Meriter

4. Nils-Axel Fredrik Erdmann, f. 23 sept. 1860 i Åker, Söd^[1], d. 3 maj 1948 i Stockholm (Engelbr.). Föräldrar: godsägaren Otto Fredrik Erdmann och Mimmi Elvira Johanna Gysler. Student vid Uppsala univ. 19 sept. 1878; e. o. tjänsteman i Riksgäldskontoret 16 jan. 1879; kammarskrivare där febr. 1884 och revisor okt. 1894—1 april 1915; kanslist i k. direktionen över Handelsflottans pensionsanstalt maj 1883 samt kamrer och sekreterare där 1895— 30 juni 1939; litterär medarbetare i Nya Dagligt Allehanda 1892— 1938; chef för litterära avdelningen där 1908—20; v. ordf. i Bellmans-sällskapet 1919—46; skattmästare och v. ordf. i Sveriges författareförening (flera år till 1917). Skriftställare. RNO 1928.

G. 29 okt. 1884 i Stockholm (Svea livg.) m. Ingeborg Lovisa Eleonora Augusta von Schulzenheim, f. 11 jan. 1865 i Stockholm (ibid.), d. 10 juni 1937 där (Engelbr.), dotter av majoren Conrad Julius von Schulzenheim och Augusta Sofia Lovisa Tydén.

Biografi

Nils E. bör för att rättvist kunna bedömas insättas i sitt tidssammanhang. Han blev student 1878 men tog inga akademiska examina. Hans egentliga levnadsbana blev rent borgerlig, med lång tjänstgöring i Riksgäldskontoret och Handelsflottans pensionsanstalt. Han hade emellertid ett levande och outrotligt intellektuellt intresse, särskilt för skönlitteratur, och blev som ung starkt påverkad av 1880-talets genomgripande framryckning på detta fält. Redan vid 24 års ålder debuterade han som litteraturkritiker med boken »Modern realism» (1884), där han huvudsakligen refererar fransk och framför allt dansk litteratur. E. visade sig här själv som realist och radikal. Inflytandet från Brändes befanns emellertid vid närmare prövning (t. ex. G. Nordensvan i Nordisk tidskrift) vara så starkt, att man kunde kalla vissa delar av framställningen plagierande, såsom också H. Ahlenius visat. E:s förtjänst var, att han är en av våra tidigast framträdande kritiker på det litterära området och att han var känslig för dåtida strömningar. Men samtidigt visar arbetet de svagheter, som kommo att följa E:s författarskap livet ut. Hans största brist var den grundläggande, att han saknade originellare begåvning. E. kunde därför aldrig ge sina böcker personlig och konstnärlig form. Däremot vann han med tiden stor beläsenhet, men denna i förening med hans outtröttliga flit och energi räckte icke till att råda bot på bristerna.

E:s ungdomsradikalism orsakade en bannbulla av C. D. af Wirsén, och Nordisk tidskrift stängdes för den unge realisten. Redan från 1890-talets början finner man honom emellertid i starkt konservativ omgivning, som medarbetare i Nya Dagligt Allehanda (från 1892). Han förblev litteraturkritiker där i över fyrtio år och var chef för tidningens litterära avdelning 1908—20. Ett kvickhuvud har sagt, att E. i dessa egenskaper hade tre läsare, nämligen sättaren, korrekturläsaren och sig själv (Rabenius). I själva verket bestodo E:s litteraturkritiker mest av redbara referat.

I sitt författarskap utanför den journalistiska sfären bemödade sig E. onekligen om primärforskning. Det är resultaten härav, som ge visst värde åt t. ex. hans andra bok om Bellman (1899). Men E. saknade även förmågan att klart disponera sina arbeten, vilket märks både där och i verket »August Strindberg, en kämpande och lidande själs historia» (2 bd 1920; delvis nyskriven tysk uppl. 1924). Företagsam som han var skrev E. även om Blanche (1892) samt populärvetenskapliga monografier om Tegnér (1896), Geijer (1897) och Moliére (1898), vilka när de utkommo fyllde vissa luckor, men sedan helt föråldrats, kompilatoriska som de äro.

