Meriter

Cedergren, Henrik Thore Thorsten, f. 31 dec. 1853 i Stockholm, d. 13 apr. 1909 därstädes. Föräldrar: juveleraren Gustav Adolf Cedergren och Lovisa Sofia Robsahm. Erhöll undervisning i hemmet; genomgick teknologiska institutet 1872—75; företog ett flertal utländska resor. Ägnade sig åt ekonomisk verksamhet 1 Stockholm, bl. a. som delägare i firman Westin och Cedergren; övertog faderns juveleraraffär 1877; en av stiftarna av Stockholms- allmänna telefon-a.-b. 1883 samt överingenjör, ledamot av styrelsen och verkställande ¦direktör i detta bolag från dess konstituerande 13 apr. 1883; innehade tillika ledande ställning i styrelserna för följande Stockholms allmänna telefon-a.-b. närstående bolag, nämligen: Stockholms Bell telefon a.-b. (från 1892), a.-b. Telefonfahriken (29 dec. 1896 —11 maj 1901), a.-b. Tioöres-telefon (från 7 juli 1898), Svensk-dansk-ryska telefon-a.-b. (från 29.okt. 1900), Telefon-a.-b. Cedergren (från 1 nov. 1900), a.-b. L. M. Ericsson & c:o (från 1902), a.-b. Stockholmstelefon (från 14 nov. 1907) samt Mexikanska tele- ion-a.-b. (från 2 febr. 1909). RVO 1887; KV02kl 1901; KDD02gr 1904; innehade dessutom utländsk orden.

Gift 1) 12 nov. 1877 med Emma Sofia Frisk, f. 26 sept. 1852, d. 27 mars 1882, dotter till godsägaren Teodor Frisk på Entorp i Synnerby socken; 2) 3 juni 1907 med Ida Fredrika Johanna Pegelow, f. 8 febr. 1861, dotter till lantbrukaren Johan Joakim Fredrik Teodor Pegelow på Minnesberg i Västra Alstads socken.

Biografi

C. led från barndomen av ett svårartat hjärtfel, som gjorde, att han till en början ansågs nästan dödsdömd. Vanlig skolgång kunde han ej stå ut med, men tack vare en undervisning i särskilt skonsamma former, som bereddes honom i hemmet, kunde han förbereda sig till inträde vid teknologiska institutet, från vilket han 1875 utgick som examinerad ingenjör. Sedermera bedrev han vid sidan av faderns juveleraraffär, som han några år efter dennes död övertog av modern, fastighetsförvaltning och husbyggnadsverk-samhet i Stockholm och leddes därigenom även in på ett ganska säreget företag. Han uppförde nämligen på Södermalm ett visserligen mycket primitivt tegelbruk, som mottog lera från byggnadsgrunder i staden och i stället levererade tegel till byggena. Byggnadsföretagen och tegelbruket gåvo till en början god avkastning, men verksamheten nedlades vid den stora byggnadskraschen i Stockholm 1890. I verkligheten innebar detta, att C: s hela intresse koncentrerades på det företag, som skulle skänka honom hans stora framgångar och verkliga betydelse, telefonväsendets utveckling.

Redan inom ett år efter det att Graham Bells uppfinning, från vilken den moderna telefonen härleder sig, demonstrerats på världsutställningen i Filadelfia 1876, lät C. telegrafbyggmästaren K. E. Nilsson åt sig uppsätta den veterligen första för praktiskt bruk avsedda telefonledningen i Stockholm. Den förband C:s bostad i huset n:o 84 med hans guldsmedsaffär i huset n:o 31 vid Drottninggatan. Det var samma år, som svenska sändebudet i Washington avslutade en 10 apr. 1877 daterad rapport till utrikesministern rörande Bells telefon med orden: »Något förslag att använda dessa uppfinningar för praktiska ändamål har ej ännu blivit framställt.»

