Meriter

1. Carl Peter Curman, f. 8 mars 1833 i Sjögestads församling, d. 19 okt. 1913 i Stockholm. Föräldrar: lantbrukaren Samuel Johan Curman och Maria Karolina Strömberg. Elev vid Skänninge skola, vid Linköpings h. lärdomsskola ht. 1847—vt. 1848 samt vid Linköpings gymnasium ht. 1848—ht. 1852; student i Uppsala 24 jan. 1853; med. fil. kand. 30 jan. 1856; inskriven vid karolinska institutet 13 febr. 1856; e. elev vid Konstakademien 1856—60; avlade första avdelningen av kir. magisterexamen 25 maj 1859; med. lic. 30 maj 1864; avlade legitimationsed 28 sept. 1865; företog ett stort antal studieresor, bl. a. till Norge 1858, till Tyskland 1861, till Tyskland, Frankrike, Italien och Schweiz 1864—65, till Danmark och Tyskland 1867 och till Holland 1872. Informator på Munkedal i Foss församling för brukspatronen G. Å. Belfrages och kaptenen F. D. Belf råges barn 1853—55; underläkare vid allmänna garnisonssjukhuset i Stockholm 1 apr.—30 sept. 1857; biträdande bruksläkare på Lesjöfors okt. 1857—nov. 1858; badläkare i Lysekil från sommaren 1859; ledamot av styrelsen för Lysekils badihrättnings-a.-b. 1863—77 samt av styrelsen för Lysekils nya badhus-a.-b. 1877—31 dec. 1909 (verkställande direktör); läkare vid Lysekils badinrättning 14 okt. 1863; erhöll uppdrag att leda uppförandet av ny badanläggning därstädes 1863; tf. professor i anatomi vid Konstakademien 28. maj 1864 men måste av hälso- skäl avbryta tjänstgöringen i febr. 1865; uppgjorde plan till en offentlig badanstalt i Stockholm 1866; ledamot av styrelsen för Stockholms badhus a.-b. 1867—1906 (verkställande direktör 1867 —1902); professor i plastisk anatomi vid Konstakademien 16 mars 1869; intendent vid Lysekils badinrättning 14 mars 1872—11 maj 1888; ledamot av styrelsen för gymnastiska centralinstitutet 1874 —96, av styrelsen för slöjdskolan (från 1879 tekniska skolan) 2 okt. 1876—1 dec. 1882 och av styrelsen för Sabbatsbergs sjukhus 5 febr. 1878—31 dec. 1879; docent i balneologi och klimatologi vid karolinska institutet 26 jan. 1880—17 jan. 1898; ledde uppförandet av Sturebadet i Stockholm 1884—85 och dess utvidgning 1900—02; ledamot av kommittén angående nytt reglemente för gymnastiska centralinstitutet 1885—86; ledamot av nordiska museets nämnd 1890—1905 (ordförande 1902—05); ordförande vid sjunde allmänna svenska läkarmötet i Lysekil 1895; erhöll avsked från professuren 14 febr. 1902. Ledamot av Svenska läkaresällskapet 1864 (hedersledamot 1904); med. hedersdoktor vid Köpenhamns universitets 400-årsjubileum 5 juni 1879; RNO 1883; HedLFrKA 1884; KV02kl 1901;-hedersledamot av Svenska kurortsföreningen, av Föreningen Lysekils vänner, av Lysekils vänners fornhem och av Lysekils livräddnings- och simsällskap.

Gift 4 mars 1878 med  Calla Lundström,  f. 12 nov. 1850, dotter till fabrikören Karl Frans Lundström i Jönköping och änka efter förste bataljonsläkaren, med. doktor Adolf Liljenroth (se nedan).

