Meriter

1. Lars Fredric Carl Wilhelm Böttiger, f. 15 maj 1807 i Västerås, d. 22 dec. 1878 i Uppsala. Föräldrar: apotekaren Karl Fredrik Böttiger och Sofia Vilhelmina Hülphers. Elev vid Västerås gymnasium 1821; student i Uppsala 6 maj 1825; disp. 13 dec. 1827 (Catalogus numorum Cuficorum in numophylacio academico Upsaliensi, p. IV; pres. J. H. Schröder); fil. kand. 17 dec. 1832; disp. 7 juni 1833 (Statuta convivii a S. Georgio dicti ad Magnum Cuprimontem Dalekarliæ;. pres. J. H. Schröder); fil. mag. 14 juni 1833; företog studieresor till Danmark, Tyskland, Österrike, Ungern, Italien, Schweiz, Frankrike och Holland våren 1835 till hösten 1836, till Danmark och Tyskland somrarna 1838, 1843, 1850, 1852 och 1853, till universitetet i Berlin maj 1839–juli 1840 samt till norra Italien och de rhetoromanska kolonierna i västra Tyrolen och Graubünden maj–nov. 1851. E. o. amanuens vid Uppsala universitetsbibliotek 5 nov. 1833; docent i praktisk filosofi 27 jan. 1835; uppförd å tredje förslagsrummet till professor i teoretisk filosofi 6 febr. 1836 och å andra förslagsrummet till adjunkt i filosofi 1 apr. 1837; e. o. adjunkt i tyska och italienska litteraturen 20 sept. 1839; vik. professor i estetik vt. 1842, ht. 1843–vt. 1845 samt ht. 1846; e. o. professor i modern litteratur 25 juni 1845; professor i estetik och modern litteratur 12 dec. 1856 samt, vid professurens delning, enligt eget val i nyeuropeisk lingvistik, modern litteratur och estetik 6 aug. 1858; erhöll avsked som professor emeritus 10 sept. 1867. Erhöll pris av Svenska akademien 1833, 1834, 1840 och 1845 samt av Vetenskapsakademien 1867. LVVS 1843; en av de 18 i Sv. akad. 1847; historiograf vid KMO 1850; LVS 1853; RDDO 1853; RNO 1854; RNS:tOO i brilj. 1864; KNO 1868; LHA 1870; KmstkNO 1877; HedLVVS 1878; innehade dessutom utland: ska ordnar och tillhörde utländska lärda sällskap.

Gift 21 aug. 1844 med Disa Gustava Tegnér, f. 14 febr. 1813,d. f 3 juni 1866, dotter till biskopen Esaias Tegnér i Växjö och änka efter löjtnanten vid Kronobergs regemente Johan Petter Kuhlberg.

Biografi

Innan B. fyllt tolv år, bortgick hans far, vilket medförde ekonomisk ruin för dennes stora familj. B. måste fullfölja sina redan framgångsrikt bedrivna skolstudier under ett hårt informatorsarbete och en forcerad examensläsning. Han fick sålunda aldrig hänge sig åt ett sorglöst kamratliv, något som för livet gjorde honom till en ganska ensam människa. Tidigt van att vara beroende av olika gynnare, icke minst av Svenska akademiens medlemmar, har han som skald blivit en akademisk epigon. Han väckte först uppmärksamhet som officiell festdiktare, vilken genre han genom; livet vidhöll, med sin utpräglade formella begåvning lätt ersättande en omedelbar inspiration. Hans personliga lyrik fick från början en stämpel av sentimentalitet, varifrån den aldrig kunde helt frigöra sig. Vid 23 års ålder var han färdig med sina »Ungdomsminnen från sångens stunder», vilka rättfärdiga Orvar Odds omdöme, att B. var den »bland alla dessa gråtande skalder, som grät måhända högljuddast, men onekligen med största elegans». Karakteristiken antyder, att B. ej var ensam om genren, och han synes, jämte ungdomsvännerna K. A. Hagberg och E. V. Ruda ha bildat ett estetiskt Uppsalakotteri. Liksom sin skaldegeneration i allmänhet har B. bidragit till studentsångens fasta repertoar, och det är med hans ord »O, hur härligt majsol ler» studenterna ännu hälsa våren. Till melodi av E. G. Geijer har han skrivit »Stilla skuggor breda sig i kvällen» och till O. F. Tullbergs marsch hyllningen till Gustav Adolfsminnet 1832 »Hjältar, som bedjen, striden och blöden».

