Meriter

1. Lukas von Breda d. ä., f. 18 apr. 1676 i Stockholm, d. 9 apr. 1752 därstädes. Föräldrar: köpmannen Pieter van Breda och Alice Hidding. Erhöll utbildning i målarkonsten hos Martin Meytens d. ä., troligen från 1690-talets förra hälft; reste 1704 över Tyskland och Nederländerna till Frankrike och vistades därefter i Paris till år 1712; utbildade sig därstädes till historie- och porträttmålare, bl. a. under Nicolas de Largillière; innehade sidenmanufakturi i Stockholm.

Gift 1718 med Elisabet Buchholtz, f. 1692, d. 21 juli 1729, dotter till K. kapellmästaren Gottfrid Buchholtz och änka efter sidenfärgaren Arnold Ziese i Stockholm.

Biografi

Efter en långvarig förberedelse hemma och i utlandet (1704–12) ägnade sig B. några år åt konstnärlig verksamhet i Stockholm. Huvudsakligen framträder han som porträttör. Den ekonomiska situationen i landet var emellertid under krigsåren föga ägnad att uppmuntra den konstnärliga produktionen, och mer än en av de yngre artisterna emigrerade därför. I motsats till dessa kvarstannade B. till sin död i Sverige, men han fann också snart nog tillfälle att övergiva den konstnärliga banan för industriell verksamhet. Med sin hustru Elisabet Buchholtz hade han nämligen blivit ägare till ett sidenväveri (privilegierat 6 maj 1712). Redan 1721 angives han i mantalslängden som »manufakturist» och torde då helt upphört med måleri som förvärvsarbete. Ett vittnesbörd om hans konstintresse var emellertid hans tavelsamling, som blev grundstommen till det berömda Breda-galleriet.

Av B. äro ganska få arbeten kända. Utom enstaka mytologiska målningar (»Venus och Adonis»), som nämnas i litteraturen, utgöras dessa av porträtt. Hans måleriska egenart är klart skönjbar, om också varken särskilt fin eller originell. Intrycken från Meytens synas ha verkat bestämmande på utbildningen av hela hans stil. I denna återfinna vi något av Meytens diskreta, litet stela människouppfattning och sobra färgval. Hans bästa bilder, t. ex; självporträttet på Gripsholm eller Tessinska familjegruppen (Aske), besitta trots sin hårda distinktion i uppställning och komposition en livlighet och en enkel elegans, som föra tanken på fransk konst och särskilt erinra om B:s lärare de Largillière och dennes samtida. Koloristiskt söker man däremot förgäves intryck från Largillière's rika, levande färgkonst.

Författare

S. Strömbom.

Källor och litteratur

Källor: E. Hultmark, Carl Fredrik von Breda (1915); G, H. Stråle, Alingsås manufakturverk (1884); L. M. V. Örnberg, Sv. ättartal 1896.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Lukas Breda, von, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/16918, Svenskt biografiskt lexikon (art av [a:34598:S. Strömbom.]), hämtad 2024-04-20.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:16918
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Lukas Breda, von, urn:sbl:16918, Svenskt biografiskt lexikon (art av [a:34598:S. Strömbom.]), hämtad 2024-04-20.