Meriter

3. Harald Mauritz Ericsson, den föregåendes son, f. 30 aug. 1826 på Ramsbergs bruk, Ramsbergs sn (Ör. o. Vm.), d. 5 febr. 1894 i Stockholm. Elev vid Hillska skolan, Barnängen, Stockholm, 1838–44; student vid Uppsala univ. 30 maj 1845; kameralex. där 10 juni 1847; e. o. elev vid bergsskolan i Falun 19 jan. 1849–14 dec. 1850; anställd vid faderns bruk Ramsberg 1850; arrenderade Ramsbergs bruk 1858; brukspatron; ärvde del i Ramsbergs bruk vid faderns död 1859, utlöste sina medarvingar där 1863–66 och försålde sin andel i Liljendal; ökade genom olika köp Ramsbergs bruk och egendom; led. av Örebro läns landsting från 1863; direktör för Ramsbergs sparbank 1859–64 och 1868–84; led. av kyrko-och skolråd från 1859, ordf. i Ramsbergs kommunalnämnd från 1863, kommunalstämmans vice ordf. 1866 och ordf. från 1870; led. av riksdagens andra kammare 1867–69, 1879–81, av första kammaren 1884–94 (led. av lagutskottet 1885, av bankoutskottet 1887–94); statsrevisor 1888–92; led. av centralstyrelsen för Örebro enskilda bank från 1872. RVO 1876; RNO 1890.

G. 1) 24 sept. 1857 i Ramsberg m. Eva Constance Hedmark, f. 18 jan. 1829 i Gunnilbo sn (Vm.), d. 10 nov. 1860 på Ramsbergs bruk, dotter av bruksinspektören på Färna, ekonomidirektören Eric Hedmark och Hedvig Elisabeth Nordelius; 2) 18 juni 1868 i Åbo m. (sin syssling) Emilia (Emma) Ericsson, f. 14 april 1843 på Fiskars bruk (Finl.), d. 15 juli 1929 på Ramshyttan, Ramsbergs sn, dotter av brukspatron Anders Thalus Ericsson och Emelia (Emma) Catharina Feilcke från Finland.

Biografi

Harald E. fick sin utbildning dels under privata lärare, dels i Hillska skolan, Stockholm, en undervisningsanstalt som han fäste sig vid och sedan skildrat i tryck. Fadern, som kände sin egen bristfälliga bildning (jfr ovan s. 176) som ett fel, lät sonen i stället få en så mycket grundligare skolning genom kameralexamen i Uppsala och studier vid Falu bergsskola. Då han 1850 återvände hem, övertog han skötseln av faderns andelar i Ramshytte masugn. Det har redan antytts, att hans teoretiska utbildning snart framdrev praktiska initiativ vid brukets skötsel (jfr ovan s. 177). I sin ort blev E. genast mycket betrodd och insattes i en rad av de kommunala organisationerna, 1863 också i landstinget och från 1867 i andra kammaren. Sedan E. efter faderns död dels ärvt, dels inlöst Ramsbergs bruk, koncentrerade han sig på detta bruk, medan Liljendal och Norra Bredsjön såldes 1866; Liljendal återköptes av E:s änka 1903. Samtidigt verkade han också i två omgångar som direktör i Ramsbergs sparbank. Hans andra gifte 1868 med sin syssling, den förmögna Emma Ericsson (jfr ovan s. 169), stärkte hans ekonomiska ställning.

I likhet med sin fader var Harald E. en mycket intresserad jordbrukare. Genom jordbyten och täckdikning samt betydande odlingsarbeten förbättrade han egendomen. År 1893 anlade han ett mejeri vid Ramsbergs bruk; s. å. infördes elektrisk belysning både i manbyggnaden, som han renoverat, och i stall och ladugårdar. Vad bruksrörelsen angår fortgick smidet under 1860- och 70-talen men med allt svagare ekonomiskt resultat. Tackjärnstillverkningen nedlades 1889, smidet 1895. Orsaken var bl. a. brukets isolerade läge och frånvaron av moderna kommunikationer. All bruksrörelse drog sig närmare järnvägen Frövi–Ludvika. Ramsbergs skogar, tidigare använda uteslutande för kolning, blevo nu föremål för en modernare och rationellare skogsskötsel och en till en början dock blygsam avverkning av timmer till avsalu började.

