Meriter

Casström, Samuel Niclas, f. 4 dec. 1763 i Uppsala, d. 15 dec. 1827 i Stockholm. Föräldrar: rektorn vid katedralskolan Nils Casström och Anna Kristina Wallrave. Student i Uppsala 15 maj 1770; disp. 15 dec. 1781 (Dissertatio entomologica novas insectorum species sistens, p. 1; pres. K. P. Thunberg); erhöll testimonium academicum 17 mars 1783. E. o. kanslist i kanslikollegiets expedition 12 maj 1783; kopist 21 dec. 1784; kanslist 30 juni 1786; lärare i skrivning för kronprinsen 1788; sekreterare i kommittén angående produktplakatet 1790; kommissionssekreterare vid svenska beskickningarna i Warschau 5 juni 1790 (chargé d'affaires 1791—93, 1794—95), i Dresden 10 apr. 1795, i Berlin 23 mars 1798 (chargé d'affaires 1799—1800), i Paris 12 maj 1801 (tillträdde ej), i Haag 22 maj 1801 och i London 27 aug. 1802; återkallad 8 mars 1805; kommerseråd utan lön 31 maj 1808; erhöll lön på extra stat 26 jan. 1809 samt lön på ordinarie stat 10 nov. 1812; ledamot av sjöförsäkringsöverrätten 1811; ledamot av kommittén angående ärendenas behandling i rikets kollegier och andra publika verk 1811 (enl. K. beslut 4 okt.; bet. 31 mars 1812); förordnad att biträda vid handelsbalansens upprättande 15 nov. 1815; växelkontrollör med titeln överkontrollör 12 juni 1816; ledamot av kommittén för granskning av presidenten A. N. Edelcrantz' linspånadsinrättning 4 dec. 1816—6 jan. 1817 samt av kommittén angående svenska handlandes genom uppbringningar lidna förluster 9 apr. 1818; inspektor över Bergianska trädgården och botaniska museet 1819. Ledamot av Patriotiska sällskapet (ordf. 26 sept. 1812— 30 jan. 1813, v. preses 25 nov. 1815—25 maj 1816); LVA 1812 (preses 1816); RNO 1816. — Ogift.

Biografi

I Uppsala idkade C. till en början naturvetenskapliga och medicinska studier. Han var besläktad med Karl von Linné och deltog i den yngre Linnés botaniska exkursioner. Han hade redan avlagt de förberedande teologiska och filosofiska examina, som fordrades av blivande läkare, och responderat på en naturvetenskaplig avhandling, då han slog om och började studera språk och andra ämnen, som krävdes för befordran i kansliet. Sedan han vunnit inträde där (1786), användes han vid sidan av den löpande tjänstgöringen till ett och' annat uppdrag, som måhända. antyder, att han ådragit sig sina förmäns uppmärksamhet. Så blev han kronprinsens lärare i skrivning och renskrev enligt K. G. Nordin 1789 års förenings- och säkerhetsakt. Följande år fick han emellertid övergå till den diplomatiska banan, i det hän som kommissionssekreterare sändes till Warschau. Under resan dit uttalade han sig enligt G. J. Adlerbeth i Eksjö pessimistiskt angående flottornas inträngande i Viborgska viken och skall även ha kritiserat konungens politik." Dessa uttalanden inrapporterades till Gustav III, varför C. kort efter framkomsten till Polen genom kanslipresidentens skrivelse av 7 sept. 1790 hemkallades. Konungen ville enligt Adlerbeth använda honom på annat sätt, men han lyckades rättfärdiga sig och fick återvända till Warschau, där han fungerade såsom chargé d'affaires efter Lars von Engeströms och J. Kr. Tolls rappeller. Tolls skiljande från ministerposten var en direkt följd av hans inblandning i de Armfeltska stämplingarna, och C. fick ej allenast övertaga hans sysslor utan beordrades även att taga hans papper i förvar och förhindra, att han lämnade Warschau, innan han hemkallades, uppdrag, som C. skall hä uppfyllt med en måhända av personlig ovänskap skärpt stränghet. Om Polen avgav C. 1792 en berättelse, vari han' skildrade dess förvaltning före och efter införandet av 1791 års konstitution och lämnade en värdefull redogörelse för dess inre och yttre politik. Sedan beskickningen i Warschau 1795 indragits, fick C. som kommissionssekreterare flytta mellan olika huvudstäder och hemkallades slutligen på våren 1805 från London, där han senast placerats, utan att hä lyckats uppnå någon högre befattning. Hans förman Engeström karakteriserade honom som en hedersman med stora kunskaper, vilken dock som diplomat hade felet att alltid anse sig böra stå i opposition mot sin chef.

