Meriter

Blackwell, Alexander, f. i Aberdeen troligen år 1700, avrättad i Stockholm 29 juli 1747, son till professorn vid Marischal college i Aberdeen Thomas Blackwell. Student i Aberdeen och vid Edinburgs universitet; invandrade till Sverige 1742; livmedikus hos Fredrik I 7 jan. 1745. — Gift.

Biografi

B. tillhörde en lärd släkt. Fadern var teologie professor, en broder till honom var den klassiske filologen Thomas Blackwell. Efter några års universitetsvistelse i hemlandet begav sig B. ut på resor och studerade därunder medicin i Leyden för den berömde H. Boerhaave omkring år 1725 samt besökte även Frankrike och Portugal. Någon akademisk examen torde han ej ha avlagt, ehuru han stundom såsom i kanslirättens dom benämnes medicine doktor. Omkring 1730 var B. bosatt i London, där han livnärde sig såsom korrekturläsare hos boktryckaren Wilkins och senare uppsatte eget tryckeri. Detta företag misslyckades emellertid, och han måste tillbringa två år i fängelse för skuld, tills han utlöstes av sin maka, känd såsom botanisk skriftställare genom arbetet »A curious herbal» (1737), vartill även B. torde ha lämnat bidrag. Han ägnade sig därpå åt medicinska och ekonomiska studier. Särskilt intresserade han sig för jordbruket och erhöll anställning vid hertigens av Chando odlingar vid Cannons samt utgav 1741 ett arbete rörande den då i England med så stor framgång upptagna jordförbättringen genom märgling, vilket av Linné omtalas såsom en ekonomisk traktat om »lerbränning». På uppmaning av den svenske ministern i London, K. M. Wasenberg, begav han sig i maj 1742 till Sverige över Danmark. Han besökte N. Sahlgren i Göteborg och vistades därefter en längre tid hos J. Alströmer i Alingsås. I sällskap med dennes svåger J. Clason företog han en resa genom Västergötland, Småland och Blekinge samt åter till Alingsås, varunder han gjorde iakttagelser rörande jordbruket. Likaså fick han på ett av Alströmers hemman anställa försök såväl i jordbruk som i boskapsskötsel.

På grund av en hemställan av kommerskollegium av 6 dec. 1742 erhöllo deputerade av kammar- och kommerskollegierna i uppdrag att överlägga rörande de förslag till rikets gagn, som B. kunde framlägga. Till dessa deputerade ingav han i nov. och dec. 1743 projekt till jordbrukets och boskapsskötselns förbättrande, varvid han särskilt sysselsatte sig med ängsskötsel, stuterier, schäferier och mejerier samt plantager för odlande av färggräs. B. uttalade sig här synnerligen förhoppningsfullt rörande möjligheterna till det svenska jordbrukets utveckling och erbjöd sig även att meddela undervisning rörande lantbruket men uppställde tillika stora anspråk på ersättning för sina insatser. Dessa anspråk tillfredsställdes genom K. brev av 28 maj 1744, varigenom han förutom ersättning för resan till Sverige erhöll ett anslag från manufakturkontoret av 2,000 dlr smt såsom årlig lön från 1 juni 1744 med frihet från att betala skatt samt löfte om 1,000 dlr smt i pension för hustru eller barn. Dessutom erhöll han fribrevsrätt samt reseanslag till såväl egna resor som för folk, som han införskrev från England, och slutligen upplåts år 1745 kungsgården Ållestad i Västergötland åt honom på arrende. I gengäld för alla dessa förmåner skulle han i enlighet med sitt anbud meddela undervisning i jordbruk.

Såsom reformator inom lantbruket framträdde B. dels genom skrifter, däribland ett »Försök till landtbrukets förbättring i Sverige», som skarpt kritiserades i Lärda tidningar år 1745, där man sökte stämpla arbetet som plagiat, dels på kungsgården Ållestad. Hans åkerbruksmetoder klandrades av Linné, som på sin västgötaresa besökte honom och i en ironisk beskrivning bland annat redogör för, huru han låtit djupplöja åkern, som var fattig på svartmylla, varigenom »alfven eller sanden blifvit blandad med myllan, hvilken sand han förmente efter tre år skulle vittra sönder till svartmylla».

