Meriter

1. Nils Abraham Bruncrona, före adlandet Rabbe, f. 3 aug. 1763 i Uppsala, d. 28 sept. 1846 i Stockholm. Föräldrar: juris professorn Olof Rabenius och Anna Kristina Bruncrona. Volontär vid livdragonregementet 15 juli 1776; korpral därstädes 30 okt. 1777; sergeant vid arméns flottas finska eskader 17 febr. 1781; erhöll sergeants lön 17 apr. 1783; avlade sjöofficersexamen 11 nov. s. å.; fänrik på extra stat 19 deq. s. å.; löjtnant 9 dejC, 1790; kapten i armén 25 febr. 1793; kvartermästare vid krigsakademien på Karlberg och lärare därstädes i skeppsbyggeri 26 aug. 1799–1820; adlad 16 nov. 1799 och adopterad på sin morbroders. och svärfaders, majoren Abraham Mattias Bruncronas, adliga namn och nummer; kapten vid arméns flotta 16 nov. 1801; major vid krigsakademien 1807; major och överadjutant vid arméns flotta 29 juni 1809; överstelöjtnant i flottorna 1 maj 1810; ledamot av krigskommittén 30 apr. 1811–30 mars 1815; erhöll överstes, titel 24 jan. 1815; bevistade riksdagarna 1815, 1817–18, 1823 och 1828–30 (ledamot av allmänna besvärs- och ekonomiutskottet 1823);.chef för sjömätningskåren 15 aug. 1815; ledamot av kommittén ang. taxa för Södertälje kanal 17 febr.–13 sept. 1819; överlotsdirektör 20 juni 1820; erhöll avsked från krigsakademien 19 okt. s. å. och ur krigstjänsten 9 mars 1833: RSO 1799; LKrVA 1804; erhöll guldmedalj för tapperhet till sjöss 1814; RCXIII:sO 1829; KVO 1832; hedersledamot av Göteborgs sjömannasällskap 1834.

Gift 6 aug. 1797 med sin kusin Maria Juliana Bruncrona, f. 27 febr. 1771, d. 3 febr. 1846, dotter till majoren Abraham Mattias Bruncrona,

Biografi

Efter en första militär utbildning vid det finska livdragonregementet övergick B. redan vid aderton års ålder till skärgårdsflottan. Sjövana förvärvade han under kommersiell sjöfart 1780—82 och deltog jämväl som volontärofficer på fregatten. Gripen i en expedition till Marokko och Medelhavet (1784–85). Gustav III:s ryska krig lät honom pröva tjänstens allvar. Sedan han redan 1787 med jakten Gåpå rekognoscerat farvattnen vid ryska gränsen och skärgården öster om Sveaborg, behöll han följande år befälet på samma jakt och fick med hemligt uppdrag utföra en del undersökningar vid ryska gränsen. Därpå blev han sekond på Odin och förde i anledning av den ordinarie chefens sjukdom detta fartyg under de tre sista månaderna av årets fälttåg. År 1789 bevistade han som adjutant vid lätta eskadern sjödrabbningen vid Korkiasaari och som adjutant hos överamiralen K. A. Ehrensvärd det olyckliga slaget vid Svensksund, under vilket han av ett druvhagelsskott sårades i vänstra axeln och armen. Då amiralskeppet Björn Järnsida under reträtten efter tappert motstånd måste stryka flagg, föll B. i ryssarnas händer och fördes till Petersburg, där de svenska fångarna synas hava blivit väl behandlade. Den 2 sept. s. å. återfick han på kejsarinnan Katarinas befallning sin värja. Efter freden kom han 1 nov. 1790 åter till fäderneslandet, där han fick tjänstgöra vid Åboeskadern och Sveaborgseskadern. Bland särskilda uppdrag, som föllo på B:s lott, märkes en hemlig expedition till Reval år 1795. Efter att år 1798 hava använts som lärare för Sveaborgseskaderns underofficerare, var B. åren 1799–1820 fästad vid krigsakademien som lärare i skeppsbyggen. En tid undervisade han även i navigation, manöver och taktik.