Det dröjde emellertid ej länge, innan telefonen allmänt började försökas som praktiskt kommunikationsmedel. Den 21 nov. 1879 erhöll B elibolaget tillstånd att i Stockholm anlägga en telefonledning för allmänt bruk, och följande år började Stockholms Bell telefon a.-b., vari det amerikanska moderbolaget ägde aktiemajoriteten, sin verksamhet. C. var en av dess första abonnenter. Han fann emellertid snart, att bolagets avgifter voro alltför höga för att det nya. kommunikationsmedlet skulle kunna vinna masspridning. På stående fot, har han berättat, räknade han efter ett samtal i sin nya Bell-telefon ut, ätt en telefonapparat i Stockholm borde kunna tillhandahållas för mindre än hälften av det pris (240 kr.), som B elibolaget fordrade. Då Bellbolagets chef, hos vilken han yrkade på abonnemangavgifternas sänkande, ej ville lyssna till hans föreställningar, utfärdade han 19 febr. 1883 inbjudan till bildande av Stockholms-allmänna telefon-a.-b., ett företag, som var kalkylerat på stor anslutning genom billiga pris och alltså avsåg att göra det nya kommunikationsmedlet tillgängligt även för den bredare allmänheten. Enligt C:s egen uppgift var det ej från början hans avsikt att personligen sköta telefonaffären, men omständigheterna tvungo honom snart att besluta sig därför. Hans initiativ möttes med både skepticism och sympati. Av betydelse var, att han på sin sida vann Stockholms fastighetsägareförening, för vilken han 12 mars 1883 framlade sitt program och utvecklade de principer, han ämnade-genomföra: låga pris, begränsad utdelning och betryggande avsättning till reservfonder, allt grundsatser, vid vilka C. sedan energiskt fasthöll under hela sin verksamhet. Det nya bolaget konstituerades 13 apr. 1883, C. blev från början dess verkställande direktör, och som sådan kvarstod han till sin död. Ett karakteristiskt drag för C. var, att han städse var angelägen om att de i hans företag använda apparaterna och växelborden skulle vara av svensk tillverkning. Han satte sig därför i förbindelse med fabrikören Lars Magnus Ericsson, som på sin verkstad börjat tillverka telefonmateriel, och lyckades entusiasmera honom för sina planer. Därmed inleddes ett samarbete, som väl icke gick fritt från tillfälliga störningar och avbrott på grund av spänning mellan två geniala andar och energiska viljor men dock till slut höll prövningarna igenom. Det var en samverkan, som skulle utveckla sig till en för Sverige hedrande och förmånlig världsindustri och till en internationell företagarverksamhet av mycket stora mått.

C: s principer gjorde hastigt telefonväsendet i högsta grad populärt i Stockholm. Redan 1885 funnos där flera telefoner än på någon annan plats, ej blott relativt utan även absolut (4,832 mot 4,248 i Berlin, 4,193 i London, 4,054 i Paris osv.). Den 31 dec. 1908, alltså kort före C: s död, hade abonnentantalet stigit till 50,988, vilket motsvarade en telefon för var 6,6 invånare. Ledningarnas längd utgjorde samtidigt i det närmaste 100,000 km. dubbellinje. Sådana framgångar hade dock ej vunnits utan stridigheter. Till en början var konkurrensen med det från Amerika finansierade Bell-bolaget skarp, men den slutade med att Bellbolaget, sedan dess abonnentantal nedsjunkit till en obetydlighet, år 1891 uppgick i det Cedergrenska bolaget. Knappt var denna strid utkämpad, förrän telegrafverket genom rikstelefon uppträdde som konkurrent till Stockholms allmänna telefonaktiebolag och spekulant på dess alltjämt utökade abonnentnät, men de förslag till överenskommelse, som framkommo, fälldes gång på gång i olika instanser. Konkurrensen fortgick alltså, och det Cedergrenska bolaget behöll sin dominerande ställning i Stockholm, tills staten åtskilliga år efter C: s död inlöste dess nät (1918). Bolaget hade då på sin verksamhet i Sverige skördat snabbt växande vinster och sett sig i stånd att ackumulera reserver på ett enastående sätt Då den starka ekonomiska ställning, som sålunda skapats, utgjort den säkra grundvalen för Stockholms allmänna telefon-a.-b: s världsomspännande verksamhet, kan det otvivelaktigt sägas hava varit en lycka, att statsinlösningen av det svenska nätet ej kom till stånd, förrän bolagets ekonomi konsoliderats.

