Biografi

Engelhart, släkt, otvivelaktigt av tyskt ursprung att döma av de äldsta släktledens dopnamnsformer; deras släktnamn skrives i handlingar och litteratur ibland Engelhard eller Engelhardt. Uppgift i litteraturen, att släkten skulle vara en gren av den baltiska adelssläkten von Engelhardt saknar all bevisning och bygger delvis på uppgifter, vilka kunna visas vara direkt felaktiga. Släktens äldste kände stamfader är Johann Melchior Engelhart (1600-talets slut, 1700-talets början), vilken omtalas tidigast (1713) som oboist, vid den tiden liktydigt med militärmusiker. Han blev nämnda år konstituerad som stadsmusikant i Karlskrona mot en årslön av 30 dlr smt. Han var en typisk representant för det gamla stadsmusikantskrå, som vanligen rekryterades just ur militärmusikernas led och vars prestationer stodo såväl till stadens som kyrkans förfogande. För att ha råd att hålla sig med gesäll hade J. M. E., liksom dåtida kolleger, även privilegium på privatmusik vid gästabuden i borgarhemmen, en rätt som dock ofta inkräktades av bönhasar.

Mera känd är J. M. E:s son musikern Hinrich Christopher E. (ej, som Annerstedt har, Johan Henrik E.; f. omkr. 1694, d. 5 april 1765). Denne var först organist i Hälsingborg, blev 1723 organist i fädernestaden Karlskrona och därefter director musices vid Uppsala universitet 4 sept. 1727; han var även domkyrkoorganist där. Som director musices låg han ofta i strid med myndigheterna, särskilt på 1730- och 1740-talen, och ansågs ha ett våldsamt och odrägligt lynne. Ehuru förhållandet småningom blev bättre, klagades det 1763 över H. G. E. som gammal och sjuklig, och han pensionerades följande år. Hans musiksamling donerades av sonen C. D. E. (se nedan) 1798 till akademiska kapellet i Lund och finns nu i universitetsbiblioteket där (jfr J. Hedar, Kring nyfunna Buxtehudekompositioner i Lunds universitetsbibliotek, i: Sv. tidskr. för musikforskning 1940, s. 55, 62). Huruvida till familjen också hörde den med H. C. E. samtida organisten i Kalmar Johan (E. eller) Engelhardt, som också var en orolig ande och tillika känd för sitt lättsinne, är icke uppklarat. H. C. E. äktade 1719 i Hälsingborg Margaretha (Greta) Klynder. Deras son var den bekante kirurgen, arkiatern Carl Diedric E. (E. 1). Söner till honom voro medicine professorn Johan Henric E. (E. 2) och kommendörkaptenen av 1 gr. Carl Diedric (ej Daniel eller David) E. (f. 1763, d. 1843). I sitt gifte med Louise Gustava Pettersén (dotter av konteramiralen Nils Elias Pettersén, adlad Rosensvärd) var C. D. E. fader till kommendörkaptenen och chefen för norra lotsdistriktet Carl Elias E. (f. 1803, d. 1886), g. m. sin franka Harriet Erskine (vars mor Harriet Dorothea E. var dotter av J. H. E.; jfr nedan och släktart. Erskine). De hade en son, kammarskrivaren Carl David E. (f. 1850, d. 1908).

Professor Johan Henric E. äktade, såsom framgår av biografien nedan, 1787 Harriet Erskine, dotter utanför äktenskapet av brittiske konsuln i Göteborg Thomas Erskine, som 1793 blev sir Thomas Erskine, baronet, och 1799 earl of Kellie. Av J. H. Ers och Harriet Erskines nio till mogen ålder komna barn uppfostrades i Skottland Anna, Harriet Dorothea och Caroline E. samt äldste sonen David E. Då morfadern, lord Kellie, icke hade några barn i sitt äktenskap, adopterade han nämnde dotterson David E. och utverkade åt honom en till godset Cambo House i Fifeshire knuten baronetvärdighet 1821, varigenom denne David Engelhart blev sir David Erskine of Cambo (f. 1792, d. 1841). Om hans släktlinje, som alltjämt fortlever i Skottland och äger Cambo House, se släktart. Erskine. Sir Davids ena syster, den nämnda Harriet Dorothea E. (f. 1790, d. 1878), äktade 1812 David Erskine (f. 1787, d. 1860), illegitim son av sir David Erskine, lord Kellies äldre bror, samt själv affärsman först i Göteborg, sedan i Stockholm och Förenta staternas konsul i sistnämnda stad. I detta gifte (varom vidare se släktart. Erskine) föddes bl. a. dottern Harriet Erskine (f. 1816, d. 1850), g. 1850 med sin frände Carl Elias Engelhart (se ovan).

Sir David Erskines och fru Harriet D. Erskines, född E., bror var justitierådet Carl Henric Engelhart (f. 1794, d. 1882), som satt i Högsta domstolen 1833–59. Denne, som var högt begåvad och en duglig ämbetsman, hade även stora skönlitterära intressen; han avled ogift. Även en annan bror var jurist, Thomas E. (f. 1796, d. 1840), häradshövding i Inland, Nordre och Fräkne samt Orusts och Tjörns härader. Bröder till dem voro ytterligare kaptenen vid Kronobergs reg. John Julius E. (f. 1799, d. 1862), amerikanske vice konsuln och grosshandlaren Gustaf E. (f. 1803, d. 1848 i Slesvig) samt löjtnanten vid Svea artillerireg. Adolph Fredrik E. (f. 1807, d. 1837). Från kapten John E. stammar en ännu kvarlevande släktgren.

Författare

Bengt Hildebrand.

Källor och litteratur

Källor: Om släkten B., Johann Melchior E. och Hinrieh Christopher E.: W. Berg, Genealogiska anteckningar om Göteborgssläkter, ser. 1, vol. 1 (maskinskr. ex.), Landsarkivet i Göteborg; A. Hülphers' saml., Västerås stifts- och läroverksbibliotek; B. Alander, H. Ohr. Engelhardt i Karlskrona (Sv. tidskr. för musikforskning, 25, 1943) samt där anförda källor; C. Annerstedt, Uppsala universitets historia, 3:2 (1914) och Bih. 4 (1912); J. Hedar, [i texten anfört arbete]; C. Sjöström, Göteborgs nation i Lund 1669–1906 (1907). – Om släktgrenen Erskine: Kammarskrivaren Carl David Engelharts handskrivna »Some biographical notes about the Erskine's of Cambo, who have lived in Sweden», tillh. byråsekreteraren frih. Rolf De Geer, Stockholm. – Om Carl Diedric E.: Hj. Börjeson, Biografiska anteckningar om örlogsflottans officerare 1700–1799 (1942); Göteborgssläkter under 1700-talets senare del, utg. av C. G. Weibull (1915). – Om Johan Henric E:s familj därjämte: Bouppteckn. efter J. H. E. 15 nov. 1832 bland Fellingsbro häradsrätts bouppteckningar, Landsarkivet i Uppsala. – Om justitierådet Carl Henric E.: Ellen von Platen, Ensam genom livet (1939) ; B. Wedberg, Konungens högsta domstol 1809–1844 (1940). – Om kapten John Julius E.: G. Nerman, Mina minnen 1827–1907. 1 (1907). s. 44 f.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Engelhart, släkter, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/16134, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Hildebrand.), hämtad 2024-04-25.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:16134
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Engelhart, släkter, urn:sbl:16134, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Hildebrand.), hämtad 2024-04-25.