Ernst Adrian Ericsson

Född:1866-04-05 – Västra Vingåkers församling, Södermanlands län (på Dal)
Död:1944-02-07 – Oscars församling, Stockholms län

Fortifikationsofficer, Skriftställare


Band 14 (1953), sida 182.

Meriter

Ernst Adrian Ericsson, f. 5 april 1866 på Dal, V. Vingåkers sn (Söd.), d. 7 febr. 1944 i Stockholm (Osc.). Föräldrar: lantbrukaren Eric Ericsson och Greta Johanna Medin. Mogenhetsex. i Örebro 29 maj 1885; volontär vid pontonjärbataljonen 5 juni s. å.; elev vid Krigsskolan 19 juli 1886; officersex. där 3 okt. 1887; underlöjtnant vid Fortifikationen 31 okt. s. å.; genomgick artilleri- och ingenjörhögskolan 23 april 1890–30 april 1893; löjtnant av 2. kl. 9 mars 1894, av 1. kl. 9 dec. 1896; utex. från ridskolan på Strömsholm 25 juli s. å.; andre lärare i Krigsbyggnadskonst vid Krigsskolan 1 jan. 1901–28 nov. 1904 och förste lärare där i samma ämne 29 nov. 1904–19 dec. 1906; kapten av 2. kl. vid Fortifikationen 23 jan. 1903 och av 1. kl. 20 jan. 1905; tjänstgjorde vid tredje bayerska pionjärbataljonen i München 1 jan.–30 okt. 1907; kontrollant vid Östgöta trängkårs etablissements nybyggnad 24 nov. 1911–10 febr. 1912; fortifikationsofficer vid andra arméfördelningens stab 1 nov. 1911–22 okt. 1913; major vid Fortifikationen 27 aug. 1912; fortifikationsbefälhavare i Karlskrona 1 nov. 1913–31 mars 1915; överstelöjtnant vid Fortifikationen 23 juli 1915; chef för Göta ingenjörkår 1 april 1915–14 okt. 1917; studieresa under första världskriget till österrikiskungerska nordöstra krigsskådeplatsen hösten 1915; chef och förste lärare vid fältingenjörsskolan vid Romehed 5 aug.–23 aug. 1916; led. av fortifikationskommittén för konstruktion av broar för tyngre fordon m. m. 17 april–30 nov. 1917; placerad vid Arméförvaltningens fortifikationsdepartements truppbyrå 15 okt. s. å.; fortifikationsstabsofficer 1 jan. 1920; avsked med pension 5 april 1921; överste i armén 1 aug. s. å.; ordf. i Stockholms läns skytteförbund. RSO 1907; RVO 1924; LKrVA 1931; RNO 1935; innehade även utländsk orden.

G. 10 maj 1905 på Tegelhagen, Sollentuna sn (Sth.) m. Ruth Ingeborg Viktoria Schnell, f. 16 febr. 1883 i Stockholm (Jak.), d. 8 okt. 1935 i Stockholm (Osc.), dotter av grosshandlaren Carl Johan Schnell och Martha Cecilia Lovisa Hammarstedt.

Biografi

Ernst E. tillhörde en känd storbondesläktkrets (se släktart. ovan) från östgötatrakten kring sjön Tisnaren; hans morfar var riksdagsmannen Anders Medin i Taxås (Kron.). E. kom tidigt att flytta till Marsjö i Västra Vingåker och tillbragte där större delen av sin barndomstid. Det var därför naturligt, att Karolinska läroverket i Örebro valdes, när han skulle studera. Hans framgångsrika militära bana inom fortifikationsvapnet kan avläsas ur meritlistan ovan. Blott må nämnas, att E. ansågs vara en driftig truppofficer och att han deltog i ett ovanligt stort antal fälttjänst- och fältövningar. Han intresserade sig för skytterörelsen och visade detta som ordförande i Stockholms läns skytteförbund.

Mest känd torde E. ha blivit genom sina militärhistoriska skrifter. Hans chef generallöjtnanten L. W:son Munthe väckte hans historiska intresse och föranledde honom att fortsätta det stora historiska översiktsverk över Fortifikationen, som Munthe så lyckligt planlagt och påbörjat. E. fortsatte verket, först i samarbete med överste Gustaf Rabe men senare ensam. Det gällde här del 4: 1–3, vari Rabe sammanställde personalstaterna i 4: 1:1, medan E., som gjort vidlyftiga arkivstudier i Sverige och Tyskland, utarbetat det övriga, över 1 500 sidor; dessa delar utkommo 1930–39. Dessförinnan hade E. tillsammans med Erik Vennberg utgivit den värdefulla, stora minnesskriften över Erik Dahlberg 1925. Bland E:s övriga skrifter märkes monografien 1935 om Olof Hansson Örnehufvud. Ett viktigt avsnitt däri är skildringen av Gustav II Adolfs och Wallensteins lägerbefästningar vid Nürnberg, för vilken redogörelse E. gjort ingående undersökningar på platsen. Han framhöll i sina militärhistoriska arbeten städse Fortifikationens samband med landets kulturella historia. E. skrev klart och redigt, hans stil är osmyckad, ofta med en viss kärvhet. Då E. kände krafterna svika, överlämnade han sina ej publicerade samlingar till överstelöjtnanten P. H. Enger, som nu arbetar på fortifikationshistoriens fullföljande.

