Meriter

1. Wilhelm Carpelan, friherre till Ohensaari (Odensnäs) i Masku socken och Köönikkälä i Nousis' socken, Åbo län, f. 6 apr. 1700 å Grelsby kungsgård på Åland, d. 3 juli 1788 i Åbo. Föräldrar: häradshövdingen i Vemo härad Karl Carpelan och Ingeborg Margareta von Torcken. Rustmästare vid Hälsinge tremänningsbataljon 3 apr. 1716; förare därstädes 16 aug. 1716; sergeant 24 sept. 1716; sergeant vid livgardet 16 nov. 1717; bevistade fälttåget i södra Norge 1718; fänrik 13 okt. 1718; adjutant 23 aug. 1731; kapten vid Kronobergs regemente 15 okt. 1733; regementets fullmäktige till krigsbefälet vid riksdagarna 1734, 1738 och 1741; major vid Hamil-tonska garnisonsregementet i Malmö 22 juli 1741; tf. överkommendant och landshövding i Malmöhus län 11 jan. 1742; bevistade riksdagarna 1742—43 (ledamot av sekreta deputationen), 1746—47 (ledamot av sekreta utskottet) och 1755—56; överstelöjtnant vid Björneborgs regemente 20 aug. 1746; överste för Österbottens regemente 12 nov. 1747; med regementet kommenderad till fästningsbygget vid Helsingfors 1748—51; tf. landshövding i Nylands och Tavastehus län 20 maj 1748—juli 1749 samt 5 juli—okt. 1751 och var tillika under- samma tider ordförande i upphandlingsdeputationen för fästningsbygget vid Helsingfors; bevistade pommerska kriget 1757—62; överste för Västerbottens regemente 10 okt. 1757; generalmajor 23 jan. 1758; generallöjtnant 7 sept. 1763; befälhavare i Stralsund 15 sept. 1763; ordförande i generalkrigsrätten 1768; erhöll avsked ur krigstjänsten 2 mars 1770; friherre 15 okt. 1771. RSO 1748; KSO 1760; KmstkSO 1772. — Ogift.

Biografi

C: s fader förlorade genom reduktionen och en därav föranledd längre process hela sin förmögenhet och flyttade till Åland, där han arrenderade kungsgårdarna Kastelholm, Grelsby och Haga. År 1713 måste han emellertid av fruktan för ryssarna fly till Sverige och levde sedan i yttersta ekonomiska trångmål. Det var alltså såsom en medellös yngling, C. vid sexton års ålder år 1716 inträdde i krigstjänst. Bemärkt gjorde han sig först, då han såsom major vid det värvade Hamiltonska regementet, som var förlagt i Malmö, under chefens vistelse i Stockholm fick uppsätta regementet och genom sin duglighet visste att göra det till ett av. de bästa bland de värvade truppförbanden i armén. Från Skåne, där även ett landshövdingeförordnande vittnade om regeringens. tilltro till C: s förmåga, förde en överstelöjtnantsbefordran honom snart till Finland. Det dröjde sedan ej länge, innan han (1747) blev chef för Österbottens regemente. I denna egenskap inlade han stora förtjänster. Särskilt vårdade han sig om de vanskötta boställenas upphjälpande och gjorde sig synnerligen avhållen av både befäl och manskap. Tjänsten i Finland medförde jämväl nya administrativa uppdrag såsom ett par landshövdingeförordnanden och en ganska långvarig tjänstgöring vid Sveaborgsbygget. I riksdagslivet deltog C, först som fullmäktig i krigsbefälet och sedan som adelsman. Ehuru han fick plats i viktiga utskott, torde han dock ej ha spelat någon mera betydande roll, och vid riksdagen 1755—66 intogs han av en sådan avsmak för partiväsendet med dess intriger och förföljelselusta, att han sedermera aldrig ville deltaga i något riksmöte.

Då kriget mot Preussen 1757 beslöts, var det icke regeringens mening, att Österbottens i vitt kringspridda rotar och i rikets av-lägnaste del förlagda regemente skulle utkommenderas, enär svårigheter ansågos föreligga för dess tidiga sammandragande och transporterande till Pommern. Men C, som för tillfället befann sig i Stockholm och som i motsats till andra den tidens regementschefer hellre ville gå i fält än sitta overksam hemma, anhöll hos regeringen, att hans regemente skulle beordras till krigsskådeplatsen, försäkrande, att regementet, därest det finge uppbrottsorder, skulle tre veckor efter hans återkomst till Österbotten vara färdigt att transporteras till Pommern. Uppbrottsordern erhölls, och inom de tre veckorna stod regementet sammandraget och samlat vid embar-keringsplatserna. C. skulle dock ej länge komma att föra detsamma i kriget,, enär han redan 10 okt. blev transporterad till Västerbottens regemente som chef.