Småningom övergick E. till att mer intressera sig för historiska och personhistoriska ämnen. Hans kompetens var dock härvidlag ringa. Arbetet om Gustav III:s ungdom (1907) är numera ersatt av Beth Hennings' monografi. Även E:s skildring av tidningen »Svenska Minerva» (1915) har kritiserats. Utnyttjande C. J. Ekeblads papper i Kungl. biblioteket utgav E. vidare bl. a. »Ur rococons lif» (1901), breveditionen »Hemma och borta på 1700-talet» (1925) samt »Vid hovet och på adelsgodsen i 1700-talets Sverige» (1926). Man finner i särskilt det första och sista av dessa tre arbeten givetvis talrika partier av både person- och kulturhistoriskt intresse, men stoffet är planlöst och amatörmässigt behandlat. E. saknade därtill allt sinne för den vetenskapliga tekniken i form av t. ex. ordentliga källhänvisningar, värdefullare kommentar eller vägledande register. Just dessa brister gjorde honom föga lämpad att fullfölja den av N. Sjöberg påbörjade urvalsedition av amiral C. Tersmedens memoarer, som han åtog sig (2—6, 1915—19). Utgåvan av dessa i och för sig högintressanta tidsbilder är därför just som edition betraktad föga tillfredsställande. På senare år gjorde E. en intresserad insats som vice ordf. 1919—46 i Bellmanssällskapet. Till sitt sätt var E. sirlig och förbindlig. Vid sin bortgång var han nära 90 år.

Författare

Bengt Hildebrand.

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Modern realism. En psykologisk litteraturstudie. Sthm 1884. (S), 111 s. — Till tärnorna [vid G. Nordensvans och Anna Ekenstiernas bröllop] den 26 juni 1884. Ups. 1885. (5) s. (Anon.) —Ann Charlotte Edgren-Leffler (Ur dagens krönika, Arg. 6,1SS6, s. 661—679). — Litteratur-kåserier (ibid., Arg. 6, 18S6, s. 604—616). — August Strindbergs »Jäsningstid» betraktad i sammanhang med hans litterära produktion (ibid., Arg. 6, 1SS6, s. 849—862). — Vår katolskt-romantiske skald [C. D. af Wirsén]. Några synpunkter (ibid., Arg. 6, 1886, s. 412 —424). — Paul Heyse såsom novelldiktare (Ny sv. tidskr., 1887, s. 479—495). — J. P. Jacobsen i sina »Digte og Udkast». En literaturstudie (Nord. tidskr., 1887, s. 193—200). — Qvinnotyper och qvinnoöden i Lies senaste arbeten (Dagny, 1887, s. 260—267). — Helene Nyblom i »Nye Digte». Ett utkast (ibid., 1887, s. 27—30). — Leo Tolstoy. Ett stycke rysk psykologi (ibid., 1887, s. 159—164). — B. S. Ingemann och romantiken (Vidar, 1S8S, s. 181—203). — Jonas Lie. En porträttstudie (Finsk tidskr., T. 25, 1S8S, s. 338—351). — Moderna diktares qvinnotyper. I". George Eliot (Dagny, 1888, s. 183—189). — Alphonse Daudet, hans arbetsmetod och förhållande till verkligheten (Ny sv. tidskr., 1889, s. 209— 228). — Leo N. Tolstoi. En rysk karaktärsbild (Vidar, 18S9, s. 207—228). — Ivan Turgenjef i sina bref och noveller. En karaktärsbild (ibid., 18S9, s. 29—50). — Emile Augier och det andra kejsardömet (Ny sv. tidskr., 1890, s. 248—267). — Feodor Dostojevski. En litteratur-psykologisk studie (Nord. tidskr., 1890, s. 412— 437). — August Blanche såsom författare (Sv. tidskr., Årg. 1, 1891, s. 145—157).

— Octave Feuillet. En porträttstudie (ibid., Arg. 1, 1891, s. 353—365, 437—448).