Biografi

C. var icke allenast vårt lands på sin tid förnämsta auktoritet på balneologiens område, han var en av alla tiders förnämsta balneologer. Med djup lärdom, som sträckte sig till den klassiska litteraturen, praktisk läggning och stor personlig erfarenhet förenade han konstnärliga anlag och konstnärlig utbildning. Samtidigt med sina medicinska studier idkade han studier vid Konstakademien och tvekade länge, för vilken bana, läkarens eller konstnärens, han skulle utbilda sig. Han ansågs av sin lärare vid Konstakademien, K. G. Qvarnström, vara i skulptur den näst Fritjof Kjellberg mest begåvade eleven, och å andra sidan stod han vid karolinska institutet sin lärare Anders Retzius mycket nära och uppmuntrades på allt sätt av denne. Då denne anatomiens storman oväntat avlidit, råkade C. just på hans dödsdag, då han gick försänkt i djupa, sorgfyllda tankar, falla och svårt vricka sin ena fot. Behandlad efter tidens sed med gipsförband, led han därpå i ett par decennier av svåra plågor i den skadade leden. En längre tid gick han pä träben, fästat under knäet, men råkade åter falla och nu skada både foten och knäet, varav, han hade stora olägenheter, ända till dess han botades av den berömde Mezger i Amsterdam med dennes nya metod för ledmassage. Sedan C. beslutat sig för att ägna sig åt medicinen, fortsatte han likafullt sina konststudier. Efter att tidigare ha varit förordnad som lärare i ämnet, utnämndes han 1869 till professor i plastisk anatomi vid Konstakademien. Han ägnade sig alltjämt åt skulpturen och av hans" hand finnas åtskilliga byster, så en av Anders Retzius, en av K. G. Santesson, en Hippokratesbyst m. m. Redan tidigt sysslade han med vetenskaplig fotografering, en vid denna tid mycket svår konst. Ett stort verk, en handbok i plastisk anatomi med av C. själv tecknade, enligt uppgift av en så fin kännare som Gustav Retzius mästerliga bilder, gick, delvis redan tryckt, fullständigt förlorat vid Centraltryckeriets brand 1875. C. bar alla sina prövningar som en man och lär icke ha visat, hur han sörjde över förlusten av ett arbete, som han aldrig fick mod att återupptaga, säkert till stor skada för undervisningen vid akademien. Ännu en gång skulle C. lida en stor vetenskaplig förlust genom brandolycka. Då han 1878 skulle hemföra sin brud till sin villa i Lysekil, funno de denna nedbrunnen med alla de konstskatter den innehöll och därtill frukten av ett tioårigt arbete med klimatologiska observationer, som C. ämnat lägga till grund för ett större verk. Denna förlust var oersättlig.

C. hade tidigt kommit att uppehålla sig som informator i trakten av Lysekil. Där fanns då en högst primitiv badinrättning, anlagd av en f. d. sjökapten J. G. Mollen, som utan att hava idkat medicinska studier dock en tid på utländskt fartyg tjänstgjort som läkare och nu på visst sätt blivit ett slags badläkare. Anders Retzius, som för vetenskapliga studier vistats vid Gullmarsfjorden redan 1858, fann platsen mycket lämplig som badort och förmådde C. att antaga platsen som badläkare, kamrerare och skrivbiträde åt Mollen. Lönen härför var tre rdr om dagen. Vid Mollens död bildades ett aktiebolag år 1863, och C. fick i uppdrag att göra upp förslag till en modern badinrättning vid Lysekil. C. var icke endast skulptör, han var även ett stycke arkitekt, han lär mången gång ha ansett detta vara "sin egentliga kallelse, .och han uppgjorde icke allenast på egen hand planen till varmbadhus och mottagningslokaler utan var också själv "arkitekt och förman vid arbetets utförande. Badläkare alla följande åren, blev C. 1872 badintendent och utövade denna befattning t. o. m. 1887 men ansåg sig 1888 på grund av nedgång i antalet badgäster böra lämna rum för en yngre läkare. Han kvarstod dock i styrelsen för badbolaget ända till 1909 och upphörde aldrig att livligt intressera sig för badorten. Varje år vistades han en tid där i sin snart åter uppförda villa, vartill han själv gjort ritningarna.