Huru kriget gick är välbekant. Vid de svenska truppernas återtåg till Stralsund vid slutet av året 1757 fick C, som förde befälet i staden Demmin, order att utrymma staden och med garnisonen draga sig till armén, men ordern kom så sent, att den ej hann utföras, innan staden blev omringad av den preussiska fältmarskalken Lehwaldts hela armé. Stadens gamla fästningsverk voro delvis förfallna, och ett längre försvar var omöjligt. C. avvisade emellertid Lehwaldts uppfordran att giva sig fången med garnisonen och besvarade med sitt svaga artilleri ihärdigt fiendens följande häftiga bombardemang. C: s fasta hållning kom Lehwaldt att modifiera kapitulationsvillkoren. En underhandling inleddes, och slutet blev (31 dec), att garnisonen fick mot uppgivande ay staden fritt avtag med militärisk honnör. Garnisonen var sålunda räddad. Mindre lycklig var C. följande år. Under arméns marsch till Neu Ruppin under general G. D. Hamiltons befäl anförde C., vilken nyss blivit generalmajor, arriärgardet, varvid hans eftertrupp, som betäckte trossen, i en skog mellan Boitzenburg och Lychen råkade i ett bakhåll, överrumplades och blev rätt illa åtgången (15 sept.). Men följande år (1759) kunde C. lägga en vacker seger till sin meritförteckning. Under den Fersenska expeditionen mot Oderöarna förde han befälet över den av galärer och pråmar bestående flotta, som hade att operera i Stettiner Haff mot en av preussarna under kriget i Stettin utrustad eskader. Den 10 sept. kom det mellan de båda stora sandbankarna Repziner Schar och Woitziger Haken till en strid mellan de bägge flottorna, vilken slutade därmed, att G., biträdd av kaptenlöjtnanten vid amiralitetet Karl Rutensparre såsom den egentlige ledaren av sjömanövrerna, bemäktigade sig hela den fientliga eskadern, varigenom svenskarna blevo herrar över Stettiner Haff. Under de följande åren förde C. vanligen befälet över en av arméns fördelningar. Han följde huvudarmén, då denna i jan. 1760 tillbakadrev generallöjtnanten Manteuffels trupper vid dessas infall i svenska Pommern. Ett erbjudande att bliva generalkrigskommissarie avböjde han. Då kallelsen till 1760 års riksdag utfärdades och flertalet av regementscheferna lämnade armén för att såsom sina regementens självskrivna fullmäktige deltaga i krigsbefälets överläggningar vid riksdagen, stannade C., som ställde tjänsteplikten högre än regementsfullmäktigskapet, kvar vid armén, vid vilken han för övrigt i olikhet med de flesta av de högre officerarna utan avbrott gjorde tjänst under hela kriget. Under fälttåget 1761 blev han i sitt läger vid Bartow angripen av den bekante husarchefen Bellings trupper (5 aug.) men tillbakadrev fienden, som redan hunnit intränga mellan tälten.

Efter freden belönad med generallöjtnants fullmakt, kvarstod C. till 1770 i krigstjänst. Sedan han detta år erhållit avsked, flyttade han till sitt inköpta gods Ohensaari i Masku socken i Åbo län, vilket han jämte Köönikkälä säteri i Nousis gjorde till fideikommiss för sin äldste brorson överstelöjtnanten Karl Efraim Carpelan. I sitt enskilda liv var C. varmt religiös, oegennyttig, hjälpsam mot behövande, fördragsam och' fridsam i en tid, fylld av häftiga partistrider.

Författare

T. SÄVE.

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Källor och litteratur

Källor: Militaria: meritförteckningar och meritlistor, krigsexpeditionens diarier samt direktionens över arméns pensionskassa skrivelse till K. Maj  27 febr 1770 RA, biographica, krigsarkivet. — T. Carpelan, Finsk biogr. handbok-, 1 (1903); [J. F. Carpelan], Lefvernes-beskrifning öfver ... generallieutenanten... Wilhelm Carpelan (1792); T. Säve, Sveriges deltagande i sjuåriga kriget 1915).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Wilhelm Carpelan, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/16469, Svenskt biografiskt lexikon (art av T. SÄVE.), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:16469
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Wilhelm Carpelan, urn:sbl:16469, Svenskt biografiskt lexikon (art av T. SÄVE.), hämtad 2024-04-19.