Meriter

Broman, Ivar, f. 18 sept. 1868 i Östraby församling. Föräldrar: handlanden och skräddaren Jöns Broman och Boel Andersson. Elev vid Lunds h. allmänna läroverk ht 1882; avlade mogenhetsexamen därstädes 2 juni 1890; student vid Lunds universitet 5 sept. s. å.; med. fil. kand. 15 sept. 1891; med. kand. 30 okt. 1895; med. lic. 1 febr. 1899; disp. 11 febr. s. å.; med. doktor 31 maj s. å.; har företagit upprepade studieresor till europeiska länder, och har därvid även deltagit i talrika anatomiska eller mer allmänbiologiska kongresser. E. o. amanuens 28 sept. 1892, amanuens 6 sept. 1894 och amanuens över stat 6 nov. 1895–2 maj 1896, allt vid Lunds universitets histologiska institution ; gav vid Lunds universitet privata föreläsningskurser i embryologi vt. 1896 och vt. 1899 samt i splanchnologi vt. 1898; deltog i de av Svenska sällskapet för antropologi och geografi anordnade mätningarna å värnpliktiga 1897; förordnad att uppehålla den med e. o. professorsbefattningen i anatomi och histologi förenade prosektorstjänsten vid Lunds universitet 15 jan.–10 maj 1898 och 15 jan.–15 maj 1899; e. o. amanuens vid pediatriska polikliniken i Lund 25 maj–31 dec. 18S8; e. o. amanuens vid anatomiska institutionens embryologiska avdelning 19 sept. 1898–vt. 1899; docent i anatomi och histologi vid Lunds universitet 14 mars 1899; läkare vid Tulseboda hälsobrunn somrarna 1900–03; tf. e. o. professor i anatomi och histologi vid Lunds universitet 15 jan.–15 maj 1900 och 15 jan.–31 maj 1901; tf. e. o. professor i anatomi (med tjänstgöringsskyldighet som prosektor) vid Uppsala universitet ht. 1901 samt e. o. professor i samma ämne med enahanda tjänstgöringsskyldighet därstädes 30 dec. s. å.; efter kallelse, e. o. professor (fr. o. m. 1909 professor) i samma ämne vid Lunds universitet 13 okt. 1905; sakkunnig angående anskaffande av lik för den anatomiska undervisningen m. m. 17 juni 1921—dec. 1922. Erhöll akademistatens premium 1895 och belönades av Vetenskapsakademien med Flormanska belöningen 1899 och 1921 och med Letter-stedtska priset 1912 samt av Svenska läkaresällskapet med Alvarenga de Pianhy's pris 1902 och med Regnells pris 1922; LFS 1906; RNO 1911; erhöll av Uppsala universitet Björkénska priset 1921; KNO2kl 1922; LVS 1923; är dessutom ledamot av ett flertal utländska lärda sällskap.

Gift 18 maj 1901 med Dagmar Sofia Maria Berlin, f. 29 nov. 1880, dotter till kyrkoherden fil. doktor Erik Johan Oskar Berlin i Kyrkheddinge.

Biografi

B:s stora vetenskapliga intresse har fått ett synbart uttryck i en livlig författarverksamhet. Hans första arbeten hade embryologisk karaktär. Bland desamma märkas hans allra tidigaste: en beskrivning över ett mänskligt embryo om 3 millimeters längd med särskild vikt lagd på hjärnans veckningsförhållanden. Veckbildningarna inom hjärnan hade tidigare varit föremål för ingående studier av en mängd framstående forskare. Därvid hade man även hos skilda djurformer funnit en snart övergående segmentering av de närmast ryggmärgen belägna hjärnpartierna under ett tidigt utvecklingsstadium. B. blev emellertid den förste, som närmare beskrev en dylik segmentering hos människohjärnan, och han lämnade därmed ett bidrag av stor betydelse för den teoretiska hjärnforskningen. Bland hans övriga embryologiska arbeten från denna tid må undersökningarna över människans hörselben framhållas.

I samband med en studieresa till Kiel 1899–1900 och sannolikt under inflytande av den lika framstående som för sin älskvärdhet uppskattade histologen Walther Flemming drogos B:s intressen i det följande till histologien. Det var närmast sädescellernas utveckling och byggnad, som blev föremål för hans undersökningar. Bland arbeten från denna tid synas särskilt de, som handla om atypiska spermier och deras betydelse, vara värda att nämna.

