Biografi

Faggot, släkt, enligt traditionen av vallonskt ursprung och härstammande från smeden Pierre Faggot, som först skall ha tjänstgjort vid Finspång (Nicander). Släkten förekommer eljest i Uppland och Södermanland. Arkivaliska undersökningar ha ej fört den längre tillbaka än till Jacob F., som från 1690-talet kallas länsman eller befallningsman, tjänstgörande i Uppland t. ex. 1694, då han uppträdde som ombud för allmogen i Västlands och Tolfta socknar (Grape). I Ärla sn (Söd.) i österrekarne bodde en Peter F. i Faggenäs (Fagernäs), begr. 1 dec. 1678 (Leijonhufvuds uppgifter ej korrekta). I Ärla döptes 10 juni 1685 även en Anna F., dotter av Petter F. i Fagernäs – således en annan än den 1678 avlidne. Även en Jacob F. bodde i Ärla 1706, då hans dotter Anna föddes. Namnen, sammanställda med uppgiften om Pierre F. och med namnet på befallningsmannens ene son, Petter F. (se nedan), tyda på, att det här rör sig om befryndade familjer.

Befallningsmannen J. F. bodde 1694 och ännu 1706 på Holvasbo (Holverbo) i Vendels sn (Upps.) samt äktade Helena Wendler, dotter av häradshövdingen Anders Wendler. Utom en son, Abraham F., och två döttrar, vilka alla dogo som barn, hade Jacob F. i Vendel fyra söner: a) Anders F., som blev student i Uppsala 1703 och sedan var inspektor vid De Geerska bergverken i Uppland. – b) Petter F. (dp 21 dec. 1694 i Vendel, d. H april 1752 i Stockholm), som blev en känd man. Han blev student i Uppsala 1703, gick sedan juristvägen i Stockholm, blev assistent i politikollegium 1720, kämnär 1726, primarie kämnär 1736 och rådman 1742. Han var en av hattarnas säkraste partiman, livligt verksam kommunalman och tillika bemärkt i borgarståndet – enligt Axel von Fersen d. ä. ett av ståndets bästa huvuden. P. F. var riksdagsman 1746–47, 1751–52; han var även fullmäktig i ständernas kontor 1747–52. Han satt i bankodeputationen 1747 och i sekreta utskottet 1751–52. Efter dalupproret 1743 var P. F. medlem av kommissorialrätten över de upproriska. Han var en förmögen man och ägde bl. a. stenhus i staden samt en tid del i Kengisverken. Hustrun hette Maria Christina Fittie (ej Faggot som hos Millqvist) och dog 1752. Deras ende son Fredrik F. (d. 1742) avled före fadern. – c) Isac F. (d. 16 maj 1778, då angiven som 79 år) blev student i Uppsala 1713 (samtidigt med brodern Jacob), samarbetade med A. G. Duhre (se denne) och anges 1735 som hovrättsadvokat och likvidalionskommissarie i Svea hovrätt men kallas senare advokatfiskal. Han var musikaliskt intresserad, en av stiftarna av Musikaliska akademien 1771 och akademien sammanträdde till en början i hans bostad. Även I. F. var politiskt intresserad. Hans skrift »Svea rikes styrelse efter grundlagarne» (1768) väckte uppseende och recenserades både i Tidningar om lärda saker (1, s. 2, 37, 76), i Salvii Lärda Tidningar (1768, s. 231, 233, 237) och i Göttingische Anzeigen 1770 (Warmholtz nr 6716). Han anslöt där bl. a. till Dalins felaktiga uppfattning om det medeltida rådet (som Schönberg sedan kritiserade). I. F. ansökte 1776 om adliga privilegier men fick avslag. Han var gift två gånger, först med Johanna Margareta Carré (d. 1754), sedan med Sophia Lovisa Lilliestielke. Han efterlämnade i första giftet två döttrar, den ena gift af Darelli. – d) Jacob F., den kände lantmäteriöverdirektören och sekreteraren i Vetenskapsakademien, se särskild art. nedan, där även hans barn nämnas.

Då såväl överdirektören Jacob F. som dennes son voro döda före advokatfiskalen I. F., är det möjligt att släkten utgick med den senare 1778. Till släkten hörde emellertid säkerligen, men ovisst på vad sätt, den länsman Johan F., som 1708–09 fick säteriet Stenby i Adelsö sn (Sth.) i pant av J. Wattrangs änka Sophia Maja Hirsch samt 1711 tillstånd att äkta henne. Hon var död 1718, men Johan F., som fick adliga privilegier 14 okt. 1719, ägde Stenby under säterifrihet vid frihetstidens början och kallas 1719 löjtnant (Almquist). Han kallas ibland Johan de Faggot och blev senare gift med Anna Catharina Hackersköld (d. 1732 på Stenby). Han efterlämnade tre döttrar, som 1741 ansökte om att utfå hans resterande lönemedel från reduktionskommissionen, där han även tjänstgjort. – I Uppsala förekommer en änka Catharina F., som husägare år 1699 (Herdin).

Författare

Bengt Hildebrand.

Källor och litteratur

Källor: Biographica, Sköldebrevssanil., RA; Likvidationer 41:4, KA; Ven-dels sockens dombok, Landsarkivet i Uppsala, samt P. M. från landsarkivet om släkten F., SBL:s arkiv; A. Hiilphers' samling, Läroverksbiblioteket, Västerås. – K. K:son Leijonhufvud, Utdrag ur Näshulta och Ärila församlingars kyrkböcker (Personhist. tidskr., 11, 1909). – J. A. Almquist, Frälsegodsen i Sverige under storhetstiden, 1:2 (1931) ; B. Boethius, Magistraten och borgerskapet i Stockholm 1719–1815 (1943) ; F. A. von Fersen, Historiska skrifter, 1 (1867), s. 129; A. Grape, Ihreska handskriftssamlingen i Uppsala universitets bibliotek, 2 (1949) ; P. Hebbe, Anders Gabriel Duhres »Laboratorium mathematico-oeconomicum (LA:s Handl. o. tidskr. 1933) ; A. J. von Henel, Det anno 1735 florerande Swerige (1736); K. W. Herdin, Bygge och bo i äldre tider, 1 (1932); Kengisverken och dessas ägare 1645–1901 (Personhist. tidskr., 4, 1902), s. 58; G. Kjellin, Rikshistoriografen Anders Schönberg (1952) ; O. G. Malmström, Sveriges politiska historia från konung Karl XII:s död till statshvälfningen 1772, 2:a uppl., 4 (1899); V. Millqvist, Sv. riksdagens borgarstånd (1911) ; O. Morales & T. Norlind, Kungl. Musikaliska akademien 1771–1921 (1921); H. Nicander, Åminnelse-tal öfver ... Jacob Faggot ... 1778 (VA: s Åminnelsetal 1779); B. Sallnäs, Samuel Åkerhielm d. y. (1947); Stockholms Lärda Tidningar 1778, 1, s. 337; Stockholms rådhus och råd, 2 (1915—IS) ; L. Trulsson, Ulrik Scheffer som hattpolitiker (1947) ; S. Walin, Kungl. Svenska musikaliska akademien (UUÅ 1945:4); C. G. Warmholtz, Bibliotheca historica Sveo-gothica, 12 (1815) ; [V. örnberg], Sv. ättartal, 9 (1893), s. 107. ,

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Faggot, släkt, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/15607, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Hildebrand.), hämtad 2024-04-16.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:15607
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Faggot, släkt, urn:sbl:15607, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Hildebrand.), hämtad 2024-04-16.