Meriter

2. Knut Alfred Ekwall, den föregåendes bror, f. 3 april 1843 på Gränsbo i Säby sn (Jönk.), d. 16 april 1912 på Romanäs i samma sn. Elev vid Jönköpings högre allm. läroverk 1854–59; elev vid Akademien för de fria konsterna 1866–67; vistades 1870–85 huvudsakligen i Tyskland, först i München, sedan i Leipzig, 1876–85 i Berlin; agrée vid Akademien för de fria konsterna 1879; återflyttade till Sverige 1885 och bosatte sig på Romanö i Sommen. Målare.

G. 6 febr. 1871 m. sångerskan Johanna Maria Theresia Burkowitz-Pönitz, f. 20 okt. 1851 i Bischofswerder (Westpreussen), d. 27 febr. 1933 på Romanö, dotter av godsägaren Burkowitz och Bertha Fritze samt fosterdotter till kapellmästaren vid Krolloperan i Berlin Heinrich Pönitz.

Biografi

Knut E. hade liksom flera syskon (se släktart. och E. 1) ärvt mödernesläkten Djurströms konstnärliga intressen. Då E. var 16 år gammal, uppmärksammades hans anlag av Marcus Larsson, som erbjöd honom plats bland eleverna i sin då nybyggda atelier vid Flenshult. När E. kom dit, hade emellertid ateliern dagen förut brunnit ner. E. genomgick senare konstakademiens elevskola samt utställde arbeten å akademiens utställningar 1866, 1868, 1870 och 1875. I kamratkretsen vid akademien intog E. ett slags ledarställning och var själen i den dubbelkvartett, som eleverna bildade; särskilt var han vän med Adolf Lindberg. Efter avgången från akademien anställdes E. som tecknare hos Ny illustrerad tidning och gjorde som sådan långa resor i landsorten på velociped, dåtidens nya fortskaffningsmedel. Han blev en av nämnda tidnings bäste tecknare. Men även på andra håll finner man träsnitt efter hans teckningar, t. ex. i Svenska familjejournalen. Greve Gustaf Trolle-Bonde på Sävstaholm gav E. ett understöd, som satte honom i tillfälle att våren 1870 resa till Tyskland. Han vistades först i München men överflyttade snart till Leipzig, där han fick en väl betald anställning som medarbetare i »Illustrirte Zeitungs» i Leipzig redaktion. Hans ingifte 1871 i musikerfamiljen Pönitz band honom för nära halvannat årtionde vid Tyskland. År 1876 lämnade E. Leipzig och blev i Berlin elev till den högt ansedde målaren Ludwig Knaus, av vilken han tog starka intryck. E. hade nu en omfattande verksamhet som tecknare för ett flertal illustrerade tidningar, »Über Land und Meer», »Gartenlaube» m. fl. Under inflytande från Knaus ägnade sig E. alltmer också åt måleri med genrebilder som övervägande ämne, men även åt porträttmålning. Under Berlintiden utfördes E:s effektfulla och tidstypiska tavla »Humoristisk deklamation» (privat ägo, utställd å Konstakademien 1887), som redan den ger exempel på det också kulturhistoriskt stora värdet i många av hans tavlor. E:s målningar funno rik avsättning bl. a. i Amerika samt återgåvos i tusentals fotografiska reproduktioner i alla länder, och han förtjänade mycket också på dessa. Sedan Amerika infört tull på tavlor, hämmades exporten dit av E:s målningar.

När E. 1885 återvände med sin familj, hustru och sju barn, till sitt gamla hemland, slog han sig ned i den av honom själv ritade och 1884–85 uppförda trävillan på Romanö i Sommen, strax norr om Tranås, som sedan förblev familjens hem för lång tid. Från Tyskland medförde han en icke verifierad professorstitel och blev i Småland känd som professor E.; i Tranåstrakten var den originella familjen på Romanö ett markant inslag. E. var emellertid en främmande fågel, utan närmare beröring med dåtidens ledande artister i Konstnärsförbundet. Han visste själv delta och sökte intet närmande utan fortsatte att gå helt sin egen väg. Medan de jämnåriga svenska konstnärskamraterna bildade stamtruppen i den svenska friluftsmålarskolan med dess förkärlek för luft, ljus, fri komposition och enkelt motiv, lade E. an på helt andra kvaliteter, framför allt en väl genomförd komposition, naturtrogen och solid teckning samt ett gärna anekdotiskt ämne. Detta program genomförde han med stor skicklighet. Åtskilliga av hans tavlor framstå nu som erkännansvärda konstverk. Så blev E., som man sagt, de intima heminteriörernas målare. Såsom redan antytts kommer till det konstnärliga värdet ett icke ringa kulturhistoriskt sådant. Han var mycket arbetsam och rutinerad, med stor lätthet att producera och strödde omkring sig tavlor med olika motiv: mytologiska, bibliska, historiska, familjescener, o. s. v. Bland E:s skildringar av tyskt liv märkas, utom den redan nämnda »Humoristisk deklamation», »Soirée i Berlin» och från Tysklandstiden även en stor skildring av »Däckspassagerare i storm» (Traugotts samling) samt »Berlins brandkår» (privat ägo). Andra E:s verk äro »Modern med sitt barn före badet» (1877; i Nationalmuseum), »Våra barndomsdagar» (1897; hos H. Cornell) samt ett flertal stämningslandskap och, icke minst från de sista åren, talrika porträtt. En del av E:s tavlor och teckningar finnas återgivna i serieverket »Svenska folket genom tiderna».