Emellertid blev B:s lär ar verksamhet inriktad på den makroskopiska anatomien och dess bivetenskaper. Han ansåg det under dessa förhållanden vara en plikt att också förlägga sitt forskningsarbete till samma områden. Då den makroskopiska anatomien emellertid redan var en i allt väsentligt avslutad vetenskap, blev det åt embryologien, sin tidigaste kärlek, B. i fortsättningen med stor iver ägnade — och alltjämt ägnar — sitt arbete. Han författade sålunda en rad avhandlingar över utvecklingsförhållandena inom bukhålan, speciellt bukhinnans och diafragmats bildning, över leverligamenten samt kärlförhållandena i en del av bukhålans organ under fosterlivet. Genom sistnämnda studier kom B. även att ägna sitt intresse åt stora kroppspulsåderns utveckling samt åt dess grenar. Man hade konstaterat, att under utvecklingen vissa aortagrenar förskötos, »vandrade», i kaudal eller kranial riktning på huvudstammen, så att deras ursprung kom att ligga längre ned eller högre upp än vad förut varit fallet. B. fann förklaringen ligga däri, att under utvecklingen anastomoser utbildas, vilka sedermera övertaga en allt större del av blodtransporten, under det att huvudkärlet i samma grad återbildas för att eventuellt fullständigt försvinna. I vissa fall spela även sammansmältningar mellan när- liggande grenar en roll. B: s embryologiska arbeten hava såväl inom som utom Sverige vunnit stort erkännande och förskaffade honom bl. a. tvenne snart sagt internationella förtroendeuppdrag. Han erhöll nämligen i uppdrag att i det av Fr. Keibel startade stora standardverket. »Normentafeln zur entwickelungsgeschichte der wirbeltiere» utarbeta tavlorna 11, 40, 47 och 68 (1908). Vidare överlämnades i hans händer värdefulla delar av tyska sydpolsexpeditionens 1901–03 zoologiska material för bearbetning. Arbetet härmed, vilket f. ö. ännu ej torde vara avslutat, har givit upphov till en serie publikationer: »Untersuchungen über die embryonalent-wicklung der Pinnipedia». Såsom ett bevis på B:s stora anseende som anatom måste man även betrakta uppdraget att författa kapitlet »Anatomie des bauchfelles» i Bardelebens stora handbok i anatomi (1914).

Under senare år har B:s vetenskapliga verksamhet varit inriktad huvudsakligen på tvenne områden, dels på utvecklingen av mun- och näshålornas körtlar, dels också på mjölklistens fylogeni. I den förra gruppen av undersökningar har B. lämnat en systematisk redogörelse för körtelbildningarna i fråga hos en rad däggdjur. I samband härmed förtjäna hans arbeten över Jacobsonska organets funktion och konstruktion att framhållas. B. har i sina hithörande publikationer framlagt den uppfattningen, att ifrågavarande, i så många hänseenden egendomliga bildning är ett »vattenluktorgan». Beträffande mjölklisten, det tidigaste anlaget till mjölkkörtlarna, har B. framlagt skäl för att densamma — fylogenetiskt sett — skulle vara en avkomling av fiskarnas sidolinje, och han har i detta sammanhang påpekat vissa analogier mellan körtel- och hårbildningar. Denna originella tanke har givit upphov till ett livligt, ännu ej avslutat meningsutbyte. Ihågkommas bör vidare ett antal arbeten om befruktning (naturlig och konstgjord) och sterilitet, av vilka ett av Vetenskapsakademien belönats med Letterstedtska priset (1912). Vidare har B. deltagit i diskussionen rörande vissa av ärftlighetsforskningens aktuella problem.

B:s akademiska lärarverksamhet har varit delad på tvenne linjer, dels läroboksförfattarens och dels den praktiske lärarens. Bland B: s läroböcker må först nämnas »Normale und abnorme entwicklung des menschen» (1911) samt en förkortad, för medicine studerande avsedd upplaga av densamma: »Grundriss der entwicklungsgeschichte des menschen» (1921). B. bryter i dessa böcker med den gamla sedvänjan att skildra människans embryologi mot en bakgrund av ryggradsdjurens ontogeni överhuvudtaget. Han skildrar endast människans utveckling, men gör detta på ett så klart och översiktligt sätt, att den blivande läkaren lätt kan tillgodogöra sig det nödvändiga. För den, som i läkaren framförallt vill se biologen — och ännu torde många vara av den åsikten — kan en dylik begränsning synas vara ett fel. B. hävdar emellertid med all rätt, att det för läraren i anatomi i första hand gäller att utbilda läkare och ej naturforskare. Han torde härvidlag vara mera i nivå med tidsandan än förespråkarna av en motsatt uppfattning. Dessa synpunkter sätta även sin prägel på B:s undervisning i övrigt. Av naturen begåvad med ett utmärkt framställningssätt, förstår B. att genom inläggande av små lustiga poänger hålla åhörarnas intresse vid makt, även när det gäller att föredraga de torra fakta, på vilka den anatomiska vetenskapen är så rik. Dissektionsarbetet har B. vid sin institution omorganiserat på ett sätt, som står i överensstämmelse med tidens krav på koncentrerad undervisning och den tilltagande knappheten på dissektions-material. — B: s berättartalang har kommit en större allmänhet tillgodo, dels mer i undervisningssyfte genom »Medicinskt folkbibliotek», där han författat volymerna i histologi, dels också i syfte att roa genom hans uppskattade »Biologiska kåserier» (1920, 1921, .1923).

Författare

G. HÄGGQVIST.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: se Lunds universitets matrikel 1924/25 (1925).

Källor och litteratur

Källor: Eckl.-dep. handl. 30 dec. 1901 och 13 okt. 1905 (meritförteckn.), RA. Lunds universitets matrikel 1924/25; N. T. Welinder, Bioer. matrikel över svenska läkarkåren (1924).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Ivar Broman, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/17002, Svenskt biografiskt lexikon (art av G. HÄGGQVIST.), hämtad 2024-04-26.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:17002
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Ivar Broman, urn:sbl:17002, Svenskt biografiskt lexikon (art av G. HÄGGQVIST.), hämtad 2024-04-26.