Meriter

1. Adolf Bonnier, f. 3 maj 1806 i Köpenhamn, d 31 mars 1867 i Stockholm. Föräldrar: bokhandlaren Gerhard Bonnier och Ester Elkan. Medhjälpare i faderns bokhandel i Köpenhamn; inflyttade till Göteborg 11 aug. 1827 och öppnade därstädes bokhandel samt bedrev tilllika lånebiblioteksrörelse; började även bokförsäljning i Stockholm i maj 1829 och öppnade verklig bokhandel därstädes i okt. 1831; anmälde därjämte 6 och 7 juni 1832 hos hovkanslersämbetet sin avsikt att öppna bokhandel i Vänersborg och Skara men synes endast i den förra staden ha haft en filial, vilken han redan 1834 försålde; bedrev från 1832 jämväl bokförlagsrörelse; deltog i Svenska bokförläggareföreningens konstituerande sammanträde 6 dec. 1843 och antogs därvid till dess kommissionär i Stockholm och Göteborg; överlät bokhandeln i Göteborg till brodern David Felix Bonnier 20 sept. 1848; antogs av universitetets konsistorium till akademisk bokhandlare i Uppsala 5 sept. 1849 och innehade därefter boklådorna i Stockholm och Uppsala samt bokförlaget till sin död.

Gift 1) 24 aug. 1834 med Ester Philip, f. 5 juli 1809, d 3 okt. 1845, dotter till handlanden i Karlskrona Josef Philip; 2) 11 nov. 1847 med Sofi Hirsch, f. 9 nov. 1811, d 12 apr. 1874, dotter till sockerbruksidkaren Isak David Hirsch i Stockholm.

Biografi

På 1820-talet låg den utländska bokhandeln i Sverige nere; förbindelse uppehölls endast med en eller annan firma i Tyskland, och sändningarna gingo vanligtvis över Hamburg tre à fyra gånger under sommarens lopp. Vetenskapsmännen i Stockholm och Uppsala samt biblioteken togo sina böcker och tidskrifter från Greifswald, något som var högst obekvämt och otillräckligt. B., som började som biträde hos fadern i Köpenhamn, fann också snart genom dennes förbindelser med svenska vetenskapsmän, särskilt i Uppsala och Lund, att Sverige var ett lockande verksamhetsfält för en ung, driftig bokhandlare. Sedan han nyss bliven myndig, öppnat egen bokhandel i Göteborg, inledde han direkta förbindelser med utländska förlagshus med ordnade och regelbundna sändningar, och från denna tid kan den ordnade utländska bokhandeln i Sverige räknas. Sitt första besök vid den stora bokmarknaden i Leipzig gjorde B. 1833, förnyade sedermera besöken och utsträckte dem även till Paris. B:s affärer gingo raskt framåt. Till bokhandeln i Göteborg, som snabbt utvecklades, kom redan från 1829 bokförsäljning i Stockholm och från 1831 en fullständig bokhandel därstädes, som snart blev den förnämsta i huvudstaden. Den var först belägen vid Västerlånggatan, sedan vid Storkyrkobrinken, men flyttades 1839 till basaren å Norrbro. B. slog sig nu ned i Stockholm, och Göteborgsaffären övertogs av brodern David Felix, först såsom föreståndare och sedan (1848) såsom ägare. Redan 1835 hade B. börjat besöka marknaden i Uppsala med ett lager av utlandets nyare litteratur och upptaga rekvisitioner från bokvänner i Uppsala, och 1849 antogs han till akademisk bokhandlare därstädes. Samtidigt med honom sökte Vilhelm Lundequist platsen. Men då konsistoriet förmenade, att B. för tillfället bättre än någon annan kunde bereda publiken tillfälle att erhålla de bästa produkterna av främmande länders litterära verksamhet, på vilka länge varit en synnerlig brist, fann konsistoriet skäligt att antaga honom till bokhandlare vid akademien. Då han tillhörde den mosaiska bekännelsen, skulle han dock på grund av gällande förordningar först hos konungen anhålla om tillstånd att bosätta sig i staden och därstädes bedriva sitt yrke. Den ansökan, som B. med anledning härav ingav, remitterades till Uppsala borgerskaps äldste, som därvid uttalade en »särdeles fruktan» för alla avvikelser från förordningen av 21 sept. 1838, men som dock ansågo, att bokhandel ej kunde hänföras till borgerlig rörelse och att dess utövning således ej skulle kunna anses förnärma stadens borgerskap. Magistraten i Uppsala hade en friare uppfattning och yttrade: »Att en medborgare, endast i följd av sin religion, emot vars moraliska tendens ej något är att anmärka, förnekas idka handel eller på annat sätt sig försörja är, om än i mindre grad, ett slags religionstvång eller förföljelse, och att all sådan är okristlig, ändamålsvidrig, stridande mot det ädlaste i tidsandan, kunde icke vara svårt att ådagalägga, fastän allmänna frågan därom ej egentligen tillhör närvarande ämne. Magistraten, övertygad att Eders Kungl. Maj:t älskar och gynnar den medborgerliga frihetens grundsatser, kan icke annat än tillstyrka deras tillämpning för varje särskilt fall och således även för det ifrågavarande, ehuru magistratens ledamöter endast av åberopade betyg känna sökandens levnadsförhållanden.» Trots obehärskade artiklar av bokhandlaren Per Hanselli i tidningen Upsala (särskilt »Magistraten och judarne» 16 apr. 1850) bifölls B:s framställning, och B. förblev innehavare av den akademiska bokhandeln ända till sin död 1867, varefter den övertogs av K. J. Lundström, som sedan 1860 förestått den. För sortimentsbokhandelns utveckling i vårt land hade B: s verksamhet en epokgörande betydelse, och de flesta mera betydande bokhandlare av den närmaste generationen torde ha va. varit hans lärjungar: A. Samson, E. V. Wallin, K. J. Lundström, F. Meyer, Ludvig Josephson m. fl.

Även såsom förläggare gjorde B. en betydande insats, särskilt genom sina upplagor av klassiska svenska författare, av Bellman, fru Lenngren, Lidner, Ling, Vitalis, Wallin, Stagnelius, Nicander, K. F. Dahlgren och V. von Braun. Ett verkligt praktverk för sin tid var den av J. G. Carlén redigerade upplagan av Bellman, som ännu bibehåller sitt värde och är den första i sitt slag: en med verklig kommentar försedd upplaga av en svensk författares skrifter. Efter Adolf B:s död övertogs såväl förlaget som sortimentsbokhandeln på Norrbro av änkan och sonen Isidor Adolf Bonnier, vilken efter moderns död 1874 blev ensam innehavare av affären. Sortimentsbokhandeln överläts redan 1 jan. 1875 till Alexis Grönvall och Klas Looström, men såsom förläggare fortsatte Isidor Adolf B. under firmanamnet Adolf Bonnier till 1904, då han överlät förlaget till firman Albert Bonnier. Under denna period införlivades med förlaget Johan Jolins samlade skrifter och Emilie Flygare-Carléns samtliga romaner.

Författare

H. Schück.

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Källor och litteratur

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Adolf Bonnier, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/17953, Svenskt biografiskt lexikon (art av H. Schück.), hämtad 2024-11-08.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:17953
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Adolf Bonnier, urn:sbl:17953, Svenskt biografiskt lexikon (art av H. Schück.), hämtad 2024-11-08.