C. arbetade ej blott som organisatör och affärsledare utan gjorde även insatser på det tekniska området. Här förstod han att omkring sig samla en stab av synnerligen dugliga medhjälpare. Personligen var han en framstående tekniker, »en uppfinnare, som ständigt och i detalj arbetade på utvecklingen av den speciella teknik, åt vilken han ägnat sig, outtömligt rik på nya uppslag och idéer och med förmåga att även praktiskt kunna omsätta dem i resultat »utan att någonsin förlora deras ekonomiska genomförbarhet ur sikte». Då L. M. Ericssons verkstad ej ägde tillräcklig kapacitet för telefonbolagets växande beställningar, bildade C. år 1896 a.-b. Telefonfabriken, som med ett aktiekapital av 200,000 kr. bedrev telefontillverkning, tills det efter fem år uppgick i den utvidgade Ericssonska verkstaden, som nu rustade sig för att möta de till följd av C: s förestående utländska företag väntade oerhörda anspråken. År 1898 företog C. en studieresa till Nordamerika i särskilt syfte att taga kännedom om centralbatterisystemet. Under denna färd fick han även tillfälle att stifta bekantskap med det automatiska växlingssystemet i den tidiga s. k. Strowgerska utformningen.

Det var omkring sekelskiftet, C. kände sig stark nog att på redan antytt sätt göra sina och sitt företags erfarenheter fruktbärande även på utländsk mark. Det blev Ryssland, där vid denna tid koncessioner å telefonanläggningar i de fem största städerna ut-bjödos, som i första hand blev föremål för hans utvidgade verksamhet. Sedan C. trätt i förbindelse med ledande svenska och danska bankmän, bildades år 1900 Svensk-dansk-ryska telefon-a.-b., som efter skarp konkurrens förvärvade en adertonårig koncession i Moskva, samt Telefon-a.-b. Cedergren, som på enahanda sätt erhöll en liknande koncession i Warschau. Dessa företag vunno snart en utomordentlig framgång. Under revolutionsförsöken i Ryssland år 1905 hade de väl att genomkämpa vissa svårigheter till följd av strejker och oroligheter, men något varaktigt bakslag inträdde ej. År 1905 trädde C. i samarbete med det L. M. Ericssonska bolaget samt med bankdirektören M. Wallenberg för bildande av ett telefonbolag med koncession på anläggningar i Mexiko. Även detta bolag vann snart betydande framgång. C. lät även utföra undersökningar för att utröna möjligheterna för svenska telefonanläggningar i Spanien, Sydamerika och Konstantinopel. De utländska företagens omfattning föranledde år 1907 en genomgripande nyorganisation av hela den Cedergrenska verksamheten. Ett särskilt bolag, a.-b. Stockholm stelefon, bildades för övertagande av Stockholmsnätet, medan Stockholms allmänna telefon-a.-b. blev moderbolag och »holding company» för samtliga företagen. Som den verksamme högste ledaren kvarstod alltjämt C.

Till Stockholms allmänna telefon-a.-b: s tjugufemårsjubileum sommaren 1908 präglades en av medaljgravören Erik Lindberg utförd plakett med C: s bild, som i guld överlämnades till honom. Vid samma tillfälle ställde bolaget ett belopp av 50,000 kr. till hans förfogande. Enligt hans förordnande överlämnades summan till tekniska högskolan som en fond, varav avkastningen såsom stipendier skulle utdelas åt elektrotekniker med lovande anlag. C. har., jämväl instiftat en medalj, som vart femte år av tekniska högskolans styrelse utdelas som belöning för förtjänstfullt författarskap inom elektrotekniken.