Samtidigt med att B. vann sin framskjutna och lukrativa ställning i jordbruksreformens tjänst hade han förstått att i Stockholm — där han introducerades av Alströmer — förvärva rykte såsom läkare. Hans kompetens bestreds dock av samtidens sakkunniga. Enligt vad H. J. Voltemat berättar ansåg Nils von Rösehstein, att han »förstod ganska litet medicin», Linné karakteriserade honom i brev till A. Bäck såsom »en fältskärsgesäll och en charlatan», och P. J. Bergius skildrar, huru han i sin praktik dels använde huskurer, dels vid sina ordinationer ådagalade grov okunnighet. Vid konsultationer sökte han dölja sin svaghet därigenom, att han aldrig utlät sig först och sedan instämde i andras mening. Trots sina sålunda ganska tvivelaktiga kvalifikationer utnämndes B. till livmedikus hos Fredrik I, under hänvisning till den erfarenhet, som han vunnit genom studier och praktik såväl inrikes som utrikes, »och de av dess kundbara skicklighet vid ett och annat tillfälle ådagalagda märkeliga prov».

Till sin olycka ville B. även spela en storpolitisk roll, i det han verkade för ett närmande mellan Sverige, Danmark och England under den brydsamma situation, som inträtt efter 1743 års tronföljarval. Han satte sig i förbindelse med engelske ministern i Köpenhamn, Titley, och trodde sig även om att vinna danska drottningen, som var engelsk prinsessa. I mars 1747 infann han sig i Stockholm för att inför sekreta handels- och manufakturdeputationen redogöra för vad han uträttat i gengäld för det anslag, som han åtnjöt. B. sökte i Stockholm förverkliga sina planer. Begagnande sig av det tillträde, han såsom livmedikus ägde till konungens person, antydde han i dunkla ordalag sina projekt och erbjöd Fredrik I 100,000 pund sterling, som danska drottningen skulle anskaffa från England, om blott konungen ville framträda som Danmarks vän. B. synes ha åsyftat en förändring i tronföljden liksom även i statsskicket, ehuru han härom uttalade sig mycket svävande. Konung Fredrik hänvisade honom till E. Broman och lantmarskalken M. A. von Ungern-Sternberg, för vilka han framställde samma erbjudande; till den förre gjorde han även vissa antydningar om möjliga ändringar i successionen. Efter att ha rådgjort med lantmarskalken röjde emellertid konungen hela saken för K. G. Tessin, varpå B. arresterades och åtalades inför en kanslirätt, bestående av några ledamöter ur kansliet med kanslipresidenten såsom ordförande. Det unga hovet väntade sig stort gagn av affären; skickligt ledd borde den, menade Lovisa Ulrika, kunna göra slut på alla illasinnade intriger. Ehuru tortyr, trots lagens förbud, slutligen på regeringens särskilda befallning tillgreps, kunde man ej avpressa B. någon bekännelse om anslag mot tronföljden. Han dömdes emellertid 10 juni 1747 till döden för förrädiska stämplingar mot riket rörande »dess ömmaste grundförfattningar», konungaförsäkringen, regeringsformen och 1743 års valakt. Det hänvisades till hans penninganbud samt till hans förgripliga uttalanden rörande enväldets återinförande och rubbande av successionsordningen. Kanslirättens dom fastställdes av rådsregeringen 15 juli 1747 och gick utan misskund i verkställighet. Rättegången mot B. fördes i största hemlighet. Ej ens sekreta utskottet erhöll någon närmare inblick i ärendet utöver domskälen. För att ge allmänheten någon kännedom om förhållandena trycktes domen och rådets utslag, under det att kanslirättens protokoll och handlingar förseglade lämnades till riksarkivet. Motiven till B:s handlingssätt ha aldrig kunnat utrönas. Det har ej lyckats att påvisa, att han haft uppdrag av främmande makter, vilket även synes föga troligt. En förmodan har framställts, att han blivit narrad att vända sig till konung Fredrik med sina fantastiska förslag av skickliga intrigörer, som önskade skaffa bevis om stämplingar mot tronföljden, men även detta är en obestyrkt hypotes. Konung Fredrik såg i B:s anbud ett försök till åstadkommande av brytning mellan honom och det unga hovet. Lovisa Ulrika spårade i hans åtgöranden det engelska och danska hovets planer på en revolution i Sverige för att åstadkomma en förändring i tronföljden till förmån för hertig Vilhelm August av Cumberland. — Förseglingen av kanslirättens handlingar bröts 1785, då Gustav III efter handlingarnas genomläsande befallde, att de oförseglade skulle överlämnas till riksarkivet, då de innehöllo uppgifter till tidens historia, vilka »numera borde få läsas och kännas». Akterna studerades 1795 av M. Calonius, som i brev till H. G. Porthan omtalade, att han gjort vidlyftiga utdrag av hela rättegången. Calonius betraktade B. såsom offer för sitt »orimliga politiska charlataneri». Han fann i akterna ej någon grund till den uppfattning, som 1795 uttalats av M. Blix, att B. åsyftat tronföljarparets undanröjande och hertigens av Cumberland val till tronföljare. Blix' uppfattning i denna senare punkt delades dock ännu av E. G. Geijer. På grundval av akterna skildrades processen först 1846 av N. Arfwidsson.

