Meriter

4. Trotte Karlsson, den föregåendes son, stupade i slaget på Brunkeberg 10 okt. 1471. Var riddare 1 juli 1464; var riksråd 21 sept. 1467; innehade Ringstadaholms slott, under Karl Knutssons sista kungaperiod.

Biografi

Redan T:s fader (se ovan 3) uppträdde som anhängare av den Oxenstiernska gruppen inom högaristokratien. Denna politiska inställning framträder ännu tydligare hos sonen. Såvitt man vet, deltog han också, som politiker och krigare, mera aktivt än fadern i tidens händelser. Dessutom synes han ha haft en viss tendens att löpa linan ut, och han kom därför ofta att intaga en extrem politisk hållning, som slutligen t. o. m. förde honom i landsflykt. Omdömet om honom i de källor, som inspirerats av motpartiet, är också mycket hårt.

Första gången T. framträder är 1464 under striden mellan Kristian I och den av honom fängslade ärkehiskopen Jöns Bengtssons (Oxenstierna) anhängare. T. var då en av anförarna vid belägringen av Stockholm. Tillsammans med fem andra av ärkebiskopens närmaste vänner var han sedan med om att återkalla den landsflyktige Karl Knutsson. Sedan Kristian tvungits att försona sig med ärkebiskopen, deltog T. också i Karl Knutssons störtande och i den formella förlikningen 1 jan. 1465 mellan Kristian och de herrar, som inkallat Karl. I motsats till rådets majoritet stod han på Jöns Bengtssons sida också 1466 under konflikten mellan denne och Erik Axelsson (Tott). Vid förlikningen mellan de båda partierna kommo därför T. och hans fader att uppträda på skilda sidor. Efter denna uppgörelse synes T. emellertid ha anslutit sig till Erik Axelsson; övergången kan ju mycket väl ha förmedlats av hans fader (jfr ovan 3). Sturekrönikan berättar visserligen, att han även under striderna före Karl Knutssons återkomst 1467 stod på den oxenstiernska gruppens sida, men detta är säkerligen felaktigt, då han var en av de herrar, som 21 sept. utfärdade det brev, vari Karl Knutsson uppmanades att återvända som konung. Olaus Petri uppger också, att T. deltog i dessa strider på Axelssönernas sida, vilket skulle ge en naturlig förklaring till att han fick Ringstadaholms slott i förläning av Karl Knutsson. Ännu sommaren 1468 nämnes T. i ett brev som en av stormännen i konungens omgivning, men då Erik Karlsson (Vasa) som ledare för det oxenstiernska partiet hösten 1469 började uppror, deltog T. från första stund i detta – i överensstämmelse med sin politiska inställning under ett tidigare skede. Efter Erik Karlssons nederlag i Dalarna i jan. 1470 måste han jämte de övriga upprorsledarna fly ur landet och söka hjälp hos konung Kristian; han uppträder sedan till sin död som dennes »man och råd». Tillsammans med några av de andra landsflyktiga återkom han efter några månader sjöledes till Stockholmstrakten för att verka för unionskonungens sak. Olaus Petri berättar om uppviglingsförsök bl. a. i Fjärdhundraland, där T. ju hade sin fädernegård, Eka, och där oppositionen mot den inhemska regeringen tyckes ha varit stark, och han omtalar också upprepade strider med den nationella regeringens anhängare, bl. a. en drabbning mellan T. och Sten Sture själv. Vid den överenskommelse om stillestånd m. m., som 7 aug. 1471 slöts i Stockholm mellan konung Kristian och svenskarna, uppträdde T. på Kristians sida. Innan stilleståndsfördraget utlupit, sändes han av Kristian till Fjärdhundraland för att där verka för unionskonungens sak, något som i särskilt hög grad synes ha upprört hans motståndare. Ännu mot slutet av sept. tyckes T. ha varit kvar i denna trakt. Den 10 okt. stod slaget på Brunkeberg. Då T., berättar rimkrönikan, varm och trött satte sig på marken för att vila och slog upp sin hjälm, träffades han av ett bösslod mellan ögonen och slöt så sitt liv. Han begrovs i Uppsala domkyrka framför S: t Sebastians altare, där hans sköld upphängdes över graven.

Författare

Elsa Nordström.

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Källor och litteratur

Källor: jfr ovan under släktöversikten.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Trotte Karlsson (Eka-släkt), https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/16787, Svenskt biografiskt lexikon (art av Elsa Nordström.), hämtad 2024-04-18.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:16787
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Trotte Karlsson (Eka-släkt), urn:sbl:16787, Svenskt biografiskt lexikon (art av Elsa Nordström.), hämtad 2024-04-18.