Meriter

1. Anders Fredrik Beckman, f. 23 okt. 1812 i Hjälstad, d. 24 sept. 1894 å Brunsbo biskopsgård. Föräldrar: v. pastorn, fil. magistern, godsägaren Fredrik Beckman och Ingeborg Margareta Warodell. Student i Uppsala 15 juni 1825; avlade examen theologicum 26 nov. 1830; disp. febr. 1833 (De transformatione formularum differentialium, p. III; pres. J. Svanberg); fil. kand. 27 apr. 1836; disp. 9 juni s. å. (Ästhetiska betraktelser; pres. P. D. A. Atterbom); fil. magister 16 juni s. å.; teol. kand. 18 maj 1841; prästvigd 27 maj s. å.; teol. lic. 13 juli 1850; företog utrikes resor 1837, 1843 och 1858, Docent i teor. filosofi i Uppsala 16 sept. 1837 samt i dogmatik och moralteologi 4 juni 1841; predikant vid Sätra hälsobrunn 14 juni s. å.; lektor i filosofi i Skara 10 nov. s. å.; teol. lektor i Uppsala 16 nov. 1842 (tillträdde 1 maj 1843); tredje teol. adjunkt och kyrkoherde i Börje pastorat 11 jan. 1847; tf. professor i pastoralteologi vid Uppsala universitet apr. 1847–vt. 1848; prost 16 nov. 1848; professor i dogmatik och moralteologi och pastor i Helga Trefaldighets församling i Uppsala 1 aug. 1851; ledamot i bibelkommissionen 22 apr. 1853–1862; tillträdde Gamla Uppsala prebende 1 maj 1853; universitetets rektor 1859–60; förste teol. professor och domprost i Uppsala 22 maj 1863; biskop i Härnösand 13 sept. 1864; ledamot av prästeståndet vid riksdagen 1865–66 samt av riksdagens första kammare 1867–72; bevistade kyrkomötena 1868–1893; ledamot av kommittén angående svenska kyrkans missionsverksamhet 29 apr. 1869–24 apr. 1872; biskop i Skara 12 aug. 1875. LNO 1860; teol. doktor 7 sept. s. å.; KNO 1867; KmstkNO 1873.

Gift 20 aug. 1843 med Anna Maria Albertina Grenander, f. 3 juli 1822, d. 25 dec. 1908, dotter till professorn vid Uppsala universitet, sedermera kontraktsprosten och kyrkoherden i Skövde, teologie doktorn Elias Kristoffer Grenander.