Författare

Erik Naumann.

Tryckta arbeten

Tryckta skrifter: 'A new mcthod of improving. cold, vvet and barren lands, particularly clayey-grounds.' 1741. [Av denna skrift finnes intet ex. bevarat vare sig i British museum eller Bodleian library, Oxford.) — Försök til landtbrukets bättring i Sverige. D. 1*. Sthm [1744 el. 1745] 4: o 7 bl., 42 s., 2 pl. [Rec. i (Salvii) Lärda tidn., 1745, N:o 43; B:s arbete framkallade en motskrift av L. J. Kullin: Owäldiga tankar öfwer then ... utgifna tractat under namn af Försök til landtbrukets bättring i Swerige. Upps. [1745]. 4: o 44 s.] — Rön 1. Om humlegårds plantering och bruk, samt at fördrifva mullvadar. 2. Recept at göda kalfvar. 3. Huru at fördrifva jordmassa. 4. Huru en hårdvals äng förbättras til ymnig gräsväxt, som är ut-magrad och måsslupen. Sthm u. å. 4: o 12 s. — B. torde därjämte i någon utsträckning ha medverkat i sin hustrus, Elizabeth Blackwells, verk: A curious herbal containing five hundred cuts of the most useful plants, which are now used in the practice of physick, to which is added a short description of ye plants, and their common use in physick. Vol. 1—2. London 1737. Fol.

Källor och litteratur

Källor: Koncept i hovärenden, kanslirättens prot. och akter 1747 samt biografica, allt i RA; B. Bergius' avskriftsamling, VA bibliotek. — Kongl. cancellie-rättens dom... then 10 junii 1747 (1747);-Kongl. .Maj: ts utslag-u-ppå Alexander Blackwells .. . ansökning om nåd ... \then -15 julii 1747 (1747); M. Calonii bref till H. G. Porthan (1902), s. 116; Bref och skrifvelser af och. till Carl von Linné, I: 4 (1910); N. Arfwidsson, Blackwellska rättegången (Frey 1846); Fr. Arnheim, Luise Ulrike, 2 (1910), s. 25, 33, 41, 48; P. J. Bergius, Inträdestal om Stockholm för 200 år sen (1758), s. 219; M. Blix, Sweriges statshwälfningar och hushållsanstalter från 1720 till 1742, 3:e uppl. (1795), s. 148—149; M. J. Crusenstolpe, 1720, 1772, 1809 (1836), s. 31 — 35; J. R. Danielson, Die nordische Frage 1746—1751 (1888), s. 189; Dictio-nary of national biography, 5 (1886); A. Fryxell, Berättelser ur sv. historien, 37 (1868); S. Leijonhufvud, Omkring Carl Gustaf Tessin, 2 (1918), s. 72—73; C. Linnseus, Wästgöta . .. resa (1747), s. 105; Carl von Linnés anteckningar öfver Nemesis Divina, utg. af Elias Fries och Th. M. Fries (1878); C. G. Malmström, Sveriges polit. historia, 3 (1897), s. 325—330. — Se i övrigt: A genuine copy of a letter from a merchant in Stockholm, containing an account of Dr A. B., his plot, character and behaviour.. . (London 1747); [C. Nyrén], Alexander Blackwells lefwernesbeskrifning (Norr- köpmg 1763).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Alexander Blackwell, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/18349, Svenskt biografiskt lexikon (art av Erik Naumann.), hämtad 2024-04-20.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:18349
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Alexander Blackwell, urn:sbl:18349, Svenskt biografiskt lexikon (art av Erik Naumann.), hämtad 2024-04-20.