Meriter

2. Coifitz Augustin Beck-Friis, f. 12 febr. 1824 i Stockholm, d. 16 apr. 1897 å Börringekloster. Föräldrar: fideikommissarien till Börringekloster och Fiholm, kammarherren greve Korfits Beck-Friis och Eva Ulrika Barck. Åtnjöt undervisning i hemmet samt besökte vintern 1834–35 College Henri i Paris; student i Lund 12 febr. 1840; disp. 20 maj 1842 (Bonaventuræ meditationum vitæ Christi versio Suecana, p. VII; pres. J. E. Rietz); filol. kand. 20 juni 1843; fil. kand. 3 juni 1844; disp. 11. juni s. å. (Prolegomena till hvarje blifvande allmän storhetslära, d. 2; pres. K. J. Hill); fil. doktor 22 juni s. å. Extra caput och e. o. riddarhuskanslist vid riksdagen 1844; e. o. kanslist i civildepartementet 14 aug. s. å.; attaché vid K. M:ts beskickning i Paris 17 okt. s. å.–23 sept. 1847; tjänstgjorde hos ministern i London greve M. Björnstjerna apr. 1846; tf. legationssekreterare i Köpenhamn 23 sept. 1847; tjänstgjorde i stället för sin på grund av den diplomatiska verksamheten ej fullgjorda värnplikt såsom volontär i nummer vid skånska dragonregementet 1848; andre sekreterare i utrikesdepartementet 24 nov. s. å.; deltog i egenskap av huvudman för friherrliga ätten Beck-Friis i riksdagarna 1851–66 och var därunder ledamot av bevillningsutskottet 1856–58 och av konstitutionsutskottet 1865–66 samt statsrevisor 1866; erhöll avsked ur statstjänsten 24 jan. 1852 och övertog i början av s. å. godset Fiholm på arrende; tjänstgörande kammarherre hos Oskar I 4 maj 1854; ledamot av Malmöhus läns hushållningssällskap 1859 (v. ordförande från 1870 och ordförande 1873–82); övertog Börringekloster på arrende 1859; tjänstgörande kabinettskammarherre hos Karl XV 5 aug. s. å.; ledamot av styrelsen för Alnarps lantbruksinstitut 1862 (ordförande 28 juni 1880–1891); ledamot i styrelsen för Skånska hypoteksföreningen från 1864; ledamot av Malmöhus läns landsting 1865–83 (v. ordförande 1867–70, ordförande 1870–83); ledamot av riksdagens första kammare 1867–84 och var därunder ledamot av statsutskottet; greve och innehavare av fideikommissen vid faderns död, 1870; ordförande i kommittén angående lönereglering vid allmänna läroverk m. m. 3 maj 1878–17 maj 1879; ledamot i styrelsen för Skånes enskilda bank 1881–94; ordförande i styrelsen för femtonde allmänna svenska lantbruksmötet i Malmö 1881; ordförande i kommittén för inrättande av ångfärjeförbindelse i Öresund 1884; ledamot i kommittén angående den ekonomiska ställningen i landet 19 mars 1886 men lämnade detta uppdrag före första betänkandets avgivande. RNO 1860; KVO 1865; LLA 1870; RCXIII:sO 1878; KNO1kl 1879; HedLLA 1881; KmstkVO s. å.; hedersledamot av Malmöhus läns hushållningssällskap 1883; erhöll dess guldmedalj s. å.; fil. jubeldoktor 31 maj 1894; innehade dessutom dansk orden.

Gift 12 aug. 1851 med Kristina Nordenfeldt, f. 16 maj 1829, d. 7 juli 1914, dotter till kammarherren Olof Nordenfeldt.

Biografi

Under sitt mångåriga deltagande i ridderskapets och adelns förhandlingar och sin fortsatta verksamhet i första kammaren visade B. ett varmt och upplyst intresse för näringslivets, särskilt lantbrukets utveckling, ett intresse, som bl. a. fick ett uttryck i hans kraftiga insats för tillkomsten av Alnarps lantbruksinstitut. År 1854 biträdde han greve G. Lagerbielkes av det s. k. junkerpartiet understödda förslag till ombildning av representationen genom självskrivenhetens upphörande men med ståndsprincipens bibehållande. 1865 röstade han emot det vilande representationsförslaget, som han betecknade som »orättvist mot samtiden och vådligt för eftervärlden». Särskilt betänkligt fann han, att dess föreslagna fastighetscensus för valrätt till andra kammaren komme att från valrätt utestänga bönder, som tidigare haft tillträde till det politiska livet, ett påstående, vars riktighet han sökte ådagalägga genom hänvisning till förhållandena i Svedala och Önnarps socknar i Skåne.