Den utrikesresa, B. 1835–36 genom anslag från Svenska akademien sattes i tillfälle att göra, vidgade hans smak och gav honom viktiga vetenskapliga impulser. Hans tryckta »Reseminnen», innehålla emellertid ett betänkligt antal kyrkogårdsstämningar, och den närmaste tiden efter hemkomsten synes han på grund av vacklande hälsa ha hyst en långvarig dödsfruktan. Betecknande är Louis De Geers skildring, hur B., under uppgift att han skulle dö samma natt, tvang denne sitta uppe på hans rum, medan han själv fridfullt insomnade. Särskilt under denna tid tyckes B. ha umgåtts i Malla Silfverstolpes litterära salong, där han med sitt bildsköna utseende och världsvana sätt gjorde en utmärkt figur. På 1850-talet gjorde B. en rätt viktig formell insats i vår diktning genom sina sonettcyklar, där den italienska rimformen först fick den epigrammatiska genomarbetning, som återvände hos Karl Snoilsky. En av dessa cyklar lämnar en serie tämligen färglösa hyllningsporträtt av svenska konungar, men detta för B. typiska motiv hade han med större framgång tidigare upptagit i ett par välkända ballader »Dalkullans visa om Gustav Vasa» och »Främlingen i Sankt Gallen». Den senare bygger på uppslag från Anastasius Grun (Auersperg), och det synes vara Uhland och hans skola, som inlett B. på denna mer folkliga genre. Nära denna står hans dramatiska tillfällighetsstycke »En majdag i Värend»; häri ingår den bekanta visan »Klockarfar, han skall nu allting bestyra», vilken dock enligt en uppgift ej skall ha skrivits av B. själv (jmfr Bäckström, släktöversikten). Icke minst genom sin vispoesi har B. påverkat signaturerna, vilka han i regel stod också personligen nära.

B:s mest personliga dikter tillhöra hans sista år. Efter sin hustrus död skrev B. några poem »Blad på Disas graf», som trots en kvardröjande sentimentalitet i uttrycket äga obestridlig äkthet i känslan. I »Mina fångar» har han berört den förtegenhet, som berövat hans mesta poesi omedelbarhet men som i stället skänkt just denna dikt ett tillbakahållet manligt patos, som verkar mycket starkt. Störst som skald är B. i den året för hans död skrivna bekännelsedikten »Soldyrkaren». Dess stolta anslag »Jag dyrkar solen, men ej den lilla» har han kunnat genomföra med en kraft och ett allvar, som föra tanken både till hans ungdoms mästare, J. O. Wallin, och hans ålderdoms föresyn, Dante. Tyvärr har B. i sin poesi ej utnyttjat det drag av ironi, som kryddade hans samtal. Härmed sammanhänger det väl, att hans insats snarare ligger på prosans område än versens. Som vetenskaplig skriftställare äger B. ett utmärkt rum i våra hävder, och det är han, som först grundlagt studiet av den romanska lingvistiken vid Uppsala akademi. Hans undersökning om »Rhetoromanska språkets dialekter», 1853–54, är i Sverige banbrytande genom sitt ämnesval och anses ännu äga värde. Hans under titeln »Italienska studier» sammanförda dissertationer och avhandlingar innehålla bland annat påbörjade översättningar av Dantes »Divina commedia» och Tassos »Gerusalemme liberata». K. A. Kullberg, som 1860 helt översatte det senare verket, torde fått sitt intresse för uppgiften väckt genom B., liksom det är påfallande, att B:s lärjunge V. E. Lidforss översatt den gudomliga komedien efter samma principer, som först prövats av läraren. B: s djupa intresse för Dante framträder också i hans till 600-årsminnet av dennes födelse för Svenska akademien författade insiktsfulla redogörelse »Om Dantes lif och skrifter».

