Biografi

Elliot, släkt av judiskt ursprung. Stamfadern Elias bodde i Peisern (tyskt namn på en liten ort Pysdry, vid Warthe, nära gränsen till Posen). Omkr. 1730 flyttade hans son Joseph Elias Peiser till Prenzlau i Brandenburg. Dennes son Elias Peiser var fader till Abraham Josephson (f. 1770, d. 1825), som bar patronymikon efter farfadern. A. J. överflyttade till Sverige 1790 och blev ekonomidirektör på Karlberg. Hans barn i gifte med Blomma Magnus förde från 1817 namnet Elliot efter farbröder i Tyskland, som antagit detta namn, syftande på stamfadern Elias. Bland dessa A. J:s barn märkes läkaren Joseph Elliot (f. 1799, d. 1855), som blev fil. magister i Uppsala 1821, med. doktor där 1827 och kir. magister 1830. Han var provinsialkirurg i Stockholms län 1830–34, blev tf. adjunkt i obstetrik vid Karolinska institutet 1837 och ordinarie 1838 (till 1839): Han fick vakansförordnande som direktör för Allmänna barnbördshuset 1848 och blev lärare vid Barnmorskeundervisningsanstalten där med professors ställning 1849. J. E. hade emellertid därjämte stor praktik vid förlossningar. Han skrev bl. a. lärorika och översiktliga berättelser från de olika anstalter, där han tjänstgjort, samt påbörjade utgivandet av en »Lärobok för barnmorskor». Han var mycket musikalisk, spelade särskilt väl piano och öppnade sitt hem för musikumgänge, bl. a. för män som Franz Berwald, A. F. Lindblad och J. Foroni. Sonson till J. E. var kommendörkaptenen Harald Otto E. (f. 1876, d. 1922), en skicklig sjöofficer, särskilt kännare av torpedvapnet. Under svenska Ålandsexpeditionen 1918 deltog Harald E., dels såsom tolk (kunnig i ryska), dels som rådgivande biträde i fråga om de ryska förhandlingarna. Han var även kommissarie för avvecklingen och återställandet av den ryska materiel, som bortfördes från Åland. Sedan var han en tid marinattaché i Leningrad. Hans anteckningar om Ålandsexpeditionen finnas i vice amiralen H. Åkermarks samling, Riksarkivet (jfr även H. Wichman, Ett bidrag till Ålandsexpeditionens historia, Hist. tidskr., 68, 1948).

Från Joseph E. och hans fem bröder härstamma sex släktgrenar E. Brorson till J. E. var Hampus E. (f. 1835, d. 1905), som utbildades vid Ingenjörkåren, blev överste 1884 samt generalmajor och chef för Fortifikationen 1891. Han blev generallöjtnant 1901 och tog avsked 1903. H. E. medverkade på flera olika sätt vid den betydande utveckling, som ingenjörsvapnet undergick under hans tid i fråga om bl. a. om- och nydaningen av land- och kustbefästningar, kasernbyggen samt i organisations- och materielfrågor. Kusin till H. E. var presidenten i Svea hovrätt Johan Erik E. (se nedan). Denne var fader till Erik Holger E. (f. 1887), som blev president i Hovrätten för övre Norrland 1936 och i Hovrätten för västra Sverige 1948. Bror till J. E. E. var grosshandlaren i Stockholm Magnus E. (f. 1842, d. 1925). Denne, som studerat vid handelsinstitutet i Rostock, utbildade sig för bryggeribranschen och var bryggmästare i Danmark 1869–76. Han fick eget bryggeri i Stockholm 1876 och blev verkst. direktör i Tanto a.-b. 1892. Som chef för detta sockerraffinaderi kom han att djupt intressera sig för sockerindustrifrågorna. Han ingick sålunda i styrelsen för det nybildade Hallands sockerfabriks a.-b. 1906. Tantobolaget var under M. E:s ledning vanligen mycket förhandlingsvänligt i sin inställning till Sockerringen men höll 1907 på att glida över i nya händer, ett starkt hot mot de just då pågående sammanslagningsplanerna. Situationen väckte mycken oro hos organisatörerna av den blivande trusten och även hos M. E. själv. Sommaren 1907 lyckades man förvärva aktiemajoriteten i Tanto. M. E. medverkade nu vid bildandet av Svenska sockerfabriksaktiebolaget 10 aug. 1907 (se härom art. F. G. Ekman ovan s. 121) och behöll under dess egid chefskapet för raffinaderiet i Stockholm. Personligen var M. E. i sitt uppträdande en mycket fin och försynt man, alltid beredd att medla. M. E:s bror polismästaren i Göteborg Anders Oscar E. (f. 1840, d. 1931) utgav 1930 »Minnen från det gamla Göteborg».

En Joseph E:s bror var grosshandlaren i Göteborg (burskap 13 dec. 1839) Jacob E. (f. 1808, d. 1881). Dennes sonson Hugo Isak E. (f.1870) blev byråchef i Pensionsstyrelsen 1914, var generaldirektörens ställföreträdare där 1924–33 och tf. generaldirektör 1933–37 samt fick 1937 generaldirektörs namn. Han har även inlagt förtjänster om vanförevården.

Till en annan, också ursprungligen judisk släkt E. hör Knut Elis Elliot (f. 1897), som varit statssekreterare i Jordbruks- och Handelsdep:ten samt sedan 1948 är president i Hovrätten för nedre Norrland.

Författare

Richard Erhardt. Bengt Hildebrand.

Källor och litteratur

Källor: Utdrag ur kommendörkapten Otto Elliots otryckta minnen, meddel. av kanfelisekreteraren C. H. Sjöcrona, Landskrona. – Gamla judiska gravplatser i Stockholm (Judiska litteratursamfundets skriftserie, 8, 1927); Göteborgs stads borgarelängd 1621–1864, utg. av E. Långström (1926), s. 182. – A. O. Elliot, Minnen från det gamla Göteborg (1930); Joseph Elliot, Ur minnet. Hågkomster och upplevelser antecknade under åren 1915–1917, 1* [1845–73] (1918); L. A. Hedin, [nekr. över Hampus E.] (Svea, 62, 1908); K. A. K:son Leijonhufvud, Ny svensk släktbok (1901–06), s. 106–111; G. Olsson, se Sylwan nedan; Sv. släktkalendern, utg. av Ulla Elgenstierna, 14, 1950 (1949); Sveriges läkarhistoria, 1:a följden, suppl. (1835 och 1853), 2:a följden (1873) ; E. Sylwan & Gustaf Olsson, Den svenska betsockerindustrien, 1 (1932), s. 292, 300–306; The Royal Bachelor's club 1769–1944 (1947); H. Valentin, Judarnas historia i Sverige (1924), s. 201, 234. – Meddel. av cand. phil. Rudolf Sirnonis från stadsarkivet och synagogans arkiv i Prenzlau samt av fil. doktorn Gustaf Olsson.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Elliot, släkt, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/16009, Svenskt biografiskt lexikon (art av Richard Erhardt. Bengt Hildebrand.), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:16009
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Elliot, släkt, urn:sbl:16009, Svenskt biografiskt lexikon (art av Richard Erhardt. Bengt Hildebrand.), hämtad 2024-04-19.