Efter hemkomsten lämnades C. i trenne år utan lön och användning. Hans ställning blev härunder ganska bekymmersam, då hans enskilda förmögenhet enligt hans egna uppgifter skall ha varit ganska obetydlig. Efter åtskilliga ansökningar placerades han slutligen 1808 i kommerskollegiet som extra kommerseråd och befriades därigenom åtminstone från »trenne års tung saknad av sysselsättning såsom tjänsteman». Lönlösheten fortsatte emellertid, till dess kommerskollegiet, som lärt sig värdera hans »kunskaper, skicklighet och nit», efter ett halvår åt honom lyckades utverka en lön på* extra stat, som sedan fortsatte att utgå, tills hän 1812 övergick på ordinarie stat. I kommerskollegiet var C. placerad på händels- och manufakturdivisionen och föredrog ärenden rörande utrikeshandeln. Inkallad i den stora förvaltningskommittén 1811, företrädde han där »den utpräglade kollegialprincipen» (Forssell) och motsatte sig sådana organisationsförslag, som skulle ha medfört en stark ministerstyrelse. Likaså bekämpade han planerna att fråntaga kollegierna handläggningen av ärenden av judiciell natur. Allmänna beredningen fann han onödig efter det nya statsrådets organisation.

Vid sidan av sin tjänst i kommerskollegiet erhöll C. även uppdrag, som på det närmaste sammanhängde med Karl Johans kamp mot inflationen på 1810-talet. Då kronprinsen i växelknappheten och de därav föranledda kursstegringarna såg en orsak till i stället för en följd av det svenska sedelmyntets vanvärde, kommo hans ansträngningar som bekant att inrikta sig på att bekämpa växelknappheten, såväl den naturliga, som han härledde från underbalansen, som den konstlade, vilken enligt hans mening i stor utsträckning förekom på grund av »agiotörernas» spekulationer. Redan i juli 1811 ingav C. ett memorial till Karl Johan, vari han framställde underbalansen i handeln som orsak till kursens höjd, men det var dock först vid återupptagandet av kampen mot växelkursen 1815, som C. kom att flitigare anlitas. I sin dubbla egenskap av medarbetare vid handelsbalansens upprättande (från nov. 1815) och växelkontrollör (från juni 1816) var han särskilt initierad på båda de områden, där Karl Johan ville söka anledningen till den oförmånliga kursen. Han fick också deltaga i den privata överläggning, som Karl Johan 27 juli 1816 anordnade på Haga. Resultatet av dessa förhandlingar blev ett betänkande, vilket anbefallde relativt moderata åtgärder för att hindra fortsatta fluktuationer i kursen och för övrigt hänvisade till handelsbalansens förbättring genom sparsamhet och ökad produktion. Som överkontrollör över växelhandeln åtnjöt C. ett årligt arvode av 1,200 rdr b: o. Om resultatet av sin verksamhet i denna befattning skrev han själv, att han »genom för-enadt allvar och foglighet oaktat mångfaldiga motstånd och svårigheter lyckats att införa den ordning och säkerhet vid växelkursbestämning och noggran uträkning av medelkurs, som aldrig kunnat eller någonsin kunna vinnas genom mäklareåtgärd». Befattningens behövlighet ifrågasattes väl vid 1823 års riksdag, men ständernas erinringar föranledde endast, att arvodet överfördes på andra huvudtitelns besparingar (K. brev 7 apr. 1824).

Mera än för sina ämbetsvärv har C. emellertid av eftervärlden hågkommits för sina mångsidiga kulturintressen. I sin ungdom framträddehan som skald. Redan 1784 erhöll han av Utile dulci accessit för en dikt »Natten», och samma belöning uppnådde han med sitt äreminne över Lennart Torstenson vid Svenska akademiens bekanta tävlan över detta ämne 1786, då Gustav III erövrade stora priset.' Av akademiens ledamöter hade en, Anders af Botin, redan vid detta tillfälle velat tillerkänna C. stora priset, och denna utmärkelse nådde han följande år med ett ode »Försynen». J. H. Kellgren vitsordade 1788 i brev till N. von Rosenstein C: s lyriska talang, och hans framgångar som diktare anses under Gustav III: s tid ha varit gagneliga för hans befordran.

Långvarigare blev betydelsen av C: s samlarverksamhet. Redan tidigt upplade han en samling av nyare utländska kartor, som han oförtrutet ökade under sina diplomatår i utlandet. Samlingen omfattade »landskartor», sjökort, militära planer och »grundritningar» och var enligt C: s säkerligen riktiga uppfattning så mycket värdefullare, som ingen motsvarande »med nödig urskillning vald och rätt användbar samling» vid denna tid fanns i landet. De kostnader, C. nedlade på sina kartor, skola till slut ha uppgått till lågt räknat 8,000 rdr b: o. Sedan C:s ekonomiska ställning försämrats genom den långa, lönlösheten och en olycklig borgensförbindelse, såg han sig ej i stånd att fortsätta med sitt dyrbara liebhaberi utan sålde år 1815 hela samlingen till staten för 6,000 rdr b:o. Kartorna överlämnades till krigsarkivet, där de alltjämt förvaras. Det var med vemod C. skildes från sin kära samling, som skänkt honom »många glada stunder, många angenäma sysselsättningar». En erinran om C: s geografiska intressen är även hans tal vid nedläggandet av presidiet i Vetenskapsakademien febr. 1817, vars ämne var »En blick öfwer geographiens tillstånd i äldre och nyare tider».