B., som 1844 blivit svärson till Esaias Tegnér, utgav 1847–51 dennes »Samlade skrifter» på ett sätt, som i fråga om urval och anordning kanske väl mycket bestämts av familjepietet. Den »lefnadsteckning», varmed han inledde första bandet, har i sin art blivit klassisk, även om skildringen av den mognade skalden är ganska ofullkomlig. Bland annat på grundval av en relation av Gustav Myhrman har B. särskilt dröjt vid Tegnérs ungdomsutveckling och skildrat den som ett fängslande äventyr, varur vissa åskådliga episoder och pregnanta formuleringar sedan barndomen lätt kvardröja i ens minne. En mera genomförd värdering av Tegnérs poetiska storhet har B. samtidigt försökt i sitt Inträdestal i Svenska akademien, där han kom att efterträda Tegnér.

Året efter hustruns död avgick B. på grund av en ögonsjukdom från professuren, men därmed endast ökades hans vetenskapliga produktivitet för de närmaste tio åren. Sålunda avslutade han ett livs Dantestudium med en grundlig överblick av »Dantes Commedia divina», skriven på en sällsynt ren och kraftfull svenska och smyckad med förträffliga översättningsprov. B: s rikt dokumenterade framställning av Auroraförbundet är epokgörande i fråga om oväld mot de dittills så strängt bedömda fosforisterna. Bägge dessa större /avhandlingar verka ännu i dag mycket värdefulla, och även hans akademiska minnesteckningar över J. H. Kellgren, Samuel Ödmann, E. J. Stagnelius och Nils von Rosenstein ha visat sig nästan lika oberoende av tiden. Redan tidigare hade minnesteckningen förnyats i mer historisk riktning av Bernhard von Beskow, men det partiska försvar för den avhandlade, som alltid utmärkte denne, var B. främmande. Därtill var han en för sträng forskare, noggrann även i småsaker, och dessutom ägde han ett ovanligt fint proportionssinne. Betecknande för B: s fina stilkänsla är, att han i Kellgrensteckningen på inre grunder tillskriver denne anmärkningarna till »Man äger ej snille, för det man är galen», en mening som han kunde dokumentariskt styrka, då han för Rosensteinsskildringen genomgick dennes brevväxling. Mästerverket bland minnesteckningarna utgör utan all fråga Ödmannsskildringen. Intrycket av Ödmanns egna hågkomster har här verkat vägledande för framställningens realistiska åskådlighet, liksom egna personliga minnen skänkt själva karakteristiken en sällsynt myndighet.

Av Ödmann har B. även inspirerats till sina »Sjelfbiografiska anteckningar», vilka påbörjades samtidigt som Ödmannsskildringen. Dessa fragmentariska ungdomsminnen utgöra det mest personliga, som B. nedtecknat. Både hans idealitet och hans skeptiska kvickhet komma här utmärkt till sin rätt, och hans knappa och koncisa berättargåva framkallar skildringar från pennalismens, kungahyllningens och brännvinsdrickningens glansdagar, som äro ytterst belysande, samtidigt som de äro mycket underhållande. Personteckningen är särdeles levande och icke minst framträdande, när det gäller historiskt betydelsefulla gestalter. »Anteckningarna» stannade vid ett fragment, sannolikt därför att B. ej ville blottställa närstående vänner för sin oförvillade skarpsyn. B. var, naturligt nog, mindre nogräknad, när det gällde att skildra dagens personligheter i privat brevform. Som Fr. Böök framhållit, innehålla B: s brev till A. F. Lindblad på 1870-talet etsande skarpa samtidsskildringar, som föra August Strindbergs »Det nya riket» i åtanke, dock likvisst med den skillnaden, att B:s kritik riktas mera nedåt än uppåt. Breven äro samtidigt ypperliga prov på den förfinade stilkonst, som i allmänhet utmärker B: s brev och som är ett av de drag, som gör honom till förvaltare av den tegnérska traditionen.