Sin största betydelse har C. haft som balneolog i vidare omfattning. De gamla badstugorna på landet hade fullständigt försvunnit, svenska folket hade nästan lagt bort seden att bada, om man undantager ungdomens simbad ett par månader om sommaren. Varmbadhus funnos knappast, än mindre badrum i privathusen. Ett varmbad var för de flesta en obekant sak och för ett mindre antal ett evenemang. I Stockholm fanns ett privat mindre badhus, Lorichs, på gamla Norrbro med kanske ett trettiotal badkar. Sedan på C: s initiativ Svenska läkaresällskapet på sammanträde 26 febr. 1867 förklarat inrättandet av ett varmbadhus i Stockholm vare »en viktig och av behovet högeligen påkallad angelägenhet» och C. vid samma tillfälle framlagt fullständiga planritningar till en sådan anstalt, instämde sällskapet i C: s förslag i alla delar. Aktieteckning sattes i gång men gav klent resultat, endast 50,000 rdr tecknades. Företaget ansågs tydligen vara ekonomiskt mindre bärkraftigt. Men för C: s energi voro svårigheterna till för att övervinnas, och 1868 stod det ståtliga och förträffligt inrättade varmbadhuset Malmtorgsgatan 3 färdigt. I detsamma inrymdes också J. G. V. Zanders gymnastik och ett antal sjukrum för sådana sjuka, som behövde bad men icke voro lätt transportabla. Efter sju år förelåg behov att utvidga badhuset till dess dubbla omfattning. Stockholmarna hade således i någon mån lärt sig att bada. Ännu ett stort badhus, vid Sturegatan, uppbyggdes efter C: s planer 1885 och utvidgades 1902 med en väldig simbassäng. Men ännu så sent som 1891 meddelar C. i en liten badstatistik, att stockholmaren i medeltal tar ett ä två varma bad om året och att i synnerhet kvinnorna äro försumliga. Likväl hade dessa bad anlagts icke endast med hänsyn till den burgna befolkningen. C. hade tvärtom velat göra dem till verkliga folkbad, där arbetsklassen kunde få varma bad för en billig penning, och därför inreddes i båda badhusen stora avdelningar med finsk bastu, den badform, som bäst lämpar sig för folkbad. Badhusen hade vid ovan nämnda tidpunkt en kapacitet av inemot 3,000 bad om dagen, dvs. fem gånger så stor som antalet serverade bad. För icke så många år sedan fick Malmtorgsbadet, som tjänat i nära femtio år men nu kommit att ligga något avsides, lämna plats för en större privatbank, som dock icke stod sig så många år. — Då C. dvs. badaktiebolaget, där C. var ledande, ville bygga det nya badhuset vid Sturegatan, mötte detta förslag ett kortsynt motstånd, man synes ha ansett platsen för fin för något så simpelt som ett varmbadhus. C. svarade på denna invändning med att göra fasaden till en kopia av det berömda Palazzo Vendramin Calergi i Venedig.

C. var den förste hos oss, som insåg varmbadens socialhygieniska betydelse. Han fick Svenska läkaresällskapet med sig och genomförde sina planer trots allt motstånd och all klenmodighet, som mötte honom. Genom ofta företagna utländska studieresor höll han sig ständigt i nivå med balneologiens och klimatologiens utveckling i utlandet, men vad badanstalter och badteknik angick, torde han ofta ha gjort erfarenheten, att hos oss »var det bra, som det var» — och det var ju så tack vare C. själv. Oavlåtligt verksam som planläggare eller rådgivare vid förslag till nya badinrättningar överallt i vårt land, gjorde han alltid villigt och oegennyttigt sin stora och högt skattade erfarenhet fruktbärande.

Genom sin ovan nämnda fot- och knäskada kom C. in på massagebehandlingen, sedan han av Mezger botats från sitt mångåriga lidande. Han utövade också själv ett antal år denna behandlingsmetod men avstod från att närmare redogöra för den, då han visste att Robert Murray och Kr. A. U. Helleday, som längre tid verkat som lärjungar och assistenter åt Mezger, just då skulle komma med en större redogörelse. Endast en kort beskrivning av metoden meddelade C. på direkt uppmaning vid ett av Svenska läkaresällskapets sammanträden 1872.

Från balneologien leddes C. in på klimatologien och presterade även där ett erkännansvärt arbete, men beklagligt nog gick, som ovan nämnts, ett oersättligt material förlorat vid branden av hans villa i Lysekil. C. var för övrigt icke någon pennans man, ehuru hans framställning var både pregnant och av personlig prägel. Hans litterära produktion är icke till omfånget betydande, men varje hans arbete röjer ett djupgående vetande och är i sitt slag mönstergillt. C. var snarare benägen för praktiskt handlande på det fält, han för sig utvalt, och hans insats för utveckling av våra badorter, anläggandet av badanstalter i städerna och utbredande i vida kretsar av insikten om dessas hygieniska betydelse kan icke nog högt uppskattas.

