Meriter

2. Johan Gustaf von Carlson, f. 15 nov. 1743 på Långbro i Vårdinge socken, d. 10 dec. 1801 i Stockholm, begraven i parken på Mälby. Föräldrar: kammarherren Johan von Carlsson och Maria Lovisin. Student i Uppsala 12 apr. 1760; erhöll testimonium academicum 10 dec. 1761. E. o. kanslist i krigsexpeditionen 27 maj 1762; avlade examen i kanslikollegiet 29 mars 1763; kopist 6 juni 1764; kanslist 13 juni 1765; andre protokollssekreterare 14 juli 1772; expeditionssekreterare 5 jan. 1773; erhöll förste sekreterares rang 11 okt. 1773; statssekreterare vid krigsexpeditionen 10 sept. 1781; ledamot av krigsberedningen 19 aug. 1783, av kommissionen angående kalktillverkning på Gotland 12 juli 1785—1787 (bet. ink. 20 maj), av kommissionen rörande tillökningen av sjöofficerarnas traktamente under expeditionen till Västindien 14 sept. 1785—16 febr. 1786, av kommissionen för undersökning av flottan sept.—11 okt. 1786 och av utredningskommissionen i Stockholm 23 maj 1788— 31 dec. 1790; ledamot av rikets ärenders allmänna beredning 15 maj 1789, av hemliga krigsberedningen maj—sept. 1789 och av skogskommittén 22 jan. 1790—maj 1792; chef för krigsexpeditionens tredje avdelning vid expeditionens omorganisation 26 okt. 1790; ledamot av deputerade över förflutna utredningsanstalter 15 dec. 1790; president i Vasa hovrätt 6 apr. 1792 men tillträdde aldrig denna befattning; ledamot av en ny kommission angående skogsordningen 22 okt. 1792—nov. 1793; erhöll avsked från presidentämbetet 14 aug. 1794. Arkivarie vid K. M:ts orden 1776—82; RNO 1782; KNO 1787 och uppflyttades till följd därav i riddarhusets riddarklass; LVA 1787 (preses 1788 och 1797). — Ogift.

Biografi

Ehuru C:s testimonium academicum talar om »den mycket goda insikt», han förvärvat i historien, moralen, latinet och jus publicum romanum germanicum, föredrog han att ännu en termin dröja vid akademien, innan han inträdde i det verk, där han kom att söka sin framtid, kanslikollegiets krigsexpedition. Han blev genom detta dröjsmål förbigången av en jämnårig kamrat, men dennes lättja, som han själv i en ansökningshandling verkningsfullt kontrasterade mot sin egen flit, gav honom snart nog möjlighet att återvinna den förlorade turen, och hans bana fortgick därefter i vanlig befordringstakt. År 1775 fick han medfölja på Gustav III: s finska resa. Sina förmäns förtroende tillvann han sig tidigt. Hans utnämning till statssekreterare 1781 var emellertid motiverad av behovet icke blott av en raskare utan även av en böjligare chef för den viktiga krigsexpeditionen. I båda avseendena synes valet ha svarat mot förväntan. C. framstår sålunda som ett smidigt redskap för Gustav III: s krigsplaner mot Danmark 1783—84. I regeringsformens förbud mot anfallskrig utan ständernas samtycke ville han ej erkänna ett hinder mot krigsplanerna. Konungen vore, skrev han till Gustav III (2 jan. 1784), »mästare att själv sätta färg på anledningen och början till dansen». Under konungens utländska resa 1783—84 stod C. ständigt i skriftlig förbindelse med sin herre, och hans brev äro vid sidan av G. F. Creutz' en viktig källa för kännedomen om förberedelserna till den avsedda kampen mot Danmark. De ge en målande skildring av arbetet i den vid konungens avresa tillsatta hemliga krigsberedningen, i vilken C. hade plats. Särskilt J. Kr. Tolls och H. af Trolles energi framträder i stark belysning, och Trolles bortgång skildras som en stor olycka. I Toll fick C. en rival, vars överlägsna personlighet och kraft gjorde sig alltmer gällande vid ledningen av de militära angelägenheterna. Stundom sökte C. direkt motverka Tolls planer, såsom då han 1785 med framgång kritiserade dennes förslag om ackordens avskaffande. I det hela trängdes han med tiden säkerligen mera i bakgrunden, men han fann dock till sin belåtenhet användning i de militära kommissioner, som tillsattes under kriget. I utredningskommissionen mötte honom ett svårt arbete, som ej blev lättare genom bristen på medel och tvister med kollegerna. C. namnes även stundom i samband med frågor, som falla utanför de löpande administrativa uppgifterna. Så skall han enligt A. von Fersen ha varit upphovsman till de slutligen uppgivna planerna på införandet av ett tobaksmonopol, i vilkas dryftande han även deltog (1785). Vid riksdagen 1786 sökte han påverka bondeståndet i passevolansfrågan och avfattade ett utkast till ett förmedlande svar på propositionen i detta ärende, som antogs av ståndet men ej accepterades av konungen.