B. hörde till dessa personligt skygga väsen, som dölja sin känslighet under en yttre korrekt form och helst yttra sig i satiriska vändningar. Hans slutenhet gjorde honom i ungdomen knappast avhållen av studentkamrater; de betraktade honom enligt vad V. E. Svedelius upplyser närmast som en snobb. Av yngre generationer var han nog uppskattad men också fruktad. Vad som hos eftervärlden imponerar hos B. är hans manliga förtegenhet och knappa saklighet. Särskilt under sina änklingsår visade B. i all sin bittra förgrämdhet drag av verklig storhet. Den blick han skänkte samtiden, saknade icke ett drag av barskt förakt, men gärna glömde han den och sig själv för ett mångsidigt litteraturhistoriskt arbete, som i fråga om nykter källkritik, överlägsen människokännedom och välöverlagd stilkonst på den tiden söker sitt motstycke. Härunder följde han orubbligt det råd han något tidigare sänt en nybliven änkling, K. G. Malmström: »Sök i dina hävder trösten, soln är släckt, men lampan tänd.» — Brev från B., som skänka goda prov på hans epistolära konst, ingå i »Ur Esaias Tegnérs papper», »Carl Snoilsky och hans vänner» samt »Bref till Adolf Fredrik Lindblad». Förtjänta att särskilt nämnas äro också de för sin upphovsman mycket karakteristiska, livliga och spirituella breven till K. R. L. Manderström (i K. biblioteket). Omkring 800 brev till B. förvaras i K. biblioteket.

Författare

Sverker Ek.

