Meriter

1: Petter Eneroth, f. 5 maj 1741 i Uppsala (Helga Trefald.), f. 11 okt. 1809 på Kevinge gård, Danderyds sn (Sth.). Föräldrar: stads- och akademibyggmästaren Olof Eneroth och Margaretha Pehrsdotter. Guldsmedsgesäll; vistades som sådan i Stockholm 1768–71; mästare 23 dec. 1771; burskap i Stockholm 28 jan. 1772; kapten vid borgerskapets infanteri där i varje fall från sept. 1790; uppsade burskap 1 juni 1808.

G. 1) 27 okt. 1771 i Stockholm (Hovf.) m. Agneta Svan, dp 3 juni 1731 där (ibid.), d. 17 nov. 1777 där (Nik.), dotter av kammarförvanten Anders Svan och Agneta Heijk; 2) 24 maj 1781 där (Nik.) m. Hedvig Neijbert, f. 15 febr. 1763 där (ibid.), d. 2 maj 1818 där (ibid.), dotter av snickarmästaren Ludvig Neijbert och Eva Kohlbeck.

Biografi

E:s ungdomstid är okänd. Förmodligen har han omkr. 1755 inträtt i någon Uppsalaverkstad – i så fall troligen hos Carl Lemon – för att gå som lärgosse i sex år och sedan ge sig ut på gesällvandring i utlandet. Han möter 1768 som gesäll i den framstående guldsmeden Jonas Thomasson Ronanders verkstad i Jakobs församling i Stockholm. Det var med en frände till denne, som han 1771 gifte sig. I taxeringslängden 1771 upptas han som gesäll, inneboende hos åldermannen Isaac Sauter, Enligt bestämmelserna skulle mästerstycke göras i åldermans eller bisittares verkstad för kontrollens skull, och i dec. s. å. blev E. mästare. E:s liv visar de yttre dragen av den framgångsrike borgarens och hantverkarens. Han blev kapten vid Borgerskapets infanteri, hans verkstad blomstrade och förmögenheten växte. Han hade en förhållandevis stor verkstad med i regel ett par gesäller och fyra, ibland (1780) upp till sex lärgossar. Av källorna framgår, att E. och hans fru skattade för guldur, att hans bostad räknade 19 dubbla och 6 enkla fönster och att han bestod sig med ett rum med sidenklädda möbler. En sammanställning av de stockholmska guldsmedernas produktion 1790 upptar E. med 19 113 lod, den största producenten på listan, vilken dock av någon anledning ej tagit med Pehr Zethelius, vars årsproduktion med säkerhet var betydligt större. E:s verksamhet var dock vid denna tid landets största näst efter Zethelius', som 1 fråga om verkstadens kapacitet stod i särklass.

E:s verkstad stod emellertid i främsta ledet ej blott beträffande produktionsförmåga utan också i fråga om det utförda arbetets kvalitet. Han var en av landets skickligaste guldsmeder, och detta under en tid, då guldsmedshantverket i Sverige stod högre än någonsin förr eller senare. Den märkligaste pjäs han utfört är hans mästerstycke, som i fråga om praktfull komposition och skickligt utförande söker sin like i svenskt silversmide. Ritningen finns ej kvar. Det i den Hultmarkska samlingen bevarade mästerstycket visar emellertid, att E. som hantverkare var en skapande förmåga långt över genomsnittet. I stort sett ansluter sig stycket, en kaffekanna, till då sedvanlig rokokoform, men djurhuvudspipen är helt utanför det vanliga schemat. Sin idé tycks E. ha fått från en teckning av François Boucher, nu i Nationalmuseum. Vid uppvisandet av mästerstycket förklarar ämbetsprotokollet det vara »väl och försvarligt gjort», ett betyg, som ämbetet icke slösade med. E. arbetade under hela 1770-talet i rokokostilen. Ingenting visar dock den originella skaparförmåga, som kommit till uttryck i mästerstycket – det är gott hantverksarbete men knappast mer, än man i allmänhet finner inom de dåtida bättre guldsmedernas produktion.

Omkring 1780 skedde i Sverige omsvängningen till gustaviansk klassicism. Näst efter P. Zethelius hörde E. till dem, som först och mest intensivt började uppta de klassiska stildragen. E., som gjort rokokotidens praktfullaste mästerstycke, excellerar nu i föremål av utstuderad enkelhet. Den klassiska åtstramningen måste ha korresponderat med hans egen läggning, även om man ej får tillmäta detta drag en alltför stor betydelse hos en hantverkare, vars främsta önskan utan tvivel var att ge kunderna vad de helst ville ha. I några föremål har han också rikt utnyttjat den ornamentik, som stod den nya stilströmningen till buds.

När E. 1808 uppsade burskap, hade han tydligen slutat sitt arbete och hade då medel tillräckligt för att trygga sin ålderdom. Utom huset Västerlånggatan 45, där han bodde, ägde han huset nr 78 vid samma gata, i hörnet mot Triewaldsgränd, samt hälften av huset nr 10 vid Västerlånggatan. Dessutom hade han egendom på landet.

Författare

C. Hernjiabck.

Källor och litteratur

Källor: Hovförs:s dopbok 1731 och vigselbok 1771, Nikolai förs:s dödböcker 1777 oob 1818, vigselbok 1781 och dopbok 1763, bouppteckn. 1757 efter Agneta Svan, f. Heijk, SSA; Helga Trefald:s förs:s i Uppsala dopbok 1741, Danderyds förs :s dödbok 1809, Landsarkivet i Uppsala; Stockholms guldsmedsämbetes protokoll, KB; Sammanställningar över guldsmedernas produktion, K. Mynt- och. justeringsverkets arkiv; Taxerings- och mantalslängder för Stockholm enligt anteckningar i dr Emil Hultmarks arkiv (meddel. av fröken Carna Hultmark). – C. Hernmarck, Petter Eneroths mästerstycke (Konsthist. tidskr., 11, 1942); dens., Den gustavianska stilen (Svenskt silversmide 1520–1850, 3, 1945); R. Josephson, Borgarhus i gamla Stockholm (1916); G. Munthe, Svensk konstslöjd under 1700-talet (1926) ; dens., Rokokon (Svenskt silversmide 1520–1850, 2, 1943); G. Upmark, Guld- och silversmeder i Sverige 1520.–1850 (1925); Th. Wennerström, Stockholms stads borgargarde genom tiderna (1937) ; [V. Örnberg], Svenska ättartal, 8–9 (1892–93).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Petter Eneroth, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/16104, Svenskt biografiskt lexikon (art av C. Hernjiabck.), hämtad 2024-04-23.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:16104
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Petter Eneroth, urn:sbl:16104, Svenskt biografiskt lexikon (art av C. Hernjiabck.), hämtad 2024-04-23.