Meriter

2. Johan Henrik Cornell, den föregåendes son, f. 5 maj 1890 i Njurunda. Elev vid Sundsvalls h. allmänna läroverk ht. 1900; avlade mogenhetsexamen därstädes 25 maj 1909; student vid Uppsala universitet 13 sept. 1909; fil. kand, 14 dec. 1912; fil. lic. 3 febr, 1917; disp. 25 maj 1918; fil. doktor 31 maj 1918; har företagit ett betydande antal studieresor. Sekreterare i arbetsutskottet för utställningarna av kyrklig konst i Härnösand 1912 och i Uppsala 1918; docent i konsthistoria med konstteori i Uppsala 10 juni 1918; uppförd å andra förslagsrummet till professuren i konsthistoria med konstteori i Lund 29 maj 1929. Erhöll halva årsräntan av Oskar II:s jubelfestdonation 1927.

Gift 1) 18 febr. 1913—7 jan. 1921 med fil. lic. Ingegerd Henschen, f. 5 jan. 1890, dotter till professorn, med. doktor Salomon Eberhard Henschen och» sedermera omgift med docenten, med. doktor Sven Ingvar Ingvar; 2) 8 apr. 1922 med Anna-Stina Laura Julin, f. 13 juli 1891, dotter till bankiren Svante Julin i Stockholm.

Biografi

C:s forskningar falla främst inom medeltidskonsten. Han har här dels visat prov på allsidig orientering, dels koncentrerat sig på ikonografiska uppgifter. Gradualavhandlingen »Norrlands kyrkliga konst under medeltiden» (1918) behandlar all dylik konst av betydelse, från kyrkobyggnader t. o. m. textilier och guldsmedsarbeten, såväl deskriptivt som utvecklingshistoriskt. Besläktat med gradualavhandlingens arkitekturhistoriska kapitel är det på metodisk stilundersökning byggda arbetet »Sigtuna och Gamla Uppsala. Ett bidrag till kännedomen om de engelsk-svenska förbindelserna under 1000-talet» (1920). Förstlingsfrukten av C:s ikonografiska undersökningar, uppsatsen »Dominikanskt inflytande på den nordiska bildkonsten under 1400-talet. Speculum humanæ salvationis. Rosenkransen» (Tidskr. f. konstvetenskap 1917), behandlar först vissa motiv hämtade från »Speculum» och övergår därpå till att visa den av dominikanerna som agitationsmedel brukade rosenkransens betydelse i konsten. »The iconography of the nativity of Christ» (1924) härleder en även under renässansen använd bildtyp, Maria tillbedjande det på marken liggande Kristusbarnet, från den heliga Birgittas relevationer. Det främsta resultatet av C:s ikonografiska forskningar är det stora arbetet »Biblia pauperum» (1925). »Biblia pauperum» framställer olika scener ur Kristi liv, var och en åtföljd av två parallellbilder ur Gamla testamentet. Denna s. k. typologiska konsts förhistoria skildras i C:s verk ända från fornkristen tid till 1200-talet med tonvikten lagd främst på förhållandena i Sydtyskland. I huvudundersökningen behandlas såväl samtliga kända handskrifter — 68 stycken, av vilka författaren framdragit sex illustrerade och ett tjugutal oillustrerade — som träsnittsupplagorna och deras uppkomst ur olika handskriftstyper. Avhandlingen har sitt värde bl. a. genom utforskandet av ursprunget till det nordiska kyrkliga monumentalmåleriet, som närmast återgår på träsnittsupplagorna. C. har även publicerat medeltida kyrkliga monumentalmålningar t. ex. i »Sengotiskt monumentalmåleri i Sverige. 1. Härkeberga kyrkas målningar» (1917; tills, med S. Wallin) och i »Studier över uppländska kyrkomålningar» (Upplands fornminnes-fören. tidskr. 1927).

Särskilt på senare tid (1927—28) har C. ägnat uppmärksamhet åt områden, som mera tillhöra den allmänna europeiska konsten. Redan i uppsatsen »Dugento. Uppränningen till renässansens måleri» (Nord. tidskr. 1923) behandlade han stilproblemet i 1200-talets italienska bildkonst. En annan uppsats, »Antikt och gotiskt i det begynnande quattrocento» (Konstvet. studier och essayer, tillägn. Aug. Hahr, 1928) innehåller en skarp vidräkning med antikiseringens påstådda stora betydelse. I den även för en större allmänhet beräknade boken »Italiens senrenässans. Måleri och skulptur» (1927) göras de förut föga skattade s. k. manieristerna till föremål för en omvärderande framställning. Särskilt har C. fäst sig vid deras frändskap med den av abstraktion och typisering utmärkta äldre medeltidskonsten och med 1900-talets expressionism. Rent estetiska och konstpsykologiska ämnen behandlar C. i avhandlingen »Karakteriseringsbegreppet i konstvetenskapen. Studier och bidrag till konstbetraktandets och konstbeskrivandets utveckling» (1928), ett arbete, som främst bjuder en välkommen orientering i och en kritik av modern tysk konstteori.

Författare

A. Hahr.

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Källor och litteratur

Källor: Universitetskanslerns avgjorda ärenden, Uppsala, 10 juni 1918; Uppsala universitets matrikel 1926 (1927); Handl. rör. tillsättandet av professuren i konsthistoria och konstteori vid Lunds universitet (1929).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
J Henrik Cornell, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/15623, Svenskt biografiskt lexikon (art av A. Hahr.), hämtad 2024-11-08.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:15623
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
J Henrik Cornell, urn:sbl:15623, Svenskt biografiskt lexikon (art av A. Hahr.), hämtad 2024-11-08.