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Ungdomsminnen från sångens stunder. Upps. 1830. 131 s. 3:e tillökta uppl. Sthm 1833. 125, (3) s. — Dikter i Heimdall (1830, 1831, 1832), Mimer (1839), Linna;a Borealis 1841 (1840) och Svenska biet (1843). — Sånger vid invigningen af Westmanlands och Dala nationsbyggnad Oscarsdagen 1831. Upps. 1831. 8 s. (Anon.) [Även smntr., utan särsk. tit.-blad, med L. G. Rabenius, Die Oscaris 1831 quem inaugurarentur ades nationis Vestmanno-Dalecarlicaa, Upps. 1831; den sista av sångerna är jämväl av Rabenius.] — Nyare sånger.. Jämte öfversättningar af några Uhlands romanser m. m. Sthm 1833. 12: o 132 s. — Minnes-tal öfwer philosophiä magistern Elias Wilh. Ruda, hållet inför en krets af den aflidnes promotions-kamrater och wänner, i Upsala d. 4 nov. 1833. Upps. 1833. 12: o 31 s. — Statuta convivii a S. Georgio dicti ad Magnum Cuprimontem Dalekailias. Upps. 1833. 4: o 10 s. (Diss., prass. J. H. Schröder.) — Placitorum quoad ethicen spectant Caji Musonii Rufi philosophi stoici expositio. P. 1*. Upps. 1834. 4: o 2 bl., 12 s. (Diss.. prass. B., resp. C. V. Fahnehjelm.) — Ett holländskt bidrag till Sweriges historia och litteratur (Sw. litteratur-fören. tidn., 1835, N:o( 9—11; undert. C. W. B.). [Även i holländsk övers. 1836.] — Mötet på Odins hög. Skaldestycke (Sv. akad. handl. ifrån år 1796, D. 15, Sthm 1833 , s. 423—448; bel. av Sv. akad. 1834 med den mindre guldpenningen, 'med samma heder som åtföljer stora priset'). — Mötet på Odins hög och Gustaf Adolf vid Lützen. Tvenne skaldestycken belönta af Sv. akademien. Sthm 1835. 56 s. — Lyriska stycken. H. 1—2. Sthm 1837—39. 64 s.; 64 s. — Till Gustaf III: s minne. Tal hållet på Gustavianska lärosalen i Upsala d. 9 juni 1835. Sthm 1837. (4), 87 s. — Söndags-boken, innehållande strödda predikningar och andeliga sånger. Sthm 1838. 12: o (3), 128 s. (Anon.) — Vandringsbilder. (Utdrag ur bref till hemmet.) (Mimer, 1839, s. 123—139). (Anon.) —¦ En visa om Peter Pehrsson. Tryckt i år. Upps. 1841. 8 s. (Anon.J — Fosterländska sånger. Af förf. till »En visa om Peter Pehrsson». 1—2. Upps. 1841. 8 s. (Anon.) [Eftertr. Västervik 1843. 8 s.] — Den gamle kungen. Poem för svenskar. Sthm 1841. 8 s. (Anon.) [Följdskrift: Svenskarnes svar på poemet: Den gamle kungen. Sthm 1841. 4 s. (Anon.)] — Religiösa sånger. 4:e uppl. Upps. 1841. 70, (2) s. (.1: a—3:e uppl. tr. 1830—33 i Ungdomsminnen från sångens stunder under rubr. 'Andagtsminnen'.) [Övers, på norska av C. U. Sundt, Kristiania 1845.] — Boreas. Poetisk kalender för år 1842. Utg. af ett ungt sångarförbund med bidrag af en äldre skald. Upps. 1841. 12: o (4),-113, (3) s. (Anon.) [Hela kalendern av B., under olika signaturer.] — Ur Schillers lefnad. (Skildringar af Btr.) (Svenska biet, 1842, N:o 249, 250, 256). — Valda stycken utur ... C. W. Bottigers ... skrifter, tillika med några af P. N. -R[h]odm... Halmstad 1843. 20 s. — Till firande af H. M. Konungens rcgeringsjubilaeum. Prolog till operan- Ferdinand Cortez, jemte ord till kupletternc i det national-divertissement, som gifves å Kongl. theatern d. 6 febr. 1843. Sthm 1843. 16 s. — En' majdag i Wärend. Sv. tillfällig-hetsstycké i en akt, med sång och dans. Första gången uppfördt på Kongl. theatern i Stockholm, thorsd. d. 11 maj 1843, årsdagen af H. M. Konungens kröning. Sthm 1S43, 12: o 76 s. (Anon.) (Sv. teatern, N:o 180.) [Härur särsk. utg.: Fyra sånger ur »En majdag i Wärend» (Nya svenska fosterlandssånger, Västervik 1843, s. 17—20) och Klockarevisa, Hudiksvall 1845 (4 s.) o. flerst.; härtill även: Plancher till En majdag i Wärend, af Malmberg. Sthm 1843. 4:o 4 pl.] — Om den italienska poesiens första uppkomst och utveckling (Frey, tidskr. f. vetenskap och konst, 1843, s. 32—57; även, i förkortad form, under titel: Om den äldsta italienska poesien, i B: s Italienska studier, Upps. 1853). — Asarne i Delphi. Prolog. Första gången uppförd å Kongl. theatern d. 26 jan. 1844, H. M. Konungens 81: a födelsedag. Sthm 1844. 15 s. (Anon.) — Om ett svenskt poem, som ansetts vara författadt af kon. Erik XIV. Några upplysningar (Frey, 1844, s. 105—118). — Ord till sorgmusiken vid högstsalig Hans Majestät kon. Carl XIV Johans begrafning. Sthm 1844. 4: o 8 s. (Anon.) [Även tr, tills, med E. G. Geijer, Personalier upplästa vid. .. kon. Carl XIV Johans begrafning i Riddarholmskyrkan i Stockholm d. 26 apr. 1844, Västervik 1844, 12: o, s. 57—60.] — Auserwähite Gedichte, schwedisch und in deutscher Ubersetzung [von U. W. Dieterich]. H. 1*. Lyrische Gedichte. Sthm 1844. VIII, 173 s. — Italia. [Dikt] (Frey, 1845, s. 1 —14). — Om den italienska kulturens förhållande till den romerska. D. 1—3. Upps. 1846—51. 46 s. -4- tit.-bl. o. dedik. (Akad. avh., resp. P. O. Koersner, P, L. Tranasus & M. Henriques. [Även, med tillägg, i förf: s Italienska studier, Upps. 1853.] —Den 17 november 1846. [Vid Esaias Tegnérs graf.] Växjö 1846. (4) s. (Undert.: Btr.) — Sång öfver Carl XIV Johan (Sv. akad. handl. ifrån år 1796, IX 22, Sthm 1847, s. 363—380; prisbel. av Sv. akad.) — Esaias Tegnér. Lefnads-teckning (inledning till B: s uppl. av Tegnérs Samlade skrifter, Bd 1, Sthm 1847, s. I—LXXXVI, samt följ. uppl. Även särsk. utg. med titel: Esaias Tegnérs lefnad. Sthm 1847. LXXXVI s.). [Även utg. i tysk och engelsk övers.] — Inträdes-tal hållet i Svenska akademien d. 18 dec. 1847 (Sv. akad. handl. ifrån år 1796, D. 23, Sthm 1850, s. 229—287). — Soldat-enkan. Poem. Upps. 1850. (4) s. — Ord till sångerne uti det national-divertissement, som uppföres å Kongl. theatern d. 21 och 23 juni 1850. Sthm 1850. Ils. (Anon.) — Foglarne. Vårsånger. Upps. 1852. 