Meriter

Brogren, Per Axel Erik, f. 28 juni 1871 i Stjärnorps församling. Föräldrar: kyrkoherden Jon Vilhelm Brogren och Karolina Lovisa (Louise) Ulrika Petersson. Elev vid Norrköpings h. allmänna läroverk ht. 1881; avlade mogenhetsexamen därstädes 5 juni 1889; student i Uppsala ht. s. å.; fil. kand. 14 dec. 1893; studerade konsthistoria i Berlin, Dresden och München 1897 och katolsk teologi vid prästseminariet i Eichstädt och vid universitetet i München 1899–1900; vistades i flera omgångar vid benediktinklostret Andechs i Oberbajern, där han förberedde sig för verksamhet inom romerska kyrkan; har företagit studieresor till Frankrike, Schweiz och Italien 1907 och 1920–21. Medarbetare i Morgonposten, sedermera Göteborgs morgonpost 1904–07, Skånska aftonbladet 1907–10 och Östgöta correspondenten 1910–11; vistades 1911–17 i Stockholm och medverkade under denna tid i flera tidningar, bl. a. Aftonbladet, Stockholmstidningen och Stockholms dagblad; redaktör och utgivare av veckotidningen Biografen 1912–13; ånyo anställd i Göteborgs morgonpost från 1921. Har erhållit Bonniers författarstipendium 1902 och understöd av Svenska akademien.

Gift 1) 3 juni 1901 med Karin Rezelius, f. 30 aug. 1865, d. 25 mars 1916, dotter till hovrättsrådet Karl Herman Rezelius; 2) 14 apr. 1917 med Gertrud Johanna Almqvist, f. 16 okt. 1875, dotter till ingenjören Edvard Teofil Almqvist.

Biografi

B. tillhörde under uppsalaåren en poetiskt verksam kamratkrets, bland vars medlemmar märktes Karl Erik Forsslund och den tidigt hädangångne kyrkohistorikern Josef Helander och vars samlade litterära försök framlades i en vitter studentkalender med titeln »Vid årsskiftet» (1892). Hans tidigare lyrik är uttryck för en deterministiskt betonad, av tanken på alltings förgänglighet och fåfänglighet behärskad skepticism, som genomlyser även ett under hans ungdomsår författat skådespel, »I dödens skugga» (uppfört i början av 1900 talet i Göteborg och flerstädes). Tidigt genomgick han emellertid en inre kris, som förde honom till kristendomen i dess katolska form. Hans första diktsamling, »En ynglingasaga» (1901), avspeglar karakteristiskt både den tidigare ungdomstidens tvivel juka grubbel och brytningsårens sökande oro. I B:s hela produktion kan man f. ö. avläsa stadier i en oavlåtlig andlig kamp, kastningar i livskänsla och livserfarenhet, alla dock graviterande åt en allt fastare förankring i den trosövertygelse, där han efter sin sturm und drang och med en hos konvertiter icke sällsynt känslointensitet finner sig ha nått ett fäste. Han biktar sina inre upplevelser mindre med subjektiv omedelbarhet än i objektiverade symboler för vad han känt, tänkt och velat. Denna sinnebildliga karaktär utmärker både hans lyriska samlingar »Medusa» (1902), »Psyke» (1912) och »Bevingade fötter» (1920), hans av intryck från världskrigsåren influerade »Natten, nutida moralitet» (1920) och t. o. m. hans på gammaltestamentliga förebilder byggda »Psalmernas bok» (1910), som omisskännligt är något mer än blott objektiva parafraser. I diktcykeln »Landet» (1911) har han givit ord åt en lågande svensk patriotism, och »Mandom» (1915) är ett slags lyrisk dagbok från det första världskrigsåret, präglad av starka tyska sympatier. Formellt har B:s diktning att kämpa med vissa svårigheter, särskilt en benägenhet för tyngd och oklarhet, som han sällan lyckats helt bemästra och som säkerligen försvårat tillgängliggörandet även av det värdefullaste, han skapat. Att han fattar sitt skaldskap som en verklig kallelse, icke blott som en artistisk lek, därpå kan man icke taga miste. — Som tidningsman har B. ägnat sig företrädesvis åt konst-, litteratur- och teaterfacket, men även intresserat sig för modern journalistisk teknik.

B:s hustru, Gertrud Almqvist-Brogren, ägnade sig flera år åt journalistisk verksamhet, och även hennes skönlitterära insatser — bl. a. »Boken om Erland Höök» (1911) och »Det törstande folkets (1919) — bära spår härav. I tidningar och tidskrifter har hon flitigt medarbetat under signaturerna »Madame Sans Gêne», »Madame Mère» m. fl. Särskilt uppmärksammade blevo på sin tid hennes artikelserier i Stockholms dagblad (1909—10) om den franska och svenska kvinnan. 1910–12 var hon anställd som litteratur anmälare i tidningen Idun.

Författare

B. N. Söderberg.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
P A Erik Brogren, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/16989, Svenskt biografiskt lexikon (art av B. N. Söderberg.), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:16989
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
P A Erik Brogren, urn:sbl:16989, Svenskt biografiskt lexikon (art av B. N. Söderberg.), hämtad 2024-04-19.