Biografi

B. mottog redan i sin barndom starka intryck av sin moder, en kvinna med en mindre vanlig kraft, i synnerhet framträdande i hennes uppfostran av sina fyra söner. Under sin studenttid i Uppsala trädde han i nära beröring med sådana män som E. Kjellander, G. Rabe, F. F. Carlson, K. A. Torén. Personligt varm gudsfruktan och vetenskapligt intresse i förening med dialektisk skärpa präglade redan ynglingen och kännetecknade honom sedan under hela hans liv. Filosofiskt skolad i Hegels filosofi, värderade han alltid den hegelska logiken och var i denna mening hegelian. Ehuru han snart övergick till teologiskt arbete, bevarade han alltjämt sin kärlek till filosofien. Sitt viktigaste livsarbete torde han hava utfört som teolog, huru högt man än må skatta den hängivenhet, varmed han ägnade sig ät de med biskopsämbetet förenade uppgifterna. Såsom teologisk lärare och skriftställare äger han nämligen icke endast mycken betydelse för sin tid, utan han torde rent av böra betraktas såsom den mest typiske representanten för 1850–60-talens Uppsalateologi, vilken för övrigt kan sägas fortleva ännu ett par årtionden framåt, således åtminstone inemot slutet av 1880-talet, inom Uppsala teologiska fakultet. Utan att hava bildat skola i egentlig mening kan dock B. betecknas såsom den där mer än någon annan bestämt den teologiska riktning, till vars senare representanter räknas bland andra K. A. Hultkrantz, N. J. Linnarsson och Martin Johansson. Kännetecknande för B:s teologi var dels dess luterska konfessionalitet med ett pietistiskt inslag, dels, med hänsyn till uppfattningen av kyrkan och ämbetet, dess s. k. lågkyrkliga karaktär. I förra avseendet anslöt sig B. i huvudsak till den pietistiskt färgade ortodoxa teologi, som efter Schleiermacher i Tyskland kom att utgöra en av de viktigaste teologiska strömningarna. I sina dogmatiska föreläsningar torde han huvudsakligen ha reproducerat den gammalluterska, dogmatiken, sådan denna i det nittonde århundradet representerades av Rostocker-teologen F. A. Philippi. I uppfattningen av kyrkan och ämbetet stod B:s »lågkyrklighet» på den av tysken J. W. F. Höfling representerade ståndpunkten i motsats mot den Kliefothska »högkyrkligheten», som fann anslutning inom den samtida Lundateologien. Praktiskt sett framträdde lågkyrkligheten i den ställning av tillmötesgående, som B. med flera intogo till den predikande lekmannaverksamheten inom kyrkan, för så vitt som denna ville i sin förkunnelse hålla sig inom den luterska lärans gränser. På samma gång försvarade B. statskyrkoformen eller bandet mellan stat och kyrka, om han ock önskade en bestämdare åtskillnad mellan de kyrkliga och de politiska funktionerna inom samhället, och framför allt yrkade han på en reform av inre art. Innebörden därav framstår klarare, då man erinrar sig, att B. levde i den religiösa, huvudsakligen individualistiskt artade väckelsens tid och själv kan sägas vara en representant därför. I olikhet mot denna rörelses vänliga karaktär hyste dock B. ett livligt intresse för allt allmänmänskligt — ett intresse, som i hög grad stärktes av de utrikes resor, han både i yngre dagar och vid högre ålder fick företaga. Bland annat följde han ännu på ålderdomen livligt företeelserna på skönlitteraturens område och tog t. ex. kännedom om 80-talets realistiska riktning inom litteraturen. Såsom medlem i prästeståndet vid 1865–66 års riksdag röstade B. efter mycket betänkande för representationsreformens antagande. Ehuru till naturen mer än de flesta en fridens man, blev B. flera gånger invecklad i strid. Sålunda uppträdde han i sin skrift »Nya testamentets lära om Christi gudom» mot Viktor Rydbergs »Bibelns lära om Kristus», och även med filosofen Boström skiftade han hugg med anledning av dennes angrepp på läran om helvetet. — Såsom biskop först i det stora Norrlandsstiftet och sedan i sin hembygd, Skara stift, hängav sig B. med aldrig svikande kärlek åt sitt ämbetes mångskiftande uppgifter. Hans hälsa, som väl aldrig varit egentligen stark, var nära att alldeles brytas genom det krävande arbetet i det vidsträckta Norrland. Då han sextitreårig återbördades åt hembygden, låg väl hans största kraftutveckling bakom honom, men han fick dock i nära tjugu år med mycket av den vördade och älskade patriarkens auktoritet ägna sig åt vården om sitt stifts församlingar. Under denna tid inträffade den separatistiska rörelse, som mångenstädes i vårt land föranledde mer eller mindre skarp brytning med kyrkan. Om ock denna rörelse inom Skara stift fick vida mindre omfattning än på de flesta andra håll — huvudsakligen beroende på den väckelse av utpräglat kyrklig art, som här gått fram, i synnerhet över den västgötska slättbygden — så kom dock B. icke sällan i beröring med representanter för ifrågavarande separatism. Vid visitationer förhandlade han sålunda med dem och sökte genom enskilda samtal vinna dem. Åtminstone en sak synes hava uppnåtts, nämligen erkännandet, att B. var en innerligt from och verkligt kristen personlighet, ett erkännande, vari separatister och de strängt kyrkliga, särskilt präster, som icke kunde gilla sin biskops lågkyrklighet, kunde möta varandra. Vid sina visitationer manade B. för övrigt varmt till en kristlig fattigvård och erinrade därom, att det icke är nog med den kommunala fattigvården; även framhöll han gärna lekmännens, i synnerhet kyrkorådsmedlemmarnas, förpliktelser i fråga om församlingslivet. En icke ringa betydelse i B:s verksamhet ägde det rika, för många välsignelsebringande hemliv, som omgav honom och vars medelpunkt han själv jämte sin maka utgjorde, särskilt i Skara gamla biskopsgård, Brunsbo, där han ock fick sluta sina dagar.