I landstinget och riksdagen arbetade E. mycket för järnvägen, vars framdragande till Falun han livligt önskade; den stannade emellertid vid Ludvika. År 1870 meddelades koncession å banan Frövi– Ludvika; den nya järnvägens första lokomotiv döptes till »Harald Ericsson». Uppfostrad under den liberalistiska perioden 1830–50 och van vid Hiertas Aftonblad var E. som ung liberal, en ivrig anhängare av representationsreformen, även av skarpskytterörelsen. Under sin första riksdagstid slöt han vänskap med flera av liberala partiets främste, bl. a. Blanche, men trivdes egentligen ej med själva riksdagsarbetet, då lantmannapartiet ej visade förståelse för hans hållning i de frågor, som mest intresserade honom. Vid valen 1869 föll E. igenom men insattes 1879 för en ny treårsperiod i andra kammaren och var från 1884 till sin död Örebro läns representant i första kammaren. Han hade nu övergivit liberalismen; varm försvarsvän var han redan förut men hans hållning i de politiska frågorna var nu moderat och han drogs direkt in i tullskyddsvännernas läger. E. blev medlem av den protektionistiska majoritetens förtroenderåd och bidrog starkt till tullskyddssystemets seger. Som försvarsvän var han anhängare av indelningsverket och röstade emot förslaget om allmän värnplikt 1891; men 1892 böjde han sig, då kamrarna enades om det nya härordningsförslaget. Ursprungligen skandinavistiskt inställd – han deltog i 1852 års studentmöte i Kristiania – blev E. som äldre kritisk mot Norge och deltog i förbundet »Sveriges rätt»:s arbete. I riksdagen uppträdde han särskilt i frågor rörande bergshantering, riksbanken och ekonomiska kartverket. Han deltog mycket i tullvännernas partisammankomster, i många år som klubbmästare och kassör, och författade ibland vid dessa möten tillfällighetskväden. Han kunde ibland vara satiriskt kritisk men hade en stor fond av humor och ett lättrört temperament. En gammaldags rättframhet var ett framträdande drag i hans karaktär. Under en viss yttre strävhet var han godhjärtad och välvillig. Han var mycket road av resor och av läsning, ej minst av historisk lektyr och av lyrik samt skrev själv, såsom nämnts, gärna vers. Till biblioteket å Ramsbergs bruk bidrog han med särskilt bergsvetenskaplig litteratur och skönlitterära arbeten. Som godsherre var han ovanligt gästfri. Sina sista år led han av magsår och då han en februarikväll 1894 i Stockholm hoppade av spårvagnen, gick såret upp. Två dagar senare avled E. Han begrovs på Ramsbergs kyrkogård. Om bruket efter hans död se släktartikeln ovan (s. 169 f.).

Författare

Bengt Hildebrand.

Arkivuppgifter

I Ramsbergs bruks arkiv förvaras E:s ofullbordade memoarer, hans anteckningar om bl. a. »Grupper och personager i Ramsberg 1830–1880» – ovärderliga lokalhistoriska skildringar – hans brev till fadern (1837, 1849–50, 1859), talrika familje- och vänbrev till honom, bl. a. föräldrarnas, barnens brev till Harald och Emma E., E:s papper rörande Barnängen och Uppsala, handlingar rörande Frövi–Falun och Frövi–Ludvika järnvägar, m. m.

Tryckta arbeten

Tryckt» arbeten: Om Frövi-Falu-, eller svenska centralbanan. Sthm. 1865. (4), 38, (3) s., 4 tab., 1 kartbl. (Anon.; utgör ett efter H. Sandebergs ms gjort sammandrag av A. T. Blomberg, P. A. Carlberg, H. M. Ericsson och H. S. Mörner.) – Karta öfver den föreslagna Frövi-Falu jernbanan med dess omgifningar upprättad år 1867. [Även engelsk titel.] TJ. o. [1867], Stor fol, 1 bl. (Tills. m. C. E. Dahlman.) – Sång öfver elgjagten vid Hammarbacken den 7 september 1874, på fleras begäran till trycket befordrad af Jeremias Loskytt. Örebro 1874. 8 s. (Pseud.) – Vår skoltid. 1838–1844. Lindesberg 1876. 15 s. (Sign. H. E.) [Ny uppl.] Kalmar 1877. – Hillska skolan å Barnängen 1830–1846. Skildringar och minnen tecknade. Sthm 1885. (4), 164 s., 1 kartbl. – En splitter ny visa om riksdagsmännens minnesrika resa till Gelliwara i Norrbotten med flera märkeliga ställen sommaren 1890. Tryckt i år. Holmiae [1890]. (16) s. (Anon., uppgiften om förf. från ms. i K. B., Autograf saml.) – Dessutom anföranden och motioner i riksdagens båda kamrar.

Källor och litteratur

Källor: Akademiska konsistoriets i Uppsala protokoll juni 1847, Uppsala univ :s arkiv; E :s memoarer, anteckningar, brev och papper, Ramsbergs bruks arkiv (jfr släktart.); [Anna Ericsson], Tant Augusta och familjen Ericsson. Några blad ur Ramsbergs bruks krönika, med ill. i bild och toner saml. av H[arald] E[ricsson], samt B. Låftman, Minnesanteckningar, båda i maskinskrivna ex. på Ramsbergs bruk. – K. Beckman & A. Bäckströms, K. Hults samt G. Indebefous under släktart. nämnda arbeten; H. M. Ericsson, Hillska skolan å Barnängen 1830–1846 (1885); Sv. porträttgalleri, 25 (1904). – Meddel. av fru Hill Ericsson, Ramsbergs bruk, och kanslisekreteraren Bertil Eketorp, Stockholm.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Harald Mauritz Ericsson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/15371, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Hildebrand.), hämtad 2024-04-25.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:15371
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Harald Mauritz Ericsson, urn:sbl:15371, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Hildebrand.), hämtad 2024-04-25.