Biografi

Dume, medeltida tysk adelssläkt från Mecklenburg. Ätten inkom med främlingsströmmen under konung Albrekts tid men troligen icke i hans följe utan över Finland. Den spåras i Norden tidigast kring Finska viken, i det att bröderna Klaus D. och Gerhard D. 1369 i Reval erhöllo lejdebrev. Släkten, som i vapnet förde en fransk lilja, var lågadlig, men fick i Sverige snabbt en uppmärksammad ställning. Den mäktige drotsen Bo Jonsson (se denne) äktade nämligen i sitt andra gifte omkr. 1373 (eller något tidigare) Margareta (Greta) Lambrektsdotter D., till vars bröder, utom de två nämnda, bevisligen också hörde Henneke, Volrad och Berthold D. Deras fader, Lambrekt D., är förmodligen identisk med en adlig soldenär i Rostocks tjänst, som blev dansk krigsfånge vid Hälsingborg 1362. Av sönerna var Henneke D. 1373 Bo Jonssons högt betrodde man som hans fogde på Viborg. Under drotsens konflikt med konungen 1374 var H. D. bland dem,, som mottogo Albrekts försäkran om lejd för Bo. Henneke var 1380 g. m. Ragnhild Sunesdotter, dotter av riksrådet och hövitsmannen på Viborg Sune Håkansson (två nedvända spärrar) och Sigrid Bengtsdotter (Bielke), vars mormor var heliga Birgittas syster. Efter Ragnhild gavs jord till Vadstena kloster 1382. Berthold D. namnes bl. a. i ett påvebrev 1392, som emellertid rör händelser under Albrekts tid. Klaus D. omtalas 1377 i Birgittas kanonisationsprocess som fogde i Västerås, uppräknas bland Sörmlands-frälset vid det möte i Nyköping mars 1382, då fattigtionden indrogs till domkyrkorna, samt levde ännu 1399. Till syskonen D: s fränder hörde tydligen även riddaren Johan D., som namnes jämte väpnarna Henneke och Berthold D. vid uppgörelsen rörande Bo Jonssons finska län 15 aug. 1395 mellan riddarna Knut Bosson (Grip) och Jakob (Jeppe) Abrahamsson Djäkn. År 1412 omtalas en Henrik D., utan känt släktsamband med de nämnda.

Margareta D. kom att spela en icke oviktig politisk roll under brytningarna efter Bo Jonssons död 1386. I makens testamente hade hon uteslutits från all befattning med dess verkställande och från huvuddelen av det väldiga arvet. Genom att utse konung Albrekt till förmyndare för sig själv och sina barn gav hon emellertid denne möjlighet att uppträda som målsman även för hennes intressen vid det ingripande mot testamentsexekutörerna, som redan 1387 ledde till fullt inbördeskrig; till denna fejd, varunder konungens anhängare även kunde framträda som hennes partigängare, hör förmodligen den i hennes testamente (1409) omtalade tilldragelse, då Lofta kyrka brändes av hennes »hjälpare». Om dessa hennes politiska förbindelser vittnar även, att konungen våren 1388 på hennes förbön återgav en frälseman tidigare konfiskerat gods. Ännu i dec. 1389 vistades hon i Sverige med sonen Knut Bosson (Grip), men tydligen ha de sedan gått i landsflykt, troligen till Mecklenburg. Våren 1394 var Margareta D., nu omgift med riddaren Bengt Niklisson (se denne), stadd på resa utefter södra Östersjökusten till Livland. Tillsammans med maken försonade hon sig sedan med drottning Margareta. Margareta D. begrovs i Bo Jonssons grav i Vadstena klosterkyrka 13 febr. 1410. Herr Johan D. omtalas ännu i maj 1414 men var då tydligen död. Släkten namnes ej senare som levande i Sverige.

Författare

Bengt Hildebrand.

Källor och litteratur

Källor: Pergamentsbrev, RA; K. H. Karlsson, Biografiska anteckningar för medeltiden, Riddarhuset; C. Annerstedt, Svenska medeltidens frälsesläkter (X 58: a—r), UB. — Acta et processus canonizacionis beate Birgitte, utg. av I. Collijn (Saml. utg. av Sv. fornskriftsällsk., Ser. 2: 1, 1924—31); Acta ponti-ficum Danica. Pavelige Aktstykker vedrorende Danmark 1316—1536, 2, udg. af A. Krarup & J. Lindbask (1907); Registrum ecclesias Aboensis eller Åbo domkyrkas svartbok, utg. genom R. Hausen (1890); Svenska riks-archivets pergamentsbref från och med år 1351, 1—3 (1866—72); Sv. diplomatarium från och med år 1401, 2 (1879—87); Vadstena klosters jordebok 1500, utg. genom C. Silfverslolpe (Hist. handl. 16:1, 1897); Vadstena klosters minnesbok, »Diarium Vazstenense» (1918). — Y. Brilioth, Svensk kyrka, kungadöme och påvemakt 1363—1414. (UUA 1925. Teologi 1), s. 188; G. Carlsson, Senare medeltiden, 1. Tidsskedet 1389—1448 (Sveriges hist. till våra dagar, 3: 1, 1941), s. 46, 97; S. Engström, Bo Jonsson, 1. Till 1375 (1935); V A. Nordman, Albrecht, Herzog von Mecklenburg, König von Schweden (Annales aca-demia? scientiarum fennicae, B XLIV: 1, 1938); H. Rosman, Bjärka-Säby och dess ägare, 1 (1923); C. G. Styffe, Bidrag till Skandinaviens historia, 1—3 (1859—70). — Meddel. av professor Gottfrid Carlsson och landsarkivarien Sten Engström.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Dume, släkt, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/17692, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Hildebrand.), hämtad 2024-04-25.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:17692
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Dume, släkt, urn:sbl:17692, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Hildebrand.), hämtad 2024-04-25.