År 1789 lär det enligt vissa uppgifter ha varit på tal att förflytta C. till hovkanslersämbetet, ehuru han själv i brev till hertig Karl (16 juni) förutspådde, att han aldrig skulle få denna tjänst. År 1790, då krigsexpeditionen omorganiserades och föredragningen delades mellan trenne statssekreterare, fick C. behålla utnämningsfrågor samt frågor rörande boställen och liknande ekonomiska angelägenheter på sin lott. År 1792 utnämndes han till president i Vasa hovrätt. Till Finland flyttade han dock ej utan lämnade efter att förgäves ha sökt presidentämbetet i kammarrevisionen presidentbefattningen i den finska hovrätten utan att ha tillträtt sysslan. Det trägna utredningsarbete i viktiga kommissioner, som fyllde C:s sista tjänsteår, vittnar otvivelaktigt om en administrativ kapacitet, som uppskattades på högre ort. I tidens memoarlitteratur behandlas han emellertid rätt skarpt. Anledningen därtill var, att hans ämbetsförvaltning synes ha präglats av drag, erinrande om dem, som gjorde Elis Schröderheims tjänsteutövning beryktad. C. säges nämligen ha varit alltför intresserad för erhållandet av mer eller mindre legitima sportler.

Ehuru C:s ämbetsmannabana, såsom av det föregående framgår, ingalunda saknar vare sig historisk betydelse eller tidstypiska drag, ihågkommes han i våra dagar mest för sina sällskapliga, vetenskapliga och vittra intressen. Bland sitt umgänge räknade han G. F. Creutz, K. A. Ehrensvärd, J. G. Oxenstierna, Sergel, Bellman och andra av den gustavianska tidens vittra och konstnärliga berömdheter. För de i de förnäma kretsarna gängse vidskepliga modeströmningarna gick han ej fri. Så berättar han (3 juni 1789) under kriget till hertig Karl, huru han flitigt rådfrågat andarna, som »ännu hålla sin gamla trall om Eders Kungl. Höghets segrar, men de spå inga merveiller till lands». Berömd i vår vitterhets hävder är tack vare Oxenstiernas vackra dedikation av »Skördarna» C: s vänskap med denne och Creutz. De tre bildade »ett litet, fast sammanslutet klöverblad av 'téköksbröder' med gemensamma mystiska och konstnärliga intressen och en för yttervärlden obegriplig jargon». Då C. drog sig tillbaka till sin egendom Mälby i Södermanland, var han för »Skördarnas» skald en åkerbrukets patriark. Hans rikedomar tilläto honom även att där skapa ett hemvist för vänskapskultens och den subjektiva naturkänslans estetiskt förfinade njutningsliv. Från en fransk trädgård närmast den i italiensk stil uppförda mangårdsbyggnaden förirrade man sig snart i en engelsk park, vars slingrande gångar läto strändernas och den kuperade terrängens växlande skönheter komma till sin rätt, medan framskymtande romantiska byggnader skänkte omväxling. Ehuru blott av trä, prisades särskilt ett stort efter ritningar av Ehrensvärd uppfört tempel,, »byggt efter Thesei tempel i Athén i pestisk smak», vilket rymde en av Ehrensvärd hemförd samling gipsavgjutningar efter antika konstverk. Andra vittnesbörd om C: s konstsinne voro vackra tavlor och en mängd av Ehrensvärds »kvicka och naiva, alltid för sitt ämne lyckliga teckningar». En stor, nästan fyrkantig sal i huvudbyggnaden förvarade »i gipsmedaljonger minnet av åtskillige märkvärdige och förtjänte svenske herrar». Av dessa medaljonger voro åtskilliga av Sergel. Främst intresserade sig C. emellertid för ornitologien. På en bergsudde i sjön hade han låtit bygga »en voliére för varjehanda vilda foglar». En särskild byggnad rymde en dyrbar samling av uppstoppade fåglar från olika världsdelar, som han sedermera skänkte till Vetenskapsakademien. Av de sällsyntare numren i denna samling hade han låtit göra kolorerade avbildningar, vilka prydde väggarna i ett helt rum. Av dessa utgåvos det första hundratalet på C: s bekostnad med beskrivande text av A. Sparrman under titeln »Museum Carlsonianum» i fyra häften (1786-—89), medan exemplar av ett tjugutal planscher, som förblivit outgivna, numera förvaras i K. bibliotekets praktsamling.