36 s. [Även i fransk översättn. 1858.] — Vid H. K. H. hertigens af Upland, Sveriges och Norriges arffurste Frans Gustaf Oscars graf. Sthm 1852. 4: o (6) s. (Anon.) — Öfver H. K. H. Sveriges och Norriges arffurste Frans Gustaf Oscar, hertig af Upland. Tal vid den af Upsala universitet firade sorgefest d. 26 nov. 1852. Upps. 1852. 25 s. 2: a uppl. Upps. 1852. 26 s. [Även övers, på norska 1853. ]— Vid aftäckningen af Esaias Tegnérs bildstod. Lund 1853. 4: o (6) s. (Anon.) — Italienska studier. Upps. 1853. (6), 74, 147, (1), 208 s. — Rhetoromanska språkets dialekter. Ett språkhistoriskt utkast. Upps. 1854. 80 s. (Urspr. i form av 5 akad. disputationer Upps. 1853—54.) — Schillers äldsta lyrik. Kritisk skärskådning. Upps. 1854. 96 s. (Urspr. i form av 6 akad. disputationer Upps. 1854.) — Prolog å Kongl. theatern d. 4 nov. 1854 [i anledning af Carl XIV Johans bildstods aftäckande]. Sthm 1854. 4: o (8) s. (Anon.) — Helsnings-sång i Odins lund d. 11 juni 1856. (4) s. — Samlade skrifter. Bd 1—6. Sthm & Örebro 1856—81.' Bd 1—3 [Lyriska dikter.] Sthm 1856—58. V, 293, (1) s.; VI, 296 s.; VI, 295 s. Bd 4. Strödda dikter. Skrifter på prosa. Örebro 1869. 320 s. Bd 5. Minnesteckningar. Sthm 1874. 324 s. Bd 6. Skrifter på prosa. Strödda dikter. Sthm 1881. VI, 467 s. — Bidrag till kännedomen om etruskerna (Inbjudnings-skrift till phil. mag.-promotion d. 5 juni 1857, Upps. 1857, 4: o, s. 3—30). ¦— Epilog vid philosophias magister-promotionen i Upsala d. 5 juni 1857.af promotor. Sthm 1857. 8 s. — Tal vid svenska bibel-sällskapets allmänna sammankomst den 20 april 1859. Sthm 1859. 21 s. (Sv. bibel-sällsk. årsberättelse, 44.) — Sång öfver Anna Maria Lenngren. (Sv. akad. handl. ifrån år 1796, D. 32, Sthm 1860 , s. 13—22; även sep. Sthm 1860. 10 s.). — Ord till musiken vid H. M. kon. Carl XV: s och H. M. drottn. Wilhelmina Fredrika Alexandra Anna' Lovisa kröning i Stockholm d. 3 maj 1860. Sthm 1860. 4: o (8) s, (Anon.) — Student-sång d. 6 okt. 1862 vid invigning af den fana som Danmarks qvinnor förärat åt Upsala student-corps. Upps. 1862. 4: o (6) s. — På femtionde årsdagen af Sveriges och Norges förening. Ord till musiken vid högtidligheterna på rikssalen d. 4 nov. 1864. Sthm 1864. 4: o (8) s. — Om Dantes lif och skrifter (Sv. akad. handl. ifrån år 1796, D. 39, Sthm 1865, s. 153—245; även sep. Sthm 1865. 93 s.). — Blad på Disas graf. Upps. 1867. 8 s. (Anon.) — Minne af... Samuel Ödmann (Sv. akad. handl. ifrån år 1796, D. 43, Sthm 1868, s. 91—184). — Bernhard von Beskow. Minnessång (ibid., D. 44, Sthm 1869, s. 13—22; även sep. Sthm 1868. 8 s.). — Minne af Johan Henrik Kellgren (ibid., D. 45, Sthm 1870, s. 107—248; även sep. Sthm 1870. 142 s.). — Minne af Erik Johan Stagnelius (ibid., D. 47, Sthm 1872, s. 61—210; även sep. Sthm 1872. 150 s.). — Vid H. M. kon. Oscar II: s och H. M. drottn. Sophia Wilhelmina Mariana Hen-riettas kröningsakt i Stockholms storkyrka d. 12 maj 1873. Ord till festmusiken. Sthm 1873 . 4: o (6) s. (Anon.) — Till Hennes Majestät enke-drottning Josephina d. 13 juni 1873. Af Svenska akademien. Sthm 1873. 4: o (6) s. (Anon.) — Aurora-förbundet i Upsala. Litteraturhistorisk skildring (Sv. akad. handl. ifrån år 1796, D. 49, Sthm 1874, s. 227—596; även sep. Sthm 1874. 370 s.). — Dantes Commedia divina. Ofverblick (ibid., D. 50, Sthm 1875, s. 227—463; även sep. Sthm 1875. 237 s.). — Sonette. Deutsch von J. G. Schultz. 1—10. Sthm 1875. 15 s. — Undervisningsfrågans ställning och utveckling hos de gamle romarne (HA Handl., D. 27, Sthm 1876, s. 1—35; inträdestal i HA). — Minne af Nils von Rosenstein (Sv. akad. handl. ifrån år 1796, D. 52, Sthm 1877, s. 67—273; även sep. Sthm 1877. 209 s.). — Bidrag till kännedomen om Leopolds tidigaste skaldeförsök (ibid., D. 53, Sthm 1878, s. 179—209; även sep. Sthm 1878. 30 s.). — Förklaring med anledning af ett utfall i den af Georg Brändes utgifna skriften: Esaias Tegnér. Eh litteraturpsykologisk studie. Sthm (tr. Upps.) 1878. 20 s. — Valda dikter. [Med en lefnadsteckning af Elof Tegnér.] Sthm 1881. XXVII, 416 s., 1 portr. Ny uppl. Sthm 1895. 32: o VIII, 414 s. — Sjelfbiogra-fiskä anteckningar och bref. (Förtitel: Ungdomsminnen och reseskildringar.) Sthm 1881. 297 s., 1 portr. (Ur B:s Samlade skrifter, Bd 6.) — C. W. Bottigers minnesteckningar öfver E. Tegnér, S. Ödmann och J. H. Kellgren, såsom feriekurser i modersmålet... i sammandrag utg. af P. Bagge. Sthm (tr. Upps.) 1895. 114 s. 2: a uppl. Sthm 1900. 120 s. — C. W. Bottigers själf-biografiska anteckningar och minnesteckning öfver E. J. Stagnelius, såsom feriekurser i modersmålet... i sammandrag utg. af P. Bagge. Sthm (tr. Upps.) 1895. 115 s. Sthm 1902. 121 s. — Dessutom ett flertal särskilt tryckta fest- och andra dikter, direktörstal i Sv. akademien 1851, 1852, 1855, 1861 och 1873, lecensioner i Sw. litt.-fören. tidn. (1837: N:o 18, 21, 23), Frey (1841—50) och Literarische Zeitung m. m. Brev av B. finnas tryckta i Bref till A. F. Lindblad (1913), s. 161—201; enstaka därjämte i [J. C. Hellberg], Mina minnen af samtida, af Posthumus, 5 (1871), Ur Esaias Tegnérs papper (1882), Bref till H. Reuterdahl (1915), Carl Snoilsky och hans vänner, 1 (1917) samt R. Montgomery-Cederhielm, Mathilda Orozco (1919).

