 karta). – Studier öfver de qvartära bildningarne på Gotland (ibid., 8, 1886, s. 158–169, 1 karta). – Om förekomsten af manganockra i rullstens- och morängrus (ibid., s. 170–171). – Sandslipade stenar från Gotska Sandön (ibid., s. 514–518, 1 pl.-bl.). – Om de lösa jord-aflagringarna i några af Norrlands elfdalar. Akad. afh. (Upsala). Sthm 1890. 49 s., 1 tabell, 1 karta. (Även utg. i: Sveriges geol. undersökn., Ser. C. Afhand-lingar och uppsatser, N:o 114, samt i: Geol. fören. förhandl., 12, 1890, s. 375–421). – Genmäle [till H. Hedström] (Geol. fören. förhandl., 16, 1894, s. 656).

Källor och litteratur

Källor: Edvard Erdmanns matrikel över chefer och tjänstemän vid Sveriges geologiska undersökning, i dess arkiv, Stockholm. – Uppsala universitets kalaloger. – H. G. Backlund, Torbern Fegraeus (Geologiska föreningens förhandl., 45, 1923, s. 592–597); Bergshögskolans elever under dess första 100-årsperiod, utg. av G. Indebetou (1919); T. Sillen, Gotländska studenter 1865–1928 (1929). – Nekrolog i Gotlands Allehanda 18 juli 1923.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Torbern Jarl Severin Fegræus, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/15186, Svenskt biografiskt lexikon (art av Nils Zenzén.), hämtad 2024-04-24.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:15186
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Torbern Jarl Severin Fegræus, urn:sbl:15186, Svenskt biografiskt lexikon (art av Nils Zenzén.), hämtad 2024-04-24.