Författare

Erik Naumann med bidrag av Carl Forsstrand.

Arkivuppgifter

— Riksarkivet äger C: s koncept till skrivelser till Gustav III, ämbetsskrivelser av C., dennes ovan åberopade brev till hertig Karl (4 st.) samt brev från honom till Ulrik Scheffer, J. V. Sprengtporten, G. A. Reuterhölm, Karl och Fredrik Sparre liksom även ett antal brev, vilka ingå i Tosterup-arkivet. Brev från C. till Gustav III äro tryckta av M. J. Crusenstolpe i »Karakteristiker» (1851). I original äger riksarkivet endast ett dylikt, medan ett större antal förvaras i Gustavianska samlingen i Uppsala universitetsbibliotek. Ehrensvärds brev till C- finnas i Stedingkska arkivet på Elghammar, J. G. Oxenstiernas på Wärnberg.

Tryckta arbeten

Tryckta skrifter: Tal, med strödde anmärkningar öfver foglarnes seder och hushållning. Sthm 1789. 22 s. (Praesidietal i VA 18 febr. 1789.) — Tal med utkast til falk-slägtets, i synnerhet de svenska arternes, indelning och beskrifning. Sthm 1798. 30 s. (Prassidietal i VA 31 jan. 1798.) — Anmärk-nuJgar och tillägg vid trenne meddelade 'rön' i VA Handl. 1789. — Ane »Museum Carlsonianum», se texten.

Källor och litteratur

Källor: Riksregistr. (fullm.), skrivelser till kanslikollegiet och till kansli-tjänstemän, skrivelser till hertig Karl, hertig Karls arkiv, samt biographica, allt i RA. — G. J. Adlerbeth, Hist. anteckningar, 1—2 (1892—93); Hedvig Elisabeth Charlotta, Dagbok, 1, 3 (1902, 07); [M. J. Crusenstolpe], Karakteristiker ur samtidas förtroliga bref och anteckningar hemtade (1851), s. 69—114; C. A. Ehrensvärd, Brev, utg. av Gunh. Bergh, 1—2 (1916—17); G. J. Ehrensvärd, Dagboksanteckningar, utg. af E. V. Montan, 1 (1877); F. A. von Jersen, Hist. skrifter, 5 (1870); E. G. Geijer, Kon. Gustaf III: s efterlemnade papper 1—3 (1843—45); J. C. Linnerhielm, Bref under resor i Sverige (1797), s. 90; J. G. Oxenstierna, Arbeten, 3 (1808), s. 318—321; Polit. bref till Calo- nius 1792, medd. af W. Lagus (Skrifter utg. af Sv. lit.-sällsk. i Finland, Förhandl. o. uppsatser, 2, 1887); E. Schröderheim, Bref, utg. af O. Levertin (Sv. memoarer och bref, 6, 1902); A. F. Skjöldebrand, Memoarer, utg. af H. Schück, 1 (1903). — Biogr. över C. i VA Handl. 1830; G. Castrén, Gustaf Philip Creutz (1917); M. Lamm, Johan Gabriel Oxenstierna (1911); C. T. Odhner, Sveriges polit. historia under kon. Gustaf III: s regering, 2 (1896); S. Rosenhane, Afhandling om de fem höga riks-ämbeten (1799); L. Stavenow, Den gustavianska tiden, 1772—1809 (Sveriges historia till våra dagar, 10, 1925); Elof Tegnér, Gustaf Mauritz Armfelt. 1—2 (1893—94); K. Warburg, Karl August Ehrensvärd (1893).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Johan Gustaf von Carlsson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/16446, Svenskt biografiskt lexikon (art av Erik Naumann med bidrag av Carl Forsstrand.), hämtad 2024-11-06.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:16446
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Johan Gustaf von Carlsson, urn:sbl:16446, Svenskt biografiskt lexikon (art av Erik Naumann med bidrag av Carl Forsstrand.), hämtad 2024-11-06.