Ovan är vidrörd C: s kärlek till arkitekturstudier. De fingo sin tillämpning vid uppbyggandet av hans egen villa i den s. k. villastaden i Stockholm. Denna villa, vars yttre är känt av alla stockholmare med något kulturintresse, är byggd med utgångspunkt från C: s egna skisser i antikiserande stil. Det inre företer, efter antikens art, ett stort genom två våningar gående atrium med däromkring belägna rum. I denna villa försiggingo under åttio-och nittiotalet de berömda Curmanska mottagningarna, där allt vad Stockholm hyste av framstående konstnärer, intellektuella och andra bemärkta bofasta eller tillfälliga besökande sammanträffade några gånger om vintern, älskvärt mottagna av C. och hans ädla, högt begåvade maka.

C. var av sällsynt nobel läggning och en verklig kulturpersonlighet. Hela hans verksamhet ger till känna kärlek till hans egentliga kall, balneologens, oegennytta och outtröttlig energi. Som alla kraftfulla personligheter hade han lätt att brusa upp, där han tyckte sig möta tröghet, vårdslöshet eller oduglighet. Han var säkerligen en rätt sträng förman, men å andra sidan förstod han att uppskatta den verkliga förtjänsten. Han kunde fattas av en »helig vrede» över trångsynthet och låga motiv och kunde sjunga ut sin mening. Varm fosterlandsvän, sörjde han över mycket i tiden, som han ansåg vrängt. En av hans minnestecknare och den som från ungdomen stått honom närmast, Gustav Retzius, säger om C.: »För mig framstod han alltid såsom en sällsynt nobel och renhjärtad, uppriktigt ärlig, för allt ädelt, skönt och sant entusiastisk personlighet, en man, som kunde offra allt för höga idéer, utan tanke på egen fördel. Men han var ock en praktiskt anlagd natur med en självständig, originell syn på tingen. Han förenade en ädel inre stolthet med en ovanlig anspråkslöshet. Sällsynt fri från fåfänga och ärelystnad, från missunnsamhet och avundsjuka, satte han sin ära i att söka göra sin plikt och fullgöra de skyldigheter som ålågo honom, och som han åtagit sig. Han var ock ovanligt hjälpsam mot de vänner och institutioner, som sökte råd och bistånd av honom.» Även till det yttre var C. tilldragande, det fanns något av hövding hos honom. Hans blick hade denna fasthet, som män ofta finner hos goda iakttagare och framför allt hos konstnärer, men den gav också till känna godhet och välvilja. Hans drag äro återgivna i olja av Emil Österman, hans byst i brons av Börjeson är uppställd i Sturebadet, och i Lysekils badanstalts societetssalong finnes hans byst i terrakotta av Fr. Kjellberg.

Bland de utmärkelser, som kommo på C: s lott, satte han högt värde på sin medicine doktorsgrad honoris causa vid Köpenhamns universitet men framför allt på att vara hedersledamot av Svenska läkaresällskapet, en lika sällsynt som uppskattad heder, som då endast kommit tjugutvå personer till del. Närmaste anledningen till sistnämnda utmärkelse torde, utom C: s allmänna förtjänster, ha varit den efter hans ritningar och planer och under hans egen ledning företagna ombyggnaden av sällskapets dåvarande hus och inredningen av den stora samlingssalen. Sitt intresse för läkaresällskapet visade C. även på sin åttioårsdag genom en större donation till dess välgörenhetsfonder. Innan nästa födelsedag hade han avsomnat. Anders Wide sammanfattade bilden av den bortgångne med dessa säkerligen mycket sanna ord: »Det eftermäle, som en gång en av Curmanssläktens huvudmän lämnade i arv åt sina efterkommande, kan med allt skäl givas Carl Curman, det löd: moget vett, gammal dygd, sann förtjänst och verkelig ära.»

