Meriter

Edward Engeström, f. 2 febr. 1821 i Köpenhamn, d. 18 april 1899 i Malmö (S:t Petri). Föräldrar: prosten Pehr Engström och Maria Sophia Sabelström. I minuthandel hos köpman A. Th. Löhr i Malmö; från 1846 egen minuthandel, sedermera grosshandel, vilken rörelse från 1894 bedrevs under firmanamnet Edw. Engeström & Söner; en av stiftarna av, ordf. i styrelsen för och verkst. direktör i Malmö sockerfabriks a.-b.; en av stiftarna av och ordf. (1874) i styrelsen för Malmö yllefabriks a.-b.; ordf. i styrelserna för Svenska tändsticksfabriks a.-b. i Malmö, i Manufaktur a.-b. i Malmö, Malmö trämassefabriks a.-b., Malmö franska ångkvarns a.-b., Fridafors fabriks a.-b. och Strömsnäs bruks a.-b.; led. av styrelserna för Sydsvenska petroleum a.-b., Malmö-Billesholms järnvägs a.-b., Skånska ångfartygs a.-b., Malmö nya ångbåts a.-b., Malmö börsförening, Malmö porslinsfabrik samt Brand- och livförsäkrings a.-b. Skåne; led. av stadens äldste i Malmö 1857–61; stadsfullmäktig i Malmö 1867–86. RVO 1868; RNO 1889; KVO2kl 1893.

G. 13 okt. 1854 i Malmö (S:t Petri) m. Dorothea Eugenia Heintze, f. 6 febr. 1829 där (ibid.), d. 4 maj 1904 där (ibid.), dotter av garvarmästaren Johan Georg Heintze och Helena Catharina Silow.

Biografi

Sedan E. vid 25 års ålder själv etablerat minuthandel, lyckades han genom sällspord energi och redbarhet driva upp sin affärsverksamhet. Samtidigt med Malmö stads väldiga tillväxt – i stor utsträckning beroende på järnvägsnätets tillkomst och utveckling – lade E. om sin affärsrörelse till grosshandel; han drev affärer särskilt med kolonialvaror, petroleum och norska produkter.

Det var emellertid på industriens område, som han kom att göra sitt livs storverk. Genom sin framsynthet, sin personliga auktoritet och stora arbetsförmåga kom han att bli en av stöttepelarna för den sydsvenska industrien. I åtskilliga fall satsade han stora summor för att stödja företag, vilka i mångas ögon kunde synas mindre lönande. Trots allt hade han framgång och torde vid sitt frånfälle kunna räknas som den då kanske främste industrimannen i Malmö. Särskilt den skånska sockerindustrien har mycket att tacka E. för. Vid bildandet av Malmö sockerfabriks a.-b. i Arlöv 1869 – det näst äldsta i Skåne – var det P. M. Elsner, även han framgångsrik köpman i Malmö, och E., vilka gingo i spetsen för företaget. Efter Elsners död 1870 kom en stor del av bördan och ansvaret för Malmöfabriken att vila på E:s axlar. Bolagets finansiella ställning var till en början svag. I begynnelsen drev E. en betpolitik på kort sikt med användande av kontraktsodlingar och fördelaktiga odlingsvillkor, vilket lyckades väl de första åren men småningom visade sig ofördelaktigt, varför bolaget under en tid lade om systemet och kom att raffinera utländskt råsocker. På 1880-talet hade emellertid bolaget vuxit sig starkt och blivit ett mönsterföretag i sitt slag. Om handlingskraft in i sena ålderdomen vittnar hans insats, då Arlövs sockerfabrik trettondagsafton 1896 brunnit ned i grund och den då 75-årige E. med målmedvetenhet lät uppföra ett nytt raffinaderi och en ny råsockerfabrik.

Då Malmö yllefabrik startade 1866, var E. med även bland initiativtagarna till detta företag, som efter en mödosam början kom att bli av så stor betydelse för den svenska textilindustrien. Han valdes till styrelsens förste vice ordförande och blev 1874 dess ordförande, på vilken post han kvarstod till sin död. Även Malmö yllefabriks byggnader härjades av en förödande eldsvåda (1888) men reste sig snart ånyo ur ruinerna. När E. 1893 förevisade det nya ståtliga fabrikskomplexet för konung Oscar II, hugnades han med vasaordens kommendörstecken för sin duglighet. E. efterlämnade en boupptecknad förmögenhet av 2 004 000 kr.

E. har karakteriserats som »mannen med den stora affärsdugligheten och den förtröstansfulla framtidsblicken». Säkert är, att hans framgång bottnade i hans ljusa optimism och hans tro på det bästa hos människan. Som frimurare (ordf. i Malmö frimurarlogers byggnads a.-b. och i Malmö S:t Andreasloge Gorfitz) erhöll han hederstiteln »den nitiske brodern», ett epitet, vilket han även i hög grad förtjänade i sin borgerliga gärning. Han åtnjöt med all rätt sina medmänniskors aktning och förtroende. På E:s grav å Gamla kyrkogården i Malmö är rest en minnesvård, utförd efter ritning av domkyrkoarkitekt Th. Wåhlin och med en av den danske bildhuggaren Ludvig Brandstrup modellerad porträttmedaljong.

I faderns firma inträdde 1894 sonen Max E., om vilken se släktart, ovan. E. inköpte 1858 egendomen Heleneholm strax utanför Malmö. Vid E:s död 1899 sattes egendomen på aktier, som ägdes av hans änka och deras barn; den införlivades 1932 med Malmö stad.

Författare

Leif Ljungberg.

Källor och litteratur

Källor: [Th. Claeson], G. & L. Beijer, aktiebolag, Malmö (1942); E. Flygare, Barndomsminnen från Heleneholm (Malmö fornminnesförenings årsskrift, 13, 1945); [O. F. Lindahl], Svenska millionärer af Lazarus, 9 (1904), s. 140–143; H. Odeberg, S:t Andreaslogen Corfitz 1868–1943 (1943); [E. Sylwan & G. Olsson], Den svenska betsockerindustrien, 1 (19321.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Edward Engeström, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/16148, Svenskt biografiskt lexikon (art av Leif Ljungberg.), hämtad 2024-04-16.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:16148
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Edward Engeström, urn:sbl:16148, Svenskt biografiskt lexikon (art av Leif Ljungberg.), hämtad 2024-04-16.