— August Blanche i Upsala och Stockholm 1829—1838. En studie (Finsk tidskr., T. 32, 1892, s. 302—316). — August Blanche och hans samtid. 'Sthm 1892. 437, (3) s. (A. Blanche, Samlade arbeten, illustr. af sv. konstnärer. 3 [:4].) — Bellman i banken och Stockholmslifvet 1757—1764 (Finsk tidskr., T. 35, 1893, s. 44—66). — Viktor Bydberg. En porträttstudie (Nyt Tidsskr., Aarg. 2, 1893/94, s. 511—524). — Frangois Coppée. Ett skaldelifs historia (Nord. tidskr., 1894, s. 242—258). — Karl Fredrik Dahlgren. En porträttstudie (Ord och bild, Årg. 3, 1894, s. 374—384). — Claes Livijn. En karaktersbild från århundradets början (Nord. tidskr., 1894, s. 641—661). — Karl Mikael Bellman. Biografiskt utkast (Ord och bild, Årg. 4, 1895, s. 83—96). — 'Carl Mikael Bellman, hans omgifning och samtid. Sthm 1895. (4), 219, (3) s., 8 pl. — Ur C. F. Fredenheims papper. En tidsbild från förra århundradet (Finsk tidskr., T. 41, 1896, s. 121—130). — Esaias Tegnér. En porträttstudie. Sthm 1896. (4), 278, (6) s., 10 pl. — Erik Gustaf Geijer. En minnesteckning. Sthm 1897. (2), 274, (6) s., 11 pl. — Moliére och läkarne (Ord och bild, Årg. 6, 1897, s. 529—541). — Moliére. Sthm 1898. 260, (3) s. — Tolstoj och konsten (Finsk tidskr., T. 45, 1898, s. 344—356). — Carl Michael Bellman. En kultur- ooh karaktärsbild från 1700-talet. Sthm 1899— [1906]. XV, (1), 471 s., 4 portr., 1 rätt.-lapp. — Bellmans »Tankar om flickors ostadighet» (Finsk tidskr., T. 46, 1899, s. 449—465). — Paul Lange och Tora Parsberg. Några synpunkter (Dagny, 1899, s. 14—20). —¦ En bok om »människor». [Ellen Key, Människor. Sthm 1899] (Nord. tidskr., 1900, s. 165—172). — Ibsen och konstnärens tragedi (Dagny, 1900, s. 16—22). — Århundradets sjukdom. [Rec. av F. Amiel, En drömmares dagbok, Sthm 1900] (Ord och bild, Årg. 9, 1900, s. 538—541). — En lyckans Pamphilius [C. C. Gjörwell]. Interiör från 1700-talet (Dagny, 1901, s. 89—95). — Något om kritik och kritiker. (Skalder och tänkare, litterära essayer af Hellen Lindgren. [Sthm 1900]) (Ord och bild, Årg. 10, 1901, s. 180—183). — Ur rococons lif. Typer och seder. Sthm 1901. (6), 213, (4) s. 2 :a uppl. 1925. 188 s. — Sophie von Knorring. En minnesteckning (Finsk tidskr., T. 52, 1902, s. 256—271). — Johan Vilhelm Snellman. En porträttstudie (Ord och bild, Årg. 11, 1902, s. 1—16). — Wismar. Bilder från en svensk besittning (ibid., Årg. 11, 1902, s. 467—4S1). — En furstinnas dagbok [Hedvig Elisabeth Charlottas dagbok] (ibid., Årg. 12, 1903, s. 59—63). — Henrik Ibsen (Nord. tidskr., 1903, s. 139—147). — På Jonas Lies sjuttioårsdag (Ord och bild, Årg. 12, 1903, s. 575—583). — [Rec. av] Oscar Levertin. Svenska gestalter. [Sthm 1903] (ibid., Årg. 13,1904, s. 300—302 ; undert. -nn). — De politiske kannstöparne. En idyll från det borgerliga Stockholm 1788—1791. Sthm 1904. 264 s. — Faust i Leipzig (Finsk tidskr., T. 59, 1905, s. 330—342). — En komedi och ett porträtt (Nord. tidskr., 1905, s. 547—560). — Stendhal-Beyle (Tilskueren, 1905, s. 582— 596). — Vårt nyaste memoarverk. [A. F. Skjöldebrands memoarer, utg. af H. Schack. Sthm 1903—04] (Ord och bild, Årg. 14, 1905, s. 310—313). — Moliére och »Misantropen». En teaterstudie (ibid., Årg. 15, 1906, s. 259—267). — En världshistorisk trilogi. [D. S. Meresjkovskij, Kristus och Antikrist, Sthm 1902— 05] (ibid., Årg. 15, 1906, s. 394-^00). — Gustaf III. De första bladen i hans lifs historia. Sthm 1907. VIII, 251, (1) s. — Gustaf af Geijerstam (Ord och bild, Årg. 18, 1909, s. 221—229). — Svenska Minerva. Partipolitiska paralleller från liberalismens slyngelår. Före julirevolutionen 1830. Sthm 1915. 250, (2) s. — August Strindberg. En kämpande och lidande själs historia. 1—2. Sthm 1920. 227 s.; 387 s. övers.: August Strindberg. Die Geschichte einer kämpfenden und leidenden Seele. Berecht. tJbertr. von H. Goebel. Leipz. 1924. 865 s. — Bellman och »Fredmans epistlar» (Bokmalen, 1921, s. 94—101). — Hemma och borta på 1700-talet. Ur greve Claes Julius Ekeblads brevväxling med Gustaf III:s broder, prins Carl, samt unga diplomater och kammarherrar. Sthm 1925. 239 s. — Vid hovet och på adelsgodsen i 1700-talets Sverige. En tidskrönika. Sthm 1926. 388 s., 2 pl. — Dessutom talrika artiklar i Dagens nyheter, Framåt, Idun, Nya dagligt allehanda, Stockholms dagblad och Vårt land, delvis förtecknade i Svensk litteraturhistorisk bibliografi 1900—1935, 1939—50.