Författare

C. D. Josephson.

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: 'Om vestkustens klimat under sommarmånaderna och dermed sammanhängande förhållanden' (Sv. läkare-sällsk. förhandl., 1869, s. 254—260; meddel.). — Om romerska bad och finska badstugor (Hygiea, Bd 33, 1871, s. 57—76, 113—127, 163—181, 3 pl.). [Även särsk. utg, i något förändr. form, såsom:] Om bad. Studier. 1*. Om romerska bad och finska badstugor. Sthm 1871'. 68 s, 1 pl. [I norsk, övers. Kristiania 1905. (3), 94 s, 1 pl.] — 'Om Mezgerska ledgångsmassagen' (Sv. läkare-sällsk. förhandl, 1872, s. 188—189; meddel.). — Om hafsvattnets sälta vid svenska Nordsjökusten med några jemförande betraktelser öfver koksalthaltiga brunnar och bad (Hygiea, Bd 34, 1872, s. 333—346; även sep. Sthm 1872. 14 s.). — Heinrich Kisch: Balneologisk tidskrift (Hygiea, Bd 35, 1873, s. 45^49; ref.). — Om massage eller manipulationers användande för hygieniskt och terapevtiskt ändamål (ibid, s. 222—239; även sep. med titel: Några meddelanden om massage . . . Sthm 1873. 17 s.). — 'Om bruket af sådana slags ång-och svettbad som Monsumano-grottan' (Sv. läkare-sällsk. förhandl, 1873, s. 262 —263; yttrande). — Bidrag till kännedomen om klimat och bad vid Sveriges vestkust. 1*. Studier öfver nordsjökusternas sommarklimat (Nord. «red. arkiv, Bd 8, 1876, N:o 23. 59 s, 1 karta, 2 diagr.; Bd 9, 1877, N:o 1. 46 s, 1 diagr.; comptes rendus i Bd 9,, N:o 6, s. 1—11). [Även särsk. utg, i omarb. och tillökad form, under titeln:] Studier öfver de skandinaviska Nordsjökusternas sommarklimat från hygienisk synpunkt. (Omsl.-tit.: Om klimat och bad vid Sveriges vestkust. 1*. Nordsjökusternas sommarklimat.) Sthm 1879. (7), 124 s, 1 karta, 3 diagr. (Tillägn. Köpenhamns universitet vid dess 400-årsju'bileum d. 4 juni 1879.) — 'Om Wiesbaden såsom kurort och om förhållandena vid svenska badorter i jemförelse dermed' (Sv. läkare-sällsk. förhandl, 1886, s. 72—86; yttrande av C. jämte diskussion). — Några allmänna betraktelser öfver bad- och brunnskurer (Nord. Lommebog for Laeger, Aarg. 10, 1891, Köpenh. 1890, s. 90—95; omtr. i alla följ. årg, t. o. m. Aarg. 31, 1912, samt i A. Levertin, Svenska brunnar och bad, 2: a uppl, Sthm 1892, s. i—vin). — Om bad som en social-hygienisk angelägenhet (Hygiea, Bd 53, 1891, s. 321—324; ref. av ett föredrag av C. vid 5:e allm. sv. läkare-mötet i Stockholm 1891 jämte diskussion). — Om bad och badning. Anvisningar och råd med särskildt afseende på Stockholms badhus-aktiebolags varm-badanstalter . . . Sthm 1891. 33 s, 2 pl. [Även i något omarb. form:] Om bad och badning. Sthm 1892. 21 s, 3:e uppl.' Sthm 1902. (3), 20 s. (Helsovännens flygskrifter, N:o 6.) — Om hafs- och kustklimatets inflytande på de allmänna mortalitets- och sundhetsförhållandena (Hygiea, Bd 57:2, 1895, s. 350—352; ref. av ett föredrag av C. vid 7:e allm. sv. läkaremötet i Lysekil 1895). — Om Lysekils sommarklimat. Ett tillfälligt minnesblad vid de danska läkarnes besök den 19 aug. 1911. Lysekil 1911. (3) s.

C. har även utfört ett antal av teckningarna i Vermland i teckningar efter naturen. Utg. af Fr. von Scheele. H. 1—10. Karlstad & Sthm 1858—57. Tv.-fol. (Se närmare Hj. Linnströms boklexikon.)

Källor och litteratur

Källor: Meddelanden av fru Nanna Fries, f. Curman; nekrologer av G. Retzius och A. Wide i Hygiea 1913 samt av sistnämnde i Tidskr. i gymnastik 1913; tidningsartiklar av Gurli Linder i Idun 9/3 1913 och Sv. dagbladet 2Vio 1913 och 8/n 1925 (samtl. återgivna i Calla Curmans nedan-nämnda Minnen); A. J. Bruzelius, Sv. läkare-matrikel, 1 (1886) & 3 (1899 —1901); Calla Curman, Minnen (1906); C .G. Laurin, Minnen, 1 (1929). — Se i övrigt ang. C:s villa: En dag i Hellas. Från frisen i atrium i Cur- mans villa (1917).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Carl P Curman, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/15741, Svenskt biografiskt lexikon (art av C. D. Josephson.), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:15741
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Carl P Curman, urn:sbl:15741, Svenskt biografiskt lexikon (art av C. D. Josephson.), hämtad 2024-04-19.