I första kammaren anslöt B. sig till den s. k. skånska, med lantmannapartiet i viss mån samverkande fraktionen och intog särskilt i statsutskottet en betydande ställning. I den omstridda frågan om indragning av anslaget till handels- och sjöfartsfonden hävdade han 1868 riksdagens rätt över de ordinarie anslagen genom att försvara statsutskottets förslag om nämnda anslags nedsättning med en halv million kr. Samma konstitutionella uppfattning företrädde han även 1874, i det han i likhet med lantmannapartiet omfattade förslaget att i kommerskollegiets stat indraga ett belopp, motsvarande presidentlönen. Ehuru ett bifall till detta yrkande av statsrådet P. A. Bergström, ministärens stridbaraste man, betecknades som ett ingrepp i det kungliga prerogativet, som skulle framkalla en konstitutionell konflikt, föllo B. och övriga skånska magnater så mycket mindre undan, som den dåvarande ministären på grund av förmenta byråkratiska tendenser även i övrigt hos dem var mindre väl anskriven. B:s hållning i frågan om grundskatterna och indelningsverket var också till en början lantmannapartiet till behag. Redan 1869 yrkade han bifall till en skrivelse till K. M:t med begäran om indelningsverkets avlösning, samtidigt med att ett förslag till lantförsvarets omorganisation framlades, och vid 1871 års urtima riksdag, då han röstade emot den K. propositionen om förbättrad härordning, betonade han ytterligare, att han stode kvar pä avlösningens ståndpunkt. År 1873 verkade han emellertid i statsutskottet för tillkomsten av den s. k. kompromissen, och i överensstämmelse med denna uttalade han sig också i debatten i första kammaren s. å. för avskrivning av roterings- och rustningsbesvären och grundskatterna, därvid särskilt framhållande dessa senares ojämna tryck på de skattskyldiga, samt för en ny härordning, byggd på annan grund än indelningsverket. Att det för honom verkligen gällde försvarets tillgodoseende och icke främst lättnader för rust- och rotehållarna, visade han, då han 1877 yrkade bifall till det särskilda utskottets förslag till härreform med åtföljande lindringar i indelningsverkets och grundskatternas bördor under skarp polemik mot det skrivelseförslag, som från lantmannapartistiskt håll framförts och som förutsatte uppskov med försvarsreformen. I konsekvens med denna sin ståndpunkt röstade B. 1878 mot lantmannapartiets härordningsförslag, som han både från militär och finansiell synpunkt betecknade som oantagligt. Försvaret måste enligt hans mening byggas på den allmänna värnpliktens grund, dock med olika övningstid för olika klasser av värnpliktiga, varvid lotten finge avgöra övningstidens längd för den enskilde. B. röstade för 1880 års lagförslag om allmän värnplikt, emedan han ansåg, att kompromissen ej av detta berördes, då det blott avsåg ett ordnande av den bestående beväringsinrättningen. 1883 yrkade han, under erkännande av det av ministären Posse framlagda förslagets förtjänster och under vidhållande av kompromissen, avslag å förslaget på grund av de av andra kammaren verkställda prutningarna. Mera tillmötesgående visade han sig följande år, då han anslöt sig till den majoritet inom statsutskottet, som hemställde om bifall till förslaget om en avskrivning av 10 % på grundskatterna och motsvarande lindring i indelningsverket. Lantmannaledarnas gunst kunde han emellertid så mycket mindre återvinna, som han under den svåra ekonomiska krisen mot slutet av 1870-talet bidragit till den av dem bekämpade statssubventionen åt de betryckta näringarna. Han yrkade nämligen 1878 jämte K. Ekman m. fl. reservationsvis i statsutskottet, att staten skulle upplåna trettio millioner kronor till inköp av enskilda järnvägar m. m. samt förordade 1879 statsunderstöd till sågverksägarnas garantiförening. — B. uppträdde vid flera tillfällen mot försäljning av kronans domäner. Han uttalade sig 1881 mot majstullen. I sin hemtrakt verkade han oförtrutet för kommunikationernas förbättring. Malmö–Ystads och Börringe–Östratorps järnvägar ha sålunda främst honom att tacka för sin tillkomst.

B:s känsla av sina förpliktelser som stor jorddrott, hans fina väsen, klara huvud, goda kunskaper och beprövade erfarenhet gjorde, att han alltifrån sin bosättning på Börringekloster 1859 spelade en mycket betydande roll bland de många utpräglade personligheter, vilka under senare delen av förra seklet företrädde den skånska adeln inom landskapets kommunala liv och genom sina ledande insatser i detta befordrade provinsens utveckling på skilda områden, samtidigt med att de spelade en betydande roll i svenskt riksdagsliv. Den förnämt tillbakadragna läggning, som var karaktäristisk för B., gjorde, att han aldrig strävade att vinna en framskjuten ställning inom provinsen — han söktes. Vid flera tillfällen avböjde han regeringens anbud att bliva landshövding. Med rätta kunde vid hans bortgång sägas, att Skåne med honom mistat »en av de typiske representanterna för den ädelsinnade, frisinnade, i kraftig allmännyttig verksamhet resulterande stormansuppfattning, som under medlet av vårt sekel gav en sådan präktig och storslagen prägel åt den skånska godsägarklassen».

Författare

H. Rosengren.

Källor och litteratur

Källor: Ridderskapets och adelns samt första kammarens prot.; [W. A. Bergstrand], Politiska silhuetter af Marcellus (1880); dens., Det nya statsskickets polit. historia, 1 (1882); P. v. Möller, 1867 års första kammare (1875). — Se i övrigt: nekrologer i Sydsv. dagbl. Snällposten 17 apr. 1897 av C. Herslow samt i Stockholms dagblad s. d.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Corfitz A Beck-Friis, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/18378, Svenskt biografiskt lexikon (art av H. Rosengren.), hämtad 2024-04-20.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:18378
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Corfitz A Beck-Friis, urn:sbl:18378, Svenskt biografiskt lexikon (art av H. Rosengren.), hämtad 2024-04-20.