Utgivit: Sveriges national-litteratur 1500—1900. 4. Carl Mikael Bellman, Jakob Wallenberg. Sthm 1908. 316, (4) s. [Ny uppl.] Sthm 1921. 290 s. 19. Gustaf af Geijerstam, Tor Hedberg, Ernst Josephson. Sthm 1909. 318, (2) s. [Ny uppl.] 20. Sthm 1922. 302 s. 20. August Bondeson, Ola Hansson, Sophie Elkan, Axel Lundegård, Daniel Fallström. Sthm 1912. 329, (4) s. [Ny uppl.] 21. Sthm 1922. 216 s. — Amiral Carl Tersmedens memoarer. [2—6.] Sthm 1915—19. 2. 1915. (6), 286 s. 3. 1916. 277 s. 4. 1917. 290 s. 5. 1918. 252 s. 6. 1919. (4), 319 s., 1 pl.-bl. 2:a uppl. [2—4.] 1927. — J. G. Arsenlus, Minnesanteckningar. Kulturbilder från 1800-talet. Sthm 1924. 291 s., 1 portr. — C. J. Ekeblad, Bozas resor. Ifrån ett gammalt persiskt manuskript översatta 1802. En svensk samhällssatir. Sthm 1925. 179 s.

Källor och litteratur

Källor: Univ:s studentmatrikel 1878, Uppsala nniv.; Svea livgardes förs:s födelsebok 1865 och vigselbok 1884, SSA. — E :s skrifter. — H. Ahlenius, Georg Brändes i svensk litteratur (1932) ; C. Blackstadius, Stockholms i Upsala studerande nations medlemmar 1800—1881 (1882) ; G. Castrén, Den nya tiden (1870— 1914) (111. sv. litteraturhistoria av H. Schiick & K. Warburg, 3:e uppl., 7, 1932), s. 175; G. Nordensvan, [rec. av N. Erdmanns Modern realism] (Nord. tidskr. 7, 1S84), s. 295 ff.; Publicistklubbens porträttmatrikel 1936, utg. av W. von Sydow (1935) ; O. Babenius, Mellan Stockholms strömdrag (1943), s. 30. — Meddel. av fil. dr H. Ahlenius, museilektorn docent O. Byström, fil. dr P. Eklund och professor Henry Olsson.

Gjorda rättelser och tillägg

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Nils Axel Fredrik Erdmann, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/15324, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Hildebrand.), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:15324
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Nils Axel Fredrik Erdmann, urn:sbl:15324, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Hildebrand.), hämtad 2024-04-19.