Genom sitt 17 aug. 1907 upprättade testamente grundade C. den »Cedergrenska uppfostringsfonden». Dess ändamål var att bereda tillfälle till god uppfostran åt obemedlade barn, företrädesvis från Stockholms folkskolor, som icke på annat sätt kunde erhålla hjälp till sin utbildning. Understödet skulle ges åt barn av stor begåvning, om vilka deras lärare hyste förhoppning, att de skulle kunna göra en god insats i Sveriges ekonomiska eller industriella utveckling. Donationen var karakteristisk för C: s praktiskt lagda allmänanda och patriotism, men den hade också enligt hans uttalade avsikt till uppgift att för framtiden betrygga hans livsverks lugna utveckling och kontinuiteten i dess ledning. Fondens tillgångar, som närmast efter C: s död beräknades till fem millioner kr. och' under de följande åren betydligt ökades, bundos i detta syfte i stora aktieposter i de av C. grundade och ledda telefonföretagen. Till en början utdelades stipendier i stor omfattning, men snart skulle C: s tanke gå om intet. Till följd av högkonjunkturen och inflationen under världskriget ansågos omfattande nyemissioner i de svenska telefonföretagen erforderliga. För att fylla testators avsikt med hänsyn till fondens ställning inom bolaget trodde sig dess förvaltning då skyldig att proportionsvis deltaga i nyteckningarna och anskaffade medel härtill genom att belåna fondens gamla aktier. Detta blev ödesdigert. Den ryska bolsjevikrevolutionen tillintetgjorde i ett slag de ofantliga värden, som de svenska telefonföretagen ägde i Ryssland, och dessa katastrofala förluster föranledde i förening med deflationskrisen en stark nedgång i värdet av bolagets aktier. Det bankinstitut, som hade fondens aktier i pant, försålde då dessa, varvid ingen behållning för fonden kunde räddas. På detta sätt gingo frukterna av den enligt mångas mening alltför stora försiktighet, varmed C. reserverat medel inom de företag, han ledde, i ett slag förlorade, men den inre styrka, som vunnits genom denna hans försiktighet, har dock verksamt bidragit till att själva företagen kunnat överleva den perhörda påfrestningen av de ryska förlusterna.

C:s livsverk präglades alltigenom av en enastående samlad, målmedveten och viljekraftig karaktär. Arbetet älskade han i med-och motvind, »kanske dock mest, när det krävde alla krafter för att .övervinna eller kringgå de svårigheter, som i riklig mängd mötte honom i hans väg». Själv outtröttligt verksam, fordrade han av dem, med vilka han samarbetade, att de skulle anstränga sig till det yttersta. Hans egen arbetsdag hade inga gränser, och hans medarbetare måste vara beredda att tidigt och' sent stå till hans förfogande. »Han var», har det sagts, »en detaljernas man, räknade och kalkylerade och arbetade ut sina förslag med sinne även för alla de grundelement, som man brukar kalla småsaker.» Men hän förlorade" sig ej i dessa. »Han var en man med stora mått, rikt utrustad, med snabb uppfattning, skarpt förstånd och ett gott hjärta.» Till hans gåvor hörde ock en livlig, skapande fantasi. Hans egenskaper gjorde honom på en gång populär och respekterad i vida kretsar. Begåvad även med ett ståtligt yttre, var han jämväl en i hög grad representativ personlighet.

Författare

B. Roosval.

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Källor och litteratur

Källor: Meddelanden av C. närstående personer och förf:s personliga minnen; styrelseberättelser och andra handlingar i Stockholms allmänna telefon-a.-b^ arkiv; nekrologer i tidningar och tidskrifter, bl. a. av K. F. Wincrantz i Tekn. tidskr., 1909.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Henrik T T Cedergren, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/16553, Svenskt biografiskt lexikon (art av B. Roosval.), hämtad 2024-04-25.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:16553
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Henrik T T Cedergren, urn:sbl:16553, Svenskt biografiskt lexikon (art av B. Roosval.), hämtad 2024-04-25.