Översatt: Camoéns död. En dramatisk dikt efter Schack Staffeldt (i kalendern Boreas för år 1842 [se ovan]; även sep. Upps. 1841. 21 s.). — Början af Tasso's »Gerusalemme liberata» i svensk öfversättning (Nordstjer-nan, 1843, s. 89—100, 1 portr.). — Torquato Tasso's Befriade Jerusalem. Svensk öfversättning. Upps. 1842—51. 208 s. (Urspr. utg. i form av 12 akad. disputationer, sedermera intagen i B:s Italienska studier, Upps. 1853.) [Orig.-text och sv. övers, jämte anmärkn. och upplysn.] — Stycken ur Dante's Divina commedia, kommenterade och metriskt öfversatta. Upps. 1845—51. 147 s. (Urspr. utg. i form av 9 akad. disputationer, sedermera intagna i B: s Italienska studier, Upps. 1853.) [Orig.-text och sv. övers, jämte anmärkn. och upplysn.]

Utgivit: Italienska läse-öfningar, innehållande lätta stycken ur den nyare italienska prosan. Sthm 1841. (6), 163 s. — Es. Tegnér, Samlade skrifter, D. 1—7. Upps. 1847—51. (Med levnadsteckning över T. [se ovan]; flera gånger omtr.)