Vid krigsutbrottet 1808 överfördes B. till Stockholmseskadern och tjänstgjorde under första krigsåret huvudsakligen i Stockholm. I apr. 1809 blev han överadjutant hos amiral K. F. Aschling med tjänstgöring vid flaggen. Senare var han brigadchef för tre bataljoner kanonjollar, med vilka han bevistade sommarens fälttåg. Tillståndet hos brigaden synes emellertid hava förhindrat all egentlig stridsverksamhet. I en rapport av 22 juni beklagar sig amiral O. R. Cederström, vilken, efterträtt Aschling som befälhavare för sjöstridskrafterna i Östersjön, särskilt över denna brigads jämmerliga tillstånd. Skulden var dock knappast B:s. Amiralen säger, att brigadchefen haft all möda ospard att exercera sina jollar men att de på grund av befälsbrist »icke möjligen» kunde föras under en exercis, än mindre mot fienden.

B:s meriter synas hava uppskattats, ty han fick år 1811 en hedrande kommendering som ledamot i den s. k. krigskommittén och behöll detta uppdrag till den 30 mars 1815. B:s insats i kommitténs verksamhet undandrager sig allt bedömande, då dess omfattande arkiv ännu ej gjorts till föremål för någon undersökning. År 1814 deltog B. som brigadchef i eskadern mot Norge under amiral K. J. af Wirsén. Han bevistade därunder attacken på Valöarna samt anförde sedan den avdelning av skärgårdsflottan, som var anbefalld att utföra landstigning på östra-sidan av Kragerön och bombardera Fredrikstads och Kongsstens fästningar. Efter konventionen i Moss avseglade B. med brigaden till Göteborg och avrustade.

De rekognosceringar, B. i tidigare år fullgjort i olika farleder, hade givit honom vissa meriter i fråga om sjömätning och den därmed nära lierade lotstjänsten. B. sökte också år 1815 den efter amiral af Wirsén lediga befattningen som chef för norra lotsdistriktet, vilken befattning dock fick en annan innehavare. T stället blev han redan samma år chef för den år 1808 uppsatta sjömätningskåren och fick i denna tjänst under sitt återstående liv ägna sig åt fullföljandet av amiralen G. af Klints såsom privatman påbörjade och sedan på entreprenad fortsatta arbete för mätning av landets farleder och kuster. Befattningen som chef för sjömätningskåren förenade B. från år 1820 med sysslan som överlotsdirektör. Sedan början av århundradet hade man till krigsutbrottet 1809 sysselsatt sig med att kartlägga landets västra och södra kuster, men när sjömätningen efter krigen åter upptogs, lades, i sammanhang med det då aktuella intresset för Göta kanals framdragning, huvudvikten vid insjöarnas uppmätning och lödning. I ett memorial år 1818 gör amiral af Klint anmärkning på detta förhållande, och det är sannolikt i anledning härav, söm arbetet på sjömätningen från 1819 omlägges till Norrlandskusten, där B. personligen deltog. Under sin långa tjänstetid vinnlade sig B. mycket om kartläggningsarbetet, och under hans tid blevo också i huvudsak hela Norrlandskusten och Gotlands kuster uppmätta.

Författare

Lenn Jacobson.

Arkivuppgifter

— Dagboks- och minnesanteckningar finnas hos hovpredikanten G. Bruncrona, Lovö.

Källor och litteratur

Källor: Chefens för sjömätningskåren skrivelser till K. M:t, krigsexpeditionens diarier, militära meritförteckn. och biographica samt B: s skrivelser till Karl XIV Johan och brev till G. F. Wirsén, allt i RA; nekrologer över B i Tidskrift i sjöväsendet, 10 (1847), och i KrVA Handlingar (1847); Sveriges MröooUIode\r ären 1808 °ch 18°g' Utg- af genera,sta°ens krigshist. afdelning, 9

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Nils Abraham Bruncrona, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/17057, Svenskt biografiskt lexikon (art av Lenn Jacobson.), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:17057
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Nils Abraham Bruncrona, urn:sbl:17057, Svenskt biografiskt lexikon (art av Lenn Jacobson.), hämtad 2024-04-19.