Meriter

9. Claes August Cronstedt, sonson till C. 4 och brorson till C. 6 och C. 7, f. 14 juni 1785 på Sundbyholm i Sundby församling, d. 4 sept. 1860 i Karlskrona. Föräldrar: generalmajoren greve Nils August Cronstedt och Margareta Hedvig Alströmer. Kadett vid krigsakademien å Karlberg 22 sept. 1794 (jmfr K. brev 11 sept. 1797); utexaminerad därifrån 30 sept. 1797; fänrik vid örlogsflottan 20 okt. 1800; attaché hos ambassadören greve K. von Stedingk juni—dec. 1803; löjtnant 29 juni 1809; kapten 29 juni 1809; major i flottorna 11 jan. 1814 (med tur från 30 nov. 1813) och vid örlogsflottan 14 juni 1814 (med tur från 10 nov. 1813); ledamot av kommittén angående förvaltnings- och redogörelsereglemente vid örlogsflottan 17 dec. 1816—18 jan. 1821; överstelöjtnant vid örlogsflottan 3 juli 1817; bevistade riksdagarna 1817—34 och var därunder bl. a. ledamot av bankoutskottet 1817; adjutant hos konungen 1818; överste i flottans generalstab 11 maj 1818; kommendant vid Kungsholms fästningsbyggnad 1820; generaladjutant i flottornas generalstab 24 juni 1821; tf. ledamot av förvaltningen av sjöärendena 16 okt. 1821; överste vid örlogsflottan 5 nov. 1821; konteramiral 4 juli 1823; ledamot av förvaltningen av sjöärendena 7 okt. 1823; tjänstgörande generaladjutant för flottorna 1 juni 1824; ordförande i konvojkommissariatet 1825 och i sjöförsäkringsöverrätten 1825; ledamot av kommittén angående ändrings sökande i och kommunikation av utslag i ekonomi- och politiemål 22 mars 1826—1836; ledamot av kommittén angående tillståndet i flottan och om rikets sjöförsvar (bet. föredraget 6 juni 1826); chef för förvaltningen av sjöärendena och för storamiralämbetets andra avdelning 25 apr. 1827; ordförande i kommittén angående ny sjölag 1828—1 juni 1836; ledamot av kommittén angående organisation av förvaltningen av sjöärendena 24 sept. 1828 —25 jan. 1832; chef för storamiralsämbetets tredje avdelning 31 dec. 1829; ledamot av kommittén angående fördelning av anslag till försvarsverkets iståndsättande 13 febr.—10 sept. 1830; ordförande i kommittén angående gemensamt kalibersystem för svenskt och norskt artilleri (bet. föredraget 10 sept. 1831), i kommittén angående karantänsanstalter mot kolera (bet. föredraget 31 maj. 1831) och i kommittén för avsyning av Göta kanal (und. rapport 7 aug. 1833); ordförande i direktionen över segelfarten mellan Vänern och havet 1835; erhöll konteramirals lön 22 juli 1835; entledigad från chefskapet vid förvaltningen av sjöärendena 24 febr. 1837; erhöll avsked från övriga uppdrag 14 apr. 1837; av högsta domstolen dömd konteramiralsämbetet förlustig 5 nov. 1839. RSO 1808; LÖS 1813; LKrVA 1820; KSO 1824; KmstkSO 1834; CXIVJM 1855; HedLÖS 1855.

Gift 25 nov. 1814 med friherrinnan Margareta Charlotta Cederström, f. 29 aug. 1796 i Karlskrona, d. 21 juni 1883 därstädes, dotter till generalamiralen greve Olof Rudolf Cederström.

Biografi

Av fadern bestämd att ingå i armén, visade likväl C. under sin kadettid sådan utpräglad håg och fallenhet för sjömannens yrke, att han i stället fick inträda som officer i örlogsflottan. Under de tjugutre år, han här genomlöpte karriären, tills han år 1823 utnämndes till konteramiral, tjänstgjorde han så gott som varje år på längre eller kortare sjökommenderingar, därav från 1809 som chef å eget fartyg. Trenne gånger deltog han i öppen strid, i aug. 1808, då han i Jungfrusund i finska skärgården med sitt folk äntrade och erövrade en rysk brigg, vilken bragd belönades med svärdsordens riddarkors, samt i strider vid Bornholm åren 1809 och 1813. Vid sistnämnda tillfälle lyckades han efter hård strid rädda sitt fartyg, briggen »Vänta litet», undan en stark dansk övermakt, vilken händelse gav upphov till en av de många populära folkvisor, som sågo dagen under krigsåren.