Källor och litteratur

Källor: Eckl.-dep. handl. 12 dec. 1856 och 10 sept. 1867 (meritförteckn.), RA; personliga meddelanden av prof. J. Vising; B:s Ungdomsminnen, sjelfbiogr. anteckningar m. m. (i Saml. skrifter, Bd 6, 1881); F. Böök, Boggianos begrafning (i Essayer och kritiker 1917—1918, 1918); dens., Den romantiska tidsåldern i svensk litteratur (1920); Louis de Geer, Minnen, 1 (1892), s. 48—54; Anna Hamilton-Geete, I solnedgången, 1, 2, 4 (1910, 11, 14); O. Sylwan, Sv. literatur vid 1800-talets midt (1903); Elof Tegnér, Lefnadsteckning (i B:s Valda dikter, 1881); O. Wieselgren, Excellensen och professorn (Stockholms-tidningen 7 nov. 1926); C. D. af Wirsén, Inträdestal i Svenska akademien (Sv. akad. handl. ifrån år 1796, 56, 1880); N. P. Ödman, En afton hos Böttiger (i Valda skrifter, 2, 1900). — Se i övrigt: litteraturhänvisningarna i Sv. litteraturens historia, utg. av O. Sylwan, 2 (1920), s. 251, & 3 (1921), s. 409.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
L F Carl Wilhelm Böttiger, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/16303, Svenskt biografiskt lexikon (art av Sverker Ek.), hämtad 2024-11-03.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:16303
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
L F Carl Wilhelm Böttiger, urn:sbl:16303, Svenskt biografiskt lexikon (art av Sverker Ek.), hämtad 2024-11-03.