Författare

Hj. Danell.

Arkivuppgifter

Handskrivna tal och predikningar av B. finnas hos B:s dotter, fru Berta Sondén, Djursholm, del av hans brevväxling med F. F. Carlson, Torén och Rabe med flera dels hos henne, dels hos B:s son, direktör Ernst Beckman.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: De indole cogitationis dissertatio. Upps. 1837. 4: o 10 s. (Resp. J. F. A. Sundler.) — Theses pro munere lectoris. Skara 1841. 4: o 2 bl. — Theses pro munere lectoris theologiæ. Skara 1842. 4: o 2 bl. — Om möjligheten och troligheten af under (Frey, Årg. 2, 1842, s. 1—14). — Om den christliga trosvetenskapens förhållande till den christliga tron och den »moderna» vetenskapen (ibid., s. 511—528). — Om den allmänna opinionens betydelse (ibid., Årg. 5, 1845, s. 409—428). — De sanctitate animi in munere sacro obeundo necessaria dissertatio. P. 1—2. Upps. 1846. 4: o 36 s. (P. 1 præs. A. E. Knös, resp. B., p. 2 prass. B., resp. (R. Rudbeck.) — Öfversigt af Sveriges religiösa tidnings- och tidskrifts-litteratur för år 1849 (Tidskr. f. sv. kyrkan, Årg. 1, 1849, s. 39—58, 117—126, 254). — Om statskyrka och kyrkostat. Allmänna betraktelser öfver förhållandet mellan kyrka och stat med särskild hänsyn till detta förhållande inom Sverige (ibid., Årg. 2, 1850, s. 1—64). — Kristendom och theologi (ibid., s. 257—304). — Notionem peccati ad normam fidei Christianæ explicatura dissertatio. P. 1—2. Upps. 1851. 50, (1) s. (P. 1 resp. J. Ström, p. 2 A. M. Myrberg.) — Tal i anledning af H. K. H. hertigen af Södermanland Carl Oscar Wilhelm Fredriks födelse. Upps. 1853. 4: o 16 s. — Uppsatser i theologiska och kyrkliga ämnen. 1*. Anmärkningar vid Svensk kyrkotidnings lära om kyrkan. (Aftryck ur Wäktaren.) Sthm 1856. 12: o 43 s. — Försök att besvara frågan, hvad Guds församling har att iakttaga till förekommande af ovärdig nattvardsgång (Prot. och handl. rör. prestmötet i Upsala år 1859, s. LXXIII — LXXXIX; även sep. Upps. 1859. 4: o 19 s.). — Om grunderna för den heliga skrifts kanoniska anseende. Upps. 1859. 4: o 22 s. (Akad. progr.; i omarb. form utg. i Teol. tidskr., Årg. 28, 1888, s. 85—110.) — Om landsförvisning såsom påföljd för af fall från vår evangeliska lära. Upps. 1859. 4: o 22 s. (Akad. progr.) — Om Guds församling eller kyrkan. Enligt vår evangeliskt-lutherska bekännelse och den heliga skrift (Theol. tidskr., Årg. 1, 1861, s. 3—22, 90—104, 258—312). — Öfversigt af hufvudriktningarne inom Tysklands protestantiska theologi sedan medlet af förra århundradet (ibid., s. 177—222). — Tal vid Svenska bibel-sällskapets allmänna sammankomst d. 27 mars 1861. Sthm 1861. 20 s. (Sammantr. med Berättelse och redovisning af Sw. bibel-sällsk. comité, för år 1860.) — Om den bibliska andens språkbildande makt, särdeles med hänsyn till den ny-testamentliga grekiskans egendbmligheter (Theol. tidskr., Årg. 2, 1862, s. 92—98). — Nya testamentets lära om Christi gudom. Tillika granskning af några hufvudpunkter i »Bibelns lära om Kristus. Samvetsgrann undersökning af V. R. [Viktor Rydberg]. 2:dra uppl., tillökad med ett genmäle till Wäktaren. 1862» (ibid., Årg. 2, 1862, s. 225—291; Årg. 3, 1863, s. 1—50, 65—92). — Ernest Renan: Jesu lefnad (ibid., Årg. 3, 1863, s. 221—240). [De bägge sistnämnda med obetydl. förändr. även särsk. utg. tillsammans under titel: Nya testamentets lära om Christi gudom. Granskning af V. R:s »Bibelns lära om Kristus», jemte ett bihang om Ernest Renans »Jesu lefnad». Upps. 1863. 163 s.] — Melanchtons verksamhet såsom vetenskapsman och särdeles såsom theolog (Theol. tidskr., Årg. 3, 1863, s. 257—271; föredrag vid det akad. rektoratets nedläggande 1 juni 1860). — Hvarföre lefver du ännu i detta året? Högmessopredikan i Upsala domkyrka, nyårsdagen 1864. Upps. 1864. 12: o 23 s. — Om den eviga osaligheten. Granskning af [C. J. Boström,] »Anmärkningar om helvetesläran, våra theologer och prester allvarligen att förehålla» (Theol. tidskr., Årg. 4, 1864, s. 81—120; även sep. Upps. 1864. 41 s.; anon.). [Ang. övriga följdskrifter till Boströms skrift se Hj. Linnströms Boklexikon.] — Kyrkan och kyrkorne. En blick på deras egendomligheter i förhållande till hvarandra (ibid., s. 268—290). — F. d. Fjellstedtska skolan i Upsala (ibid., s. 314—324; även sep. Upps. 1865. 