Bland C:s mera betydande kommenderingar kan nämnas, att han deltog i sin blivande svärfaders, amiral O. R. Cederströms, stora expedition mot Barbareskstaterna 1801—03 och efter hemkomsten fick åtfölja ambassadören K. von Stedingk till Petersburg, där han ett halvår kvarstannade som dennes uppvaktande. I början av år 1809 deltog han tillsammans med några andra yngre officerare och ämbetsmän i den av flera skäl aldrig fullföljda sammansvärjning, som hade till syfte att fängsla Gustav IV Adolf. Sedermera var C. kommenderad på ytterligare trenne expeditioner till Medelhavet, därav sista gången åren 1815—16 som chef för en sexton månader lång exercisexpedition, under vilken han verksamt bidrog att säkerställa den svenska levanthandeln.

C. hade under denna tid förvärvat anseende som en skicklig och driftig sjöman; som fartygschef förenade han stränghet med personlig välvilja och hade gjort sig mycket omtyckt av dem, som tjänstgjort under honom. Det synnerligen verksamma beskydd, han åtnjöt från sin inflytelserike svärfaders sida, förskaffade honom nu en rad förtroendeposter inom flottans styrelse. Han knöts sålunda 1818 som adjutant till Karl Johans person, blev 1823 ledamot av flottornas centralstyrelse, förvaltningen av sjöärendena, och fick följande år efterträda Cederström som generaladjutant för flottorna och därmed också som föredragande i kommandomål inför konungen. 1827 blev han chef för förvaltningen av sjöärendena och tvenne år senare dessutom B. B. von Platens efterträdare som chef för storamiralsämbetets tredje avdelning. Tidvis tjänstgjorde han också som svärfaderns ställföreträdare såsom högste befälhavare över flottan, ehuru dennes i privatbrev uttryckta förhoppning att också här se C. som sin arvtagare ej skulle gå i uppfyllelse.

I dessa ansvarsfulla ämbeten nedlade C. under närmare ett och ett halvt decennium ett betydande arbete. Åtskilliga av de ändringar, som under denna tid genomfördes i fråga om såväl flottans organisation som framför allt dess utrustning, härstamma sålunda från C. eller hade i honom en nitisk anhängare. Som ordförande eller ledamot i ett stort antal kommittéer tillvaratog han också på ett gagnande sätt sitt vapens intressen. Som chef för storamiralsämbetets tredje avdelning hade han slutligen högsta uppsikten över rikets kanal- och hamnbyggnader; i denna egenskap ledde han 1833 den slutliga besiktningen av Göta kanal. Särskilt erkännande rönte vidare hans verksamhet som ordförande i den kommitté, som 1831 tillsatts för att föreslå åtgärder mot kolerans spridande.

I det politiska livet ingrep C. egentligen blott vid ett tillfälle. På våren 1825 sökte han nämligen ehuru förgäves genom personliga föreställningar hos konungen och Cederström förhindra den beryktade »skeppshandeln», detta därför, att han fruktade en minskning av örlogsflottans styrka. Visserligen bevistade C. alla riksdagar mellan åren 1817 och 1834, men han yttrade sig här endast då flottans förhållanden berördes, vid vilka tillfällen hans sakkunskap ofta blev av betydelse för debatternas utgång.

Redan 1816 hade C. förordnats som ledamot i en kommitté, som skulle granska »styrelsen och ekonomien» vid flottan. Sedan flera av denna kommitté framlagda betänkanden fått förfalla, lät han förvaltningen för sjöärendena på grundvalen av dess förslag utarbeta ett nytt reglemente, vilket K. M:t 28 sept. 1836 godkände och gav förvaltningen i uppdrag att låta trycka. Innan detta skedde, företog emellertid C. på eget bevåg ett flertal smärre ändringar i reglementet, de flesta av formell men några också av reell natur. Då underordnade myndigheter sedan förhörde sig om rätta sammanhanget härmed, lät C. i ett av förvaltningens redan justerade protokoll införa en mot verkliga förhållandet stridande uppgift, att han vid detta tillfälle meddelat förvaltningens övriga ledamöter de gjorda ändringarna. Kort härefter fick regeringen underrättelse om det passerade och lät då ofördröjligen entlediga C. från chefskapet i förvaltningen. Då saken nu nådde offentligheten, begagnade oppositionspressen den för nya angrepp mot Karl Johans regeringssystem, vilka speciellt riktades mot C. Samtidigt blev denne av justitieombudsmannen åtalad för ämbetsfel inför högsta domstolen. Efter en över tvåårig rättegång av stort principiellt intresse dömdes han med fyra röster mot tre sitt konteramiralsämbete förlustig. Minoriteten åter ansåg, att C:s entledigande från chefskapet vore straff nog. En då mycket utbredd mening var, att domen blivit frikännande, om ej fruktan för anmärkning från den snart sammanträdande riksdagen, där oppositionen väntades bliva i majoritet, påverkat domarna.