E:s mångskiftande konstnärliga intressen vunno emellertid icke tillräcklig näring genom stillasittande i konstnärsvillan å det romantiska Romanö. Han reste omkring och höll utställningar samt utförde målningsuppdrag. Därtill kom emellertid familjens musikaliska verksamhet. E:s maka var utbildad sångerska, och allt efter som barnen, vilka erhöllo sin utbildning på Romanö, växte upp, visade de konstnärliga anlag på olika sätt. Så uppkom Ekwallska kvintetten och kvartetten, som konserterade på skilda platser i Sverige, Norge och Danmark från 1890-talets början till 1899. Med E. själv som impressario och fru Theresia E. som sångerska reste familjen omkring och spelade klassisk kammarmusik, varvid dottern Anna Knut-Ekwall (f. 1872) – barnen skrevo och skriva sig så – ackompagnerade på piano (omväxlande med modern), medan fyra yngre syskon bildade en stråkkvartett. Sålunda spelade sonen Harald Knut-E. (f. 1873) violoncell, Olof Knut-E. (f. 1877) var förste violinist, Thyra Knut-E. (f. 1881, sedan 1904 fru Ullman) andra violinist och Ebba Knut-E. (f. 1879, g. 1. Scheutz, sedan 1923 fru Heitz, även målarinna) altviolinist. Den yngsta dottern Runa Knut-E. (f. 1890, sedan 1909 fru Bülow-Hübe) är känd som skulptris. Erik Knut-E. (f. 1871, d. 1935), som utbildat sig till svensk sjukgymnast, överflyttade, liksom systern Anna och brodern Harald, till Santiago de Chile, där Erik Knut-E. arbetade med röntgen på olika sjukhus; han blev emellertid själv offer för röntgen och fick opereras upprepade gånger, till dess han avled såsom en vetenskapens martyr. Dottern Thyra Ullman, född Knut-E., blev målarinna i Spanien, bosatt i Madrid.

Knut E. drabbades av det svåra olycksödet, att elden 3 mars 1912 härjade hans kära hem å Romanö, varvid allt blev lågornas rov: huset med dess inventarier, omkr. 300 teckningar och skisser, tavlor, böcker och papper. Med knapp nöd räddades den svårt sjuke E. från att bli innebränd och överflyttades till Romanäs sanatorium, men dog där efter en månad. År 1913 uppfördes en ny villa, nu tillhörig fd. kapellmästaren i Tranås orkesterförening Olof Knut-E. Denne har där hopbragt en stor samling uppteckningar av svenska folklåtar.

Personligen var E. ännu som äldre en reslig man med martialisk hållning, vitt hår, rödlätta drag, blå ögon, pipskägg och mustascher. Han var starkt idealistisk, med fin humor och samtidigt originell i flera olika avseenden.

Författare

H. Cornell. Bengt Hildebrand.

Arkivuppgifter

Brev från E. till W. Berg m. fl. (25 st.) finnas i Göteborgs stadsbibliotek.

Tryckta arbeten

Illustrationen zu Tegnér's Frithiofsage. Nach den Original-Zeichnungen photographirt. Cabinet-Ausg. Miinchen [1879]. 1 bl., 12 fotogr. (Även utg. med pärmtitel och bildtexter på svenska.) – Rommanös [sic] upptäckt. [Dikt.] Linköping 1888. 7 s. (Undert.) – Vandringens väg. Göteb. 1900. (4) s„ s. 7–28, (4) s. (Pärmtitel: En faders gåfva till sina barn; tr. i 125 ex.; sign. K. E.)

Källor och litteratur

Kungl. Akademien för de fria konsterna utställningar 1794–1887, utg. av E. Hultmark (1935); E. Hedkvist, Knut Ekwall – de intima heminteriörernas mästare (Från Sommabygd til Vätterstrand, utg. av Tranås hembygdsgille, 1, 1942) ; dens. Från Luftabocken och Blomnell till Romanö och Sixten Eckerberg (ibid.); E. Lindberg, Adolf Lindberg (Nord. numismatisk årsskr. 1939), s. 10–12; L. Looström, [Minnesord över E.]. (Meddel. från Kgl. akademien för de fria konsterna 1912) ; S. Pira, Knut Ekwall (1942); talrika tidningsartiklar i klippsamling tillhörig fru Runa Bülow-Hübe, född Knut-Ekwall, Stockholm.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Knut Alfred Ekwall, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/15941, Svenskt biografiskt lexikon (art av H. Cornell. Bengt Hildebrand.), hämtad 2024-04-16.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:15941
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Knut Alfred Ekwall, urn:sbl:15941, Svenskt biografiskt lexikon (art av H. Cornell. Bengt Hildebrand.), hämtad 2024-04-16.