14 s.; anon.). — Om hvilodagen (ibid., Årg. 5, 1865, s. 1—23, 49—68, 216—224). — Predikan vid riksdagens öppnande d. 24 oktober 1865. Sthm 1865. 11 s. — Om prestmötenas framtida betydelse. (Ur inledningsord till prestmötet i Hernösand 1866.) (Theol. tidskr., Årg. 6, 1866, s. 177—181). — Sändebref till presterskapet och församlingarna i Hernösands stift. Sundsvall 1867. 12: o 21 s. 2:a uppl. (med förord). Härnösand 1867. 8: o 17 s. — Är Kristus i sin förut-tillvaro idealmänniskan och icke Gud? Granskning af V. Rydbergs afhandling »Om menniskans förut-tillvaro», samt af hans till denna afhandling fogade »Genmäle». Härnösand 1868. 68 s. [Rydbergs skrift, som var föranledd av B:s avhandl.: Nya testamentets lära om Christi gudom, utkom dels såsom bil. till 3:e uppl. av Bibelns lära om Kristus, dels sep. Sthm 1868.] — Några anmärkningar rörande vår evangeliska kyrkas lära om tron och rättfärdiggörelsen af tron, med anledning af O. F. Myrbergs Inledning till romarebrefvet (Teol. tidskr., Årg. 9, 1869, s. 36—41, 65—102). — Om betydelsen af apostelen Pauli utsaga, Gal. 3, 13: Kristus vardt en förbannelse för oss (ibid, Årg. 10, 1870, s. 81—94). [Med anledn. av: O. F. Myrberg, Den heliga skrifts lära om försoningen genom Jesus Kristus. Upps. 1869. B:s skrift framkallade en motskrift av Myrberg: I anledning af skriftstället Gal. 3: 13 (Teol. tidskr. Arg. 10, 1870, s. 268—281), varpå följde en förklaring av B. (ibid, s. 367—368).] — Ytterligare gensägelser mot Kristi gudom, granskade (ibid, Årg. 11, 1871, s. 21—29; Årg. 12, 1872, s. 1—32). [Med anledn. av: A. Nyblæus, Striden om Kristi gudom emellan herr V. Rydberg och biskop Beckman (Svensk tidskr, 1870, s. 359—379, 540—566).] — Ett folk som vid sin konungs graf sörjer efter Guds sinne . . . Predikan på klagodagen d. 20 okt. 1872. Härnösand 1872. 14 s. — Om betydelsen af Kristi försoning. Anmärkningar föranledda af P. Waldenströms skrift om försoningens betydelse (Teol. tidskr, Årg. 14, 1874, s. 1—46; även sep. Sthm 1874. 46 s.). [Ang. övriga följdskrifter till Waldenströms skrift se Linnströms Boklexikon.] — Hwarföre jag ingick i Hernösands nykterhets-förening ... af A. F. B. Härnösand 1874. 38, (2) s. — Tankar i kyrkliga frågor. Sändebref till prester och församlingar i Skara stift. 1. Om den s. k. lekmannaverksamheten på kyrkans område. Skara 1877. II, 64 s. 2: a uppl. s. å. 2. Om den s. k. nattvardspetitionen och kyrkan. Skara 1878. 45 s. [Ett 'med förf:s tillstånd verkställt' utdrag ur denna skrift utkom särsk. med titel: Tankar i försoningsfrågan. Norrköping 1878. 32 s. 2: a uppl. s. å. (Ströskrifteri af Kyrkans vänner, N:o 4).] — Äga vi i 2 Moseb. K. 30 vv. 12—16; 2 Sam. K. 21 vv. 1—14 och K. 24 klara vittnesbörd derom, att föreställningen om en Guds försoning eller om Gud såsom försonad icke är skriftvidrig? (Teol. tidskr, Årg. 17, 1877, s. 382—400). — Predikan vid Luthersfesten i Skara domkyrka d. 10:de nov. 1883. Skara 1883. 16 s. — Förhållandet mellan det naturliga, öfver-naturliga och onaturliga (Teol. tidskr, Årg. 25, 1885, s. 165—179; inledn.-föredrag 25 febr. 1885 i Teol. fören. i Skara). — Några tankar, föranledda af herr August Strindbergs bok: »Tjensteqvinnans son» (ibid. Årg. 26, 1886, s. 379—385). — Om »evolutionsteoriens» betydelse för kristlig tro och kristligt vetande (ibid, Årg. 27, 1887, s. 241—257; inledn.-föredrag 27 febr. 1887 i Teol. fören. i Skara). — Om öfning till gudaktighet. Inledningsord vid prestsällskap i Skara d. 6 juli 1887. Skara 1887. 8 s. — Om allas slutliga frälsning. Samtal utg. af A. F. Beckman (Teol. tidskr., Årg. 28, 1888, s. 283—304, 360—387, 405—436). — Herdabrev och sändebrev til) prästerskapet och elementarläroverkens lärare och tjänstemän i Härnösands stift 1864, 66, 68, 74 och 75; i Skara stift 1875. — Tal och ämbetsberättelser vid prästmötena i Härnösand 1866 och 1871, i Skara stift 1878, 1883 och 1889. — Minnesord och likpredikningar över Thekla Vilhelmina Beckman 1860, C. N. Vahrolin 1861, Josefina Rudbeck, f; Hamilton 1861, Julie Sophie Rudbeck, f. Oxenstierna 1862, Amalia Mathilda Vahrolin 1862, A. E. Knös 1862, C. O. Rosenius 1868. — Recensioner i Sv. litteraturfören. tidn, Eos, Nord. univ.-tidskr. m. fl.