Sin ungdoms håg för naturvetenskapen bibehöll C. livet igenom. Särskilt ägnade han botaniken en förkärlek, varav Vetenskapsakademien drog fördel genom att göra honom till inspektor över Bergianska trädgården och akademiens botaniska museum. Hans egen växtsamling var betydande. I den ingingo flera bekanta her-barier, däribland Daniel Solanders herbarium, Anders Sparrmans herbarium från Senegal, Kap och Australien samt prosten i Munktorp J. E. Forsströms herbarium från Antillerna och Azorerna. I Löndon förvärvade C. en stor del av ett herbarium från Guyana, som insamlats för Institut de France men uppbragts av en engelsk kapare. I övrigt ökades häris samling även genom förbindelser med utländska" botanister och genom sändningar från svenska resande och konsuler. Sina utländska växter, som uppskattades till 10,000 arter och förvarades i trettiosex skåp, skänkte C. till Vetenskapsakademien, som jämväl efter honom erhöll andra mindre betydande naturvetenskapliga samlingar. De svenska örterna .tillföllo Upplands nation i Uppsala. Ur det omfattande biblioteket fingo först Vetenskapsakademien och därefter Uppsala universitetsbibliotek komplettera sina samlingar, varjämte åtskilliga verk tillföllo K. biblioteket. De historiska arbetena övergingo till C: s brorson magister N. T. Casström, återstoden av biblioteket till Upplands nation.

Utom tjänsteskrivelser av C. förvarar riksarkivet brev från honom i olika beskickningsarkiv och bland G. F. Wirséns papper. Hans brev till Lars von Engeström finnas i K. biblioteket. I Enge-strömska samlingen förvaras också hans »enskilte anteckningar i London 1803», måhända identiska med eller tillhörande de »enskilta anteckningar över vissa märkvärdiga politiska händelser» och över »vissa ämnen hörande till statshushållningen», som C. enligt egen uppgift skall ha fört under sin diplomatiska tjänstgöring och sedermera synes ha överlämnat till kanslipresidenten F. V. von Ebren-heim för att tillställas konungen (1807). I Uppsala universitetsbibliotek finnas ett sextiotal brev från C. till K. P. Thunberg samt brev från honom till P. F. Aurivillius, E. Fries, G. Marklin, K. B. Peyron, S. Rosenhane och G. Wahlenberg.

Författare

Erik Naumann.

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Försynen. Ode belönt med stora priset i Sv. akademien 1787 (Sv. akad. handl., 1786—87, 4: o, s. 179—214). — En blick öfwer geogra-phiens tillstånd i äldre och nyare tider. Sthm 1818. 91, (1) s. (Praesidietal i VA 5 febr. 1817; även utg. i italiensk övers. Pisa 1824.) — Berättelse om Polen [dat. Warschau 30/12, 1792] (Sv. beskickningars berättelser om främmande makter år 1793, utg. af C. E. B. Taube, Sthm 1893, s. 135—201).

Källor och litteratur

Källor: Biographica, kanslipresidentens koncept, utrikesregistr. 1790, skrivelser till kanslikollegium samt kommerskollegiets underdåniga utlåtande 20 dec. 1808, allt i RA. — Sv. akademiens dagbok 1786—1789, utg. af H. Schiick (1916); G. J. Adlerbeth, Hist. anteckningar, utg. af G. Andersson, 1, 2 (1856, 57); L. von Engeström, Minnen och anteckningar, utg. af Elof Tegnér, 1, 2 (1876); C. G. Nordin, Dagboksanteckningar för åren 1786—1792 (Hist. handl., 6, 1868); Ur Nils von Rosensteins brefsamling, utg. af H. Schiick (Sv. memoarer och bref, 9, 1905). — J. A. Almquist, Kommerskollegium (1912 —15); S. Brisman, Realisationsfrågan 1808—1834, 1 (1908); A. Forssell, Ministerier och kollegier (1918); A. Kinberg, Par Bricoles gustavianska period (1903), s. 51; [C. W. Lilliecrona], Fältmarskalken grefve Johan Christopher Toll, 1 (1849), s. 65 o. följ.; [M. M. af Pontin], Biographie öfver Samuel Niclas Casström (VA Handl., 1830).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Samuel Niclas Casström, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/16491, Svenskt biografiskt lexikon (art av Erik Naumann.), hämtad 2024-04-23.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:16491
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Samuel Niclas Casström, urn:sbl:16491, Svenskt biografiskt lexikon (art av Erik Naumann.), hämtad 2024-04-23.