Vad C:s motiv för det egenmäktiga handlingssättet beträffar, torde det — utom den ringaktning för formerna, som veterligen vidlådde ett flertal av Karl Johanstidens främsta sjömilitärer — vara nog att peka på den ingående del, han hade i reglementets utarbetande. Då de gjorda ändringarna endast avsågo ett ytterligare klarläggande av vissa synpunkter, har C. synbarligen trott sig kunna för tids vinnande på egen hand införa dem i det från honom själv härstammande aktstycket.

Ett sista bevis på sitt levande intresse för sjövapnet gav C. genom en 1840 utgiven skrift, »Tankar om Sverges sjöförsvar», där han sammanfattat sina erfarenheter från sin fyrtioåriga officerstid. Intressant är, att C, som tidigare alltid hävdat örlogsflottans betydelse för sjöförsvaret, här förklarar sig ha kommit till insikt om att framtiden tillhörde skärgårdsflottan. Sina sista levnadsår tillbragte C. i stor tillbakadragenhet. Trots det snöpliga slutet på hans militära bana får det ej glömmas, att denna otvivelaktigt varit av gagn för det vapen, han tillhörde. Och om han än störtade sig själv genom en obestridlig egenmäktighet, vittnar det goda resultatet av hans långa verksamhet i ämbetsverk och kommittéer om förmåga att leda och samarbeta.

Författare

Herbert Lundh.

Arkivuppgifter

En del anteckningar av C: s hand liksom brev till honom från olika personer finnas hos fröken Margareta Cronstedt, Kils gård, Värmdön. C:s ämbetsskrivelser förvaras i riksarkivet, som också äger brev av hans hand i Wirsénska och Nordenskjöldska samlingarna samt i de diplomatiska brevväxlingarna. Dylika finnas också i Uppsala universitetsbibliotek.

Tryckta arbeten

Tryckta skrifter: Åminnelse-tal öfver generalamiralen... friherre Victor von Stedingk (Tal hållne i KrVA åren 1822 och 1823, Sthm 1824, s. 55— 70). — Tankar om Sverges sjöförsvar. Upps. 1840. 30 s. [Följdskrift (till C: s skrift samt några s. å. av C. Lagerberg utgivna 'Erinringar' i samma ämne): [I. W. af Uhr], Erinringar vid de af herr grefve Claes A. Cronstedt, samt herr commendör-capten C. Lagerberg, utgifne handlingar, rörande sjöförsvaret. Sthm 1840. 16 s.] Handskrifter: Se texten.

Källor och litteratur

Källor: Flottan: meritförteckn, generaladjutantens för flottan skrivelser till K. M:t 1824—27 samt C:s brev till K. R. och O. G. Nordenskjöld, allt i RA; brev från C. till A. Carlheim-Gyllenskiöld, UB (sign. F. 822 a); C:s ovannämnda skriftliga kvarlåtenskap samt en otryckt minnesteckning över C. inför Örlogsmannasällskapet 1860 av dess sekreterare, allt hos fröken M. Cronstedt, Kils gård. — Aftonbladet, Nya dagl. allehanda, Svenska Minerva 1837 och 1839; Najaden 1839; Till rikets högloflige ständer. Berättelse af deras justitie-ombudsman afgifven vid lagtima riksdagen... år 1840 (1840), s. 57—81; S. A. Leijonhufvud, Minnesanteckningar (1919). — G. Carlquist, Landshöfdingen Gustaf Wathier Hamilton och hans anteckningar från Karl Johanstiden (1921); B. Wedberg, Parter inför Högsta domstolen. Ett nittio- årsminne (Svensk juristtidn., 1927).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Claes A Cronstedt, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/15697, Svenskt biografiskt lexikon (art av Herbert Lundh.), hämtad 2024-04-25.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:15697
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Claes A Cronstedt, urn:sbl:15697, Svenskt biografiskt lexikon (art av Herbert Lundh.), hämtad 2024-04-25.