Översatt: J. J. Rambach, Kort undervisning om rätta sättet att katechetisera. Till svenska semmaristers, katecheters och skollärares tjenst öfvers. och bearb. Upps. 1849. (4), 84 s. (Bihang till Den christlige andaktsvännen.) 2: a uppl. Sthm 1864. 80 s. — Några andliga sånger, öfvers. från tyskan af A. F. B. Lund 1880. 14 s.

Utgivit: Tidskrift för svenska kyrkan. Årg. 1—3. 1849—51. (Tills. med L. A. Anjou.) — Theologisk tidskrift, under medverkan af flere den theol. fakultetens i Upsaia medlemmar utg. Årg. 1—7. 1861—67.

Handskrifter: Se texten.

Källor och litteratur

Källor: Eckl.-dep. handl. 22 maj 1863 och 12 maj 1875 (meritförteckn.), RA; visitationshandl. i Skara stift 1876–94, domkapitlets arkiv N. J. Linnarsson, Biskop Anders Fredrik Beckman. Minnesteckning (Prestmötet i Skara 1896).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Anders Fredrik Beckman, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/18387, Svenskt biografiskt lexikon (art av Hj. Danell.), hämtad 2024-04-18.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:18387
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Anders Fredrik Beckman, urn:sbl:18387, Svenskt biografiskt lexikon (art av Hj. Danell.), hämtad 2024-04-18.