Ernst E. var även starkt hembygdsintresserad och utgav 1928 »Ur Skedevi kyrkohävder», med anteckningar om kyrkan och äldre tiders sockenliv. Hans frände konsul Hjalmar Wicander bistod honom vid arbetets utgivande. Wicander och E. samarbetade även eljest till nytta för Skedevi församling, bl. a. vid restaurering och försköning av kyrka och kyrkogård, byggande av gravkor och församlingshus. På en väggmålning (av Yngve Lundström) i församlingshuset, föreställande en sommarsöndag vid Skedevi kyrka på 1870-talet, ser man E. och Wicander som skolynglingar. På somrarna brukade E. vistas på Kindstorp vid Tisnaren.

Personligen var den ståtlige E., av kamraterna kallad »Lång-Eric», en viljestark man, som förde stor respekt med sig. Han var ganska häftig, men i grunden lättrörd och godhjärtad. Han var uppskattad som en utmärkt berättare och hade ett tilldragande och gästfritt hem.

Författare

Govert Indebetou. Bengt Hildebrand.



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

 

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Erik Dahlberg. Hans levnad och verksamhet. Till 300-årsminnet 1625–1925. Uppsala & Sthm 1925. 277 s. (s. 1–2 otr. bl.), 41 pl.-bl., 3 kartbl. (Tills. m. E. Vennberg.) – Erik Dahlberg som fortifikationsofficer (Tidskr. i fortifikation, Årg. 48, 1925, s. 81–84). – Slaget vid Lund den 4. december 1676 (ibid., Årg. 49, 1926, s. 192–197). – Ur Skedevi kyrkohävder. Finspånga läns härads och bergslags kontrakt i Östergötland. Anteckningar om kyrkan och äldre tiders sockenliv. Uppsala 1928. 124 s. – Fortifikationsstaten under Löwen till och med Cedergren 1719–1811. Personalen. Sthm 1930. X, X, 759 s., 19 pl.-bl. ([L. W:son Munthe], K. fortifikationens historia, 4:1; tills. m. G. Rabe). [Utk. såsom bil. till Tidskr. i fortifikation i 5 häften 1916, 23, 26, 28 och 30,- betecknade: 4:1–5.] – Rosladin och Stralsunds belägring (KrVA Handl., 1932, s. 218–232). – Vauban. Med anledning av 300-årsminnet av hans födelse (Tidskr. i fortifikation, Årg. 56, 1933, s. 47–67, 1 portr.-bl.). – Det fasta försvaret 1720–1741. Sthm 1934. XIV, 350, XVIII, (1) s., 1 pl.-bl., 9 kartbl., 1 tab. ([L. W :son Munthe], K. fortifikationens historia, 4:2). [Utk. såsom bil. till Tidskr. i fortifikation i 3 häften 1932, 33 och 34, betecknade: 4:6–8.] – Olof Hansson örnehufvud och svenska fortifikationsväsendet. Till 300-årsminnet 1635–1935. [Verso:] Utg. genom Tidskr. i fortifikation. Uppsala 1935. (8), 128 s., 3 kartbl. – Det fasta försvaret i Finland 1741–1772. Sthm 1939. XII, 434, XXXVI s., 1 pl.-bl., 8 kartbl. ([L. W:son Munthe], K. fortifikationens historia, 4:3). – Några tidsbilder från två svenska fästningar under senare hälften av 1700-talet (Tidskr. i fortifikation, Årg. 64, 1941, s. 149–166; sign. E. E :son).

Källor och litteratur

Källor: Tjänsteförteckningar, Kr A. – Kullor. – P. H. Enger, [nekr. över] Ernst E. (Tidskr. i fortifikation, 66, 1943, tr. 1944) ; dens., Fortifikationsbefälhavarna i Karlskrona (ibid., 72, 1949), s. 49 f.; C. Hulthander, Biografiska anteckningar från Carlberg 1792–1892 (1892); J. Kleberg, Arméförvaltningen. Biografiska anteckningar 1866–1930 (1936); C. A. Wicander, Wicanders ... [1.] August Wicander 1835–1891 (1950). – Nekrolog i KrVA Handl. 1944. – Personlig bekantskap.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Ernst Adrian Ericsson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/15366, Svenskt biografiskt lexikon (art av Govert Indebetou. Bengt Hildebrand.), hämtad 2024-04-26.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:15366
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Ernst Adrian Ericsson, urn:sbl:15366, Svenskt biografiskt lexikon (art av Govert Indebetou. Bengt Hildebrand.), hämtad 2024-04-26.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se