Meriter

2. Johannes Erikson, den föregåendes son, f. 22 april 1839 i Kinna sn (Älvsb.), d. 11 jan. 1912 genom olyckshändelse. Skolstudier 1848—56 i en privat elementarskola i Göteborg; elev vid Göteborgs handelsinst. 9 jan. 1856–16 juni 1857; utbildningen kompletterad genom studieresor till England och kontinenten; tjänsteman vid Rydboholms Väfverifabrik 1857; disponent vid Rydboholms bolag 1873–84 och vid Rydboholms a.-b. 1885–1912; verkställande direktör i Varberg–Borås järnvägs a.-b. 1877–1907 samt ordf. i bolagets styr. 1903–07 och 1910–11; led. av centralstyr. för Borås enskilda bank 1879–1912; ordf. i styr. för Skandinaviska gummi a.-b. i Viskafors 1890–1912; verkställande direktör i Rydahls manufaktur a.-b. 1892–1912; ordf. i styr. för Kinnaströms väfveri a.-b. 1895–1912 och i Kungsfors' spinneri a.-b. 1898–1912. Landstingsman 1881—96; led. av riksdagens första kammare 1883–85 samt av dess andra kammare 1892–93; led. av Älvsborgs läns södra hushållningssällskaps förvaltningsutskott 1890–1912 samt dess ordf. 1895–1912; en av stiftarna av »De sju häradernas kulturhistoriska förening» i Borås 1903; ordf. i föreningens styr. 1903–12. RVO 1880; KVO2kl 1897; KVO1kl 1904.

G. 29 okt. 1871 i Borås m. Selma Maria Gabriella Bergendahl, f. 5 sept. 1848 där, d. 4 april 1903 på Rydboholm, dotter av handlanden i Borås Claes Bergendahl och Maria Kindlund.

Biografi

Såsom son till Sven Erikson (E. 1), grundaren och ägaren av Rydboholms fabriker, var det naturligt, att E. skulle ägna sig åt bomullsindustrien. Av fadern torde han redan tidigt ha varit designerad till hans efterträdare som företagets ledare. För denna uppgift erhöll han också god utbildning, främst merkantil men även en ingalunda föraktlig textilteknisk genom att i yngre år som arbetare praktisera på olika avdelningar inom fabrikerna. För tekniska nyheter och framsteg visade E. ett påtagligt intresse och var alltid angelägen, att det av honom ledda företaget skulle följa med i utvecklingen. Ung- domsårens arbete i fabrikerna skänkte E. även en social erfarenhet, som blev värdefull för hans kommande gärning som företagsledare.

Under nära fyrtio år (1873–1912) hade E. som disponent ledningen av Rydboholms fabriker, som under hans tid kunde uppvisa en vacker utveckling i olika avseenden. Samtliga fabriker blevo sålunda ombyggda och moderniserade. Vid Viskafors anlades 1879 ett spinneri, som vid igångsättandet hade ung. 4 000 spindlar men som sedan utbyggdes, så att det 1911 hade över 26 000. Två kraftstationer vid Viskafors byggdes (1901–02, 1911). Driften elektrifierades. Elektrisk belysning infördes i Viskafors' spinneri så tidigt som 1884, i väveriet där ett par år senare och 1892 i fabrikerna å Rydboholm. På E:s initiativ utvidgades Skäggaredssjön till en stor bassäng, som genom en sprängd, nära kilometerlång tunnel sattes i förbindelse med Viskan, varigenom det blev möjligt att bättre reglera vattentillgången i detta vattendrag. Automatiska vävstolar (av Nothrops typ) installerades i Viskafors' väveri redan 1906; det vill synas, som om Rydboholms fabriker varit bland de första i landet, som börjat använda denna vävstolsmodell. Fabrikation av nya vävnader upptogs, exempelvis av manchester (från 1903).

Inom flera andra betydande företag i bomullsindustrien, som stodo Rydboholms a.-b. nära, intog E. en ledande ställning; så var fallet med Kinnaströms väfveri a.-b. samt de båda bomullsspinnerierna Rydahls manufaktur a.-b. och Kungsfors' spinneri a.-b. Ett betydelsefullt initiativ på ett område, som har endast mycket svag förbindelse med bomullsindustrien, tog E., då han 1890 grundade Skandinaviska gummi a.-b. i Viskafors, det första företaget i sitt slag i Sverige. Fabriken, förlagd till en byggnad, som tidigare av Rydboholms bolag använts till väveri, avsåg närmast tillverkning av galoscher. Den infriade knappast under E:s livstid på densamma ställda förväntningar. I likhet med sin fader var E. mycket intresserad av en lösning av bygdens järnvägsfråga. Han kom också att spela en verksam roll vid tillkomsten av Varberg–Borås järnvägs a.-b. 1871, men framför allt är det hans förtjänst, att järnvägsbolaget trots mycket stora svårigheter kunde anskaffa nödiga medel för att sätta i gång arbetet och efter några år få banan färdig (1880). Ända till sin död var E. en ledande kraft i järnvägsbolaget. Om järnvägens utomordentliga betydelse för bygdens, främst Marks härads, ekonomiska utveckling kan ej råda mer än en mening.

Livligt intresserad av offentliga angelägenheter var E. under en lång följd av år landstingsman samt spelade en framskjuten roll inom hushållningssällskapet. Riksdagens båda kamrar tillhörde han under två kortare perioder, men nödgades båda gångerna inom kort draga sig tillbaka, då det visade sig vara svårt att förena riksdagsmannaskapet med hans många plikter som företagsledare i hemorten.

Varmt fästad vid hembygdens natur och kultur var E. en av stiftarna av »De sju häradernas kulturhistoriska förening» i Borås, vars första verksamhet han gjorde möjlig genom en vacker donation.

E. var en högt begåvad, omutligt rättrådig man med praktisk blick och betydande organisationsförmåga, Han hade lätt att samarbeta med andra, och med de i företaget anställda stod han alltid på god fot. Liksom fadern ägde han en outtröttlig verksamhetsiver och arbetshåg. Inom Sjuhäradsbygden framstod han under många år som den ledande gestalten tack vare sina fruktbringande insatser på olika områden.

Författare

H. N. Danielson.

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Källor och litteratur

A. Ahlström, Matrikel öfver Göteborgs handelsinstituts elever, 1. 1826–1880 (1918); L. E. B[jörkman], Johannes Eriksson (Hvar 8 dag, 5, 1903–04, s. 506); O. Mannerfelt, Skandinaviska gummiaktiebolaget, Viskafors (1920) Jfr för övrigt Källor under E. 1.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Johannes Erikson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/15418, Svenskt biografiskt lexikon (art av H. N. Danielson.), hämtad 2024-04-20.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:15418
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Johannes Erikson, urn:sbl:15418, Svenskt biografiskt lexikon (art av H. N. Danielson.), hämtad 2024-04-20.